God Jul och Gott Nytt År

Och nu
"En riktigt god Jul till Er alla"
Med hälsningar från många av Karins Konstakademikamrater

WarlingElisabeth Warling

Julia SJulia Strömberg

EllenJolinEllen Jolin

Sohlman
Nanna Sohlman – Bendixson

Ingeborg Westfelt
Ingeborg Westfelt-Eggertz

Emma
Emma Löwstädt – Chadwick

Eva_BonnierEva Bonnier

God Jul
Agnes Hedberg

cramerAnna Cramér

Jenny
Jenny Nyström

GerdaWallander
Gerda Wallander

HannaPauli
Hanna Pauli

Pauline
Pauline Neumüller – Åkerlund

Julia CarlsonJulia Carlsson

Fanny_Hjelm
Fanny Hjelm

OttiliaOttilia Adelborg

GerdaGerda Rydberg - Tirén

Karin
Karin Bergöö –
Larsson

Från Stina till Karin

Stina

En hälsning från Karins lillasyster Stina från den 20/7 1913 och kanske en allra sista hälsning från Karins mamma Hilda som här endast har två månader kvar att leva.

Stina är i Hallsberg hos sin sjuka mor Hilda och skriver till Karin.

---------------

Ja, jag tog mig några dagar i Uppsala för att fotografera av en mängd brev ur Carl Larssons brevsamling. Här är ett av dem.
Curt

Stina

stina
Stina 2

Besök i Norberg

Norberg

Förra lördagen, den 21 okt var jag i Norberg och föreläste om Karin Bergöös skolår i Stockholm. Om Slöjdskolan och Konstakademien. Efter föreläsningen blev jag bjuden att se Ferdinand Bobergs gravkapell. Här följer några bilder, men vill ni veta mer så titta in på: Svenska Kyrkans hemsida, där de har en fin text om Bobergs gravkapell. Här.

”När man skymtar gravkapellet bakom trädridån mot genomfartsleden framträder tegelfasaden med sin stödmur och sin ljust röda färg som är typisk för tegel från Livsdals tegelbruk. Det står färgmässigt väl mot det branta och nästan svarta taket med skifferplattor från Grythytte Skifferverk.”

Citat från Svenska Kyrkans internetsidan
om Norbergs gravkapell.

Curt i Norberg
Norberg
Norbergs Gravkapell ritat av Ferdinand Boberg
Norberg altaret
Altare med fantastiskt tak, nedan detalj av tak och ytterdörr

Norbergnorberg

Alma Holsteinson

Efter gravkapellbesöket fick jag följa med Hans hem till Kerstin o Hans Söderströms hem för att se en konstsamling med målningar av Alma Holsteinson, som var jämngammal med Karin Bergöö, född i Norberg och gick på Konstakademien samtidigt med Karin.
Se bilder nedan…

”I går vet mamma hade jag en så rolig dag som jag alldrig i mitt lif glömmer. Mamma kanske har hört mig tala om fröknarna Ekenstjärna deras far är intendent på Gripsholm. Jag har sett den yngsta fröken i Stockholm i vintras der hon gick och läste och tyckte jag då hon såg så snäll ut. Paulin Neumuller Se bilder.rins brev till mammaKin.öö och gick på lma Holsteinson sningen blev jag bjuden att se Ferdoch Alma Holsteinson äro mycket goda vänner till dem, förra söndagen voro de på Gripsholm, och följdes hit hem af fröken Anna då jag blef presenterad.”

Citat ur Karins ett brev
till mamma Hilda 1880

Alma Norberg

Nedan till vänster på bilden finns en målning från Gripsholms slott. En liknande målning har även Karin gjort, men från en annan vinkel.

Alma Norberg

På väg hem från Norberg åkte jag genom den nedbrända skogen utanför Sala, inte alls längt från där Hans och Kerstin Söderström bor.

Curt Fröberg

Barn – skor – konst

barn
barn
skor

Visst är det gott

att barn får tillfälle att hitta på. Att skapa.
Det ska alltid uppmuntras. Det är Karinsföreningens stadgar: Sprid kunskap om Karin och uppmuntra kvinnors skapande. När det gäller barn finns ingen anledning, som jag ser det, att skilja på flickor och pojkar. (Curt Fröberg)

-------

I slutet av augusti styrde vi kosan mot parken Folkets plätt i Hallsberg, där pågick det en konstutställning som hette: Vem har rätt att kalla sig konstnär?
Barnen var mycket nyfikna och gillade vad de såg. Vi diskuterade vad konstverken var gjorda i för material och kom fram till att det kunde vara nästan vad som helst.
Vi såg material som tyg, garn, skor, papper, trä, glas, plast och metall.
Vi dagmammor ställde frågan till barnen om de skulle vilja bli konstnärer och skapa konstverk själva. De flesta tyckte det skulle vara kul men några av barnen var tveksamma för tänk om man inte gjorde rätt...
Där och då kände vi dagmammor att höstens tema skulle handla om att skapa!
Inom konst och skapande är inget rätt och fel och alla kan vara med. Vi dagmammor vill att barnen ska få pröva på utan förmaningar, och genom det öka sin självkänsla.

Det är inte slutresultatet som är viktigast,
utan det är vägen dit.

En utställning av dagbarnen hos dagbarnvårdare i Hallsberg:
Ann-Mari, Malin och Anna Maria

Tack till er som jobbar med våra barn
Karinföreningen  /gn Curt

 

Varma och kalla bad

Karin är på "spa".

För Karin börjar sommaren 1881 med invigning av en stor utställning i Göteborg. Karin är där med Konstakademien, lärare och elever. Efter en vecka i Göteborg tar hon en båt till Varberg, alldeles ensam. Hon ska bada varma och kalla bad och bli gniden med sjötång.

Eftersom hon rest från Göteborg till Varberg på eget initiativ helt utan att planera det, (hennes mamma vet inte ens att hon åkt till Varberg) måste hon ha lite småsaker. Hon skriver till mamma i Stockholm och ber henne skicka lite diverse nödvändigheter:

"Nu kommer jag med en lång lista på saker, som mamma kanske vill vara så snäll och skicka, först och främst mina ullstrumpor, min svarta tjocka klädningen (den ljusblå och gråa kommer jag troligtvis ej så mycket att begagna, i Göteborg hade jag mest den gredelina enär det var mulet alla dagar utom då vi voro vid Trollhättan) handdukar och lakan, mina hallsremsor som ligga i den ena spegellådan, min gråa schal det bästa af mina silfverredskap samt en ask mignadiser som visst är uppsatt i bruna skåpet. Skulle mamma vidare vilja vara snäll och lemna mitt målarskrin till Klint och Bernhart och bedja dem förse det med det som står på listan som jag skall skicka nästa gång hinner ej nu."

Och i nästa brev skriver Karin:
"…min målarstol och mitt paraply är väl m. snäll och sänder med målarskrinet, jag tror dock ej att det blir

 

så mycken målning utaf men jag vill ändock hafva det här för mitt samvetes skull jag har nu blifvit så van att lata mig."

Karin tänker tydligen inte att hon ska måla något under sommaren. Är alltså i Varberg på semester? Som badgäst på badorten? Men visst kommer hon så småningom igång att måla, och då några dagar tillsammans med Anna Palm. Jag vet inte hur väl de kände varandra. Anna Palm var aldrig elev på Konstakademien. Men här har de dock stått sida vid sida och målat samma motiv. Anna blev inte klar. Hon var inte kvar i Varberg så länge, men Karin tillbringade hela sommaren i Varberg.

I ett annat brev
"Anna P. är vild att segla, ute i alla väder klädd i "sydvest" men mamma behöfver ej vara rädd att jag ger mig ut med henne…"
Men Karin berättar vidare. (I samma brev.)
"I dag skall hon och jag kl. 12 segla med herr Anderson det är vackert väder och jag tycker det skall blifva mycket roligt men ensam ger jag mig alldrig ut med henne mer jag har packat in den sista saftbuteljen för att rumla opp."
Och ännu senare. (I samma brev.)
"Ef.m. Nu hafva vi varit ute och det var mycket roligt men saften var just ej lemplig, vi höllo på att bli sjösjuka af den."

-----

spa

Konstnären Anna Palm är jämngammal med Karin. Hennes far var prffessor och undervisade på Konstakademien. Senare gifter hon sig med en italienare och bosätter sig i Italien. Hon heter då Anna Palm de Rosa.  Ändå fortsätter hon att måla Stockholmsmiljöer. Hennes Stockholmsmotiv var mycket populära och hon var runt förra sekeskifter en av de allra mest eftertraktade konstnärer i vårt land

Vem är hon?

Karin på Stockholms gator

Vem är hon? Hon som i skymningen ensam går över Regerings­gatan, svänger upp på Ålandsgatan, korsar Malm­skillnadsgatan och följer Mäster Samuelsgatan till Drottninggatan. Året är 1873. Hon har nyligen ensam flyttat till Stockholm från den tidens nybyggar­samhälle, Hallsberg. Ett samhälle som växt upp utefter den nya järnvägen som korsar landet. Hon kommer från moster Ida, på Regeringsgatan 44, på väg till sina ”tanter” där hon är inackorderad. Och lite bråttom har hon. Vet att hon måste hinna skriva ett långt och berättande brev hem till sin mamma. Uppgörelsen är att hon ska servera sin mamma ett brev i veckan, minst. Annars kan det bli bannor. Hon räds inte bannor, men hon vill vara sin mamma – liksom alla andra – till lags.

Under sina första veckor i Stockholm har hon lärt sig att hitta på gatorna runt där hon bor. Hittat små genvägar. Det är inte alls långt till hennes skola, bara några kvarter. Och nu är hon elev där, Karin. Knappt att hon kan tro att det är sant.

Vid Drottninggatan svänger hon höger och sedan vänster vid Bryggargatan. I vid kjol och kappa. Barhänt. Muffen har hon visst glömt i skolan. Hon är fjorton år, med mörkt hår, nästan svart och med stora bruna ögon. ”Koögon”, ska hennes blivande man senare skriva i sina memoarer. Men det är med en glimt i ögonvrån han skriver och med stor respekt och mycket kärlek.

Karin Bergöö heter hon och den blivande mannen är konstnären Carl Larsson. Vi känner dem. Millioner är de bilder som tryckts efter Carls målningar och spridits i vårt land och långt utanför dess gränser. Karin och deras barn är kanske vårt lands mest avbildade, synliggjorda personer. Men fjortonåringen, Karin Bergöö, vem är hon?

