”Tocken Carl” i Bergööska huset

Tocken Carl

I år har Hallsbergs kommun hyrt in utställningen ”Tocken Carl” som visades i Sundborn 2015. Det blev en fin utställning även i Bergööska huset i Hallsberg.

Det är i år 100 år sedan Carl Larsson avled. Det måste naturligtvis uppmärksammas i Hallsberg, där hustrun Karin bodde som ung och där Carl Larssons svärföräldrar hade sitt hem i vita huset.

Utställningen kan sammanfattas av Carls egna ord: ”Mitt stadigt leende ansikte. Min dolda fasa för livet.” Här kan du se Carls många fina målningar (inte i original, men i fina kopior) som speglar det goda livet, men här kommer också Carls mörka sidor fram. I Bergööska huset visas den ljusa sidan av Carl i utställningshallen och dem mörka sidan i Bergööska husets källare.

Carl Larssons egna citat är grunden till utställningen och så målningarna som ses bland annat i tittskåp, och som jättelika förstoringar.

I utställningen får vi följa Carl genom livet, från fattig pojke i Stockholms fattigkvarter till framgångsrik konstnär i offentlighetens strålkastarljus.

Att se utställningen är ett måste!
Och naturligtvis kan du också besöka Bergöövåningen som alltid om somrarna, samt järnvägsmodellen i magasinet.

Se också Karinföreningens programsida HÄR

Bild: Brita och jag

tocken carl

Stina i Grez

Stina som Page, men teckningen kallas "Honnör"

Karins lillasyster Stina hälsar på Karin och Carl i Grez 1884. Carl passar på att teckna en bild, kanske stod hon också modell till några av de teckningar Carl då arbetade med. Det finns också en bild av Stina hos tandläkaren, där även pappa Adolf medverkar, men den får jag presentera en annan gång.

Det här är en teckning, som Carl då kallade "Honnör", skickade han in till "Illustrerad Tidning". Men motivet blev också en akvarell: "Stina som Page".
På Kungliga biblioteket i Stockholm finns alla gamla "Illustrerad Tidning", det är bara att bläddra och läsa. Nå, den gavs ut under många år så det tar sin tid, men nu var det så att jag visste att den här teckningen skulle finnas och även ungefär i vilket nummer, tack vare ett brev från Karin till mamma Hilda.
Karin skriver den 11 nov 1884: "Fråga Stina om hon fått mitt brev och Illustrerad Tidning med hennes portrait uti, som jag för någon tid sedan sände henne…"

Page

Akvarellen kallas "Stina Bergöö som page" (kammartjänare kanske) Signerad och daterad C. Larsson 1884 Akvarell på papper, 46 x 33 cm.
Akvarellen på "Stina som "Page" kan man se HÄR.

page

Här är ett urklipp ur tidningen "Illustrerad Tidning". Eller rättare sagt en avfotografering av en liten text som medföljde bilden på Stina. Tryck på den så du kan läsa…

Carl Larssons 100-årsminne

Stinas Brev den 27 januari 1919

Fem dagar efter Carls död skriver Karins lillasyster Stina följande brev till Karin.
Stina är gift Bather, och bor i Wimbledon, London.

I år är det 100 år sedan Carl Larsson avled den 22 januari 1919. Det kommer att uppmärksammas i Hallsberg där vi i år visar ”Tocken Carl”, en utställning som fanns vid Carl Larsson-gården för några år sedan:
Bergööska huset i Hallsberg:
18 juni - 11 augusti, tisdagar - söndagar 10.00 - 17.00
Det kommer naturligtvis även att uppmärksammas på Carl Larsson-gården i sommar med utställningen: ”Den okände Carl Larsson” 24 maj – 25 augusti 2019 Öppet dagligen 11-17. Se här:

Carl uppmärksammas också av Radio Falun. Se här

Några namn ur brevet:
Stinas bror, Per Bergöö, var vid den här tiden mycket sjuk, han avled senare samma år.
Hilda i brevet är Stinas äldsta dotter född 1896
Sven är tredje barnet av fyra, född 1904… Han har kanske aldrig fått lära känna Carl. Under åren 1914 till och med 1918 gjorde kriget det omöjligt för Stina att resa hem till Sverige.

Stina
Stina Bather, f. Bergöö
Karins lillasyster

Jan. 27 de
Fabo
46 Marryad Rd
Wimbledon
P.a. 19 England

Älskade, älskade syster.
Karin, Karin, Karin ropar det i min själ och jag vill intet mer än få vara hos dig, med dig. Jag kan inte resa nu, det är bara en gumma i köket och hon stode ej ut en vecka utan mig. Hilda har ingen till alls.
Först fick jag ett ljufligt brev från dig om julen, om Lisbet och Brita och alla, och glädjespridande Carl och jag njöt så tänkande på eder alla, er fria kärlek och goda innerlighet. Så ett brevkort daterat den 8/1 som gjorde mig så godt, så straxt efter det men inte förrän i torsdag 24de på kvällem kom ditt telegram som jag ej förstod jag trodde det var bror Per som var död, ty han är sjuk ”Fader är död, Karin”. Jag trodde Karin Bergöö var i Falun hos dig och att det hon sände telegram till mig, innan hon reste hem till Halsberg.
Jag sörjde kära gode broder Per, men tänkte det var bäst för honom, tanken att kanske ändå det var solljusets, glädjens, barnens, kärlekens och blommornas store mästare, underbare älskade C. L. slog jag ifrån mig helt och hållet.
På fredag qväll den 25te kom min grannfru in och sade han hade haft telefon bud från en svensk fru att C. L. var död oh! Syster älskade syster, hvarför är jag så långt från dig!!!
Gud ske tack och lov Lisbet och Brita är hos dig och Suzanne och Petrus ej långt borta. Jag förstod ej alls att du telegraferade ”Fader är död, men när jag tänker efter så förstår jag ju att C. L. aldrig kan dö”. Hjärtat verker och verker. Jag har alltid prisat Gud att jag haft en syster och en svåger som Ni. Ju mer jag sett i verlden och ju mer folk jag mött ju mer har jag älskat Er och satt Er högst. Jag sörjer så så för att mina barn mister C. L. de behöfte honom. Sven har skrifvit till mig genast han hörde ”Mother I am indeed sorry I did so want to know him.”
Syster, C. L. skulle hållit af Sven, han är en genom god och stark gosse och han är kärleksfull och älskar djupt sitt hem, och jag kan lita på honom och han hjälper mig och han förstår mig, alla lita vi på Sven. Älskade syster, hur mår du, jag ber till Gud så att du kan vara stor och lugn. Ditt äktenskap är så härligt tanken på det hjälper en. 3 x 10 år och mer. 10 år skulle du strida för. Om jag kunde skrifva hur mycket jag längtar efter dig.
Jag har ej ett ögonblick att sitta stilla, men jag är hos dig ändå hela tiden. Jag försöker så att ej jämra mig och gråta ty jag vet C. L. skulle ej tycka om det, men det tyckes som skulle hjärtat verka bort, hur har du det, då jag känner det så.
Det måste hjälpa att hela Sverige sörjer med dig och oss, hela verlden säger Hilda. Tänk att sista julen var så god det gör godt att veta. ”Konst och Kärlek i förening det är lifets andemening”. Och så stort och underbart är det du och älskade C. L. ha skapat.
Syster
Stina
Om du kan så skrif, men oroa dig ej för mig.

