Carl Larssons 100-årsminne

Stinas Brev den 27 januari 1919

Fem dagar efter Carls död skriver Karins lillasyster Stina följande brev till Karin.
Stina är gift Bather, och bor i Wimbledon, London.

I år är det 100 år sedan Carl Larsson avled den 22 januari 1919. Det kommer att uppmärksammas i Hallsberg där vi i år visar ”Tocken Carl”, en utställning som fanns vid Carl Larsson-gården för några år sedan:
Bergööska huset i Hallsberg:
18 juni - 11 augusti, tisdagar - söndagar 10.00 - 17.00
Det kommer naturligtvis även att uppmärksammas på Carl Larsson-gården i sommar med utställningen: ”Den okände Carl Larsson” 24 maj – 25 augusti 2019 Öppet dagligen 11-17. Se här:

Carl uppmärksammas också av Radio Falun. Se här

Några namn ur brevet:
Stinas bror, Per Bergöö, var vid den här tiden mycket sjuk, han avled senare samma år.
Hilda i brevet är Stinas äldsta dotter född 1896
Sven är tredje barnet av fyra, född 1904… Han har kanske aldrig fått lära känna Carl. Under åren 1914 till och med 1918 gjorde kriget det omöjligt för Stina att resa hem till Sverige.

Stina
Stina Bather, f. Bergöö
Karins lillasyster

Jan. 27 de
Fabo
46 Marryad Rd
Wimbledon
P.a. 19 England

Älskade, älskade syster.
Karin, Karin, Karin ropar det i min själ och jag vill intet mer än få vara hos dig, med dig. Jag kan inte resa nu, det är bara en gumma i köket och hon stode ej ut en vecka utan mig. Hilda har ingen till alls.
Först fick jag ett ljufligt brev från dig om julen, om Lisbet och Brita och alla, och glädjespridande Carl och jag njöt så tänkande på eder alla, er fria kärlek och goda innerlighet. Så ett brevkort daterat den 8/1 som gjorde mig så godt, så straxt efter det men inte förrän i torsdag 24de på kvällem kom ditt telegram som jag ej förstod jag trodde det var bror Per som var död, ty han är sjuk ”Fader är död, Karin”. Jag trodde Karin Bergöö var i Falun hos dig och att det hon sände telegram till mig, innan hon reste hem till Halsberg.
Jag sörjde kära gode broder Per, men tänkte det var bäst för honom, tanken att kanske ändå det var solljusets, glädjens, barnens, kärlekens och blommornas store mästare, underbare älskade C. L. slog jag ifrån mig helt och hållet.
På fredag qväll den 25te kom min grannfru in och sade han hade haft telefon bud från en svensk fru att C. L. var död oh! Syster älskade syster, hvarför är jag så långt från dig!!!
Gud ske tack och lov Lisbet och Brita är hos dig och Suzanne och Petrus ej långt borta. Jag förstod ej alls att du telegraferade ”Fader är död, men när jag tänker efter så förstår jag ju att C. L. aldrig kan dö”. Hjärtat verker och verker. Jag har alltid prisat Gud att jag haft en syster och en svåger som Ni. Ju mer jag sett i verlden och ju mer folk jag mött ju mer har jag älskat Er och satt Er högst. Jag sörjer så så för att mina barn mister C. L. de behöfte honom. Sven har skrifvit till mig genast han hörde ”Mother I am indeed sorry I did so want to know him.”
Syster, C. L. skulle hållit af Sven, han är en genom god och stark gosse och han är kärleksfull och älskar djupt sitt hem, och jag kan lita på honom och han hjälper mig och han förstår mig, alla lita vi på Sven. Älskade syster, hur mår du, jag ber till Gud så att du kan vara stor och lugn. Ditt äktenskap är så härligt tanken på det hjälper en. 3 x 10 år och mer. 10 år skulle du strida för. Om jag kunde skrifva hur mycket jag längtar efter dig.
Jag har ej ett ögonblick att sitta stilla, men jag är hos dig ändå hela tiden. Jag försöker så att ej jämra mig och gråta ty jag vet C. L. skulle ej tycka om det, men det tyckes som skulle hjärtat verka bort, hur har du det, då jag känner det så.
Det måste hjälpa att hela Sverige sörjer med dig och oss, hela verlden säger Hilda. Tänk att sista julen var så god det gör godt att veta. ”Konst och Kärlek i förening det är lifets andemening”. Och så stort och underbart är det du och älskade C. L. ha skapat.
Syster
Stina
Om du kan så skrif, men oroa dig ej för mig.

Stina till Karin

Carl Larsson

Carl Larsson

Läs breven i original här, tryck så blir de större

1907

1907 skriver Karins lillasyster Stina brev till Karin.

Stina var gift med Frank Bather och bodde i Wimbledon, England. Men här besöker hon sin mamma i Hallsberg och skriver till Karin i Sundborn.

Hallsberg 10 de juni (1907)

Älskade syster Karin.

Hvad det var tomt att du ej kom med Suzanne, jag hade så hoppats derpå. Hvad det var lyckligt att få återknyta Suzanne bekantskap, hvad hon är ljuf och söt och glad och mycket mycket rörligare än då hon var 17 år. Hvad jag tycker det är så genom duktigt af henne att stå så i med sitt kall. Så bra det ej var ”en flicknyck”. Och så genom stadig hon skall bli af allt detta arbete, och så utbildad på allt (?) till karaktären. Hvad det var roligt höra om Pontus och studentlifvet och föräldrarna – du och CL – i Falun.
Nej hör du, inte skall du skicka in Esbjörn till skolan än inte, du kan mycket väl läsa med honom än ett år, var nu inte så dum och skicka in honom. Jag skall ha 3 rum och en veranda på Fiskebäckskil och många bäddar jag tror 7, vill ej du och Pontus komma ner till mig i början på juli, ack! Gör det. Jag skall äta i ett hus bredvid hos Annas släktingar och der kunna många äta. Kom bara, om Pontus trivs kan han stanna, han kan ju segla med Pelle o.s.v.
Jag har just cyklat till Skogaholm. Så vackert och allt var ett sådant minne. Jag kom ihåg hur jag kört med far dit, och till min förtjusning fick jag köra nästan hela vägen, och många andra minnen. Själva Skogaholm var sorgligt att skåda, en ny hufvudbyggnad, i otäck villastil, istället för det gamla hemtrevliga. Frank är någonstans på Öland, jag har hört så litet af honom och jag vet ej var han är, han ville ha mig dit, men jag kunde ej lämna de vilda ungarna, de är så lyckliga här,

Hjärtliga hälsningar till C.L. och alla
Stina din
Jag tycker det år mycket stiligt af C.L. att ej vilja måla princessebarnet, för han är rädd för familjen.

Och här är första sidan av fyra.1907

Här bodde Stina

En helt annan dag skickar Stina ett Post Card med bild på sitt hus.

1907

1907

Grez-sur-Loing

Utställningen om konstnärskolonin
Grez-sur-Loing

Nu har jag sett utställningen på Waldemarsudde om Grez-sur-Loing. Den är verkligen sevärd med ca 120 målningar av ett stort antal konstnärer. Inte endast svenska konstnärer utan även amerikaner och norrmän med fler. Exempelvis Karin och Carl Larsson, Julia Beck, Karl Nordström, Brun Liljefors, Christian Krohg, Peder Severin Krøyer, Frank O’Meara, William Blair Bruce och Carolina Benedicks.

Ja, det var många konstnärer, författare och musiker från olika delar av världen som strålade samman i Grez på slutet av 1800-talet.  De inspirerades av miljön och av varandra både konstnärligt och på personliga plan.

Tyvärr finns där endast en målning av Karin Larsson (Bergöö), men det finns bara tre målningar av henne från Grez, och det har inte varit möjligt den här gången att få låna mer än en. Å andra sidan är den så bra och sevärd. Carl Larsson och Julia Beck är väl representerade.

Curt

 

grez

Det här är utställningskatalogen, vilket är en tjock inbunden bok på ca 275 sidor. 295 kronor kostar den, men det är den värd.

 

Se vidare Waldemarsudde

Ett Bröllop

Karins kusin Anna Pripp gifter sig.

Anna är dotter till Karins moster Ida, född Sahlqvist och handelsmannen Fredrik Pripp. Fredrik dog redan när Anna var sex år.
Nu ska Anna gifta sig med Helmer Lundberg och vigseln blir i Hallsbergs sockenkyrka trots att både Anna och Helmer är uppväxta och boende i Stockholm. Men Anna har sin mormor Maria Christina (Maja Stina) Sahlqvist i Hallsberg och även kusinen Per Bergöö. Ett annat skäl till att Anna gifter sig lite vid sidan om, kan vara att Annas bror, Gustaf Pripp, bara några månader innan drunknat.
Karins syster Stina var ”brudjungfru” och Karins kusin Karl Johan Stenström var ”brudriddare”. Karl Johan Stenström skulle senare bli landshövding i Västernorrlands län 1918–1931, en post han lämnade efter händelserna i Ådalen 1931.
Efter bröllopet var det middag hemma hos Karins bror Per och hans hustru Anna. (Det står Hanna i artikeln, men reportern hade väl hört galet.)
Kyrkoherden hette Karl Teodor Stenström och var Karins mormors brorson. Karl Teodors pappa hette Emil Stenström och var född vid Gropens kvarn i Kvistbro, precis som Karins mormor. Mamman hette Anna Sofia född Persdotter i Edsberg.

Bröllop

Artikeln är ur Nerikes Allehanda 1894-12-24 (Ja, just det. På själva julafton.) En exakt likadan artikel var införd i Aftonbladet.

Alla som nämns i artikeln är således släkt med varandra.