Ja, vem är Karin som 14-åring

Curt Fröberg har hållit föreläsning om detta

Karin. Vem är hon

Vem

Här på Clara Norra Kyrkogata 11 (idag 13) bodde Karin under sitt första år i Stockholm 1873 - 1874…  Ja, huset står kvar än idag

Teresia

Sagan om Teresia

Historien om Teresia är en lång historia, men läs den. Det är den värd. Om inte annat för Teresias skull.

I ett brev från december 1873 berättar Karin att hon varit på besök hos de hon kallar ”fastrarne”. Nu är de inte alls Karins fastrar, utan Anna Moriens fastrar. Anna ska ha varit Karins guvernant. Karin skriver till mamma sin: ”Fröknarne Morien hade läst i Annas bref att hon läste med en Ture Löfskog och frågade mig vem det var, i början förstod jag ej men sedan kom jag underfund med att de mente Theres.”

Flickan Karin syftar på måste vara Teresia Skoglöf, och inte Löfskog. Allt finns det en del lövskog runt Hallsberg, men någon Theres Lövskog tycks inte finnas. Dessutom hette hon Teresia och inte Theres. Närmare bestämt Hilma Teresia Skoglöf. Av alla Karins brev är Teresia den enda Hallsbergsflicka som hon nämner vid namn.

Jag kallar det ”Sagan om Teresia”, för det är verkligen en saga. Hon föddes 1863 i Ervalla. Pappan var skomakare och snart flyttade han med familjen till Kumla, för var ska en skomakare bo om inte i Kumla. Senare flyttade de i Hallsberg. Jag har inte tagit reda på var, de kan ha bott i Hallsbergs stationsområde även om de bodde i Kumla, eftersom vägen genom Hallsberg på Karins tid delade socknarna Kumla och Hallsberg. De behövda bara flytta tvärs över gatan för att byta socken. Karin Bergöö har ju själv aldrig bott i Hallsbergs socken utan var skriven i Kumla, eftersom de bodde på norra sidan av gatan. Och till skillnad från Karin, gick Teresia i skola i Hallsberg.

Fortsättning upp till höger

När familjen Bergöö skaffat sig en lägenhet i Stockholm, anlände snart skomakardottern. Som femtonåring hade hon tagit tjänst som piga hos Bergöös i storstaden. Och där förblev hon ett antal år. Därefter försvann hon en kort tid ur min horisont, men dök snart upp som piga hos en familj, Gustav D´Albedyhl.

Livet har sina sidor. Hösten 1885 flyttar hon plötsligt hem till föräldrarna i Hallsberg och jag tänkte att antingen har föräldrarna blivit sjuka så hon behöver hem och ta hand om dem, eller så har tösen blivit med barn där uppe i storstaden. Det lär ha funnits mycket storkar därstädes.

Och så var det. Hon kom hem på hösten, kanske för att föda sitt barn därhemma senare på våren, men så i mars ger hon sig av till Stockholm igen. Flyttar in som piga hos en Augusta Hallman på sin egen födelsedag i mars. Och föder sitt – enligt kyrkboken ­– oäkta barn i Stockholm den första maj. Nu bär det sig inte bättre än att barnet dör av Gastro-entero coliks (ung. Mag och tjocktarmsinflammation) vid cirka tre månader års ålder. Teresia har då tydligen hittat en käresta och gifter sig några månader därefter. Denne käresta en är dräng mitt i storstan.

En dräng, en stalledräng till och med, och en piga hittar ett krypin för 175 kronor i årshyra. Ja, där hade kanske historien slutat om inte jag vore så enveten att jag inte kan sluta mitt i ett levnadsöde. Jag vill veta hur det går. Så med hjälp av en mängd mantalsuppgifter, kyrkböcker och bouppteckningar m.m. och ett antal timmar, (ett antal dagar) har jag nästan hela historien klar. Sagan om en dräng och en piga.

Fortsättning nedan

------------------------------------------------------------------------------------

Håll i er nu!

Sitt gärna ner. Håll i hatten!
År 1887 betalar de 175 kronor i årshyra. Tre år senare betalar de 5000 i årshyra. För att jämföra ska ni veta att Hilda Bergöö betalar ungefär en fjärdedel av den hyran (1200)  för en hyfsad lägenhet på Östermalm. Vad var det nu som hänt en piga som fött ett så kallat oäkta barn och som gift sig med en fattig dräng, född i Gränna?

Fattig kan man vara, men det är därför inte alls säkert att man är dum, att man saknar idéer och dessutom kan sätta dem i verket. Stalldrängen hyrde nu inte bara en lägenhet med sju rum och kök, utan dessutom stall, fodergård, lada m.m. Och allt detta mitt i Stockholms centrum på Jakobsbergsgatan 38. Nummer 38 finns inte idag. Där ligger nedgången till Hötorgets T-bana. Den före detta drängen har 1894, 2 kuskar anställda som får 800 kronor var i årslön. Själv tar han in 8000 på verksamhet som hyrkusk och 6000 på hästhandel (enligt en mantalslängd).

Snart har han tio stycken kuskar anställda och idkar eget företag som hyrkusk, eller hyrverksrörelse som det också kallas. Han är även fodervärd åt andras hästar. År 1900 nämns han i Svenska Dagbladets lista över de stockholmare som betalar mest skatt. Han betalar 8000 kronor i skatt. Visst fanns det de som betalade mer, men en fabriksarbetare vid den tiden fick vara glad om han tjänade tusen kronor om året och betalade då mindre än en hundring i skatt. Och en dräng fick väl nöja sig med mat och husrum och kanske en eller två hundringar om året.

Visst låter det som en saga, men även sagor har sitt slut och tyvärr fick de inte, liksom lyckliga par i sagor, leva i hundra år. Drängen som för övrigt hette Johan August Johansson och var född 1857, dog redan 1909, femtiotvå år gammal.

Fortsättning upp till höger

Som dödsorsak står att läsa i dödboken: ”Haemorrhagia cerebri Myocardits + nephritis chron” vilket ska betyda hjärnblödning hjärtmuskelinflammation plus kronisk njurinflammation.

Skam den som ger sig. Den f.d. pigan Teresia Skoglöf (nu) Johansson drev verksamheten vidare i eget regi i ungefär två år. I sin mantalsuppgiften, inlämnad den 31 december 1910 skriver Teresia:

Undertecknad änkefru drivande hyrverksrörelse jämte utfordringsstall i av mig (Teresia) förhyrda lokaler i huset 38 Jakobsbergsgatan.
Dotter Jenny Vilhelmina Teresia f. 1888. Anställd i Freja-magasinet
Dotter Edit Margareta f. 1896
Dotter Märta Elisabet f. 1902
Fosterdotter Annie Mathilda f. 1886. Folkskollärare
Hos mig anställda men ej boende – 10 personer…

Hon betalar 8000 kr i hyra för 7 rum & kök samt stallar för 49 hästar foderskullar, vagnshus sel- och stallkammare + magasin. (Jag är lite osäker om det stod 29 eller 49 hästar)

Därefter avslutar Teresia hästäventyret och flyttar till Birger Jarlsgatan där hon bor med de två yngsta barnen, medan de båda äldre barnen bor i egen bostad på samma adress. I november 1912 flyttar Teresia till Villastaden, Huddinge. Här är tydligen hela familjen samlad. Äldsta dottern är gift Holter, men de bor på samma adress de också, och de har en liten dotter.

I mars 1914, några dagar efter att hon fyllt 51 år dör Terese. I en svårläst dödbok tror jag mig kunna uttyda att det handlade om hjärtsjukdom och kärlkramp.

Fortsättning nedan

------------------------------------------------------------------------------------

Jag som alltid i min forskning försöker följa i människors fotspår, kunde bara följa Teresia till Hötorgets T-bana. Men jag kunde inte låta bli att göra en bussresa från Vaxholm, där jag befunnit mig några dagar, till Norra Begravningsplatsen. En av Sveriges största gravplatser och så stor att jag gick vilse flera gånger, men jag hittade Teresias familjegrav. En stor vacker sten och två intilliggande markstenar. Många namn. Men en smutsig och mossöverväxt sten. Oläsbar!

Jag träffade en söt flicka i en blomsterrabatt, som vänligt sprang iväg till närmsta toalett och kom tillbaka med en stor bunt pappershanddukar, med vilka jag, tillsammans med trettio liter vatten, lyckades få stenarna läsbara och rimliga för att få fotograferas. Nästa gång jag går till en begravningsplats ska jag ta med mig en rotborste och rengöringsmedel, utifall det skulle behövas.

teresia

Fortsättning upp till höger

Bouppteckning

Jag avslutar med Johan August Johanssons bouppteckning från januari 1910.

Kontanter möbler och inredning
samt köksutrustning 985 kr

Yttre inventarier
25 hästar 6 550 kr
2 likvagnar 1 150 kr
7 täckvagnar 2 750 kr
8 landåer 2 200 kr
4 kupéer 975 kr
3 viktorier 875 kr
7 droskor 1 775 kr
7 vinteråkdon 575 kr
1 släde 610 kr
18 lösa kälkar till täckvagnar 4,85 kr
35 parselar 1 165 kr
m.m. Summa totalt 20 445,75 kr
Fordringar Summa 36 596,64 kr

Summa inventarier totalt 57 042,39 kr

Avgående poster och skulder
Begravningskostnad 1387.26
m.m.
Summa skulder 11 902,08 kr

Behållning 45 140,31 kr
Minus bouppteckningskostnad 225,70 kr

För 45 000 kr kunde man år 1910 köpa lika mycket varor och tjänster som för ca 2,5 miljoner kr 2017, mätt med konsumentprisindex.

En årslön för en arbetare 1910 var drygt 1000 om året (svårt att få en korrekt uppgift)

SLUT

 

Curt

Minnen och anekdoter upptecknade af Rudolf Gagge

Förord

Rudolf Gagge skrev ner sina minnen. Så mycket hade han att berätta, att det skulle kunna bli en tjock bok. Här kommer ett stycke ur hans minnesberättelser som handlar om mötet med sin blivande hustru, Augusta Sahlqvist, som var syster till Karin Bergöös mamma Hilda. Vidare nämns en annan av Hildas systrar, Ida, som var gift med Fredrik Pripp. I slutet nämns också J.G. Pripp, som var Idas svärfar.