Stina till Karin

Carl Larsson

Carl Larsson

Läs breven i original här, tryck så blir de större

1907

1907 skriver Karins lillasyster Stina brev till Karin.

Stina var gift med Frank Bather och bodde i Wimbledon, England. Men här besöker hon sin mamma i Hallsberg och skriver till Karin i Sundborn.

Hallsberg 10 de juni (1907)

Älskade syster Karin.

Hvad det var tomt att du ej kom med Suzanne, jag hade så hoppats derpå. Hvad det var lyckligt att få återknyta Suzanne bekantskap, hvad hon är ljuf och söt och glad och mycket mycket rörligare än då hon var 17 år. Hvad jag tycker det är så genom duktigt af henne att stå så i med sitt kall. Så bra det ej var ”en flicknyck”. Och så genom stadig hon skall bli af allt detta arbete, och så utbildad på allt (?) till karaktären. Hvad det var roligt höra om Pontus och studentlifvet och föräldrarna – du och CL – i Falun.
Nej hör du, inte skall du skicka in Esbjörn till skolan än inte, du kan mycket väl läsa med honom än ett år, var nu inte så dum och skicka in honom. Jag skall ha 3 rum och en veranda på Fiskebäckskil och många bäddar jag tror 7, vill ej du och Pontus komma ner till mig i början på juli, ack! Gör det. Jag skall äta i ett hus bredvid hos Annas släktingar och der kunna många äta. Kom bara, om Pontus trivs kan han stanna, han kan ju segla med Pelle o.s.v.
Jag har just cyklat till Skogaholm. Så vackert och allt var ett sådant minne. Jag kom ihåg hur jag kört med far dit, och till min förtjusning fick jag köra nästan hela vägen, och många andra minnen. Själva Skogaholm var sorgligt att skåda, en ny hufvudbyggnad, i otäck villastil, istället för det gamla hemtrevliga. Frank är någonstans på Öland, jag har hört så litet af honom och jag vet ej var han är, han ville ha mig dit, men jag kunde ej lämna de vilda ungarna, de är så lyckliga här,

Hjärtliga hälsningar till C.L. och alla
Stina din
Jag tycker det år mycket stiligt af C.L. att ej vilja måla princessebarnet, för han är rädd för familjen.

Och här är första sidan av fyra.1907

Här bodde Stina

En helt annan dag skickar Stina ett Post Card med bild på sitt hus.

1907

1907

Grez-sur-Loing

Utställningen om konstnärskolonin
Grez-sur-Loing

Nu har jag sett utställningen på Waldemarsudde om Grez-sur-Loing. Den är verkligen sevärd med ca 120 målningar av ett stort antal konstnärer. Inte endast svenska konstnärer utan även amerikaner och norrmän med fler. Exempelvis Karin och Carl Larsson, Julia Beck, Karl Nordström, Brun Liljefors, Christian Krohg, Peder Severin Krøyer, Frank O’Meara, William Blair Bruce och Carolina Benedicks.

Ja, det var många konstnärer, författare och musiker från olika delar av världen som strålade samman i Grez på slutet av 1800-talet.  De inspirerades av miljön och av varandra både konstnärligt och på personliga plan.

Tyvärr finns där endast en målning av Karin Larsson (Bergöö), men det finns bara tre målningar av henne från Grez, och det har inte varit möjligt den här gången att få låna mer än en. Å andra sidan är den så bra och sevärd. Carl Larsson och Julia Beck är väl representerade.

Curt

 

grez

Det här är utställningskatalogen, vilket är en tjock inbunden bok på ca 275 sidor. 295 kronor kostar den, men det är den värd.

 

Se vidare Waldemarsudde

Ett Bröllop

Karins kusin Anna Pripp gifter sig.

Anna är dotter till Karins moster Ida, född Sahlqvist och handelsmannen Fredrik Pripp. Fredrik dog redan när Anna var sex år.
Nu ska Anna gifta sig med Helmer Lundberg och vigseln blir i Hallsbergs sockenkyrka trots att både Anna och Helmer är uppväxta och boende i Stockholm. Men Anna har sin mormor Maria Christina (Maja Stina) Sahlqvist i Hallsberg och även kusinen Per Bergöö. Ett annat skäl till att Anna gifter sig lite vid sidan om, kan vara att Annas bror, Gustaf Pripp, bara några månader innan drunknat.
Karins syster Stina var ”brudjungfru” och Karins kusin Karl Johan Stenström var ”brudriddare”. Karl Johan Stenström skulle senare bli landshövding i Västernorrlands län 1918–1931, en post han lämnade efter händelserna i Ådalen 1931.
Efter bröllopet var det middag hemma hos Karins bror Per och hans hustru Anna. (Det står Hanna i artikeln, men reportern hade väl hört galet.)
Kyrkoherden hette Karl Teodor Stenström och var Karins mormors brorson. Karl Teodors pappa hette Emil Stenström och var född vid Gropens kvarn i Kvistbro, precis som Karins mormor. Mamman hette Anna Sofia född Persdotter i Edsberg.

Bröllop

Artikeln är ur Nerikes Allehanda 1894-12-24 (Ja, just det. På själva julafton.) En exakt likadan artikel var införd i Aftonbladet.

Alla som nämns i artikeln är således släkt med varandra.

Trettondagsafton

Brev från Karin i Stockholm på trettondagsafton till mormor Maria Christina i Hallsberg

Karin skriver och berättar att hon haft bal i lägenheten som familjen Bergöö hyr i Stockholm. De bor då på Odensgatan 3. Lägg märke till att den gata som då hette Odensgatan inte har något med nuvarande Odengatan att göra. Den Odensgatan de bodde på, finns inte idag. Den gick mellan Klara Kyrka och Brunkebergstorg och där finns nu bara en kort gata från Kyrkan till Drottninggatan och som idag heter Brunkebergsgatan. Och det som nu heter Odengatan 3 vid Valhallavägen var inte ens bebyggt på den tiden.

Karin skriver bl.a.

"Nu skall jag tala om vår stora bal hvilken var på det bästa lyckad och jag tror alla hade mycket roligt, flickorna voro Erika och Anna Dreijer, Anna och Kerstin Wolin, Hilma Stenström, Karin Boström, Karin Palmer, Malin Kistner samt mina kamrater Ellen Jolin, Julia Carlson, Elisabeth Wohrlin och Otilia Adelborg samt icke att nämna de tre Gracerna Stina jag och mamma. Innan alla hade kommit var det litet ängsligt och mitt värdinnekall hvilade tungt på mina skuldror."

Och det jag nu ämnar göra är att försöka berätta i korthet om vilka de inbjudna flickorna var

Personer

Syskonen Dreijer
Anna Dreijer
var född 1861 i Stockholm. Hon gifte sig 1883 med Carl Adam Magnus Carlsson Hjulhammar. Anna dog 1910 i Karlskrona, Blekinge.
Erika Dreijer föddes 1856 och dog 1881 (25 år gammal, drygt två år efter Karins bal) av tuberkulos.
Mamman hette Betty Amalia född Lieberath. Pappan hette Arendt Dreijer och var en svensk ämbetsman och jurist. Båda föräldrarna var döda vid tiden för balen. Hur Karin känner dem vet jag inte, men en av dem var konfirmationskamrat med Karins vän Hilma Stenström. Och efter föräldrarnas död bodde syskonen Dreijer inackorderade hos Kyrkoherden A W Staaff, som var Karins konfirmationspräst och som också sammanvigde Karin och Carl.
A W Staaffs son Carl blev sedemera svensk statsminister i tidigt 1900-tal.