Trettondagsafton

Brev från Karin i Stockholm på trettondagsafton till mormor Maria Christina i Hallsberg

Karin skriver och berättar att hon haft bal i lägenheten som familjen Bergöö hyr i Stockholm. De bor då på Odensgatan 3. Lägg märke till att den gata som då hette Odensgatan inte har något med nuvarande Odengatan att göra. Den Odensgatan de bodde på, finns inte idag. Den gick mellan Klara Kyrka och Brunkebergstorg och där finns nu bara en kort gata från Kyrkan till Drottninggatan och som idag heter Brunkebergsgatan. Och det som nu heter Odengatan 3 vid Valhallavägen var inte ens bebyggt på den tiden.

Karin skriver bl.a.

"Nu skall jag tala om vår stora bal hvilken var på det bästa lyckad och jag tror alla hade mycket roligt, flickorna voro Erika och Anna Dreijer, Anna och Kerstin Wolin, Hilma Stenström, Karin Boström, Karin Palmer, Malin Kistner samt mina kamrater Ellen Jolin, Julia Carlson, Elisabeth Wohrlin och Otilia Adelborg samt icke att nämna de tre Gracerna Stina jag och mamma. Innan alla hade kommit var det litet ängsligt och mitt värdinnekall hvilade tungt på mina skuldror."

Och det jag nu ämnar göra är att försöka berätta i korthet om vilka de inbjudna flickorna var

Personer

Syskonen Dreijer
Anna Dreijer
var född 1861 i Stockholm. Hon gifte sig 1883 med Carl Adam Magnus Carlsson Hjulhammar. Anna dog 1910 i Karlskrona, Blekinge.
Erika Dreijer föddes 1856 och dog 1881 (25 år gammal, drygt två år efter Karins bal) av tuberkulos.
Mamman hette Betty Amalia född Lieberath. Pappan hette Arendt Dreijer och var en svensk ämbetsman och jurist. Båda föräldrarna var döda vid tiden för balen. Hur Karin känner dem vet jag inte, men en av dem var konfirmationskamrat med Karins vän Hilma Stenström. Och efter föräldrarnas död bodde syskonen Dreijer inackorderade hos Kyrkoherden A W Staaff, som var Karins konfirmationspräst och som också sammanvigde Karin och Carl.
A W Staaffs son Carl blev sedemera svensk statsminister i tidigt 1900-tal.

Syskonen Wallin (I avskriften av Karins brev står Wolin, men jag har granskat originalbrevet och det kan lika gärna stå, Walin, men det råder ingen tvekan om att det ska vara Wallin)
Båda flickorna, Anna och Kerstin är födda i Malmö, men familjen bodde 1880 i Kvarteret Pilen, Stockholm, där Karin bodde sitt första Stockholmsår, men fadern som var död vid den här tiden var trafikdirektör vid järnvägen och innan hans död bodde de vid Stockholms central.
Båda flickorna, är inskrivna på Slöjdskolan hösten sjuttiosex. och Karins mamma skriver till Karins pappa samma höst att Anna Wallin bjudit hem Karin. Anna blir på 1880-talet Sveriges första kvinna anställd vid järnvägens trafikavdelning.

Hilma Stenström är Karins mammas kusin, dotter till Wilhelm Theodor Stenström. Hon flyttar 1886 till Hallsberg där hon blir en av Sveriges förta kvinnliga affärsresande. Arbetar åt Lisen Sahlqvist och reser runt i Sverige för att ta upp beställningar på hattar. Hon och hennes syster Maria bor sedan kvar i Hallsberg tills de avlider på 1930-talet.

Personer (forts.)

Karin Boström
Det finns två Karin Boström i ungefär Karins ålder, men jag kan inte knyta någon av dem till Stockholm, vid den här tiden.

Karin Palmér
Någon Karin Palmér har jag inte hittat, men det fanns en flicka, Catharina Ottilia Palmér, född 1860, som av allt att döma kallas Karin. Hon var inskriven vid Slöjdskolan 1875. Hennes pappa är bokbindaren Henrik Wilhelm Palmér. Och av en händelse snubblade jag över en rolig uppgift vid ett besök på Skansen.  Där finns ett bokbinderi från förr. Faktiskt riktigt trevligt att se. Där anges att inventarierna är skänkta av Henrik Wilhelm Palmér från hans verkstad. Och denne man är alltså ”Karin” Palmérs pappa. Tänk så det kan falla sig.
Karin Palmér dog 20 år gammal i tuberkulos 1880 (Ett och ett halvt år efter balen.)

Malin Kistner
Det har sina problem att söka efter personer när man bara har ett namn. Många heter inte vad de kallas. Malin  heter Maria Amalia. Jag vet inte hur Karin läst känna henne, men på hösten 1875 när Karin börjar sitt tredje år på Slöjdskolan har Karin skrivit in sig som boende på Clara Bergsgatan 62. Där bodde Malins mormor, och hos henne bodde Malin Kistner.
Malin förekommer också i brev från Karin när Karin bor i Frankrike.
Malin var född i Säter (Dalarna) där fadern var apotekare. Malin blir senare skrivbiträde på Nordiska museet och gifter sig 35 år gammal med rådmannen Anders Albin Fritiof Strahl. De får sonen Ivar Strahl, jurist.

Akademikamraterna

Mina kamrater Ellen Jolin, Julia Carlson, Elisabeth Wahrlin och Otilia Adelborg”, skriver Karin. Kanske för att de är Karins "skolkamrater” på Konstakademien.

Helena Maria (Ellen) Jolin
Ellen var dotter till skådespelaren och pjäsförfattaren Johan Jolin. Hon började på Akademin samtidigt med Karin och var kanske Karins närmast vän under de åren. Ellen förblev ogift och livnärde sig på sin konst. Hon skrev också en bok om sin far. Karin och Ellen behåller kontakten genom livet.

Julia Carlsson
Julia var den flicka som delade rum med Karin hos systrarna af Robsahm under Karins första år i Stockholm. Hon gifte sig med Ellens bror Severin Jolin och de fick sonen Einar, en av 1900-talets stora svensk konstnärer. Julia kommer att anlitas som "textilexpert" vid Nordiska museet.

Elisabeth Warling
Elisabeth gick på Slöjdskolan samtidigt med Karin och även på Konstakademin. Hon fortsätter att måla och blir en uppskattad konstnär.

Ottilia Adelborg
Ottilia är än idag en av våra kända konstnärer från den tiden. Hon flyttade till Gagnef och var vän med Karin genom livet.

Karins konstakademikamrater finns mycket mer att säga om, men det får bli en annan gång.

En konstrunda

God Jul och Gott Nytt År

En vecka har jag tillbringat i Vaxholm/Stockholm. Det blev en verklig konstrunda.
Jag fick följa med Elisabeth Svalin Gunnarsson, som bor i Vaxholm på en föreläsning om sin nya bok: ”En Matbok” om Karin och Carls mat.
Jag var bjuden på lunch på Waldemarsudde där de planerar en utställning om Grez-sur-Loing.
Passade också på att se mig om.
Var till Sven-Harrys konstmuseum och såg en utställning av Jenny Nyström
Naturligtvis var jag också på Nationalmuseum som är nyöppnat efter flera års renoveringsarbete.
Och till sist en tur till Millesgården för att se utställningen om William Morris.

Curt

Vaxholmvaxholm
Elisabeth Svalin Gunnarsson berättar om sin nya bok: "En matbok".


Waldemarsudde

Stockholm
Villiam Morris - Tapet

Stockholm


Nationalmuseum

 

Till vänster
Sven-Harrys konstmuseum. Jenny Nyström
Dagmar Assarsson porträtterad av Jenny Nyström
Fotograf Per Myrehed

Karin får medalj

Efter tre år i Slöjdskolan hedras Karin med en andra gradens silvermedalj

Tryck på bilderna så blir de större

Bilder

1. Klipp ur Stockholms dagblad1876-06-07
Tidningsartikeln var betydligt längre men jag tog bara med t.o.m. Karins medalj
2. Från Riksarkivet i Arninge, där materialet från Slöjdskolan kan beskådas och läsas.
3 - 4. Fotografier som jag fått av snälla Caroline Edman som är publikansvarig på Carl Larsson-gården.
5. Se mer

1.medalj 1

2.medalj

1870

Hallsbergs station för länge sedan

Gamla tidningar är alltid intressanta. I Dagens nyheter från 1870 hittade jag den här artikeln. Om allt som står där är riktigt så gav den i alla fall mig en del nyheter, trots att det skrevs för 148 år sedan, eller kanske just därför…

Curt

Hallsbergs station skrifver en resande till oss, är ett bevis på, hvilken hastig uppblomstring jernvägar kunna framkalla på de orter, der de stryka fram. Då jernvägen mellan Stockholm och Göteborg öppnades, funnos vid det dittills obemärkta Hallsberg endast några få, enstaka boningshus. Till en början fanns endast hotellet (ej det nuvarande, utan det förra, af trä, som nedbrann 1864) och ett en hr Lindahl tillhörigt hus, i hvilka resande kunde mottagas. Kommer man nu till Hallsberg, har platsen ett annat utseende; på aftnarne ser man en massa ljuslågor skimra, såsom närmade man sig en liten stad. Och hvarifrån komma väl de? Jo, från hr Thermenius mekaniska verkstad, från gaslyktorna kring stationen, från de mer än 30 hus, hvilkas upplysta fönster vänligt inbjuda den trötta, och frusna resanden till hylla och vederqvickelse. Tre större etablissementer för resande finnas kring stationen, hotellet, gästgifvaregården och fröken Nilssons etablissement, hvilka, uppfylla alla billiga anspråk.
Handeln här är också ganska betydlig; flera handelsbodar finnas, i hvilka omsättningen tyckes vara

mycket liflig; bland dem eges en af herr Bergöö & komp., hvilka äfven drifva kommissionsrörelse och affärer med bergslagsprodukter.
I närheten af stationen har hr Lindahl låtit uppföra en större byggnad, innehållande en större sal och tre rum, som han godhetsfullt upplåtit till skolsal åt vid stationen befintliga barn, hvilkas ledare och lärare är hr P. Strandberg, som här gjort sig känd såsom en för upplysningen nitälskande man. Hr Strandberg har äfven inöfvat å stationen varande jern-vägstjenstemän och några andra personer i sång och musik, så att man nu mången gång om qvällarne får höra sång och instrumentalmusik från "Hyddan", såsom hr Lindahls hus benämnes.
Den tiden torde icke vara långt aflägsen, då Hallsberg kommer att göra anspråk på namn, heder och värdighet af köping, och mycket sangviniska hallsbergare mena tro på att köpingen in spe inom ett femtital af år skall ha tagit lofven af "systerstaden" Örebro. Den som lefver får väl se!