Rudolf Gagges handskrivna anteckningar är här renskrivna av Rudolfs brors barnbarns barn, Carl Magnus Gagge, Landsantikvarie/Länsmuseichef för Västmanlands läns museum.

Håll till godo…

 

Utdrag ur ”Minnen och anekdoter upptecknade af Rudolf Gagge, Bankdirektör. Westerås 1907-1908”

Då jag friade

Bekantskapen med min blifvande hustru, Augusta Sahlqvist, som är från Örebro, gjordes sommaren 1862, då hon som gäst vistades hos sin syster och svåger, Handlanden Fredrik Pripp, hvilka bodde i hufvudbyggnaden vid Hornsberg utanför Stockholm. Jag ägde ett kryp-in i Hornsbergs hage, kallad ”Hyddan”, där mina föräldrar och vi syskon hade vårt sommarnöje. Under sommarens lopp voro vi mycket tillsammans med den Prippska familjen och dess intagande gäst. På de stunder, jag kunde disponera från mitt arbete, och särskildt om Söndagarna på promenaderna till och från Solna kyrka träffades vi ofta, och förhållandet mellan mig och den vackra ungmön ifrån Örebro blef allt intimare, och växte slutligen till en känsla, som räckte för hela lifvet.

En gång gjorde vi tillsammans med vännerna Pripp en utfärd i båtar till Ulfsunda, dervid matsäck medfördes. Såsom alla unga var jag den tiden svag för ”snygga gångkläder”, och jag var vid det ifrågavarande tillfället bland annat iförd ett par verkligen praktfulla byxor, mörka med fina röda ränder. Jag skulle hjelpa till att draga en motsträvig kork ur en saftbutelj, hvilket dock icke lyckades bättre, än att jag fick en försvarlig del av innehållet på mina förtjusande permissioner. Der stod jag skamsen och drypande af den ljufliga saften, och det blef ett tvättande och gnoende af hjälsamma händer. Jag var naturligen rädd att det fatala missödet skulle förlöjliga min person och ogynnsamt inverka på det fördelaktiga intryck, jag trodde mig hafva gjort hos den sköna, men hon var mild och överseende som alltid.

En vacker månskensafton i Augusti föreslog jag, att vi syskon skulle för henne sjunga våra sånger, och min mor, som med blida ögon såg det uppväxande kärleksförhållandet mellan mig och den behagliga unga qvinnan, erbjöd sig att deltaga i den blifvande serenaden. Vi rodde i båt till Hornsbergs herrgård och lade oss nedanför terassen, der hennes ståtliga bostad trånade. Snart ljödo våra mest erotiska sånger, som vi sökte gifva det känslouttryck, som det älskliga föremålet så väl förtjenade, och som i öfrigt överensstämde med den vackra naturstämningen. Min fagra ros satt i ett öppet fönster och lyssnande med saligt bäfvande hjerta till den hyllning i toner, som hennes kärlekskranke tillbedjare med hjelp av sin mamma och sina syskon egnade henne.

Några dagar senare hade kadetterna i den närbelägna Carlbergsparken tillställt ett fyrverkeri och vi liksom hela traktens befolkning i öfrigt hade kommit tillstädes. Bland andra voro äfven egaren tilll Hornsberg, Brukspatron Westerberg med, klädd i en gammal nattrock och med stor plåsterlapp i nacken, samt hans son den s.k. Westerpiffen. För att bättra kunna skåda härligheten hade fröken Sahlqvist ställt sig på ett gungbräde, jag stod framför, och hon stödde sig genom att lägga sina händer på mina axlar. Oh! Det var en ljufvlig situation.

Men äfven vid Hyddan hade vi en fyrverkeriafton. Jag sjelf var tillverkaren, och erhuru de förekommande pjeserna icke voro så brillanta som dem, vi sett några dagar förut, voro de därför icke mindre nöjsama, Raketerna, som skulle gå upp i luften, kilade istället utefter marken mellan ben och kjortlar, och det var lite äfventyrligt att med en brinnande cigarr tutta på de tredskande lusteldarne. Min hulda sköna fann derföre rådligast att annmoda min bror att åtaga sig det bestyret.

Augusta och Rudolf Gagge

Detalj ur ”Minnen och anekdoter upptecknade af Rudolf Gagge, Bankdirektör. Westerås 1907-1908”, illustration till avsnittet ”Då jag friade”. Augusta Sahlqvist till vänster och Rudolf Gagge till höger med rubrikens markering av förlovningsdagen den 26 september 1862.
Skannat av VLM i juni 2017 efter reprofoto hos Carl-Magnus Gagge.

---

I midten af September hemreste föremålet för min ömma låga, men dessförinnan hade jag förklarat mig och öfverlycklig fått hennes ”ja”. Hon anträdde hemfärden med ångbåt, flera unga män, som under sommaren gjort hennes bekantskap uppvaktade vid ångbåtshamnen. Och då hon till ett sista afsked från ångbåten kysste den bukett, jag lemnat henne, tyckte jag nästan att det kändes, som om jag hade ringen på fingret. Förlofningen eklaterades dock först den 26 i samma månad i Örebro, och den 5 juni 1864 stod brölloppet dersammastädes.

Att min blifvande brud var en god och behaglig ungmö af intagande skönhet har nog af uttrycken i det här meddelade framgått, men om mitt vitsord såsom partiskt icke godkännnes, kan det nämnas, att vid en fest, som 1861 års studenter 40 år derefter firade till minne af sin afgång från Örebro Elementarläroverk, Augusta Sahlqvist ännu då ihågkoms, och särskildt omnämndes såsom en skönhet (Enligt referat öfver festen i tidningen Nerikes Allehanda).

Hemresan från vårt bröllop

Några dagar efter bröllopet anträdde min hustru och jag resan till vårt blifvande hem i Stockholm. Vi begagnade jernvägen från Örebro till Arboga, men derifrån fortsattes resan på ångbåt till Stockholm. Wi njöto af den vackra färden på Mälaren och sutto tillsammans på akterdäck. I smekmånadens ljuflighet blef det emellertid ganska varmt oss emellan, och slutligen så hett, att suntältet öfver oss fattade eld. Besättningen infann sig dock med vatten och tjenliga medel och släckte elden så grundligt, att det var fråga, om äfven vår ömma låga i häpenheten skulle slockna. Men den har brunnit klar hela lifvet igenom.

J.G.Pripp,

Far till min svåger, hade sedan många år kryddkrämarhandel i No 44 Regeringsgatan. Hos honom var anställd en gammal bokhållare Spongberg, som var bror till den kände Professorn i Upsala. För att visa sin tacksamhet för den mångåriga vänlighet, hvarmed gubben Pripp omfattat den gamle trotjänaren, blef den förre en gång inbjuden till middag hos Professorn i Upsala, och enligt hvad det berättas, lärer Prippen efter den glada middagen hafva visat de närvarande lärde Professorerna, hur det går till att göra strutar. Komiskt!

---

(Se även bilder på Augusta och Rudolf Gagge längre ner på sidan.)

Och Tack Carl-Magnus Gagge för att vi fick möjlighet att publicera den här fina berättelsen om Rudolf Gagge och hans frieri till Karin Bergöös moster Augusta.

 

Rudolf Gagge
Nerikes Allehanda 18:e maj 1864

Hilda och Adolfs Silverbröllop

Hilda och Adolf Bergöös 25-åriga bröllopsdag 1883.

I Bergööska huset i Hallsberg finns en reproduktion av en akvarell målad av Karins moster Augustas man, Rudolf Gagge. En present till Hilda och Adolf vid deras 25-åriga bröllopsdag. Bilden föreställer hur släkt och vänner kommer till silverbröllopsparet. Den är målad i förhand, så svågern visste naturligt nog inte vilka som skulle komma.

Hilda och Adolf

Färgfotot från Bergöövåningen i Hallsberg, medan de svartvita bilderna är från Hallsbergs kommuns bildarkiv.

Rudolf Gagge var vid den tiden en stor kulturpersonlighet i Västerås. En bankman som målade tavlor och musicerade, sjöng och komponerade.
I sommar (den 29 juni) reser Karinföreningen till Västerås för att få veta mer om Augusta och Rudolf Gagge. Välkomna att följa med. Ännu har vi några platser kvar. Se annons här.

Den långa bilden är här delad i tre delar

Bild 1

Hilda och Adolf

Låt oss nu ta en titt på målningen som också innehåller små verser. På "tronen sitter Hilda och Adolf. Främst i raden av gratulanter kommer silverbrudens mor, fru Sahlqvist, Karins mormor. Om henne står det i versen:

”Främst kommer mormor med en kaka.
Hon hunnit längst i livets qvälI.
Med tacksamhet hon ser tillbaka
Och bringar glad så sitt Hell.”

Därefter kommer dottern Stina. En skön ”Demoiselle”. Hennes vers lyder så här:

”Dernäst på smala ben ses trippa
La jeune Demoiselle.
Hon är ej sen att börja hippa
Hipp, Hipp, Hurrah och Hell.”

”Och ynglingarnas muntra rad
från Hallsberg, Neuchatel,
Från Spanien, Norrland drar åstad
och höjer gladt sitt Hell.”

Mannen med fanan är sonen i huset, Per Bergöö. De tre som följer Per är Adolf Bergöös systerbarn, Stenström och Wahlman, som under ett flertal år växte upp och utbildade sig under Bergöös ”beskydd”.

text av Curt Fröberg

Bild 2


Därefter kommer Karin och Carl Larsson, som dock inte var med på festen. De hade gift sig samma vår och bodde i Frankrike.
Efter Karin och Carl går ”Hattmamsellen” Hilda Bergöös syster Elise Sahlqvist tillsammans med kvinnor i ”hattbranschen”:

”Och med en stab av tjenstehjon
Nu syns en hattmamsell.
Hon har tjent bra med pengar, hon.
Och höjer glad sitt Hell.”

Redan här 1883 antyder alltså Rudolf Gagge att Elise Sahlqvist tjänar bra på sin hattillverkning, men ännu är det ca 15 år tills den riktigt stora fabriken byggs.

”Se'n kommer Prippens kompani
Med strutar och med namnam i
Och med en röst så fin och gäll.
Det stämmer in sitt Hell.”

Först med stora steg kliver Karins kusin, Gustav Pripp, följd av sin mor, Karins moster, Ida Pripp, och vid hennes sida, hennes ständiga följeslagare, kokerskan och sällskapsdamen, Hedvig Charlotta Keventer. Och så Idas döttrar Maria och Anna Pripp.