Syskonen Wallin (I avskriften av Karins brev står Wolin, men jag har granskat originalbrevet och det kan lika gärna stå, Walin, men det råder ingen tvekan om att det ska vara Wallin)
Båda flickorna, Anna och Kerstin är födda i Malmö, men familjen bodde 1880 i Kvarteret Pilen, Stockholm, där Karin bodde sitt första Stockholmsår, men fadern som var död vid den här tiden var trafikdirektör vid järnvägen och innan hans död bodde de vid Stockholms central.
Båda flickorna, är inskrivna på Slöjdskolan hösten sjuttiosex. och Karins mamma skriver till Karins pappa samma höst att Anna Wallin bjudit hem Karin. Anna blir på 1880-talet Sveriges första kvinna anställd vid järnvägens trafikavdelning.

Hilma Stenström är Karins mammas kusin, dotter till Wilhelm Theodor Stenström. Hon flyttar 1886 till Hallsberg där hon blir en av Sveriges förta kvinnliga affärsresande. Arbetar åt Lisen Sahlqvist och reser runt i Sverige för att ta upp beställningar på hattar. Hon och hennes syster Maria bor sedan kvar i Hallsberg tills de avlider på 1930-talet.

Personer (forts.)

Karin Boström
Det finns två Karin Boström i ungefär Karins ålder, men jag kan inte knyta någon av dem till Stockholm, vid den här tiden.

Karin Palmér
Någon Karin Palmér har jag inte hittat, men det fanns en flicka, Catharina Ottilia Palmér, född 1860, som av allt att döma kallas Karin. Hon var inskriven vid Slöjdskolan 1875. Hennes pappa är bokbindaren Henrik Wilhelm Palmér. Och av en händelse snubblade jag över en rolig uppgift vid ett besök på Skansen.  Där finns ett bokbinderi från förr. Faktiskt riktigt trevligt att se. Där anges att inventarierna är skänkta av Henrik Wilhelm Palmér från hans verkstad. Och denne man är alltså ”Karin” Palmérs pappa. Tänk så det kan falla sig.
Karin Palmér dog 20 år gammal i tuberkulos 1880 (Ett och ett halvt år efter balen.)

Malin Kistner
Det har sina problem att söka efter personer när man bara har ett namn. Många heter inte vad de kallas. Malin  heter Maria Amalia. Jag vet inte hur Karin läst känna henne, men på hösten 1875 när Karin börjar sitt tredje år på Slöjdskolan har Karin skrivit in sig som boende på Clara Bergsgatan 62. Där bodde Malins mormor, och hos henne bodde Malin Kistner.
Malin förekommer också i brev från Karin när Karin bor i Frankrike.
Malin var född i Säter (Dalarna) där fadern var apotekare. Malin blir senare skrivbiträde på Nordiska museet och gifter sig 35 år gammal med rådmannen Anders Albin Fritiof Strahl. De får sonen Ivar Strahl, jurist.

Akademikamraterna

Mina kamrater Ellen Jolin, Julia Carlson, Elisabeth Wahrlin och Otilia Adelborg”, skriver Karin. Kanske för att de är Karins "skolkamrater” på Konstakademien.

Helena Maria (Ellen) Jolin
Ellen var dotter till skådespelaren och pjäsförfattaren Johan Jolin. Hon började på Akademin samtidigt med Karin och var kanske Karins närmast vän under de åren. Ellen förblev ogift och livnärde sig på sin konst. Hon skrev också en bok om sin far. Karin och Ellen behåller kontakten genom livet.

Julia Carlsson
Julia var den flicka som delade rum med Karin hos systrarna af Robsahm under Karins första år i Stockholm. Hon gifte sig med Ellens bror Severin Jolin och de fick sonen Einar, en av 1900-talets stora svensk konstnärer. Julia kommer att anlitas som "textilexpert" vid Nordiska museet.

Elisabeth Warling
Elisabeth gick på Slöjdskolan samtidigt med Karin och även på Konstakademin. Hon fortsätter att måla och blir en uppskattad konstnär.

Ottilia Adelborg
Ottilia är än idag en av våra kända konstnärer från den tiden. Hon flyttade till Gagnef och var vän med Karin genom livet.

Karins konstakademikamrater finns mycket mer att säga om, men det får bli en annan gång.

En konstrunda

God Jul och Gott Nytt År

En vecka har jag tillbringat i Vaxholm/Stockholm. Det blev en verklig konstrunda.
Jag fick följa med Elisabeth Svalin Gunnarsson, som bor i Vaxholm på en föreläsning om sin nya bok: ”En Matbok” om Karin och Carls mat.
Jag var bjuden på lunch på Waldemarsudde där de planerar en utställning om Grez-sur-Loing.
Passade också på att se mig om.
Var till Sven-Harrys konstmuseum och såg en utställning av Jenny Nyström
Naturligtvis var jag också på Nationalmuseum som är nyöppnat efter flera års renoveringsarbete.
Och till sist en tur till Millesgården för att se utställningen om William Morris.

Curt

Vaxholmvaxholm
Elisabeth Svalin Gunnarsson berättar om sin nya bok: "En matbok".


Waldemarsudde

Stockholm
Villiam Morris - Tapet

Stockholm


Nationalmuseum

 

Till vänster
Sven-Harrys konstmuseum. Jenny Nyström
Dagmar Assarsson porträtterad av Jenny Nyström
Fotograf Per Myrehed

1870

Hallsbergs station för länge sedan

Gamla tidningar är alltid intressanta. I Dagens nyheter från 1870 hittade jag den här artikeln. Om allt som står där är riktigt så gav den i alla fall mig en del nyheter, trots att det skrevs för 148 år sedan, eller kanske just därför…

Curt

Hallsbergs station skrifver en resande till oss, är ett bevis på, hvilken hastig uppblomstring jernvägar kunna framkalla på de orter, der de stryka fram. Då jernvägen mellan Stockholm och Göteborg öppnades, funnos vid det dittills obemärkta Hallsberg endast några få, enstaka boningshus. Till en början fanns endast hotellet (ej det nuvarande, utan det förra, af trä, som nedbrann 1864) och ett en hr Lindahl tillhörigt hus, i hvilka resande kunde mottagas. Kommer man nu till Hallsberg, har platsen ett annat utseende; på aftnarne ser man en massa ljuslågor skimra, såsom närmade man sig en liten stad. Och hvarifrån komma väl de? Jo, från hr Thermenius mekaniska verkstad, från gaslyktorna kring stationen, från de mer än 30 hus, hvilkas upplysta fönster vänligt inbjuda den trötta, och frusna resanden till hylla och vederqvickelse. Tre större etablissementer för resande finnas kring stationen, hotellet, gästgifvaregården och fröken Nilssons etablissement, hvilka, uppfylla alla billiga anspråk.
Handeln här är också ganska betydlig; flera handelsbodar finnas, i hvilka omsättningen tyckes vara

mycket liflig; bland dem eges en af herr Bergöö & komp., hvilka äfven drifva kommissionsrörelse och affärer med bergslagsprodukter.
I närheten af stationen har hr Lindahl låtit uppföra en större byggnad, innehållande en större sal och tre rum, som han godhetsfullt upplåtit till skolsal åt vid stationen befintliga barn, hvilkas ledare och lärare är hr P. Strandberg, som här gjort sig känd såsom en för upplysningen nitälskande man. Hr Strandberg har äfven inöfvat å stationen varande jern-vägstjenstemän och några andra personer i sång och musik, så att man nu mången gång om qvällarne får höra sång och instrumentalmusik från "Hyddan", såsom hr Lindahls hus benämnes.
Den tiden torde icke vara långt aflägsen, då Hallsberg kommer att göra anspråk på namn, heder och värdighet af köping, och mycket sangviniska hallsbergare mena tro på att köpingen in spe inom ett femtital af år skall ha tagit lofven af "systerstaden" Örebro. Den som lefver får väl se!