Ur DN 1870-11-04

Inspiration

Karinföreningens video – Inspiration

På årets (2018) Hallsbergsmässa visade
Karinföreningen en
video: "Inspiration för Karin och Carl". Jag lägger nu ut videon här på Karinbloggen.

Eftersom filmen stod på så lade vi aldrig på något ljud. Skönt va!

Inför sommaren

Under sommaren 2018 har Karinföreningen en  utställning i Bergööväningen

Under sommaren 2018 har vi i Karinföreningen en egen utställning uppe i Bergöövåningen. Den handlar med text och bild om 1860-talet. Den tid då familjen Bergöö flyttade från Örebro till Hallsberg. Nere i utställningslokalen handlar det om 1960-talet.

Uppe i Bergöövåningen kan du läsa om hur det gick till när Karin föddes och se bilder på det affärshus som Karins pappa Adolf lät bygga i Örebro. Ett hus som står kvar ännu idag. Du får också ta del av hur treåriga Karin tillsammans med mamma och mormor hälsade på sina kusiner i Söderbärke. Och om Adolf som reste utomlands. Naturligtvis finns också bilder från Hallsberg.

De här två texterna får du dock endast läsa här. Först ur Göteborgs Handels- och sjöfartstidning från sommaren 1864. Samma text fanns i Nerikes Allehanda, samt i ett flertal andra tidningar. Det måste ha varit av riktigt stort intresse på den tiden. Och så en artikel ett par veckor senare i Aftonbladet.

Se också vår programsida

sommaren 1864Göteborgs sjöfarts- och handelstidning

sommarenAftonbladet

Första maj

En hälsning från Karin som 1882 firade första maj på väg från Wien till Graz.

Här följer en tredjedel av ett brev hon skrev till sin pappa…

Gratz den 2 Maj 1882

Kära goda Pappa!
Vårt första Maj firade vi igår på Semmeringbanan (1), det skall blifva en dag som jag alldrig i mitt lif skall komma att glömma. En sommardag sådan jag icke mins sedan jag var barn, den mest storartade natur, höga berg och djupa dalar, oändliga tunlar, slotsruiner och småfjel.
K1. 8 kommo vi fram till Gratz(2) (lemnade Wien kl. 11) togo in på hotel Florian gingo vid 9-tiden ut i staden för att äta qväll; alla gatlyktor voro släkta, det mest förtjusande månsken, gammaldags hus med spetsiga tak, fulla studenter, o! (Jag misstänker att det ska vara ”fullt av studenter” Curts kom, jag har inte läst originalbrevet.) Det var förtjusande man var mitt inne i medeltiden.
Sedan vi ätit på en restauration som vi funno på gingo vi ned till (floden) Mur och satte oss för att svärma i månskenet. Allt var tyst och stilla omkring oss, i ett af slotsfönstren på berget mitt emot på andra sidan floden lyste ett ljus, jag tänkte på den gamla giriga slotsvaktaren i ”Kornevills klockor!” (3) som om natten tände ljus i det gamla obebodda slottet för att inbilla folket att det spökade der. Flickorna började tala om sina kärleksäfventyr, det var en följd af stämningen. Sedan vi kommo hem återstod oss den prosaiskare delen af resan nemligen uppgörandet af våra afärer som i följd af vår afresa från Wien blifvit temligen inveklade.
Jag skall säga pappa att jag för mina räkenskaper mycket noga och jag tror att pappa skall blifva nöjd dermed, sparsamt lefva vi också. Jag tror mig kunna säga att jag icke onödigtvis gifvit ut en gulden. I Prag var jag så gränslöst frestad att köpa mig ett granatkors som jag såg der i ett fönster (der är just granaternas hemland) men jag emotstod frestelsen, pappa kan dock icke tänka sig med hvilka qval.

Dagen efter i brev till mamma:

Du kan icke föreställa dig hvilken förtjusande färd vi haft, hela natten det ljusaste månsken, farit igenom de härligaste trakter med de pitoreskaste namn, skyhöga berg och djupa dalar med kyrkor och bondgårdar som lyste vita i månskenet.

(1) Semmeringbanan, en alpjärnväg i Österrike som anses vara en av världens första bergsjärnvägar. Arkitekten var tvungen att använda den senaste tekniken när han konstruerade de första loken i världen som klarade av banans extrema lutning och vändradie. Semmeringbanan har en total längd på 41 km och en höjdskillnad på 460 meter. Den byggdes mellan 1848 och 1854. Järnvägen har 14 tunnlar, 16 viadukter (fler i två plan) och över 100 böjda stenbroar samt 11 små järnbroar. Sträckan består nästan uteslutande av kurvor.

maj

(2) Graz är huvudstad i det österrikiska förbundslandet Steiermark. Staden ligger 140 km sydväst om Wien, söder om Alperna vid floden Mur.

(3) ”Kornevills klockor!” Cornevilles klockor (franska: Les cloches de Corneville) är en fransk operett i tre akter komponerad 1877 av Robert Planquette (1848-1903) till ett franskt libretto av Louis Clairville och Charles Gabet, som bygger på en pjäs av den senare. Operetten översattes redan 1878 till svenska. (text från Wikipedia)

maj
Aftonbladet1878-09-02

maj
Ur en recension i Aftonbladet1878-09-02

Glad Påsk 2018

Hildas Kort till Karin

 Här är Hildas kort till Karin. Kortet har antagligen följt med i något annat, eftersom det inte är frankerat. I vad vet jag inte säkert. Där finns inte någon datum, så jag vet inte heller när kortet skickades. Kortet har ett företagsnamn och jag har kollat att det var ett företag som tryckte massor av kort och att de var som mest populära runt förra sekelskiftet. Jag kan också gissa att kortet är skickat i påsktid, men det är ju bara en gissning.

Raphael Tuck & Sons was a business started by Raphael Tuck and his wife in Bishopsgate in the City of London on October 1866, selling pictures and greeting cards, and eventually selling postcards, the latter being the most successful. Their business was one of the most well known in the 'postcard boom' of the late 1800s and early 1900s.
Från Wikipedia

Och vad skriver då Hilda.

Tydligen har Hilda skickat något att mumsa på. Kanske att kortet då följde med i ett paket till Karin. ”detta gamla antika” kan syfta på att kortet redan är gammalt. Hilma är Hilma Stenström. Naturligtvis kan det finnas andra som heter Hilma i mamma Hildas närhet, men det finns andra brev som Hilda skriver där hon kallar Hilma för ”antikhilma” därför att Hilma är intresserad av antikviteter.

Hilma

Hilma Stenström är den Hilma som var god vän med Karin under tiden Karin bodde inneboende i Stockholm. Hon är kusin med Karins mamma, men bara ett år äldre än Karin. Hennes föräldrar ägde ett hyreshus i Stockholm. Men 1886 flyttade Hilma till Hallsberg för att arbeta i Elise (Lisen) Sahlqvists då nyligen startade hattfabrik. Hilmas bror, Ludvig Stenström, finns avbildad av Carl Larsson på Bergöövåningen. Det är han som står i ett hörn och blåser i ett jakthorn.

När var hur?

Eftersom Hilma nämns här på kortet må det vara så att Karins mamma Hilda skickar kortet från Hallsberg. Hilda hade bott många år i Stockholm, men flyttade tillbaka till Hallsberg omkring 1906. Hilda dör 1913. Så kortet må vara från någon gång mellan 1906 och 1913.
Enligt Hilda är kortet alltså köpt hos Olson i Kumla. Jag vet ingenting om en sådan affär, men i Kumla Julblad från 1946 står att läsa om det Zareliusska huset: ”För äldre kumlabor är det mest bekant genom att den originelle urmakaren Gustaf Olsson där hade sin antikvitets- och uraffär”. Kan det ha varit hos honom Hilda köpt kortet.

Därefter är det på kortet några ord jag inte kan uttyda.

Hildas kort

Hildas"Ett brev betyder så mycket"

Det brukas ibland sägas att ”ett brev betyder så mycket”. Och ur det här lilla kortet med några handskrivna rader gick det att få fram en hel del.

Karin och guvernanten Anna Morien

Anna Morien

Anna Morien sägs ha varit guvernant åt Karin. Och det är säkert sant, även om jag aldrig sett ordet ”guvernant” om Anna i brev eller i någon annan handling. Men jag vet att hon hade lektioner med Karin. Det har jag bevis för…
I övrigt vet jag inte när hon kom till Hallsberg. Anna är mantalsskriven hos sin mor i Stockholm och finns inte i husförhörslängder i Hallsberg.
Och jag vet inte riktigt vad hon gör mer än ”läser” med Karin. Hon är ju delvis kvar i Hallsberg även efter att Karin börjat skola i Stockholm.
Jag vet inte heller varför det just Anna Morien som är ”guvernat”.

Ett intressant brev!

När Karin på hösten 1873, fjorton år gammal började på Slöjdskolan i Stockholm där hon bor inackorderad, skriver hon brev hem till föräldrarna varje vecka. Hon hälsar ofta hem till Anna Morien, som alltså är kvar i Hallsberg trots att Karin är i Stockholm.
Under en del av hösten 1874 bor Anna hos sin mor i Stockholm. Karin och Anna umgås, inte som lärare elev utan som mycket goda vänner – vilket de också kommer att vara livet igenom.