Bild 3

”Och knogande från Westerås
Herr Svåger kommer m,ed mamsell
och fru och gurkor, det förstås,
Hell silverparet, Hell!.”

”Herr svågern», som drar vagnen är konstverkets skapare, Rudolf Gagge. I vagnen sitter hustrun Augusta, Karins moster, och sjuttonåriga dottern Elsa skjuter på. Senare gift Silfverstolpe, och blivande mor till Gunnar MascolI Silfverstolpe, en av de aderton i Svenska akademien.

”En helan hop af folk och fä
Till sist ock synes vandra
Att liksom de andra
Sitt hell och hyllning ge.”

Slutligen ett litet urdrag ur Kumla Julblad från 1949 – varifrån jag också fått viss hjälp med den här texten:
Fil. lic. Marita Lindgren-Fridell skrev 1944 i sin uppsats om Rudolf Gagges Västeråsbilder "att de ha för stadens äldre historia ett oskattbart värde"… "Hans roliga skämtteckningar", säger fru Fridell vidare, "avslöja honom som en fin och skarp iakttagare, vars breda humor hellre tolkade det komiska och skrattretande än det direkt gisslande och satiriska".

Karins moster Augusta

Augusta

Moster Augusta

Karins mormor och morfar och deras barn

Lars Sahlqvist f. 1809 och Maria Christina (Maj Stina) f. Stenström 1812
Deras barn (födda i Örebro)
Hilda Christina f. 1837 gift 1858 med Adolf Bergöö (Karins mamma)
Ida Carolina  f. 1840 Gift 1859 med Georg Fredrik Pripp
Maria Augusta f. 1842 gift 1864 med Rudolf Gagge
Laura Elisabeth (Elise) f. 1843

Hjalmar Teodor f. 1848
Plus två pojkar som dog i barndomen

Moster Augustas man Rudolf Gagge

Från Västerås stadsarkiv har jag för några år sedan fått den här uppgiften:
"Rudolf Gagge (1834-1912) var född i Stockholm, men satte som ingen annan sin prägel på Västerås kulturliv under 1800-talets senare del. Det var en man av många talanger. Han var en utomordentlig tecknare och akvarellist, och han var en skicklig musiker.

Augustas man

Rudolf Gagge

Med sitt ritstift och sin pensel fäste han på papperet sin omgivning, i synnerhet sin tids Västerås, dess stämningar och dess människor. Han bildade Musiksällskapets föregångare, på 70-talet Sångsällskapet, på 80-talet "Lilla kapellet". I det oskarianska Carlsbrödraförbundet var han formens och tonens tolkare. Han ritade och gjorde musik."

Och på Riksarkivets biografi (författad av mågen Göran M Silfverstolpe) kan man läsa: ”Han umgicks som ung i Sthlms musikkretsar, var medlem av Harmoniska sällskapet och Nya harmoniska sällskapet samt tillhörde på 1860-talet de sångare, som kallades upp på slottet för att sjunga tillsammans med Karl XV, som alltid kallade honom Gaggeligucki.”

Augusta och Rudolf Gagge hade ett barn:
Elsa f. 1866 som gifte sig i december 1885, 19 år gammal, med Carl Edvard Mascoll Silfverstolpe.
Karins lillasyster Stina och kusinen Anna Pripp var tärnor på bröllopet. Kanske var även Karin och Carl på bröllopet.

Glad Påsk

Som en liten Glad Påsk-hälsning från Karin Bergöö via hennes brev hem till mamma i Hallsberg

1874
Karin bor hos systrarna af Robsahm på Clara Norra Kyrkogata 11 (idag 13)

Den 12 februari 1874 skriver Karin: ”Vi hafva i dag haft ledigt från skolan (anm. Franska Skolan) emedan det är Fetthorsdagen.”
Fettorsdag firas bl.a. i Polen och Spanien än idag, och är torsdagen före fastlagssöndagen dvs torsdagen före vår fettisdag som infaller 46 dagar före påskdagen. Karin går i Franska skolan vilken var en katolsk skola.

Tisdag den 31 mars 1874 skriver Karin: ”…på eftermiddagen kom Hilma till mig, jag hade köpt ett halft tjog ägg, och hon gick och köpte litet strösocker och så rörde vi oss en äggtoddy."

Onsdag 1 april skriver Karin: "De ägg som jag köpt skola vi äfven blåsa ur samt sedan måla, Julia har idag målat ett så utmärkt vackert. Huru många dagar Påsklof vi hafva vet jag ej, emedan jag ej varit i skolan sedan i Fredags, mamma får ej bli ängsli för mig derför att jag är något sjuk, eller på det viset jag har bara varit hes, men tanterna hava ej velat att jag skulle gå ut.”

Söndag den 5 april (Påskdagen) skriver Karin: ”När vi sedan skulle äta våra ägg (anm. hos Karins moster Ida Pripp) fingo vi var sitt med sockerpullor och en 10 öring uti. I dag var jag först med flickorna och hörde Beskow i hans kyrka sedan gingo vi en stund på Gustaf Adolfs torg för att se på vaktparaden och sedan gick jag hem för att skrifva till min lilla mamma.”

Glad pask


1875
Karin bor inneboende hos en familj Draghi på Gamla Kungsholmsbrogatan 38 (idag Gamla Brogatan)

Onsdag den 31 mars 1875 skriver Karin: ”Långfredagen (anm. 26 mars) var jag med Hilma i Adolf Fredriks kyrka Påskdagen i Katolska kyrkan med herr Draghi samt fick der försoningsbröd som det kallas…” (anm. Herr Draghi är från Italien, men har svenskt medborgarskap. Han är Katolik)

-------

Ingen gång från den här tiden skriver Karin "Glad Påsk" eller hälsar och önskar trevlig helg eller liknande. Kanske är det en sed som tillkommit senare.

Curt
PS: Glad Påsk

Tre syskon

Tre syskon

Karin Bergöö och hennes syskon Per och Stina. Men Karins föräldrar, Hilda och Adolf fick faktiskt sex barn. Tre av dem dog i småbarnsåldern. Här en kort presentation av dem dem i fotografier och några tidningsurklipp.

Karin syskon

Per syskon

Stina

Karin

Jag har aldrig hittat någon födeseannons på Karin, men vi vet alla att hon föddes i Örebro den tredje oktober 1859.

Per

Per

PeroAnna

Tryck på bilderna för att kunna läsa bättre…

Stina

Stina fodd

Stina Bather

Hilda och Adolf fick ter barn som gick bort i tidig ålder.

En son vid namn Per och två flickor som båda fick namnet Elsa

Elsa

Elsa syskon

Elsa

Elsa syskon

Annonser i NA på 1850- och 1860-talen

Att söka efter och ta del av gamla annonser kan säga en del om familjen Bergöö. Bilderna är små och kan vara svårlästa med den tidens typsnitt, men tryck på dem så blir de större.

 

Annonser 1852

Annonser från 1850-talet

Annonsen är från Nerikes Allehanda, december 1852. Den är undertecknad Ad. C. Bergöö (Adolf Conrad Bergöö), som var kusin  med Adolf Bergöö (Karins blivande pappa) och kom till Örebro på våren 1849, några månader före Adolf. Han hade begärt burskap och fått lov att destillera och försälja sprit. Adolf Bergöö kom till Örebro i augusti 1849 för att arbeta som medhjälpare hos sin kusin.

Annonser NA_1854-07-19

Efter några år hos sin kusin byter Adolf Bergöö arbetsgivare och blir bodbetjänt hos Lars Sahlqvist i Örebro. Efter den stora branden 1854 har Sahlqvist en mindre hyrd bod och tydligen säljer Bergöö plank via Sahlqvists affär.

annonser

Annonsen är införd i NA den 17 januari 1855. Och nu är det Adolf själv som säljer. Han öppnade sin bod i november 1854 och den låg strax norr om Nikolaikyrkan vid nuvarande Drottninggatan. Stora delar av södra Örebro (söder om Svartån) hade brunnit ner på våren och var nu under uppbyggnad.

Annonser NA 1856-04-12

Fullkomligt grobart ? , rödt och hwitt klöfwerfrö samt Timothejfrö af 1855 års skörd, hos Ad. Bergöö. (Svårt att se skillnad på "s" och "f".)
Annons i NA 1856-04-12

Annons NA_1856-06-24

Spanska hassel och wahlnötter hos Ad. Bergöö.
Annons i NA 1856-06-24

Annonser i NA_1860_10_06

Annonser från 1860-talet

Annons från oktober 1860.
År 1858 köpte Bergöö tillsammans med grosshandlare Alfort en fastighet vid Stora Torget. Där uppförde de sedan ett hus i vilket Adolf och Hilda Bergöö flyttar in ungefär vid tiden för Karins födelse. Huset hade då adressen Stortorget 23, men runt 1880 ändrades många adresser i Örebro och huset fick då bli Stortorget 8.

NA_1861-01-12

Huset står ännu kvar där, om än delvis ombyggt, och där finns idag flera affärer och bl.a. en restaurang, och det fanns det alltså redan 1860.

Annons i NA 1861-01-12

Annonser 1862-11-01_Elsa

Annonser 1862-11-01
Strax efter att Karin fyllt tre år dör hennes lillasyster Elsa. Två barn till ska familjen mista i unga år.

Åldermannen Keventer, i annonsen ovan, var far till Hedvig Keventer, som ofta nämns i Karins brev från ungdomsåren i Stockholm. Hedvig var hushållerska åt Karins moster, Ida Pripp.

Annonsen nedan är från 1864-11-01
Kaffe,
Java, Cejlon, Costa-Rico och Brasil, Socker af Tanto bruks tillverkning, raffinad, melis, lump, kross och farin, Socker- och Brun-Sirap samt friska och goda Specerier hos Bergöö et Fosselius

annonser

Från och med 1:a januari 1864 kommer Fosselius in som delägare i Bergöös affärsrörelse i Örebro. Strax efter det startar Bergöö sin affärsrörelse i Hallsberg, dit familjen också flyttar på hösten 1865. I januari 1867 går Adolf Bergöö ur Örebroföretaget, som sedan drivs av Fosselius ensam. (Detta är den äldre brodern Fosselius, den yngre blir senare kompanjon med Bergöö i Kumla.)

Ja, visst är det roligt att läsa annonser. Iallafall sådana här gamla. Och det som visas här är bara några av de annonser från den här tiden som gäller Adolf Bergöö.