Ur DN 1870-11-04

Inspiration

Karinföreningens video – Inspiration

På årets (2018) Hallsbergsmässa visade
Karinföreningen en
video: "Inspiration för Karin och Carl". Jag lägger nu ut videon här på Karinbloggen.

Eftersom filmen stod på så lade vi aldrig på något ljud. Skönt va!

Inför sommaren

Under sommaren 2018 har Karinföreningen en  utställning i Bergööväningen

Under sommaren 2018 har vi i Karinföreningen en egen utställning uppe i Bergöövåningen. Den handlar med text och bild om 1860-talet. Den tid då familjen Bergöö flyttade från Örebro till Hallsberg. Nere i utställningslokalen handlar det om 1960-talet.

Uppe i Bergöövåningen kan du läsa om hur det gick till när Karin föddes och se bilder på det affärshus som Karins pappa Adolf lät bygga i Örebro. Ett hus som står kvar ännu idag. Du får också ta del av hur treåriga Karin tillsammans med mamma och mormor hälsade på sina kusiner i Söderbärke. Och om Adolf som reste utomlands. Naturligtvis finns också bilder från Hallsberg.

De här två texterna får du dock endast läsa här. Först ur Göteborgs Handels- och sjöfartstidning från sommaren 1864. Samma text fanns i Nerikes Allehanda, samt i ett flertal andra tidningar. Det måste ha varit av riktigt stort intresse på den tiden. Och så en artikel ett par veckor senare i Aftonbladet.

Se också vår programsida

sommaren 1864Göteborgs sjöfarts- och handelstidning

sommarenAftonbladet

Första maj

En hälsning från Karin som 1882 firade första maj på väg från Wien till Graz.

Här följer en tredjedel av ett brev hon skrev till sin pappa…

Gratz den 2 Maj 1882

Kära goda Pappa!
Vårt första Maj firade vi igår på Semmeringbanan (1), det skall blifva en dag som jag alldrig i mitt lif skall komma att glömma. En sommardag sådan jag icke mins sedan jag var barn, den mest storartade natur, höga berg och djupa dalar, oändliga tunlar, slotsruiner och småfjel.
K1. 8 kommo vi fram till Gratz(2) (lemnade Wien kl. 11) togo in på hotel Florian gingo vid 9-tiden ut i staden för att äta qväll; alla gatlyktor voro släkta, det mest förtjusande månsken, gammaldags hus med spetsiga tak, fulla studenter, o! (Jag misstänker att det ska vara ”fullt av studenter” Curts kom, jag har inte läst originalbrevet.) Det var förtjusande man var mitt inne i medeltiden.
Sedan vi ätit på en restauration som vi funno på gingo vi ned till (floden) Mur och satte oss för att svärma i månskenet. Allt var tyst och stilla omkring oss, i ett af slotsfönstren på berget mitt emot på andra sidan floden lyste ett ljus, jag tänkte på den gamla giriga slotsvaktaren i ”Kornevills klockor!” (3) som om natten tände ljus i det gamla obebodda slottet för att inbilla folket att det spökade der. Flickorna började tala om sina kärleksäfventyr, det var en följd af stämningen. Sedan vi kommo hem återstod oss den prosaiskare delen af resan nemligen uppgörandet af våra afärer som i följd af vår afresa från Wien blifvit temligen inveklade.
Jag skall säga pappa att jag för mina räkenskaper mycket noga och jag tror att pappa skall blifva nöjd dermed, sparsamt lefva vi också. Jag tror mig kunna säga att jag icke onödigtvis gifvit ut en gulden. I Prag var jag så gränslöst frestad att köpa mig ett granatkors som jag såg der i ett fönster (der är just granaternas hemland) men jag emotstod frestelsen, pappa kan dock icke tänka sig med hvilka qval.

Dagen efter i brev till mamma:

Du kan icke föreställa dig hvilken förtjusande färd vi haft, hela natten det ljusaste månsken, farit igenom de härligaste trakter med de pitoreskaste namn, skyhöga berg och djupa dalar med kyrkor och bondgårdar som lyste vita i månskenet.

(1) Semmeringbanan, en alpjärnväg i Österrike som anses vara en av världens första bergsjärnvägar. Arkitekten var tvungen att använda den senaste tekniken när han konstruerade de första loken i världen som klarade av banans extrema lutning och vändradie. Semmeringbanan har en total längd på 41 km och en höjdskillnad på 460 meter. Den byggdes mellan 1848 och 1854. Järnvägen har 14 tunnlar, 16 viadukter (fler i två plan) och över 100 böjda stenbroar samt 11 små järnbroar. Sträckan består nästan uteslutande av kurvor.

maj

(2) Graz är huvudstad i det österrikiska förbundslandet Steiermark. Staden ligger 140 km sydväst om Wien, söder om Alperna vid floden Mur.

(3) ”Kornevills klockor!” Cornevilles klockor (franska: Les cloches de Corneville) är en fransk operett i tre akter komponerad 1877 av Robert Planquette (1848-1903) till ett franskt libretto av Louis Clairville och Charles Gabet, som bygger på en pjäs av den senare. Operetten översattes redan 1878 till svenska. (text från Wikipedia)

maj
Aftonbladet1878-09-02

maj
Ur en recension i Aftonbladet1878-09-02

Glad Påsk 2018

Hildas Kort till Karin

 Här är Hildas kort till Karin. Kortet har antagligen följt med i något annat, eftersom det inte är frankerat. I vad vet jag inte säkert. Där finns inte någon datum, så jag vet inte heller när kortet skickades. Kortet har ett företagsnamn och jag har kollat att det var ett företag som tryckte massor av kort och att de var som mest populära runt förra sekelskiftet. Jag kan också gissa att kortet är skickat i påsktid, men det är ju bara en gissning.

Raphael Tuck & Sons was a business started by Raphael Tuck and his wife in Bishopsgate in the City of London on October 1866, selling pictures and greeting cards, and eventually selling postcards, the latter being the most successful. Their business was one of the most well known in the 'postcard boom' of the late 1800s and early 1900s.
Från Wikipedia

Och vad skriver då Hilda.

Tydligen har Hilda skickat något att mumsa på. Kanske att kortet då följde med i ett paket till Karin. ”detta gamla antika” kan syfta på att kortet redan är gammalt. Hilma är Hilma Stenström. Naturligtvis kan det finnas andra som heter Hilma i mamma Hildas närhet, men det finns andra brev som Hilda skriver där hon kallar Hilma för ”antikhilma” därför att Hilma är intresserad av antikviteter.