I ett brev till sin mormor i Hallsberg skriver Karin.

”Snälla lilla mormor!
Idag fick jag följa med Anna (Anna Morien) och se de kungliga rummen, faster Elise var också med. Mest af de rum jag såg tyckte jag om kungens och drottningens sängkammare samt hennes toilett, isynnerhet toiletten den var helt och hållet i skärt och så utmärkt vacker…”

Vem är Anna Morien?

Ja, vem är hon som tycks ha fri tillgång till Kungens sängkammare och drottningens toalett? Nu var ju Annas faster Elise med också, men Anna hade säkert kunna tagit med Karin ändå. Anna har varit där förut.

Vilka är Moriens?

Annas Farfars far hette Lars Morien. Han var född i Hedemora där han bodde hela sitt liv. Sonen Gustav Fredrik flyttade till Stockholm. Gifte sig och de fick 4 barn. En av dem var Anna pappa, Sidenfabrikören Daniel Morien. Mamman var Maria Kröger född i Lübeck står från början i husförhörslängden som fosterbarn i en familj Kröger, men senare som dotter.

När kom Anna till Bergöös

Anna var född 1852 och var således endast sju år äldre än Karin. Om hon kom hon när Karin skulle börja skolan var hon en fjortonårig guvernant. Det låter otroligt. Nej, hon konfirmeras i Stockholm när hon var sexton år. Hennes pappa tycks ha fått ekonomiska bekymmer när Anna år i artonårsåldern och pappan dör när Anna är tjugo år. När Ana kommer till Hallsberg vet jag inte. Var hon sexton, arton eller tjugo?

Hur kommer det sig att just Anna blir guvernant

Det finns en del som talar för att familjerna Bergöö och Morien kände varandra innan Anna kommer. I ett brev till Karins äldsta dotter Suzanne från 1928 några dagar efter Karins död, skriver Anna.

"Käraste Suzanne
Djupt och innerligt deltager jag i din smärtsamma förlust som drabbat dig och dina syskon, genom din älskade moders bortgång.
Äfven för vännerna, känns förlusten – och jag tänker mig tillbaka, då jag första gången såg den kära lilla Karin, i sin gråa klädning och långa fläta som hängde efter ryggen. Blid och söt var hon då – och så blev hon en god och älskande maka och mor, som hade ett stort kraf, att fylla här i lifvet. –"

Brevet är undertecknat ”Anna Moj”. ”Moj”? Jo, Karin kallar ofta Anna Morien för Mojjen. Jag kan tänka mig att om Karin lärt känna Anna redan när Karin är i treårsåldern så kanske hon inte kunde säga ”R”, och då kan det ha blivit Mojjen, och så fortsätter de med det som ett kärt smeknamn. Jag tänker också att den beskrivningen av en söt flicka låter mer som en beskrivning av ett betydligt mindre barn än en nio- kanske elvaåring.
Det finns också annat som tyder på bekantskap mellan familjerna Bergöö och Morien.

Vad Anna gör i Hallsberg 1873-1875 när Karin går i skola i Stockholm

Karin hälsar ofta i sina brev till mamma.
”Helsa Anna och Moster och tacka för karamellerna, här tycka alla så mycket om dem…”
"
Helsa Anna och moster och tacka för karamellerna, jag hade ännu ej ätit upp de förra.”
Anna och moster Elise Sahlqvist tycks gilla godsaker.

guvernantTyvärr har jag ingen bild på Anna Morien, men här är i alla fall hennes syster Elma.
Stående Maria Matilda Bundy f. 1853,
Elma Morien f. 1862 och
sittande Augusta Kristina Fredrika Egnell f. 1853.
Bilden hittad på ”nätet – Rötter”
Fotograf: Hilda Winge
Ägaruppgifter:  Anders Nylander, Sundsvall

Endast ett brev från mamma

Under två år skriver Karin cirka sjuttiofem brev till sina föräldrar. De finns bevarade. Men det finns från den tiden endast ett brev bevarat från mamma till Karin. Mamma har skrivit ett helt brev på vers. Kanske är det därför brevet blev sparat. I en av stroferna i brevet skriver mamma:

"Din Pappa farit till stora staden
Och kommer åter med nattens tåg
Vi tänka vaka, ej hela raden
Blott jag och Anna, stolt i sin håg"

Pappa är i Stockholm och ska komma hem med nattåget. Vi ska sitta uppe och vänta skriver Hilda. Men ”Vi” är bara Hilda och Anna. Är Anna Morien mer ”sällskapsdam” åt Hilma än guvernant.

På hösten 1875 när Karin skriver in sig på Slöjdskolan för sitt tredje år, skriver Anna också in sig på slöjdskolan för att läsa matematik. Hon arbetar sen hela sitt yrkesliv inom försäkringsbranschen.

Bevisen

Nu till hur det kommer sig att jag säger mig kunna bevisa att Anna höll lektioner med Karin. Samt hur jag vet att Anna redan tidigare haft kontakt med kungliga slottet i Stockholm.
Båda bevisen finns i ett brev från Anna Lundberg 1922. Anna Lundberg är Karins kusin. Innan hon gifte sig hette hon Anna Pripp. Karins moster Idas yngsta dotter.
Brevet som Anna Lundberg skriver handlar om att hon varit på 70-årskalas. Anna Moriens 70-årsdag. Ja, hon har till och med deltagit i arrangemanget av födelsedagskvällen. Några flickor har tränat in en liten teaterpjäs i olika tablåer som handlar om Anna Moriens liv.

Anna Lundberg skriver:

Scenerna med drottning Lovisa är historisk, Anna Morien red vid 3 års ålder i maltsäck på drottningen o ropade därvid: ”meja, meja, stora sessan”. Lisa Börjesson var en riktigt söt ”stor sessa” i äkta tidsdräkt, som tillhört Fredrika Bremer o som hon fått låna av bekantas bekanta. Anna Morien framställdes här av en docka i nästan naturlig storlek.”

Ja, Anna Morien har alltså redan som treåring fått rida på drottningens rygg. Därav måste förstås att hon varit en kär gäst i slottet. Det visar sig att Anna Moriens faster Elise varit Kammarfru åt Drottning Lovisa av Nederländerna, Karl den XV:s gemål.

När Karin besökte kungen och drottningen sängkammare var både drottning Lovisa och Karl den XV döda. Kungen hette då Oskar II.

Därefter följer i Anna Pripps brev:
"Sen var scenen Anna Morien (i lockar) o Karin Bergöö, under lektion. Ninni gjorde förträffliga A. Morienska knyckar. Så kom korvstoppning."

---------

”Fröken Anna Morien jordfästes på onsdagen i Norra krematoriet. Kyrkoherde Bengtson jordfäste. Vid akten sjöng fröken Dagmar Grill ”Mina levnadstimmar stupa” och Händels ”Largo”. Vid sänkningen spelades ”Åses död”. I den vackra blomstergärden var en krans från Brandförsäkrings­bolaget Fenix. Blomsterfonden hade även fått gåvor.”
SVD i maj 1837.

 

Curt

Julia Beck

Julia Beck (1853-1935).

Det kan väl vara på plats att skriva några ord om Karins akademikamrater. En av dem var Julia Beck. Hon gick sitt sista år på akademien samtidigt som Karin gick sitt första. Det finns inga brev från Karin under akademitiden eftersom familjen Bergöö då hyrde en lägenhet i Stockholm.

Richard Bergh: Julia Beck
Artisten, Julia Beck, målad av Richard Bergh –
foto: Åsa Lundén / Nationalmuseum
Wikimedia Commons

Ur Brev från Karin till föräldrarna:

Sommaren 1881 vistas Karin en vecka i Göteborg under invigningen av en stor konstutställning där Julia Beck har med sitt självporträtt, om vilket den samtida journalisten och författaren Claës Lundin skriver: ”…måste anses som ett af de förnämsta konstverk på detta område hvilka här framställts under de senare åren…” (Har ingen bild på Julias självporträtt.)

Från Göteborg sommaren 1881 skriver Karin: "Tre dagar bor jag här sedan flyttar jag troligtvis med Julia Beck till något hotell."  (Så blev det dock inte. Karin semestrade under den sommaren i Varberg.)

Från Varberg samma sommar: ”…efter soupéen dansade vi francais efter sång, aldeles som på Julias atelier om vintern.” (Karin skriver inte att det var Julia Beck, men jag utgår från det, eftersom de andra ”Julia” hon känner då går på akademien och sannolikt inte har en egen ateljé.

På våren 1882 åker Karin till Paris. En av hennes medresenärer är just Julia.

Från Gratz den 2 Maj 1882 (Alltså inte Grez utanför Paris, utan Graz i Österrike.) ”I går ef.m. gingo Julia och jag upp på slotsberget, der vi tillbrakte den allra härligaste afton, ja man har derifrån en vidsträkt utsigt, snarlik den från Bergnipan vid Ångermanelfven…"
(Ja, då vet vi att Karin varit vid Ångermanälven. Och så ska det nog vara Borgnipan som finns i Sollefteå. Karin hade en faster i Styrnäs.)

Paris den 26 Maj 1882 (Karin och Hildegard nyss komna till Paris, dit Julia Beck kommit fyra, fem dagar före dem)
”…Julia var ej hemma. Hotellet fullt med folk, fans endast två rum qvar hvaraf Hildegard och jag togo hvar sitt.”
(Senare i samma brev. Hildegard och Karin är ute ock äter.)
”När vi setat en stund, fingo vi långt borta i salen se ett fruntimmer som var så lik Julia, sedan vi en stund sett på henne kom jag på den ljusa idén att det var den gamla Julia men med en ny hatt. Hon blef lika glad att se oss som vi henne.