Från Sundborn och däromkring


Lilla Hyttnäs i SundbornSoluppgång från verandan till min sovplats.


Ön vid BergaÖn vid Berga by. Till höger Karins farmor.

Karins farmor, Sundborn

Tre bilder, tre historier – Sundborn

Soluppgång i Hyttnäs

Jag var i Sundborn häromdagen och höll föreläsning om Karins konstnärskamrater med utgångspunkt från Karins brev. Alltid trevligt att vara där. Jag sov över i Solstugan bara ett stenkast från Carl Larsson-gården och vaknade i soluppgången när solen bländade min fotolins.

Bilden i mitten

När jag sist var i Sundborn – den tredje till fjärde oktober – passade jag på att ta vägen via Dala Husby när jag åkte hem. Där strax norr om Dala Husby ligger Berga by. Idag ett antal hus efter vägen, men med spår av en by i gammal anda. På bilden syns en del av Dalälven, alldeles bakom byn, men en betydligt bredare del av älven finns bakom träden på andra sidan vattnet. Det ni ser är således en ö i Dalälven. En ö vid Berga by, och där bodde en gång Karins farfars farfars far och han ska då ha tagit sig namnet Bergöö efter just denna ö.
För att komma åt att fotografera fick jag gå genom högt vått gräs, så under resan hem fick mina genomvåta byxor bli liggande i baksätet. Men vad gör man inte för att dokumentera Karins ursprung.

Ulwa Neergard skrev för ca 20 år sedan i ett brev till mig: "Karins farfars farfars far, Johan Andersson från Berga i Husby i Dalarna (död 1751) var gift två gånger; dels 1708 med Helena Enman, dels 1712 med Anna Strandberg. Det var Johan Andersson som tog sig namnet Bergöö. Johan Andersson var bälgmakare, innan han blev handlande i Falun 1719."

Karins Farmor

Det här ska vara Karins farmor, Catharina Bergöö, född Björsell, 1801 - 1880. Efter att Karins farfar dött på våren 1875, flyttade hon från Övre Krokfors i Sundborns socken till Lilla Hyttnäs i Sundborn, där hon bodde tillsammans med två av sina döttrar: Ulla och Maria. År 1888 skänkte Adolf Bergöö Lilla Hyttnäs i Sundborn till Carl och Karin Larsson. Stugan stod då tom sedan hans syster Ulla avlidit och systern Maria inte ville bo där ensam.
Bilden har jag fått av Rick Widmark, som är barnbarnsbarn till Erik Wahlman, Karin Bergöös kusin. Rick Widmark skrev till mig: "Själv hamnade jag, genom födsel, i ett slags dubbelförhållande. Carolina Wahlman (Den Carolina kan inte vara Adolf Bergöös syster) var syster till min farfar. Det innebär att min morfar och min far var kusiner och jag blev därför syssling med min egen mor."

Målarkursen vid Räfsnäs

Sommarminnen från Räfsnäs

Ett stycke nordiskt konstnärslif.

Som jag skrev sist, (under rubriken: "Karin sover över på Gripsholms slott") lovade jag återkomma till Georg Nordensvan som i en tidningsartikel i ”Illustrerad tidning” berättar om livet på målarkursen i Räfsnäs. Jag "saxar" helt enkelt fritt i tidningsartikeln, men sätter egna rubriker, samt lägger till bilder från "Illustrerad Tidning" och från "Palettskrap", en handskriven tidning som gavs ut av Akademie Klubben A.K.

Curt

Konstnärerna anländer

Hela Ängdens befolkning var samlad nere på stranden och såg med stora ögon, huru ångaren ”Gripsholm” vek af från sin vanliga stråt och vände stäfven mot Räfsnäs, der sällan en bullrande propeller stör gäddor och ”skomakare” i deras idylliska frid. Barnen gapade och undrade storliga kvad det var för slags menniskor som fylde båtens däck…

Och boar in sig

Trångt var det i herrarnes rum, men det voro de vana vid. De hade varit med i fjor på Rydboholm. – Hvarje qvadrattum der uppe var upptagen. Der uppenbarade sig i den mest målningsvärda oreda en mängd oljeflaskor med eller utan korkar, skinnböcker, pipor, karduser, cigarrlådor med färgtuber i, tomma tändsticksaskar och kringströdda tändstickor, pennskaft utan pennor, kammar, kragar, mustachsvärta o. s. v. Damernas rum törs jag inte skildra.

Försommarväder

Vädret var härligt. Under första veckan hade man nöjet att skaka af köld i öfverrock och skintröja…, då det ändtligen blef varmt, kom nordanvinden… Bäst man satt fördjupad i sitt behagliga arbete… kom en il och fattade i paraplyet – det blåste afvigt, stången rycktes upp ur marken, och så bar det af med hela härligheten ut efter ängar och diken. Och då man drypande af svett kom åter med sin fångade skatt, hade staffliet blåst omkull och taftan, som man försigtigtvis bundit fast dervid, naturligtvis fallit med den målade sidan nedåt. Suckande stälde man upp allt samman igen, skrapade tåligt bort sand och timotejfrö, som fastnat i färgen…

Avslutningskväll

Sista aftonen varsnades något högst sällsynt på landsvägen. Fyra oxar drogo den löfsirade vagn som högst upp intogs af ingen mindre personlighet än fader Bacchus sjelf. Blomstersmyckad svängde han sin tyrsosstaf, omgifven af solbrända, hornprydda, i hudar draperade fauner och af rosenkindade och undersköna nymfer… Vinguden… var kommen för att i norden återinföra drufvans utsinade och bittert saknade saft, – det förkunnade han på hexameter, ackompagnerad af nymfernas tamburiner och af faunernas pipor.

Hemåt det bär

Morgonen efter denna minnesvärda dag sken solen klarare än någonsin. Dimmorna bildade ännu fantastiska figurer öfver viken, då vursten körde fram, händer trycktes och afskedsord vexlades, näsdukar svajade och hurrarop ljödo. Det var professorn som reste.
Och nu började leden att glesna. Pilarna belägrades ej mera som förr, utan fingo växa ostördt vid sin vassbevuxna strand, de hvita tyllhattarna försvunno från motsatta stranden och ingen båt fann vägen dit, ingen Figge gick längre och sökte motiv med kikare, intet glads skratt ljöd från gungan under linden och inga brandgula rosetter lyste i solskenet, valdhornets käcka toner ljödo ej mera, samlande en hungrig skara till måltiden.

räfsnäsTeckning av Ingeborg Westfelt-Eggertz
i Illustrerad Tidning 1880

Ingeborg Westfelt-Eggertz
1855-1936

Ingeborg var antagen till Konstakademin redan 1873 och är kvar 1882. Har kanske sysslat med annat däremellan. Hon studerade i Paris. Var också föreståndare för en målarskola i Paris, och från 1891 i Stockholm, Visby och Landskrona… Ingeborg Westfelt-Eggertz har fått flera utmärkelser.

Karin nämner henne i sitt brev till mamma Hilda när de ska få sova över på Grippsholms slott. Se artikel nedan…

BacchusTeckning av Georg Nordensvan. Ur Palettskrap.

Sista aftonen varsnades något högst sällsynt på landsvägen. Fyra oxar drogo den löfsirade vagn

Tecknat av Georg Nordensvan. Ur Palettskrap.

Ingen Figge gick längre och sökte motiv med kikare, intet glads skratt ljöd från gungan under linden och inga brandgula rosetter lyste i solskenet.

Tryck på bilderna för att se dem bättre…

Karin sover över på Gripsholms slott.

Karin, sommaren 1880

"I går vet mamma hade jag en så rolig dag som jag alldrig i mitt lif glömmer. Mamma kanske har hört mig tala om fröknarna Ekenstjärna (Ekenstierna) deras far är intendent på Gripsholms slott."

Karin Bergöö i brev från Räfsnäs till mamma
i Stockholm efter midsommar år 1880.

Karin är på landskapsmålarkurs i Räfsnäs, en knapp mils bilväg norrut från Mariefred. Hon berättar om att några av målareleverna är bekant med fröknarna Ekenstierna: Paulin Neumuller och Alma Holsteinson äro mycket goda vänner till dem,” och att Karin blivit presenterad för Anna Ekenstierna.

Pauline Neumüller – Åkerlund 1857-1908

Pauline var inskriven på akademin 1879-1882. Hon gifte sig senare med konstnären Erik Johan Åkerlund.

Alma Holsteinson 1859-1934

Alma föddes i Klacken, Norberg. Hon var inskriven på Konstkademien 1878-1884. Porträttmålare och pastellist.
-----
Samtidigt som konstakademieleverna har målarkurs i Räfsnäs med Per Daniel Holm, professor i landskaps­målning vid konst­akademin, har konstnären Edvard Perséus (ursp. Persson, 1841-1890. ) en målarkurs i Mariefred. Elever vid kursen i Mariefred ska spela teater en kväll och Karin blir erbjuden att sova över hos Ekenstierna på
Gripsholms slott, om hon vill se teatern:
-----

”När vi kommo till Mariefred gingo vi först upp att se tillrustningarna till aftonens festligheter, sedan träffade vi herrskapet Ekenstjernas i parken och blefvo vi, Ingeborg och jag uppbjudna till Slottet på chokolad, fingo följa med frun och fröknarna upp i Slottet för att se våningarna och blefvo till sist bjudna på en utmärkt god middag med vin till.”

Ingeborg Westfelt-Eggertz 1857-1908

Ingeborg var antagen till Konstakademin redan 1873 och är kvar 1882. Har kanske sysslat med annat däremellan.
-----
”Efter middagen tog vi oss en tupplur på våra rum och sedan var tid att gå till teatern (ett stall för tillfället dekorerat, billietterna kostade en krona).” -----
I tidningen i Mariefred skriver de om föreställningen: ”Tillställningen, utmärkt lyckad, hade lockat till sig en stor del åskådare och inbringade i ren behållning 87 kr. 76 öre, som af hr Perséus blifvit öfverlämnade till fördelning emellan Kärnbo sockens och Mariefreds stads fattiga.”-----

Teater i Mariefred, Gripsholms slottUr Mariefreds tidning

Och Karin berättar att efter teatern ”tågade hela sällskapet arm i arm upp till Majstången der fröknarna Ekenstjerna började dansen, vid niotiden åto qväll och derefter fortsattes dansen ånyo till kl. 1.”