Hilma

Hilma Stenström är den Hilma som var god vän med Karin under tiden Karin bodde inneboende i Stockholm. Hon är kusin med Karins mamma, men bara ett år äldre än Karin. Hennes föräldrar ägde ett hyreshus i Stockholm. Men 1886 flyttade Hilma till Hallsberg för att arbeta i Elise (Lisen) Sahlqvists då nyligen startade hattfabrik. Hilmas bror, Ludvig Stenström, finns avbildad av Carl Larsson på Bergöövåningen. Det är han som står i ett hörn och blåser i ett jakthorn.

När var hur?

Eftersom Hilma nämns här på kortet må det vara så att Karins mamma Hilda skickar kortet från Hallsberg. Hilda hade bott många år i Stockholm, men flyttade tillbaka till Hallsberg omkring 1906. Hilda dör 1913. Så kortet må vara från någon gång mellan 1906 och 1913.
Enligt Hilda är kortet alltså köpt hos Olson i Kumla. Jag vet ingenting om en sådan affär, men i Kumla Julblad från 1946 står att läsa om det Zareliusska huset: ”För äldre kumlabor är det mest bekant genom att den originelle urmakaren Gustaf Olsson där hade sin antikvitets- och uraffär”. Kan det ha varit hos honom Hilda köpt kortet.

Därefter är det på kortet några ord jag inte kan uttyda.

Hildas kort

Hildas"Ett brev betyder så mycket"

Det brukas ibland sägas att ”ett brev betyder så mycket”. Och ur det här lilla kortet med några handskrivna rader gick det att få fram en hel del.

Karin och guvernanten Anna Morien

Anna Morien

Anna Morien sägs ha varit guvernant åt Karin. Och det är säkert sant, även om jag aldrig sett ordet ”guvernant” om Anna i brev eller i någon annan handling. Men jag vet att hon hade lektioner med Karin. Det har jag bevis för…
I övrigt vet jag inte när hon kom till Hallsberg. Anna är mantalsskriven hos sin mor i Stockholm och finns inte i husförhörslängder i Hallsberg.
Och jag vet inte riktigt vad hon gör mer än ”läser” med Karin. Hon är ju delvis kvar i Hallsberg även efter att Karin börjat skola i Stockholm.
Jag vet inte heller varför det just Anna Morien som är ”guvernat”.

Ett intressant brev!

När Karin på hösten 1873, fjorton år gammal började på Slöjdskolan i Stockholm där hon bor inackorderad, skriver hon brev hem till föräldrarna varje vecka. Hon hälsar ofta hem till Anna Morien, som alltså är kvar i Hallsberg trots att Karin är i Stockholm.
Under en del av hösten 1874 bor Anna hos sin mor i Stockholm. Karin och Anna umgås, inte som lärare elev utan som mycket goda vänner – vilket de också kommer att vara livet igenom.

I ett brev till sin mormor i Hallsberg skriver Karin.

”Snälla lilla mormor!
Idag fick jag följa med Anna (Anna Morien) och se de kungliga rummen, faster Elise var också med. Mest af de rum jag såg tyckte jag om kungens och drottningens sängkammare samt hennes toilett, isynnerhet toiletten den var helt och hållet i skärt och så utmärkt vacker…”

Vem är Anna Morien?

Ja, vem är hon som tycks ha fri tillgång till Kungens sängkammare och drottningens toalett? Nu var ju Annas faster Elise med också, men Anna hade säkert kunna tagit med Karin ändå. Anna har varit där förut.

Vilka är Moriens?

Annas Farfars far hette Lars Morien. Han var född i Hedemora där han bodde hela sitt liv. Sonen Gustav Fredrik flyttade till Stockholm. Gifte sig och de fick 4 barn. En av dem var Anna pappa, Sidenfabrikören Daniel Morien. Mamman var Maria Kröger född i Lübeck står från början i husförhörslängden som fosterbarn i en familj Kröger, men senare som dotter.

När kom Anna till Bergöös

Anna var född 1852 och var således endast sju år äldre än Karin. Om hon kom hon när Karin skulle börja skolan var hon en fjortonårig guvernant. Det låter otroligt. Nej, hon konfirmeras i Stockholm när hon var sexton år. Hennes pappa tycks ha fått ekonomiska bekymmer när Anna år i artonårsåldern och pappan dör när Anna är tjugo år. När Ana kommer till Hallsberg vet jag inte. Var hon sexton, arton eller tjugo?

Hur kommer det sig att just Anna blir guvernant

Det finns en del som talar för att familjerna Bergöö och Morien kände varandra innan Anna kommer. I ett brev till Karins äldsta dotter Suzanne från 1928 några dagar efter Karins död, skriver Anna.

"Käraste Suzanne
Djupt och innerligt deltager jag i din smärtsamma förlust som drabbat dig och dina syskon, genom din älskade moders bortgång.
Äfven för vännerna, känns förlusten – och jag tänker mig tillbaka, då jag första gången såg den kära lilla Karin, i sin gråa klädning och långa fläta som hängde efter ryggen. Blid och söt var hon då – och så blev hon en god och älskande maka och mor, som hade ett stort kraf, att fylla här i lifvet. –"

Brevet är undertecknat ”Anna Moj”. ”Moj”? Jo, Karin kallar ofta Anna Morien för Mojjen. Jag kan tänka mig att om Karin lärt känna Anna redan när Karin är i treårsåldern så kanske hon inte kunde säga ”R”, och då kan det ha blivit Mojjen, och så fortsätter de med det som ett kärt smeknamn. Jag tänker också att den beskrivningen av en söt flicka låter mer som en beskrivning av ett betydligt mindre barn än en nio- kanske elvaåring.
Det finns också annat som tyder på bekantskap mellan familjerna Bergöö och Morien.

Vad Anna gör i Hallsberg 1873-1875 när Karin går i skola i Stockholm

Karin hälsar ofta i sina brev till mamma.
”Helsa Anna och Moster och tacka för karamellerna, här tycka alla så mycket om dem…”
"
Helsa Anna och moster och tacka för karamellerna, jag hade ännu ej ätit upp de förra.”
Anna och moster Elise Sahlqvist tycks gilla godsaker.

guvernantTyvärr har jag ingen bild på Anna Morien, men här är i alla fall hennes syster Elma.
Stående Maria Matilda Bundy f. 1853,
Elma Morien f. 1862 och
sittande Augusta Kristina Fredrika Egnell f. 1853.
Bilden hittad på ”nätet – Rötter”
Fotograf: Hilda Winge
Ägaruppgifter:  Anders Nylander, Sundsvall

Endast ett brev från mamma

Under två år skriver Karin cirka sjuttiofem brev till sina föräldrar. De finns bevarade. Men det finns från den tiden endast ett brev bevarat från mamma till Karin. Mamma har skrivit ett helt brev på vers. Kanske är det därför brevet blev sparat. I en av stroferna i brevet skriver mamma:

"Din Pappa farit till stora staden
Och kommer åter med nattens tåg
Vi tänka vaka, ej hela raden
Blott jag och Anna, stolt i sin håg"

Pappa är i Stockholm och ska komma hem med nattåget. Vi ska sitta uppe och vänta skriver Hilda. Men ”Vi” är bara Hilda och Anna. Är Anna Morien mer ”sällskapsdam” åt Hilma än guvernant.

På hösten 1875 när Karin skriver in sig på Slöjdskolan för sitt tredje år, skriver Anna också in sig på slöjdskolan för att läsa matematik. Hon arbetar sen hela sitt yrkesliv inom försäkringsbranschen.