Paris den 8 Juni 1882.
”Jag hade så när glömt tala om att Julia och jag om måndag tänka börja på Colarossis Atelier och måla der i ett par veckor. Der lär skall vara mycket hett men desto mer sätta vi värde på att komma ut på landet.”

 


Julia BeckJulia Beck. Grez-par-Nemours
(Så hette det på den tiden. Idag Grez-surLoing)
 www.uppsalaauktion.se - Wikimedia Commons

Grez-sur-Loing

Grez den 3 juli 1882 (Karin och Lydia har just anlänt till Grez)
”Julia är mycket snäll allt hvad hon kan vara en till råd och nytta i praktiskt afseende gör hon vänligt och gerna men vill jag hafva någon att tala vid eller litet deltagande då jag ej är vid mitt friskaste humör då går jag till Hildegard.”

Gréz den 8 September 1882 (Till pappa Adolf)
”Huru vi komma att ställa för oss då vi komma till Paris veta vi ännu ej mer än att Julia och jag alltid komma att hänga ihop, vi blifva allt mer och mer oskiljaktiga; det är en sa bra flicka och jag har så mycket att lära af henne och hon säger också att jag har varit henne till litet nytta. Vi complettera hvarandra, hon är mitt hufvud och jag är hennes samvete. (Ja pappa får förstås ej tala om för någon menniska att jag skrifver på det viset.)”

JuliaJulia Beck. Nenuphars Nackrosor
www.bukowskis.se/auctions
Wikimedia Commons

Paris

Paris ca. 17 november 1882
”I går upptäckte vi att Julia och jag äro ej de enda som bebo den här våningen. Här finnes flera familjer små råttor som kila härs och tvärs öfver golfvet och hafva sina krypin här och der kring väggarna. Jag får många gånger om dagen hoppa upp på stolarna för att rädda mina fötter.”

Paris den 20 December 1882.
”Det är Julias födelsedag och hon bjuder på kaffe efter frukosten. Vi hafva lärt oss att koka så godt, så godt, kaffe på vår camin som blifvet oss en riktig god vän.”

Till sist

Efter att Karin gift sig finns Julia en tid i Grez, men hon nämns sällan i Karins brev. De tycks inte ha hållit kontakt med varandra senare.
Julia hade varit i Paris redan innan hon reste dit tillsammans med Karin. Hon bosatte sig i Frankrike i resten av sitt liv. Hon målar fina solskimrande, impressionistiska stämningslandskap samt livfullt karakteriserande porträtt.

Bilderna är från ”Wikimedia Commons” och ska vara fria att använda.

Karins målning

Karins målning -
Sista förvärvet på Bergöövåningen

Jag undrar var Karin har varit och målat. Finns det någon som känner igen motivet? Sannolikheten att den här skorstenen ska finnas kvar är troligen obefintlig, men kanske att någon kan ana.
Karins målning
Karins målning är daterad. Det står 18   19/6   78. D.v.s. den 19 juni 1878. Kanske var Karin på någon sommarkurs för att måla. Kanske var hon hem till Hallsberg. Kanske på någon utflykt i Stockholmstrakten, där familjen hyrde en lägenhet. Kanske på någon helt annan plats.

sista

Från Stina till Karin

Stina

En hälsning från Karins lillasyster Stina från den 20/7 1913 och kanske en allra sista hälsning från Karins mamma Hilda som här endast har två månader kvar att leva.

Stina är i Hallsberg hos sin sjuka mor Hilda och skriver till Karin.

---------------

Ja, jag tog mig några dagar i Uppsala för att fotografera av en mängd brev ur Carl Larssons brevsamling. Här är ett av dem.
Curt

Stina

stina
Stina 2

Besök i Norberg

Norberg

Förra lördagen, den 21 okt var jag i Norberg och föreläste om Karin Bergöös skolår i Stockholm. Om Slöjdskolan och Konstakademien. Efter föreläsningen blev jag bjuden att se Ferdinand Bobergs gravkapell. Här följer några bilder, men vill ni veta mer så titta in på: Svenska Kyrkans hemsida, där de har en fin text om Bobergs gravkapell. Här.

”När man skymtar gravkapellet bakom trädridån mot genomfartsleden framträder tegelfasaden med sin stödmur och sin ljust röda färg som är typisk för tegel från Livsdals tegelbruk. Det står färgmässigt väl mot det branta och nästan svarta taket med skifferplattor från Grythytte Skifferverk.”

Citat från Svenska Kyrkans internetsidan
om Norbergs gravkapell.

Curt i Norberg
Norberg
Norbergs Gravkapell ritat av Ferdinand Boberg
Norberg altaret
Altare med fantastiskt tak, nedan detalj av tak och ytterdörr

Norbergnorberg

Alma Holsteinson

Efter gravkapellbesöket fick jag följa med Hans hem till Kerstin o Hans Söderströms hem för att se en konstsamling med målningar av Alma Holsteinson, som var jämngammal med Karin Bergöö, född i Norberg och gick på Konstakademien samtidigt med Karin.
Se bilder nedan…

”I går vet mamma hade jag en så rolig dag som jag alldrig i mitt lif glömmer. Mamma kanske har hört mig tala om fröknarna Ekenstjärna deras far är intendent på Gripsholm. Jag har sett den yngsta fröken i Stockholm i vintras der hon gick och läste och tyckte jag då hon såg så snäll ut. Paulin Neumuller Se bilder.rins brev till mammaKin.öö och gick på lma Holsteinson sningen blev jag bjuden att se Ferdoch Alma Holsteinson äro mycket goda vänner till dem, förra söndagen voro de på Gripsholm, och följdes hit hem af fröken Anna då jag blef presenterad.”

Citat ur Karins ett brev
till mamma Hilda 1880

Alma Norberg

Nedan till vänster på bilden finns en målning från Gripsholms slott. En liknande målning har även Karin gjort, men från en annan vinkel.

Alma Norberg

På väg hem från Norberg åkte jag genom den nedbrända skogen utanför Sala, inte alls längt från där Hans och Kerstin Söderström bor.

Curt Fröberg

Barn – skor – konst

barn
barn
skor

Visst är det gott

att barn får tillfälle att hitta på. Att skapa.
Det ska alltid uppmuntras. Det är Karinsföreningens stadgar: Sprid kunskap om Karin och uppmuntra kvinnors skapande. När det gäller barn finns ingen anledning, som jag ser det, att skilja på flickor och pojkar. (Curt Fröberg)

-------

I slutet av augusti styrde vi kosan mot parken Folkets plätt i Hallsberg, där pågick det en konstutställning som hette: Vem har rätt att kalla sig konstnär?
Barnen var mycket nyfikna och gillade vad de såg. Vi diskuterade vad konstverken var gjorda i för material och kom fram till att det kunde vara nästan vad som helst.
Vi såg material som tyg, garn, skor, papper, trä, glas, plast och metall.
Vi dagmammor ställde frågan till barnen om de skulle vilja bli konstnärer och skapa konstverk själva. De flesta tyckte det skulle vara kul men några av barnen var tveksamma för tänk om man inte gjorde rätt...
Där och då kände vi dagmammor att höstens tema skulle handla om att skapa!
Inom konst och skapande är inget rätt och fel och alla kan vara med. Vi dagmammor vill att barnen ska få pröva på utan förmaningar, och genom det öka sin självkänsla.

Det är inte slutresultatet som är viktigast,
utan det är vägen dit.

En utställning av dagbarnen hos dagbarnvårdare i Hallsberg:
Ann-Mari, Malin och Anna Maria

Tack till er som jobbar med våra barn
Karinföreningen  /gn Curt

 

Varma och kalla bad

Karin är på spa.

För Karin börjar sommaren 1881 med invigning av en stor utställning i Göteborg. Karin är där med Konstakademien, lärare och elever. Efter en vecka i Göteborg tar hon en båt till Varberg, alldeles ensam. Hon ska bada varma och kalla bad och bli gniden med sjötång.

Eftersom hon rest från Göteborg till Varberg på eget initiativ helt utan att planera det, (hennes mamma vet inte ens att hon åkt till Varberg) måste hon ha lite småsaker. Hon skriver till mamma i Stockholm och ber henne skicka lite diverse nödvändigheter:

"Nu kommer jag med en lång lista på saker, som mamma kanske vill vara så snäll och skicka, först och främst mina ullstrumpor, min svarta tjocka klädningen (den ljusblå och gråa kommer jag troligtvis ej så mycket att begagna, i Göteborg hade jag mest den gredelina enär det var mulet alla dagar utom då vi voro vid Trollhättan) handdukar och lakan, mina hallsremsor som ligga i den ena spegellådan, min gråa schal det bästa af mina silfverredskap samt en ask mignadiser som visst är uppsatt i bruna skåpet. Skulle mamma vidare vilja vara snäll och lemna mitt målarskrin till Klint och Bernhart och bedja dem förse det med det som står på listan som jag skall skicka nästa gång hinner ej nu."

Och i nästa brev skriver Karin:

"…min målarstol och mitt paraply är väl m. snäll och sänder med målarskrinet, jag tror dock ej att det blir

 

så mycken målning utaf men jag vill ändock hafva det här för mitt samvetes skull jag har nu blifvit så van att lata mig."

Karin tänker tydligen inte att hon ska måla något under sommaren. Är alltså i Varberg på semester? Som badgäst på badorten? Men visst kommer hon så småningom igång att måla, och då några dagar tillsammans med Anna Palm. Jag vet inte hur väl de kände varandra. Anna Palm var aldrig elev på Konstakademien. Men här har de dock stått sida vid sida och målat samma motiv. Anna blev inte klar. Hon var inte kvar i Varberg så länge, men Karin tillbringade hela sommaren i Varberg.