Från Räfsnäs hade alla akademieleverna fått skjuts till Mariefred för att delta i dansen och skjuts tillbaka på natten, men Emma Löfstädt stannade för att sedan gå tillbaka (ensam nästan en mil mitt i natten), men så erbjuds även Emma att sova över i slottet: ”På måndagsmorgon då vi visade Emma slottet blef hon så hågad för att måla der, och för att ha några studier af slottet ifall hon skulle vilja måla prisemnet i höst hon frågade mig om jag skulle vilja vara med derom,”

Emma Löwstädt – Chadwick 1855-1932.

Efter studierna på Akademien reste Emma till Paris och Gréz där hon var en av Karins närmsta vänner. 1882 gifte hon sig med den amerikanske konstnären F. B. Chadwick och tillsammans köpte de det värdshus, som var samlingspunkt för den svenska konstnärskolonien i Gréz, vilken de drev i ett antal år.
-----
Karin och Emma skriver båda i slutet av Karins brev och vill att Karins mamma Hilda ska komma till dem och bo med dem i Mariefred. Nu har vi inte mammans svar men av ett brev ett år senare blir det tydligt att mamma kom till Mariefred.

Georg Nordensvan

Nordensvan var elev på konstakademin samtidigt med Karin och var med i Räfsnäs. Han gifte sig senare (1884) med Anna Ekenstierna. Den Anna som Karin här blivit presenterad för.
Georg Nordensvan som påbörjat en officersutbildning, men bytte bana till konstakademin, kom senare att bli mest känd för sina skriverier, artiklar och böcker. I en tidningsartikel i ”Nya Illustrerad tidning” berättar han om livet på målarkursen i Räfsnäs.

 

Jag får återkomma till det…

Gott Nytt År 2016-2017

Karin Bergöö i Morup

text och bild Curt Fröberg

Gott Nytt År
Så här till nyår kan det kanske passa med en bild på en kyrkklocka: ”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten…” Den här klockan finns i Morups kyrka i Halland. Och hit kom konststuderanden Karin Bergöö sommaren 1881, ett år innan hon skulle träffa sin blivande man, konstnären Carl Larsson.

Kyrkklockan i Morup

Inskrift:
AT SOLEN NU UPGÅR, HWAR BÖR TIL ARBETET ILA
AT HON GÅR ÅTER NER, OCH MENSKAN SKAL SIG HWILA
AT GUDSTIENST HÅLLAS MÅ, OCH FOLK SIN GUD ÅKALLA
AT SAMMANKALLA HJELP, NÄR ELD WILL ÖFERFALLA
AT BÅDA DÄT EN SJÄL, FRÅN KROPPEN TAGS TILL GUD
AT LIK I IORDEN GÖMS, DÄT TECKNAS MED MITT LJUD

-------

Min resa till Morup

Tillsammans med min gode vän Kenneth och med Karin Bergöös brev i handen, kom jag en vacker sommardag till Morup i Halland. Efter att för kyrkvaktmästaren berättat om Karins äventyr i Morup, fick vi klättra upp i kyrktornet. Där fanns inga helgon! men en fin utsikt, och jag kan förstå att det vid oväder kan vara aningen hemskt däruppe.

Med många möten med människor och platser då jag följt i Karins fotspår, är just Morup en de mer minnesvärda upplevelserna. En välvillig kyrkvaktmästare som visade oss kyrktornet, hela kyrkan och kyrkoherdens bostad (nu församlingshem) där Karin bodde några dagar i augusti 1881.

Nu till Karins fantastiska berättelse.

”…på lördagsmorgon träffade jag gumman som jag bor hos på fiskläget (Träslövsläge) hon hade en biljet med sig från en fröken Petterson, prästdotter från Morup…” skriver Karin och berättar att hon tidigare träffat ”fröken Petterson” som heter Anna och som är dotter till kyrkoherden i Morup. På biljetten stod en inbjudan till Karin att komma till Morup.

Och några dagar senare är det dags för Karin att resa till Morup som ligger någon mil söder om Varberg. Hon ämnar åka med postvagnen, men är osäker på om hon verkligen ska få åka med. Och så följer Karins fantastiska berättelse om hur hon duperar kusken:

Det gäller att bjuda till för att få åka postvagn:

”Kl. 6 (på morgonen) gick jag från Fiskläget för att möta postvagnen vid stora landsvägen der jag fick stå en half timme i hällregnet och vänta på densamma, pigan var med mig med mitt målarskrin, jag var mycket rädd att ej få komma med och draperade min regnkapa så stiligt som sig göra lät med uppskörtade kjortlar och höll min paraply så att alla knapparna i mina handskar syntes, för att imponera på kusken, vagnen kom, jag bad ödmjukt men dock med en värdighet som ej tillät ett nekande svar att få följa med till Morup och snart skakade jag iväg i sälskap med en gammal fru som lånte mig en kappa att lägga bakom ryggen och som blef sjösjuk till och med af att åka.”

Morup

Karin kommer till Morup och på förmiddagen får hon titta sig runt i kyrkan: hvarvid jag uppe i tornet fick reda på några gamla helgon som jag fick löfte att måla utaf.”

Karin blir kvarbjuden över natten och de har en trevlig kväll. ”Dagen derpå regnade det och blåste så som det endast kan regna och blåsa här. Jag gick dock till kyrkan för att måla, de voro mycket intresserade derutaf så att det altid var någon hos mig för att se på, något som jag var mycket tacksam för enär blåsten åstadkom alla möjliga slags hemskheter i tornet bland klockorna och i rostiga dörrar.”

Karin blir kvar en natt till och hinner så bli klar med sin ”studie” och reste glad i hågen därifrån med fickorna fulla av kakor. Men… ”Det var ej utan att jag skämdes litet att möta badgästfröknarna när jag kom farandes till Warberg med en full kusk och en försupen postelion.”

Och jag undrar: Var tog hennes ”studie” vägen? Någon tid senare skriver Karin och berättar: På eftermiddagen i dag och på hela dagen i går har jag setat inne och smörjt ihop en liten tafla, riktigt nätt och treflig som jag tänker gifva Anna Petterson, jag tycker det vore roligt eftersom de voro så vänliga emot mig.”

Vart tog Annas tavla vägen

Efter mitt äventyr i Morup vidtog ett strävsamt arbete vid datorn och i arkiv. Som att läsa detektivromaner, men mycket roligare. Anna Pettersson gifte sig med Gustav Österlund. Han var assistent vid Kungliga Telegrafverket och Anna telegrafist en tid i Göteborg, men så en dag flyttar de till Lindesberg där Gustav blev postmästare och Anna satt i postkassan. De hade inga barn och de gick bort på 1930-talet. Och jag undrar: Var finns den tavla som Karin målade åt Anna? Hänger den på någon vägg någonstans?


Curt
PS: Mer om Karins sommar i Varberg finns att läsa längre ner på den här sidan.

-----------

Hälsning från Karin i 14 – 15 års-åldern

God Jul

Tankar och Hälsningar inför julen 1873 i brev från Karin i Stockholm

Karin skriver i november 1873 från Stockholm
”…gingo vi upp till moster Ida, på en liten titt, hon såg då mera blek och trött ut än vanligdt, och jag tror att det skulle göra henne mycket gott att komma hem i jul. Moster är också mycket ensammen, hela förmiddagarne sitter hon ensammen för då äro kusinerna i skolan, och när de komma hem skall, hon tragla med deras lexor.”
Fjortonåriga Karin ser att moster Ida, som under sommaren blivit änka och känner sig ensam, behöver få komma till sin syster i Hallsberg över julen.

Mamma diktar till svar:
”Att Moster Ida vill hos oss gästa
Mej gläder mycket kan du förstå
Gud ge mig krafter att till det bästa
Er glädja kunna båd stora, små”
  Mamma Hilda, 35 år gammal skriver vers till sin dotter. Hon har själv daterat brevet 22/11 1873

Mer från november 1873
”Sofi Flack stickar en sorts fyrkantiga schaletter af mossfoll med vanliga, fast bra nog grofva strumpstickor, de se mycket trefliga ut, må jag ej kan gifva moster Ida en sådan till julklapp.”
  Julbestyren började tydligen redan i november på Karins tid också. Kan någon säga mig vad ”mossfoll” är? Kan det vara: ”Bouclé (franska för hårlock) är ett tyg, vävt eller stickat med bouclégarn (öglegarn eller mossgarn), det vill säga ett glansigt mohair-garn som tvinnats så att små slingor eller öglor uppstår.” Från Wikipedia.

Mer från november 1873
”Nu snöar det, och ser så hemtrefligt ut, det är precis som om julen der hemma.”

Mamma rimmar till svar: ( i samma ”diktbrev”)
”Till Julen allt nu min hug sig trenger
Då hem jag får hjerteungen min
Och gossarne mine "kjere drenger"
Som då ha slutadt terminen sin”
Gossarna är bröderna Wahlman, Adolf Bergöös systers barn, som studerar på Karolinska läroverket i Örebro, där de bor inackorderade, men väntas till Bergöös under jullovet. Deras mamma blev änka med fem barn, men är vid den här tiden omgift.

Och inför julen 1874

Karin skriver i november 1874 (Obs ett år senare)
”I dag hafva vi haft stort snöbollskrig i skolan ty det snöade så präktigt på förmiddagen. Ack hvad jag skall "bålla" åka kälke och köra Nisse när jag kommer hem i Jul, skall det sättas medjar under vagnen som vi hade i somras eller skall han ha Ryssen? Nu tycker jag mig vara så modig men när det kommer derhän är jag väl lika sjåpig som förut kan jag tro.”
I vilken skola de har snöbollskrig framgår inte. I Franska skolan läser Karin vid den här tiden enbart franska och engelska, medan hon har betydligt mer ämnen på Slöjdskolan. Men i Franska skolan har hon jämngamla skolkamrater, medan Slöjdskolan till stor del är en vuxenutbildning. Men man kan väl ha snöbollskrig ändå.
Jag vet inte vad Karin menar med att ”bålla”, vet du?

Och så den 11 december 1874
”Nu nalkas Jul med stora steg, och snart får jag komma hem. Det är mycket kallt här, sedan moster for snöade det mer ändå, och nu har det frusit på så att det hvitt öfverallt och snart börja de nog åka på släde, hur är det vid Hallsberg?”