Bevisen

Nu till hur det kommer sig att jag säger mig kunna bevisa att Anna höll lektioner med Karin. Samt hur jag vet att Anna redan tidigare haft kontakt med kungliga slottet i Stockholm.
Båda bevisen finns i ett brev från Anna Lundberg 1922. Anna Lundberg är Karins kusin. Innan hon gifte sig hette hon Anna Pripp. Karins moster Idas yngsta dotter.
Brevet som Anna Lundberg skriver handlar om att hon varit på 70-årskalas. Anna Moriens 70-årsdag. Ja, hon har till och med deltagit i arrangemanget av födelsedagskvällen. Några flickor har tränat in en liten teaterpjäs i olika tablåer som handlar om Anna Moriens liv.

Anna Lundberg skriver:

Scenerna med drottning Lovisa är historisk, Anna Morien red vid 3 års ålder i maltsäck på drottningen o ropade därvid: ”meja, meja, stora sessan”. Lisa Börjesson var en riktigt söt ”stor sessa” i äkta tidsdräkt, som tillhört Fredrika Bremer o som hon fått låna av bekantas bekanta. Anna Morien framställdes här av en docka i nästan naturlig storlek.”

Ja, Anna Morien har alltså redan som treåring fått rida på drottningens rygg. Därav måste förstås att hon varit en kär gäst i slottet. Det visar sig att Anna Moriens faster Elise varit Kammarfru åt Drottning Lovisa av Nederländerna, Karl den XV:s gemål.

När Karin besökte kungen och drottningen sängkammare var både drottning Lovisa och Karl den XV döda. Kungen hette då Oskar II.

Därefter följer i Anna Pripps brev:
"Sen var scenen Anna Morien (i lockar) o Karin Bergöö, under lektion. Ninni gjorde förträffliga A. Morienska knyckar. Så kom korvstoppning."

---------

”Fröken Anna Morien jordfästes på onsdagen i Norra krematoriet. Kyrkoherde Bengtson jordfäste. Vid akten sjöng fröken Dagmar Grill ”Mina levnadstimmar stupa” och Händels ”Largo”. Vid sänkningen spelades ”Åses död”. I den vackra blomstergärden var en krans från Brandförsäkrings­bolaget Fenix. Blomsterfonden hade även fått gåvor.”
SVD i maj 1837.

 

Curt

Julia Beck

Julia Beck (1853-1935).

Det kan väl vara på plats att skriva några ord om Karins akademikamrater. En av dem var Julia Beck. Hon gick sitt sista år på akademien samtidigt som Karin gick sitt första. Det finns inga brev från Karin under akademitiden eftersom familjen Bergöö då hyrde en lägenhet i Stockholm.

Richard Bergh: Julia Beck
Artisten, Julia Beck, målad av Richard Bergh –
foto: Åsa Lundén / Nationalmuseum
Wikimedia Commons

Ur Brev från Karin till föräldrarna:

Sommaren 1881 vistas Karin en vecka i Göteborg under invigningen av en stor konstutställning där Julia Beck har med sitt självporträtt, om vilket den samtida journalisten och författaren Claës Lundin skriver: ”…måste anses som ett af de förnämsta konstverk på detta område hvilka här framställts under de senare åren…” (Har ingen bild på Julias självporträtt.)

Från Göteborg sommaren 1881 skriver Karin: "Tre dagar bor jag här sedan flyttar jag troligtvis med Julia Beck till något hotell."  (Så blev det dock inte. Karin semestrade under den sommaren i Varberg.)

Från Varberg samma sommar: ”…efter soupéen dansade vi francais efter sång, aldeles som på Julias atelier om vintern.” (Karin skriver inte att det var Julia Beck, men jag utgår från det, eftersom de andra ”Julia” hon känner då går på akademien och sannolikt inte har en egen ateljé.

På våren 1882 åker Karin till Paris. En av hennes medresenärer är just Julia.

Från Gratz den 2 Maj 1882 (Alltså inte Grez utanför Paris, utan Graz i Österrike.) ”I går ef.m. gingo Julia och jag upp på slotsberget, der vi tillbrakte den allra härligaste afton, ja man har derifrån en vidsträkt utsigt, snarlik den från Bergnipan vid Ångermanelfven…"
(Ja, då vet vi att Karin varit vid Ångermanälven. Och så ska det nog vara Borgnipan som finns i Sollefteå. Karin hade en faster i Styrnäs.)

Paris den 26 Maj 1882 (Karin och Hildegard nyss komna till Paris, dit Julia Beck kommit fyra, fem dagar före dem)
”…Julia var ej hemma. Hotellet fullt med folk, fans endast två rum qvar hvaraf Hildegard och jag togo hvar sitt.”
(Senare i samma brev. Hildegard och Karin är ute ock äter.)
”När vi setat en stund, fingo vi långt borta i salen se ett fruntimmer som var så lik Julia, sedan vi en stund sett på henne kom jag på den ljusa idén att det var den gamla Julia men med en ny hatt. Hon blef lika glad att se oss som vi henne.

Paris den 8 Juni 1882.
”Jag hade så när glömt tala om att Julia och jag om måndag tänka börja på Colarossis Atelier och måla der i ett par veckor. Der lär skall vara mycket hett men desto mer sätta vi värde på att komma ut på landet.”

 


Julia BeckJulia Beck. Grez-par-Nemours
(Så hette det på den tiden. Idag Grez-surLoing)
 www.uppsalaauktion.se - Wikimedia Commons

Grez-sur-Loing

Grez den 3 juli 1882 (Karin och Lydia har just anlänt till Grez)
”Julia är mycket snäll allt hvad hon kan vara en till råd och nytta i praktiskt afseende gör hon vänligt och gerna men vill jag hafva någon att tala vid eller litet deltagande då jag ej är vid mitt friskaste humör då går jag till Hildegard.”

Gréz den 8 September 1882 (Till pappa Adolf)
”Huru vi komma att ställa för oss då vi komma till Paris veta vi ännu ej mer än att Julia och jag alltid komma att hänga ihop, vi blifva allt mer och mer oskiljaktiga; det är en sa bra flicka och jag har så mycket att lära af henne och hon säger också att jag har varit henne till litet nytta. Vi complettera hvarandra, hon är mitt hufvud och jag är hennes samvete. (Ja pappa får förstås ej tala om för någon menniska att jag skrifver på det viset.)”

JuliaJulia Beck. Nenuphars Nackrosor
www.bukowskis.se/auctions
Wikimedia Commons

Paris

Paris ca. 17 november 1882
”I går upptäckte vi att Julia och jag äro ej de enda som bebo den här våningen. Här finnes flera familjer små råttor som kila härs och tvärs öfver golfvet och hafva sina krypin här och der kring väggarna. Jag får många gånger om dagen hoppa upp på stolarna för att rädda mina fötter.”

Paris den 20 December 1882.
”Det är Julias födelsedag och hon bjuder på kaffe efter frukosten. Vi hafva lärt oss att koka så godt, så godt, kaffe på vår camin som blifvet oss en riktig god vän.”

Till sist

Efter att Karin gift sig finns Julia en tid i Grez, men hon nämns sällan i Karins brev. De tycks inte ha hållit kontakt med varandra senare.
Julia hade varit i Paris redan innan hon reste dit tillsammans med Karin. Hon bosatte sig i Frankrike i resten av sitt liv. Hon målar fina solskimrande, impressionistiska stämningslandskap samt livfullt karakteriserande porträtt.

Bilderna är från ”Wikimedia Commons” och ska vara fria att använda.