I ett annat brev

"Anna P. är vild att segla, ute i alla väder klädd i "sydvest" men mamma behöfver ej vara rädd att jag ger mig ut med henne…"
Men Karin berättar vidare. (I samma brev.)
"I dag skall hon och jag kl. 12 segla med herr Anderson det är vackert väder och jag tycker det skall blifva mycket roligt men ensam ger jag mig alldrig ut med henne mer jag har packat in den sista saftbuteljen för att rumla opp."

Och ännu senare. (I samma brev.)

"Ef.m. Nu hafva vi varit ute och det var mycket roligt men saften var just ej lemplig, vi höllo på att bli sjösjuka af den."

spa

Konstnären Anna Palm är jämngammal med Karin. Hennes far var prffessor och undervisade på Konstakademien. Senare gifter hon sig med en italienare och bosätter sig i Italien. Hon heter då Anna Palm de Rosa.  Ändå fortsätter hon att måla Stockholmsmiljöer. Hennes Stockholmsmotiv var mycket populära och hon var runt förra sekeskifter en av de allra mest eftertraktade konstnärer i vårt land

Vem är hon?

Karin på Stockholms gator

Vem är hon? Hon som i skymningen ensam går över Regerings­gatan, svänger upp på Ålandsgatan, korsar Malm­skillnadsgatan och följer Mäster Samuelsgatan till Drottninggatan. Året är 1873. Hon har nyligen ensam flyttat till Stockholm från den tidens nybyggar­samhälle, Hallsberg. Ett samhälle som växt upp utefter den nya järnvägen som korsar landet. Hon kommer från moster Ida, på Regeringsgatan 44, på väg till sina ”tanter” där hon är inackorderad. Och lite bråttom har hon. Vet att hon måste hinna skriva ett långt och berättande brev hem till sin mamma. Uppgörelsen är att hon ska servera sin mamma ett brev i veckan, minst. Annars kan det bli bannor. Hon räds inte bannor, men hon vill vara sin mamma – liksom alla andra – till lags.

Under sina första veckor i Stockholm har hon lärt sig att hitta på gatorna runt där hon bor. Hittat små genvägar. Det är inte alls långt till hennes skola, bara några kvarter. Och nu är hon elev där, Karin. Knappt att hon kan tro att det är sant.

Vid Drottninggatan svänger hon höger och sedan vänster vid Bryggargatan. I vid kjol och kappa. Barhänt. Muffen har hon visst glömt i skolan. Hon är fjorton år, med mörkt hår, nästan svart och med stora bruna ögon. ”Koögon”, ska hennes blivande man senare skriva i sina memoarer. Men det är med en glimt i ögonvrån han skriver och med stor respekt och mycket kärlek.

Karin Bergöö heter hon och den blivande mannen är konstnären Carl Larsson. Vi känner dem. Millioner är de bilder som tryckts efter Carls målningar och spridits i vårt land och långt utanför dess gränser. Karin och deras barn är kanske vårt lands mest avbildade, synliggjorda personer. Men fjortonåringen, Karin Bergöö, vem är hon?

Ja, vem är Karin som 14-åring

Curt Fröberg har hållit föreläsning om detta

Karin. Vem är hon

Vem

Här på Clara Norra Kyrkogata 11 (idag 13) bodde Karin under sitt första år i Stockholm 1873 - 1874…  Ja, huset står kvar än idag

Teresia

Sagan om Teresia

Historien om Teresia är en lång historia, men läs den. Det är den värd. Om inte annat för Teresias skull.

I ett brev från december 1873 berättar Karin att hon varit på besök hos de hon kallar ”fastrarne”. Nu är de inte alls Karins fastrar, utan Anna Moriens fastrar. Anna ska ha varit Karins guvernant. Karin skriver till mamma sin: ”Fröknarne Morien hade läst i Annas bref att hon läste med en Ture Löfskog och frågade mig vem det var, i början förstod jag ej men sedan kom jag underfund med att de mente Theres.”

Flickan Karin syftar på måste vara Teresia Skoglöf, och inte Löfskog. Allt finns det en del lövskog runt Hallsberg, men någon Theres Lövskog tycks inte finnas. Dessutom hette hon Teresia och inte Theres. Närmare bestämt Hilma Teresia Skoglöf. Av alla Karins brev är Teresia den enda Hallsbergsflicka som hon nämner vid namn.

Jag kallar det ”Sagan om Teresia”, för det är verkligen en saga. Hon föddes 1863 i Ervalla. Pappan var skomakare och snart flyttade han med familjen till Kumla, för var ska en skomakare bo om inte i Kumla. Senare flyttade de i Hallsberg. Jag har inte tagit reda på var, de kan ha bott i Hallsbergs stationsområde även om de bodde i Kumla, eftersom vägen genom Hallsberg på Karins tid delade socknarna Kumla och Hallsberg. De behövda bara flytta tvärs över gatan för att byta socken. Karin Bergöö har ju själv aldrig bott i Hallsbergs socken utan var skriven i Kumla, eftersom de bodde på norra sidan av gatan. Och till skillnad från Karin, gick Teresia i skola i Hallsberg.

Fortsättning upp till höger

När familjen Bergöö skaffat sig en lägenhet i Stockholm, anlände snart skomakardottern. Som femtonåring hade hon tagit tjänst som piga hos Bergöös i storstaden. Och där förblev hon ett antal år. Därefter försvann hon en kort tid ur min horisont, men dök snart upp som piga hos en familj, Gustav D´Albedyhl.

Livet har sina sidor. Hösten 1885 flyttar hon plötsligt hem till föräldrarna i Hallsberg och jag tänkte att antingen har föräldrarna blivit sjuka så hon behöver hem och ta hand om dem, eller så har tösen blivit med barn där uppe i storstaden. Det lär ha funnits mycket storkar därstädes.

Och så var det. Hon kom hem på hösten, kanske för att föda sitt barn därhemma senare på våren, men så i mars ger hon sig av till Stockholm igen. Flyttar in som piga hos en Augusta Hallman på sin egen födelsedag i mars. Och föder sitt – enligt kyrkboken ­– oäkta barn i Stockholm den första maj. Nu bär det sig inte bättre än att barnet dör av Gastro-entero coliks (ung. Mag och tjocktarmsinflammation) vid cirka tre månader års ålder. Teresia har då tydligen hittat en käresta och gifter sig några månader därefter. Denne käresta en är dräng mitt i storstan.

En dräng, en stalledräng till och med, och en piga hittar ett krypin för 175 kronor i årshyra. Ja, där hade kanske historien slutat om inte jag vore så enveten att jag inte kan sluta mitt i ett levnadsöde. Jag vill veta hur det går. Så med hjälp av en mängd mantalsuppgifter, kyrkböcker och bouppteckningar m.m. och ett antal timmar, (ett antal dagar) har jag nästan hela historien klar. Sagan om en dräng och en piga.

Fortsättning nedan

------------------------------------------------------------------------------------

Håll i er nu!

Sitt gärna ner. Håll i hatten!
År 1887 betalar de 175 kronor i årshyra. Tre år senare betalar de 5000 i årshyra. För att jämföra ska ni veta att Hilda Bergöö betalar ungefär en fjärdedel av den hyran (1200)  för en hyfsad lägenhet på Östermalm. Vad var det nu som hänt en piga som fött ett så kallat oäkta barn och som gift sig med en fattig dräng, född i Gränna?

Fattig kan man vara, men det är därför inte alls säkert att man är dum, att man saknar idéer och dessutom kan sätta dem i verket. Stalldrängen hyrde nu inte bara en lägenhet med sju rum och kök, utan dessutom stall, fodergård, lada m.m. Och allt detta mitt i Stockholms centrum på Jakobsbergsgatan 38. Nummer 38 finns inte idag. Där ligger nedgången till Hötorgets T-bana. Den före detta drängen har 1894, 2 kuskar anställda som får 800 kronor var i årslön. Själv tar han in 8000 på verksamhet som hyrkusk och 6000 på hästhandel (enligt en mantalslängd).

Snart har han tio stycken kuskar anställda och idkar eget företag som hyrkusk, eller hyrverksrörelse som det också kallas. Han är även fodervärd åt andras hästar. År 1900 nämns han i Svenska Dagbladets lista över de stockholmare som betalar mest skatt. Han betalar 8000 kronor i skatt. Visst fanns det de som betalade mer, men en fabriksarbetare vid den tiden fick vara glad om han tjänade tusen kronor om året och betalade då mindre än en hundring i skatt. Och en dräng fick väl nöja sig med mat och husrum och kanske en eller två hundringar om året.

Visst låter det som en saga, men även sagor har sitt slut och tyvärr fick de inte, liksom lyckliga par i sagor, leva i hundra år. Drängen som för övrigt hette Johan August Johansson och var född 1857, dog redan 1909, femtiotvå år gammal.

Fortsättning upp till höger

Som dödsorsak står att läsa i dödboken: ”Haemorrhagia cerebri Myocardits + nephritis chron” vilket ska betyda hjärnblödning hjärtmuskelinflammation plus kronisk njurinflammation.

Skam den som ger sig. Den f.d. pigan Teresia Skoglöf (nu) Johansson drev verksamheten vidare i eget regi i ungefär två år. I sin mantalsuppgiften, inlämnad den 31 december 1910 skriver Teresia:

Undertecknad änkefru drivande hyrverksrörelse jämte utfordringsstall i av mig (Teresia) förhyrda lokaler i huset 38 Jakobsbergsgatan.
Dotter Jenny Vilhelmina Teresia f. 1888. Anställd i Freja-magasinet
Dotter Edit Margareta f. 1896
Dotter Märta Elisabet f. 1902
Fosterdotter Annie Mathilda f. 1886. Folkskollärare
Hos mig anställda men ej boende – 10 personer…

Hon betalar 8000 kr i hyra för 7 rum & kök samt stallar för 49 hästar foderskullar, vagnshus sel- och stallkammare + magasin. (Jag är lite osäker om det stod 29 eller 49 hästar)

Därefter avslutar Teresia hästäventyret och flyttar till Birger Jarlsgatan där hon bor med de två yngsta barnen, medan de båda äldre barnen bor i egen bostad på samma adress. I november 1912 flyttar Teresia till Villastaden, Huddinge. Här är tydligen hela familjen samlad. Äldsta dottern är gift Holter, men de bor på samma adress de också, och de har en liten dotter.