----------

Gott Nytt År från vännen Hilma 1913-1914

         Jul kort

baksida

 

Julkortet till Karin, poststämplat i Hallsberg 30/12 1913 är från Karins vän och släkting, Hilma Stenström. Under Karins ungdomsår i Stockholm var Hilma bästa vännen. På 1880-talet flyttar Hilma till Hallsberg och blev resande hattförsäljare åt Elise Sahlqvists hattfabrik.
Hilma finns på bilden strax här nedanför (Ett fotografi) där också hennes syster Maria är med.

Ytterligare en fantastisk bild…

En fantastisk bild!

Foto ur Hallsbergs kommuns bildarkiv

Fotografen har stått på baksidan av Bergöös ”Vita hus”. Det vi ser är Bergöös paviljong med ett antal musiker. Kanske en sextett. Bakom paviljongen är inspektorsbostaden, även kallad stinsenbostaden*. Bergöös paviljong låg nära fastighetsgränsen. Strax bakom den skymtar ytterligare ett tak som tör vara inspektorns uthus. Byggnaderna finns med på Hallsbergskartan av Tengvall, 1878.
Till höger om inspektorsbostaden skymtar den gamla stationens fönsterrad som ser ut som en pelarrad. Där ovan i höjd med bostadens tak syns ”tornet” som fanns på gamla stationen. Till vänster i bild är husen utefter Storgatan västerut.
Man undrar vad som ska spelas? Blir det något av Strauss, eller…?

* Stins, en mycket vanlig förkortning af ordet stationsinspektor.
Nordisk familjebok 1917 Uggleupplagen

En fantastisk bild

Hör, bort i parken konserterar Sorglösa Brunns oktett
Tonerna vitt och brett klingar från lilla paviljongen.
Åtta feta gubbar, alla röda som oxkotlett,
under möda och svett,
tutar horn och klarinett
och esskornett.
P. Ramel

Missa inte urnan i framkant, den är exakt såsom Carl Larsson en gång målade den uppe i Bergöövåningen i Hallberg, där man även skymtar paviljongen.

Ett fotografi

Bilden från Hallsbergs kommuns bildarkiv
Tryck på bilden så blir den större

Bilden

En samling kvinnor utanför Bergööska huset. Med tanke på utseende, misstänker jag, men vet inte, att bilden är från ungefär samma tid som tidningsartikeln nedom. De är utklädda och enbart kvinnor. Kan det vara så att de har möhippa för Greta.

Jag läser mig till att möhippa förr var en fest som ordnas för en blivande brud av hennes väninnor strax före bröllopet. Från början kallades möhippa för mökväll och ordnades av brudens föräldrar i deras hem kvällen före bröllopet, men i slutet av 1800-talet blev det alltmer en tillställningen där enbart kvinnor deltog.

---------

Inga Holm och jag (Curt Fröberg) har försökt lista ut vilka kvinnorna på bilden är. Så här tror vi, men vet inte säkert. Stundom har vi gissat.

1 o 2 Elsa och Elin Stenqvist
En apotekare Stenqvist bor i municipalhuset i Hallsberg. Hans hustru heter Elin Josefina Albertina född 1877 och dottern heter Elsa Matilda född 1897.

3 o 4
Maria och Hilma Stenström
Hilma Kristina Stenström är född 1858 i Kvistbro socken. Hon är Kusin med Karins mamma Hilda Bergöö. Ett år äldre än Karin och bodde med sin familj i Stockholm under den tid Karin gick i skola där. Karins närmaste jämnåriga vän under flera år. Till Hallsberg flyttar hon 1886 och arbetar sedan som resande åt Elise Sahlqvist, som har hattfabrik i Hallsberg. Hennes lillasyster Maria född 1865, kommer ett antal år senare till Hallsberg för att arbeta vid hattfabriken. De två bor först i Elise Sahlqvists hus, men flyttar 1911 till Municipalhuset, där de lever en bit in på 1930-talet.

5 Anna Nystedt
Det bor en Anna Stina Nystedt, vid Backa, Hallsberg och sedan S. Sanna, Adolfsberg Hallsberg. Hon är född Backman 1872 vid Nafverstad, och gift med bankkamrer Anders Nikolaus Nystedt, f. 1874 i Fellingsbro.

6 Anna Bergöö
Anna Bergöö f. Nilsson, hustru till Karins bror, Per Bergöö.

7 Hanna Öhman
Hanna (Johanna) Öhman f. Sillén 1870 och gift med kassören Oskar Viktor Öhman född 1874
Inflyttade till Hallsberg 1911 från Filipstad till Löfsta.

8 och 10 Margot och Sigrid Thermaenius
Fredrik Samuel Thermaenius var gift 1895 till 1911 med Charlotta Sigrid Emilia Uggla f. 1862. De har en dotter, Karin Sigrid Jenny Elisabet f. 1900.

Fredrik Samuel Thermaenius och Charlotta Sigrid Emilia Uggla skiljer sig 1911 och Fredrik Samuel gifter om sig 1912 med Alice Margot Ekbom (gift Thermaenius) född 1884 i Adolf Fredriks församling.

Gissningsvis är det här Fredrik Samuel Thermaenius andra hustru, Alice Margot Ekbom, och dottern Sigrid, ur första äktenskapet. Men det kan vara fel gissat. Rätta om ni vet.

9 Hanna Blomqvist
Johanna Juliana Blomqvist f. 1865 i Viby. Johanna har titeln Fabriksföreståndare. Hon är dotter till Johanna Blomqvist, född Welin 1836, Inspektörsänka.

11 Fanny Mariana Karlsson
OBS: Högst osäkert men det finns en Fanny Mariana Karlsson född 1872 i Svennevad, som i alla fall en tid bor i Hallsberg.

12 Gunhild Jansson
Gunhild Mathilda Jansson född 1880 i Lerbäck flyttade till Hallsberg 1904.
Hon står i kyrkboken som, Biträdande Lärarinna, och bor på Norrby Ägor, Backa N:o 2.

13 Gerda Thermaenius
Det finns mer än en Gerda Thermaenius, men gissningsvis är det här Gerda Thermaenius, f. Callmander 1878, och gift med Johan Alfred Thermaenius f. 1870. De bor i Tacktorp, Hallsberg.

14 Greta Bergöö Greta Bergöö är Karins brorsbarn, dotter till Per och Anna (f. Nilsson) Bergöö. Greta är född 1893.

Greta Bergöö gifter sig

Tidningsartikel om Greta i SvD 1917

"Bröllop:
i Hallsberg i lördags mellan löjtnanten 1 Norra skånska infanteriregementet Gunnar Fries, Kristianstad, och fröken Greta Bergöö, dotter till grosshandlaren Per Bergöö och hans maka. Vigseln förrättades af brudgummens fader prosten Fries, Angelstad. Brudparet uppvaktades af följande tärnor och marskalkar: fröken M. Afzelius—löjtnant Myhlenfelt, fröken R. Wide—löjtnant Hammarhielm, fröken Elsa Persson—löjtnant Sondberg, fröken Kerstin Persson—löjtnant Hemberg, fröken R. Lundberg—fänrik Nordstrand, fröken Karin Bergöö—kand. H. Fries, fröken Karin Håkansson—kand. B. Lundin, fröken Greta Holge—hr. Nils Samzelius, fröken Ellen Fries—stud. P. Bergöö, fröken Nanny Fries—stud. Erik Bergöö, fröken Maria Stenström—bokh. Hans Bergöö. Efter vigseln gåfvo brudens föräldrar middag på Stora hotellet i Hallsberg för ett 50-tal inbjudna. På aftonen afreste de nygifta till Köpenhamn;”

Ur Svenska dagbladet 1917-10-26

Tänk vad man kan hitta i en Stockholmstidning
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Några personer kan jag identifiera:

Greta som gifter sig är dotter till Per och Anna (f. Nilsson) Bergöö. Greta är född 1893

Gunnar Fries, brudgummen, är född 1887 i Kånna, Kronobergs län. Son till kyrkoherde Lamech Fries

Lamech Fries är kyrkoherde i Angelstad född 1847 i Femsjö, Halland

Karin Bergöö i det här fallet är Gretas lillasyster, född 1901 i Hallsberg. Dotter till Per och och Anna Bergöö.

Kandidat H. Fries, lär väl vara Henning Fries, bror till brudgummen, född 1896 i Västra Torsås Kronobergs län.

Karin Håkansson kan vara Karin Bergöö-Larssons kusinbarn. Kusinen Anna Stenström, vars mor var syster till Adolf Bergöö, gifte sig med bruksägare, Pontus Håkansson, Mariedam, Lerbäck, Örebro län. De hade en dotter, Karin, ett namn som mycket väl kan vara inspirerat mammans kusin och vän Karin Bergöö. Anna Stenström bodde som fosterbarn i Falun vid den tid Karin och Carl flyttade in i Sundborn. De umgicks och det tycks vara Karin och Carl som ordnade med Annas bröllopsfest i Sundborn. Karin Stenström är född 1894 i Lerbäck Örebro län.

Nils Adolf Samzelius född 1894 i Hallsberg, son till Adolf och Hanna (f. Nilsson) Samzelius.

Ellen Fries syster till brudgummen född 1882 i Kånna, Kronobergs län.

Per Adolf Bergöö född 1898 i Hallsberg. Son till Per och Anna Bergöö, Hallsberg.

Nanny Fries syster till brudgummen född 1889 i Kånna, Kronobergs län – bor 1910 i Kungsbacka och är Folkskolelärarinna.

Erik Adolf Bergöö, född 1898 i Hallsberg. Son till Per och Anna Bergöö, Hallsberg.

Fröken Maria Stenström. Det finns alltför många Maria Stenström, så jag vet inte vem hon är. Det finns en fröken Maria Stenström i Hallsberg vid den här tiden, född 1865 i Kvistbro, Örebro län, men med tanke på att alla de andra är betydligt yngre och att hon står i par med Hans Bergöö som är 30 år yngre så låter det osannolikt.

Hans Bergöö, född 1895 i Hallsberg. Son till Per och Anna Bergöö, Hallsberg.

                     -----------   Curt    --

Jag har varit till Carl Larsson-gården

Av Curt Fröberg som forskat på Karins barn- och ungdomstid.

Jo, jag erbjöd mig att åka till Carl Larsson-gården och berätta, och så blev jag inbjuden att komma den 3:e oktober, just precis på Karins födelsedag. Det var fantastiskt roligt, (i alla fall för mig) och efter genomförd föreläsning sov jag över i Solstugan – en av byggnaderna vid Carl Larsson-gården.

Jag sov där bland husen på gården alldeles ensam. Vaknade och klev så ut i det frostnypna gräset för att med fotografera av morgonsolljuset.