Från Stina till Karin

Stina

En hälsning från Karins lillasyster Stina från den 20/7 1913 och kanske en allra sista hälsning från Karins mamma Hilda som här endast har två månader kvar att leva.

Stina är i Hallsberg hos sin sjuka mor Hilda och skriver till Karin.

---------------

Ja, jag tog mig några dagar i Uppsala för att fotografera av en mängd brev ur Carl Larssons brevsamling. Här är ett av dem.
Curt

Stina

stina
Stina 2

Besök i Norberg

Norberg

Förra lördagen, den 21 okt var jag i Norberg och föreläste om Karin Bergöös skolår i Stockholm. Om Slöjdskolan och Konstakademien. Efter föreläsningen blev jag bjuden att se Ferdinand Bobergs gravkapell. Här följer några bilder, men vill ni veta mer så titta in på: Svenska Kyrkans hemsida, där de har en fin text om Bobergs gravkapell. Här.

”När man skymtar gravkapellet bakom trädridån mot genomfartsleden framträder tegelfasaden med sin stödmur och sin ljust röda färg som är typisk för tegel från Livsdals tegelbruk. Det står färgmässigt väl mot det branta och nästan svarta taket med skifferplattor från Grythytte Skifferverk.”

Citat från Svenska Kyrkans internetsidan
om Norbergs gravkapell.

Curt i Norberg
Norberg
Norbergs Gravkapell ritat av Ferdinand Boberg
Norberg altaret
Altare med fantastiskt tak, nedan detalj av tak och ytterdörr

Norbergnorberg

Alma Holsteinson

Efter gravkapellbesöket fick jag följa med Hans hem till Kerstin o Hans Söderströms hem för att se en konstsamling med målningar av Alma Holsteinson, som var jämngammal med Karin Bergöö, född i Norberg och gick på Konstakademien samtidigt med Karin.
Se bilder nedan…

”I går vet mamma hade jag en så rolig dag som jag alldrig i mitt lif glömmer. Mamma kanske har hört mig tala om fröknarna Ekenstjärna deras far är intendent på Gripsholm. Jag har sett den yngsta fröken i Stockholm i vintras der hon gick och läste och tyckte jag då hon såg så snäll ut. Paulin Neumuller och Alma Holsteinson äro mycket goda vänner till dem, förra söndagen voro de på Gripsholm, och följdes hit hem af fröken Anna då jag blef presenterad. ”

Citat ur Karins ett brev
till mamma Hilda 1880

Alma Norberg

Nedan till vänster på bilden finns en målning från Gripsholms slott. En liknande målning har även Karin gjort, men från en annan vinkel.

Alma Norberg

På väg hem från Norberg åkte jag genom den nedbrända skogen utanför Sala, inte alls längt från där Hans och Kerstin Söderström bor.

Curt Fröberg

Barn – skor – konst

barn
barn
skor

Visst är det gott

att barn får tillfälle att hitta på. Att skapa.
Det ska alltid uppmuntras. Det är Karinsföreningens stadgar: Sprid kunskap om Karin och uppmuntra kvinnors skapande. När det gäller barn finns ingen anledning, som jag ser det, att skilja på flickor och pojkar. (Curt Fröberg)

-------

I slutet av augusti styrde vi kosan mot parken Folkets plätt i Hallsberg, där pågick det en konstutställning som hette: Vem har rätt att kalla sig konstnär?
Barnen var mycket nyfikna och gillade vad de såg. Vi diskuterade vad konstverken var gjorda i för material och kom fram till att det kunde vara nästan vad som helst.
Vi såg material som tyg, garn, skor, papper, trä, glas, plast och metall.
Vi dagmammor ställde frågan till barnen om de skulle vilja bli konstnärer och skapa konstverk själva. De flesta tyckte det skulle vara kul men några av barnen var tveksamma för tänk om man inte gjorde rätt...
Där och då kände vi dagmammor att höstens tema skulle handla om att skapa!
Inom konst och skapande är inget rätt och fel och alla kan vara med. Vi dagmammor vill att barnen ska få pröva på utan förmaningar, och genom det öka sin självkänsla.

Det är inte slutresultatet som är viktigast,
utan det är vägen dit.

En utställning av dagbarnen hos dagbarnvårdare i Hallsberg:
Ann-Mari, Malin och Anna Maria

Tack till er som jobbar med våra barn
Karinföreningen  /gn Curt

 

Varma och kalla bad

Karin är på spa.

För Karin börjar sommaren 1881 med invigning av en stor utställning i Göteborg. Karin är där med Konstakademien, lärare och elever. Efter en vecka i Göteborg tar hon en båt till Varberg, alldeles ensam. Hon ska bada varma och kalla bad och bli gniden med sjötång.

Eftersom hon rest från Göteborg till Varberg på eget initiativ helt utan att planera det, (hennes mamma vet inte ens att hon åkt till Varberg) måste hon ha lite småsaker. Hon skriver till mamma i Stockholm och ber henne skicka lite diverse nödvändigheter:

"Nu kommer jag med en lång lista på saker, som mamma kanske vill vara så snäll och skicka, först och främst mina ullstrumpor, min svarta tjocka klädningen (den ljusblå och gråa kommer jag troligtvis ej så mycket att begagna, i Göteborg hade jag mest den gredelina enär det var mulet alla dagar utom då vi voro vid Trollhättan) handdukar och lakan, mina hallsremsor som ligga i den ena spegellådan, min gråa schal det bästa af mina silfverredskap samt en ask mignadiser som visst är uppsatt i bruna skåpet. Skulle mamma vidare vilja vara snäll och lemna mitt målarskrin till Klint och Bernhart och bedja dem förse det med det som står på listan som jag skall skicka nästa gång hinner ej nu."

Och i nästa brev skriver Karin:

"…min målarstol och mitt paraply är väl m. snäll och sänder med målarskrinet, jag tror dock ej att det blir

 

så mycken målning utaf men jag vill ändock hafva det här för mitt samvetes skull jag har nu blifvit så van att lata mig."

Karin tänker tydligen inte att hon ska måla något under sommaren. Är alltså i Varberg på semester? Som badgäst på badorten? Men visst kommer hon så småningom igång att måla, och då några dagar tillsammans med Anna Palm. Jag vet inte hur väl de kände varandra. Anna Palm var aldrig elev på Konstakademien. Men här har de dock stått sida vid sida och målat samma motiv. Anna blev inte klar. Hon var inte kvar i Varberg så länge, men Karin tillbringade hela sommaren i Varberg.

I ett annat brev

"Anna P. är vild att segla, ute i alla väder klädd i "sydvest" men mamma behöfver ej vara rädd att jag ger mig ut med henne…"
Men Karin berättar vidare. (I samma brev.)
"I dag skall hon och jag kl. 12 segla med herr Anderson det är vackert väder och jag tycker det skall blifva mycket roligt men ensam ger jag mig alldrig ut med henne mer jag har packat in den sista saftbuteljen för att rumla opp."

Och ännu senare. (I samma brev.)

"Ef.m. Nu hafva vi varit ute och det var mycket roligt men saften var just ej lemplig, vi höllo på att bli sjösjuka af den."

spa

Konstnären Anna Palm är jämngammal med Karin. Hennes far var prffessor och undervisade på Konstakademien. Senare gifter hon sig med en italienare och bosätter sig i Italien. Hon heter då Anna Palm de Rosa.  Ändå fortsätter hon att måla Stockholmsmiljöer. Hennes Stockholmsmotiv var mycket populära och hon var runt förra sekeskifter en av de allra mest eftertraktade konstnärer i vårt land

Vem är hon?