I mars 1914, några dagar efter att hon fyllt 51 år dör Terese. I en svårläst dödbok tror jag mig kunna uttyda att det handlade om hjärtsjukdom och kärlkramp.

Fortsättning nedan

------------------------------------------------------------------------------------

Jag som alltid i min forskning försöker följa i människors fotspår, kunde bara följa Teresia till Hötorgets T-bana. Men jag kunde inte låta bli att göra en bussresa från Vaxholm, där jag befunnit mig några dagar, till Norra Begravningsplatsen. En av Sveriges största gravplatser och så stor att jag gick vilse flera gånger, men jag hittade Teresias familjegrav. En stor vacker sten och två intilliggande markstenar. Många namn. Men en smutsig och mossöverväxt sten. Oläsbar!

Jag träffade en söt flicka i en blomsterrabatt, som vänligt sprang iväg till närmsta toalett och kom tillbaka med en stor bunt pappershanddukar, med vilka jag, tillsammans med trettio liter vatten, lyckades få stenarna läsbara och rimliga för att få fotograferas. Nästa gång jag går till en begravningsplats ska jag ta med mig en rotborste och rengöringsmedel, utifall det skulle behövas.

teresia

Fortsättning upp till höger

Bouppteckning

Jag avslutar med Johan August Johanssons bouppteckning från januari 1910.

Kontanter möbler och inredning
samt köksutrustning 985 kr

Yttre inventarier
25 hästar 6 550 kr
2 likvagnar 1 150 kr
7 täckvagnar 2 750 kr
8 landåer 2 200 kr
4 kupéer 975 kr
3 viktorier 875 kr
7 droskor 1 775 kr
7 vinteråkdon 575 kr
1 släde 610 kr
18 lösa kälkar till täckvagnar 4,85 kr
35 parselar 1 165 kr
m.m. Summa totalt 20 445,75 kr
Fordringar Summa 36 596,64 kr

Summa inventarier totalt 57 042,39 kr

Avgående poster och skulder
Begravningskostnad 1387.26
m.m.
Summa skulder 11 902,08 kr

Behållning 45 140,31 kr
Minus bouppteckningskostnad 225,70 kr

För 45 000 kr kunde man år 1910 köpa lika mycket varor och tjänster som för ca 2,5 miljoner kr 2017, mätt med konsumentprisindex.

En årslön för en arbetare 1910 var drygt 1000 om året (svårt att få en korrekt uppgift)

SLUT

 

Curt

Minnen och anekdoter upptecknade af Rudolf Gagge

Förord

Rudolf Gagge skrev ner sina minnen. Så mycket hade han att berätta, att det skulle kunna bli en tjock bok. Här kommer ett stycke ur hans minnesberättelser som handlar om mötet med sin blivande hustru, Augusta Sahlqvist, som var syster till Karin Bergöös mamma Hilda. Vidare nämns en annan av Hildas systrar, Ida, som var gift med Fredrik Pripp. I slutet nämns också J.G. Pripp, som var Idas svärfar.

Rudolf Gagges handskrivna anteckningar är här renskrivna av Rudolfs brors barnbarns barn, Carl Magnus Gagge, Landsantikvarie/Länsmuseichef för Västmanlands läns museum.

Håll till godo…

 

Utdrag ur ”Minnen och anekdoter upptecknade af Rudolf Gagge, Bankdirektör. Westerås 1907-1908”

Då jag friade

Bekantskapen med min blifvande hustru, Augusta Sahlqvist, som är från Örebro, gjordes sommaren 1862, då hon som gäst vistades hos sin syster och svåger, Handlanden Fredrik Pripp, hvilka bodde i hufvudbyggnaden vid Hornsberg utanför Stockholm. Jag ägde ett kryp-in i Hornsbergs hage, kallad ”Hyddan”, där mina föräldrar och vi syskon hade vårt sommarnöje. Under sommarens lopp voro vi mycket tillsammans med den Prippska familjen och dess intagande gäst. På de stunder, jag kunde disponera från mitt arbete, och särskildt om Söndagarna på promenaderna till och från Solna kyrka träffades vi ofta, och förhållandet mellan mig och den vackra ungmön ifrån Örebro blef allt intimare, och växte slutligen till en känsla, som räckte för hela lifvet.

En gång gjorde vi tillsammans med vännerna Pripp en utfärd i båtar till Ulfsunda, dervid matsäck medfördes. Såsom alla unga var jag den tiden svag för ”snygga gångkläder”, och jag var vid det ifrågavarande tillfället bland annat iförd ett par verkligen praktfulla byxor, mörka med fina röda ränder. Jag skulle hjelpa till att draga en motsträvig kork ur en saftbutelj, hvilket dock icke lyckades bättre, än att jag fick en försvarlig del av innehållet på mina förtjusande permissioner. Der stod jag skamsen och drypande af den ljufliga saften, och det blef ett tvättande och gnoende af hjälsamma händer. Jag var naturligen rädd att det fatala missödet skulle förlöjliga min person och ogynnsamt inverka på det fördelaktiga intryck, jag trodde mig hafva gjort hos den sköna, men hon var mild och överseende som alltid.

En vacker månskensafton i Augusti föreslog jag, att vi syskon skulle för henne sjunga våra sånger, och min mor, som med blida ögon såg det uppväxande kärleksförhållandet mellan mig och den behagliga unga qvinnan, erbjöd sig att deltaga i den blifvande serenaden. Vi rodde i båt till Hornsbergs herrgård och lade oss nedanför terassen, der hennes ståtliga bostad trånade. Snart ljödo våra mest erotiska sånger, som vi sökte gifva det känslouttryck, som det älskliga föremålet så väl förtjenade, och som i öfrigt överensstämde med den vackra naturstämningen. Min fagra ros satt i ett öppet fönster och lyssnande med saligt bäfvande hjerta till den hyllning i toner, som hennes kärlekskranke tillbedjare med hjelp av sin mamma och sina syskon egnade henne.

Några dagar senare hade kadetterna i den närbelägna Carlbergsparken tillställt ett fyrverkeri och vi liksom hela traktens befolkning i öfrigt hade kommit tillstädes. Bland andra voro äfven egaren tilll Hornsberg, Brukspatron Westerberg med, klädd i en gammal nattrock och med stor plåsterlapp i nacken, samt hans son den s.k. Westerpiffen. För att bättra kunna skåda härligheten hade fröken Sahlqvist ställt sig på ett gungbräde, jag stod framför, och hon stödde sig genom att lägga sina händer på mina axlar. Oh! Det var en ljufvlig situation.

Men äfven vid Hyddan hade vi en fyrverkeriafton. Jag sjelf var tillverkaren, och erhuru de förekommande pjeserna icke voro så brillanta som dem, vi sett några dagar förut, voro de därför icke mindre nöjsama, Raketerna, som skulle gå upp i luften, kilade istället utefter marken mellan ben och kjortlar, och det var lite äfventyrligt att med en brinnande cigarr tutta på de tredskande lusteldarne. Min hulda sköna fann derföre rådligast att annmoda min bror att åtaga sig det bestyret.

Augusta och Rudolf Gagge

Detalj ur ”Minnen och anekdoter upptecknade af Rudolf Gagge, Bankdirektör. Westerås 1907-1908”, illustration till avsnittet ”Då jag friade”. Augusta Sahlqvist till vänster och Rudolf Gagge till höger med rubrikens markering av förlovningsdagen den 26 september 1862.
Skannat av VLM i juni 2017 efter reprofoto hos Carl-Magnus Gagge.

---

I midten af September hemreste föremålet för min ömma låga, men dessförinnan hade jag förklarat mig och öfverlycklig fått hennes ”ja”. Hon anträdde hemfärden med ångbåt, flera unga män, som under sommaren gjort hennes bekantskap uppvaktade vid ångbåtshamnen. Och då hon till ett sista afsked från ångbåten kysste den bukett, jag lemnat henne, tyckte jag nästan att det kändes, som om jag hade ringen på fingret. Förlofningen eklaterades dock först den 26 i samma månad i Örebro, och den 5 juni 1864 stod brölloppet dersammastädes.

Att min blifvande brud var en god och behaglig ungmö af intagande skönhet har nog af uttrycken i det här meddelade framgått, men om mitt vitsord såsom partiskt icke godkännnes, kan det nämnas, att vid en fest, som 1861 års studenter 40 år derefter firade till minne af sin afgång från Örebro Elementarläroverk, Augusta Sahlqvist ännu då ihågkoms, och särskildt omnämndes såsom en skönhet (Enligt referat öfver festen i tidningen Nerikes Allehanda).

Hemresan från vårt bröllop

Några dagar efter bröllopet anträdde min hustru och jag resan till vårt blifvande hem i Stockholm. Vi begagnade jernvägen från Örebro till Arboga, men derifrån fortsattes resan på ångbåt till Stockholm. Wi njöto af den vackra färden på Mälaren och sutto tillsammans på akterdäck. I smekmånadens ljuflighet blef det emellertid ganska varmt oss emellan, och slutligen så hett, att suntältet öfver oss fattade eld. Besättningen infann sig dock med vatten och tjenliga medel och släckte elden så grundligt, att det var fråga, om äfven vår ömma låga i häpenheten skulle slockna. Men den har brunnit klar hela lifvet igenom.