Så här– bland annat – ser det ut i Solstugan. Och utanför fönstert glittrar solen i Sundbornsån.

Carl Larsson-gårdenSe här knuten av Solstugan, frosten och vattnet i Sundbornsån…

Snett nedanför, en båtplats, solen och höstens alla färger klockan åtta en frostig morgon vid Lilla Hyttnäs. Förstora bilderan genom att trycka till på dem. Förtrollande.

Precis på andra sidan Solstugan ligger huset där Karin och Carl bodde. Det påminner mig om en saga.

Och alldeles bakom Solstugan en frostig trädgårdsmöbel och en glittrande å. Några båtar… Som om allt vore arrangerat av två nära konstnärer.

Tåg Hallsberg – Stockholm

Under några år, 1873 till 1875 bor Karin i Stockholm och skriver då varje vecka hem till mor och far i Hallsberg. Hon kommer dit med tåg och bor kvar hela terminerna.

Kanske kan det vara av intresse att se hur det är med tågtider och vad det kostar. Priserna kan jämföras med att en fabriksarbetare på den här diden kan ha upp till 500:- i årslön. (ja, just det. I årslön)

Tidtabellen här intill har jag fått från Järnvägsmuseet i Gävle. Den är från 1875.

Om Karin tar snälltåg kan hon resa från Hallsberg kl. 3.52 f.m. och vara framme vid Stockholm central kl 8.53. Hon kan också välja att åka kl. 5.16 ef.m. (17.16) och är då framme 10.48 ef.m. (22.48) Det tar alltså dryga fem timmar. Eftersom det kostar 34,30 kronor att resa Göteborg - Stockholm och 19,25 kr. Göteborg - Hallsberg, utgår jag från att priset Hallsberg - Stockholm blir mellanskillnaden: 15,05 kr. Andra klass skulle då kosta 11,30 kr.

Nu reser nog inte Karin med snälltåg utan med blandade tåg. Tåget går då 10.21 f.m. och är framme 6.56 ef.m. (18.56) Det tar alltså över åtta timmar. Det finns då tre klasser. Den billigaste kostar, om min uträkning är riktig, 5,65 kr. Komforten är nog inte den bästa. Och Karin åker kanske inte det allra billigaste.

Tryck på tabellen och förstora sidan så går det att läsa

Lägg märke till att tågen bara står några få minuter på Hallsbergs station.

En annan liten detalj som man måst ta hänsyn till på den tiden var att vi inte hade någon "svensk tid", utan klockan var olika mycket i Göteborg, Hallsberg och Stockholm. Så bredvid tidtabellen fanns en uträkningstabell, för den här tabellen utgår från Göteborgstid och där gick ju solen upp ca. en halvtimma efter Stockholm…

Sommaren 1881

För 135 år sedan, 1881, vistas Karin Bergöö i badorten Varberg:

Ur Karins brev till pappa Adolf – Varberg 15 juni 1881

”Nu är jag lyckligt och väl anländ till Varberg och inlogerad hos fru Haj. Mitt rum ligger mycket trefligt till, utom sjelfva staden med utgång till en liten nätt trädgård och hela huset öfverväxt af murgröna.”

Karin har som elev vid konstakademien varit inbjuden till en stor tredagars konstutställningsinvigning i Göteborg och därefter rest till Varberg. Förmodligen lite av ett hugskott, för Karins mamma är ovetande om Karins resa till Varberg, men hennes pappa hade varit några dagar i Göteborg. Omkring den 15 juni kom Karin till Varberg. Hon skrev snart till mamma och får svar (mammans brev finns ej bevarat), men av Karin brev framgår att hon missat att berätta att hon rest till Varberg. Karin skriver:

Ur brev till mamma den 21 juni 1881

"Nu ser jag, att jag åter varit framme och dummat mig, men icke kunde jag veta annat än att pappa talat om att jag var i Warberg, sednare delen af mitt vistande i Göteborg trodde jag också att han skrifvit om…"

Vidare ur samma brev

I morgon skall här bli en fäst för mig påstod fröken Trädgård (fru Dunérs syster) hon räknar nemligen både mig och sig till barnen, kl. 11 skall en majstong klädas i bruna salongen och på ef.m. blir det visst kafferep."

Så har Karin en lista på saker hon behöver.

"Mamma är väl snäll och icke glömmer sänglinne och handdukar. Min tjocka svarta klädning kanske ej är värdt att draga hit mamma får göra hur m. best tycker, jag har nu nästan för hvarje dag min gredelina klädning, den har nog blifvit blekt och det är skada på den men den marinblå är så tung och svår att ha…"

Och så…

"…min målarstol och mitt paraply är väl m. snäll och sänder med målarskrinet, jag tror dock ej att det blir så mycken målning utaf men jag vill ändock hafva det här för mitt samvetes skull…"

Det finns mycket att berätta om Karins sommar i Varberg, där hon stannar hela sommaren och skaffar sig flera goda vänner som senare förekommer i Karins brev långt fram i tiden. Det finns ett brev från syskonen Haj som skrivs till Karin 38 år senare.

                                                                 "Varberg 29. 3.19.
Käraste Karin
Det var en bra kär tanke, som kom Dig att skriva till oss ett så rart och innerligt bref, vårt allra hjärtligaste tack derför! Tack också för hvad Du skriver om Din käre man och hans bortgång, och om Edra rara barn, Ja, nog ha Ni varit en sällsynt lycklig och harmonisk familj…"

Karin har således skrivit brev till Haj i Varberg och fått svar 1919. Ytterligare ca 35 år senare har Karins måg, Axel Frieberg varit i kontakt med ättlingar från Varberg

 

Varberg, murgrönehuset
Det Hayska huset, eller Murgrönehuset.
Här bodde Karin inlogerad sommaren 1881 hos "gumman" Hay och hennes två döttrar. Huset finns kvar och där bor än idag en familj Hay.   Foto: Kenneth Löfgren


Skylten över dörren. När jag härom året stod och fotograferade den kom en man gående med rullator. Jag backade från trottoaren för att han skulle komma fram. Han skulle inte fram. Han skulle in. Han bodde där. På så sätt fick jag kontakt med ett barnbarn till systrarna som Karin lärt känna i Varberg.

Landeriet Freden.
Här står jag och pratar med en kollega. Huset var för några år sedan, när jag var där, förskola. Här bodde två familjen på Karins tid som hon umgicks med. Huset målade Karin av och fanns på en utställning på Waldemarsudde för en tid sedan.    Foto: Kenneth Löfgren

Karins målning. Ja, jag fick löfte att fotografera den. Men tyvärr är det lite illa med skärpa.

 

Det finns mycket, mycket mer att berätta om Karin i Varberg. Kanske blir det en annan gång. Bland annat så bodde Karin och Carl en sommar i Apelviken i Varberg.


Curt

 

Adolf och Hilda på Hotell i Stockholm, samt att Karin slutar Franska skolan

På Hotell i Stockholm

I Aftonbladet, fredagen den 26 mars 1875, skriver de följande. (Se bild. Tryck på bilden blir den större.) Tänk att de skrev i tidningen långa ramsor om vilka som gästade Stockholm. Det skulle vara något för dagens blaskor – vilket liv det skulle bli på folk.

Bruksförvaltaren Molin, som står före makarna Bergöö är säkert bekant med Bergöös, som vid den här tiden hyr gästgiveriet i Lerbäck av Skyllbergsbruk.

 

På hotell i Stockholm

Ur Karins brev

Karin skriver i ett brev daterat:
”Stockholm Marie bebådelsedag -75.”
(Jungfru Marie bebådelsedag är den 25 mars.)
”Snälla mamma!
Tusen tack för det bref jag i dag erhållit, det var mycket välkommet helst som jag ej väntat något. Jag satt just och skref till Erik
(förmodligen kusinen Erik Wahlman), då jag fick det och sedan kom jag ej att tänka på att skrifva förrän just nu ty jag har hela dagen lefvat i den tron att det är Söndag. Sedan jag tagit adjö af mamma gick jag derekte till franska skolan och på det viset fick jag ej tid att tänka mycket på skiljsmessan och väl var det, men nog såg jag alltsomoftast på klockan och undrade var mamma nu månde vara.
P.s. I modelleringen har jag fått en mask af Venus eller Niobe dotter man vet ej vilken, den är utmärkt vacker och jag önskar bara att kunna göra den lika bra. Jag har de bägge sista dagarne varit på Slöjdskolan från kl. 9 - 7 jag har endast varit hemma för att äta middag.”

Det låter som att mamma reste hem ensam. Kanske att pappa var kvar i Stockholm. Det var väl i affärer.

Några dagar senare skriver Karin:
”Pappa sade här uppe i Stockholm att Italia kanske skulle få komma ned i sommar får jag säga det till tant?” (Tant är Italias mamma. Karin bor inneboende hos dem)

Karin skriver – odaterat
"Enligt mammas löfte att endast få gå en gång i franska skolan har jag nu börjat måla aqvarel för en herr Liljeblad och slutar säkert nästa gång min första planch hvilken föreställer ett vinglas bredvid hvilket ett äpple och ett par plommon ligga. Mamma tyckte att jag ej borde sluta i franska skolan men vore det ändock icke så godt ty att betala 10 riksdaler för 4 lectioner det vill säga 2,50 lection hvilken ej är värd mer än 25 öre stycket, tycker jag ej vara värdt. Och om mamma och pappa tycka så med så var så snäll och skrif derom så att jag har bref om fredag ty tills dess hafva vi Påsklåf, så skall jag om lördag gå dit upp och betala för denna månaden samt hemta mina böcker."

Och i brev daterat: Stockholm den 8/4 -75
"I går var jag uti franska skolan sade till att jag skulle sluta der. Madame Clere var mycket snäll och vänlig hon sade ej alls något emot att jag skulle sluta, som jag trott hon skulle göra. Föreståndarinnan fick jag ej träffa utan jag bad madame Clerc framföra min helsning till henne. Madame Clerc bad mig komma dit någon gång under låfvet (mellan 12 och 1) för att tala franska och det var ju mycket snällt."

Efter två och en halv termin i Franska skolan slutar alltså Karin. Det var bara under de två första månaderna, januari – februari 1874 som hon läste heltid på Franska skolan, sedan blev det alltmer konstämnen på Slöjdskolan. Och det var ju där, i Slöjdskolan, hon började sin utbildning i Stockholm.

Karin Bergöö Larsson