J.G.Pripp,

Far till min svåger, hade sedan många år kryddkrämarhandel i No 44 Regeringsgatan. Hos honom var anställd en gammal bokhållare Spongberg, som var bror till den kände Professorn i Upsala. För att visa sin tacksamhet för den mångåriga vänlighet, hvarmed gubben Pripp omfattat den gamle trotjänaren, blef den förre en gång inbjuden till middag hos Professorn i Upsala, och enligt hvad det berättas, lärer Prippen efter den glada middagen hafva visat de närvarande lärde Professorerna, hur det går till att göra strutar. Komiskt!

---

(Se även bilder på Augusta och Rudolf Gagge längre ner på sidan.)

Och Tack Carl-Magnus Gagge för att vi fick möjlighet att publicera den här fina berättelsen om Rudolf Gagge och hans frieri till Karin Bergöös moster Augusta.

 

Rudolf Gagge
Nerikes Allehanda 18:e maj 1864

Hilda och Adolfs Silverbröllop

Hilda och Adolf Bergöös 25-åriga bröllopsdag 1883.

I Bergööska huset i Hallsberg finns en reproduktion av en akvarell målad av Karins moster Augustas man, Rudolf Gagge. En present till Hilda och Adolf vid deras 25-åriga bröllopsdag. Bilden föreställer hur släkt och vänner kommer till silverbröllopsparet. Den är målad i förhand, så svågern visste naturligt nog inte vilka som skulle komma.

Hilda och Adolf

Färgfotot från Bergöövåningen i Hallsberg, medan de svartvita bilderna är från Hallsbergs kommuns bildarkiv.

Rudolf Gagge var vid den tiden en stor kulturpersonlighet i Västerås. En bankman som målade tavlor och musicerade, sjöng och komponerade.
I sommar (den 29 juni) reser Karinföreningen till Västerås för att få veta mer om Augusta och Rudolf Gagge. Välkomna att följa med. Ännu har vi några platser kvar. Se annons här.

Den långa bilden är här delad i tre delar

Bild 1

Hilda och Adolf

Låt oss nu ta en titt på målningen som också innehåller små verser. På "tronen sitter Hilda och Adolf. Främst i raden av gratulanter kommer silverbrudens mor, fru Sahlqvist, Karins mormor. Om henne står det i versen:

”Främst kommer mormor med en kaka.
Hon hunnit längst i livets qvälI.
Med tacksamhet hon ser tillbaka
Och bringar glad så sitt Hell.”

Därefter kommer dottern Stina. En skön ”Demoiselle”. Hennes vers lyder så här:

”Dernäst på smala ben ses trippa
La jeune Demoiselle.
Hon är ej sen att börja hippa
Hipp, Hipp, Hurrah och Hell.”

”Och ynglingarnas muntra rad
från Hallsberg, Neuchatel,
Från Spanien, Norrland drar åstad
och höjer gladt sitt Hell.”

Mannen med fanan är sonen i huset, Per Bergöö. De tre som följer Per är Adolf Bergöös systerbarn, Stenström och Wahlman, som under ett flertal år växte upp och utbildade sig under Bergöös ”beskydd”.

text av Curt Fröberg

Bild 2


Därefter kommer Karin och Carl Larsson, som dock inte var med på festen. De hade gift sig samma vår och bodde i Frankrike.
Efter Karin och Carl går ”Hattmamsellen” Hilda Bergöös syster Elise Sahlqvist tillsammans med kvinnor i ”hattbranschen”:

”Och med en stab av tjenstehjon
Nu syns en hattmamsell.
Hon har tjent bra med pengar, hon.
Och höjer glad sitt Hell.”

Redan här 1883 antyder alltså Rudolf Gagge att Elise Sahlqvist tjänar bra på sin hattillverkning, men ännu är det ca 15 år tills den riktigt stora fabriken byggs.

”Se'n kommer Prippens kompani
Med strutar och med namnam i
Och med en röst så fin och gäll.
Det stämmer in sitt Hell.”

Först med stora steg kliver Karins kusin, Gustav Pripp, följd av sin mor, Karins moster, Ida Pripp, och vid hennes sida, hennes ständiga följeslagare, kokerskan och sällskapsdamen, Hedvig Charlotta Keventer. Och så Idas döttrar Maria och Anna Pripp.

Bild 3

”Och knogande från Westerås
Herr Svåger kommer m,ed mamsell
och fru och gurkor, det förstås,
Hell silverparet, Hell!.”

”Herr svågern», som drar vagnen är konstverkets skapare, Rudolf Gagge. I vagnen sitter hustrun Augusta, Karins moster, och sjuttonåriga dottern Elsa skjuter på. Senare gift Silfverstolpe, och blivande mor till Gunnar MascolI Silfverstolpe, en av de aderton i Svenska akademien.

”En helan hop af folk och fä
Till sist ock synes vandra
Att liksom de andra
Sitt hell och hyllning ge.”

Slutligen ett litet urdrag ur Kumla Julblad från 1949 – varifrån jag också fått viss hjälp med den här texten:
Fil. lic. Marita Lindgren-Fridell skrev 1944 i sin uppsats om Rudolf Gagges Västeråsbilder "att de ha för stadens äldre historia ett oskattbart värde"… "Hans roliga skämtteckningar", säger fru Fridell vidare, "avslöja honom som en fin och skarp iakttagare, vars breda humor hellre tolkade det komiska och skrattretande än det direkt gisslande och satiriska".

Karins moster Augusta

Augusta

Moster Augusta

Karins mormor och morfar och deras barn

Lars Sahlqvist f. 1809 och Maria Christina (Maj Stina) f. Stenström 1812
Deras barn (födda i Örebro)
Hilda Christina f. 1837 gift 1858 med Adolf Bergöö (Karins mamma)
Ida Carolina  f. 1840 Gift 1859 med Georg Fredrik Pripp
Maria Augusta f. 1842 gift 1864 med Rudolf Gagge
Laura Elisabeth (Elise) f. 1843

Hjalmar Teodor f. 1848
Plus två pojkar som dog i barndomen

Moster Augustas man Rudolf Gagge

Från Västerås stadsarkiv har jag för några år sedan fått den här uppgiften:
"Rudolf Gagge (1834-1912) var född i Stockholm, men satte som ingen annan sin prägel på Västerås kulturliv under 1800-talets senare del. Det var en man av många talanger. Han var en utomordentlig tecknare och akvarellist, och han var en skicklig musiker.

Augustas man

Rudolf Gagge

Med sitt ritstift och sin pensel fäste han på papperet sin omgivning, i synnerhet sin tids Västerås, dess stämningar och dess människor. Han bildade Musiksällskapets föregångare, på 70-talet Sångsällskapet, på 80-talet "Lilla kapellet". I det oskarianska Carlsbrödraförbundet var han formens och tonens tolkare. Han ritade och gjorde musik."

Och på Riksarkivets biografi (författad av mågen Göran M Silfverstolpe) kan man läsa: ”Han umgicks som ung i Sthlms musikkretsar, var medlem av Harmoniska sällskapet och Nya harmoniska sällskapet samt tillhörde på 1860-talet de sångare, som kallades upp på slottet för att sjunga tillsammans med Karl XV, som alltid kallade honom Gaggeligucki.”

Augusta och Rudolf Gagge hade ett barn:
Elsa f. 1866 som gifte sig i december 1885, 19 år gammal, med Carl Edvard Mascoll Silfverstolpe.
Karins lillasyster Stina och kusinen Anna Pripp var tärnor på bröllopet. Kanske var även Karin och Carl på bröllopet.

Glad Påsk

Som en liten Glad Påsk-hälsning från Karin Bergöö via hennes brev hem till mamma i Hallsberg

1874
Karin bor hos systrarna af Robsahm på Clara Norra Kyrkogata 11 (idag 13)

Den 12 februari 1874 skriver Karin: ”Vi hafva i dag haft ledigt från skolan (anm. Franska Skolan) emedan det är Fetthorsdagen.”
Fettorsdag firas bl.a. i Polen och Spanien än idag, och är torsdagen före fastlagssöndagen dvs torsdagen före vår fettisdag som infaller 46 dagar före påskdagen. Karin går i Franska skolan vilken var en katolsk skola.

Tisdag den 31 mars 1874 skriver Karin: ”…på eftermiddagen kom Hilma till mig, jag hade köpt ett halft tjog ägg, och hon gick och köpte litet strösocker och så rörde vi oss en äggtoddy."

Onsdag 1 april skriver Karin: "De ägg som jag köpt skola vi äfven blåsa ur samt sedan måla, Julia har idag målat ett så utmärkt vackert. Huru många dagar Påsklof vi hafva vet jag ej, emedan jag ej varit i skolan sedan i Fredags, mamma får ej bli ängsli för mig derför att jag är något sjuk, eller på det viset jag har bara varit hes, men tanterna hava ej velat att jag skulle gå ut.”

Söndag den 5 april (Påskdagen) skriver Karin: ”När vi sedan skulle äta våra ägg (anm. hos Karins moster Ida Pripp) fingo vi var sitt med sockerpullor och en 10 öring uti. I dag var jag först med flickorna och hörde Beskow i hans kyrka sedan gingo vi en stund på Gustaf Adolfs torg för att se på vaktparaden och sedan gick jag hem för att skrifva till min lilla mamma.”

Glad pask


1875
Karin bor inneboende hos en familj Draghi på Gamla Kungsholmsbrogatan 38 (idag Gamla Brogatan)

Onsdag den 31 mars 1875 skriver Karin: ”Långfredagen (anm. 26 mars) var jag med Hilma i Adolf Fredriks kyrka Påskdagen i Katolska kyrkan med herr Draghi samt fick der försoningsbröd som det kallas…” (anm. Herr Draghi är från Italien, men har svenskt medborgarskap. Han är Katolik)

-------

Ingen gång från den här tiden skriver Karin "Glad Påsk" eller hälsar och önskar trevlig helg eller liknande. Kanske är det en sed som tillkommit senare.

Curt
PS: Glad Påsk

Karin Bergöö Larsson