Karin på Stockholms gator

Vem är hon? Hon som i skymningen ensam går över Regerings­gatan, svänger upp på Ålandsgatan, korsar Malm­skillnadsgatan och följer Mäster Samuelsgatan till Drottninggatan. Året är 1873. Hon har nyligen ensam flyttat till Stockholm från den tidens nybyggar­samhälle, Hallsberg. Ett samhälle som växt upp utefter den nya järnvägen som korsar landet. Hon kommer från moster Ida, på Regeringsgatan 44, på väg till sina ”tanter” där hon är inackorderad. Och lite bråttom har hon. Vet att hon måste hinna skriva ett långt och berättande brev hem till sin mamma. Uppgörelsen är att hon ska servera sin mamma ett brev i veckan, minst. Annars kan det bli bannor. Hon räds inte bannor, men hon vill vara sin mamma – liksom alla andra – till lags.

Under sina första veckor i Stockholm har hon lärt sig att hitta på gatorna runt där hon bor. Hittat små genvägar. Det är inte alls långt till hennes skola, bara några kvarter. Och nu är hon elev där, Karin. Knappt att hon kan tro att det är sant.

Vid Drottninggatan svänger hon höger och sedan vänster vid Bryggargatan. I vid kjol och kappa. Barhänt. Muffen har hon visst glömt i skolan. Hon är fjorton år, med mörkt hår, nästan svart och med stora bruna ögon. ”Koögon”, ska hennes blivande man senare skriva i sina memoarer. Men det är med en glimt i ögonvrån han skriver och med stor respekt och mycket kärlek.

Karin Bergöö heter hon och den blivande mannen är konstnären Carl Larsson. Vi känner dem. Millioner är de bilder som tryckts efter Carls målningar och spridits i vårt land och långt utanför dess gränser. Karin och deras barn är kanske vårt lands mest avbildade, synliggjorda personer. Men fjortonåringen, Karin Bergöö, vem är hon?

Ja, vem är Karin som 14-åring

Curt Fröberg har hållit föreläsning om detta

Karin. Vem är hon

Vem

Här på Clara Norra Kyrkogata 11 (idag 13) bodde Karin under sitt första år i Stockholm 1873 - 1874…  Ja, huset står kvar än idag

Minnen och anekdoter upptecknade af Rudolf Gagge

Förord

Rudolf Gagge skrev ner sina minnen. Så mycket hade han att berätta, att det skulle kunna bli en tjock bok. Här kommer ett stycke ur hans minnesberättelser som handlar om mötet med sin blivande hustru, Augusta Sahlqvist, som var syster till Karin Bergöös mamma Hilda. Vidare nämns en annan av Hildas systrar, Ida, som var gift med Fredrik Pripp. I slutet nämns också J.G. Pripp, som var Idas svärfar.

Rudolf Gagges handskrivna anteckningar är här renskrivna av Rudolfs brors barnbarns barn, Carl Magnus Gagge, Landsantikvarie/Länsmuseichef för Västmanlands läns museum.

Håll till godo…

 

Utdrag ur ”Minnen och anekdoter upptecknade af Rudolf Gagge, Bankdirektör. Westerås 1907-1908”

Då jag friade

Bekantskapen med min blifvande hustru, Augusta Sahlqvist, som är från Örebro, gjordes sommaren 1862, då hon som gäst vistades hos sin syster och svåger, Handlanden Fredrik Pripp, hvilka bodde i hufvudbyggnaden vid Hornsberg utanför Stockholm. Jag ägde ett kryp-in i Hornsbergs hage, kallad ”Hyddan”, där mina föräldrar och vi syskon hade vårt sommarnöje. Under sommarens lopp voro vi mycket tillsammans med den Prippska familjen och dess intagande gäst. På de stunder, jag kunde disponera från mitt arbete, och särskildt om Söndagarna på promenaderna till och från Solna kyrka träffades vi ofta, och förhållandet mellan mig och den vackra ungmön ifrån Örebro blef allt intimare, och växte slutligen till en känsla, som räckte för hela lifvet.

En gång gjorde vi tillsammans med vännerna Pripp en utfärd i båtar till Ulfsunda, dervid matsäck medfördes. Såsom alla unga var jag den tiden svag för ”snygga gångkläder”, och jag var vid det ifrågavarande tillfället bland annat iförd ett par verkligen praktfulla byxor, mörka med fina röda ränder. Jag skulle hjelpa till att draga en motsträvig kork ur en saftbutelj, hvilket dock icke lyckades bättre, än att jag fick en försvarlig del av innehållet på mina förtjusande permissioner. Der stod jag skamsen och drypande af den ljufliga saften, och det blef ett tvättande och gnoende af hjälsamma händer. Jag var naturligen rädd att det fatala missödet skulle förlöjliga min person och ogynnsamt inverka på det fördelaktiga intryck, jag trodde mig hafva gjort hos den sköna, men hon var mild och överseende som alltid.

En vacker månskensafton i Augusti föreslog jag, att vi syskon skulle för henne sjunga våra sånger, och min mor, som med blida ögon såg det uppväxande kärleksförhållandet mellan mig och den behagliga unga qvinnan, erbjöd sig att deltaga i den blifvande serenaden. Vi rodde i båt till Hornsbergs herrgård och lade oss nedanför terassen, der hennes ståtliga bostad trånade. Snart ljödo våra mest erotiska sånger, som vi sökte gifva det känslouttryck, som det älskliga föremålet så väl förtjenade, och som i öfrigt överensstämde med den vackra naturstämningen. Min fagra ros satt i ett öppet fönster och lyssnande med saligt bäfvande hjerta till den hyllning i toner, som hennes kärlekskranke tillbedjare med hjelp av sin mamma och sina syskon egnade henne.

Några dagar senare hade kadetterna i den närbelägna Carlbergsparken tillställt ett fyrverkeri och vi liksom hela traktens befolkning i öfrigt hade kommit tillstädes. Bland andra voro äfven egaren tilll Hornsberg, Brukspatron Westerberg med, klädd i en gammal nattrock och med stor plåsterlapp i nacken, samt hans son den s.k. Westerpiffen. För att bättra kunna skåda härligheten hade fröken Sahlqvist ställt sig på ett gungbräde, jag stod framför, och hon stödde sig genom att lägga sina händer på mina axlar. Oh! Det var en ljufvlig situation.

Men äfven vid Hyddan hade vi en fyrverkeriafton. Jag sjelf var tillverkaren, och erhuru de förekommande pjeserna icke voro så brillanta som dem, vi sett några dagar förut, voro de därför icke mindre nöjsama, Raketerna, som skulle gå upp i luften, kilade istället utefter marken mellan ben och kjortlar, och det var lite äfventyrligt att med en brinnande cigarr tutta på de tredskande lusteldarne. Min hulda sköna fann derföre rådligast att annmoda min bror att åtaga sig det bestyret.

Augusta och Rudolf Gagge

Detalj ur ”Minnen och anekdoter upptecknade af Rudolf Gagge, Bankdirektör. Westerås 1907-1908”, illustration till avsnittet ”Då jag friade”. Augusta Sahlqvist till vänster och Rudolf Gagge till höger med rubrikens markering av förlovningsdagen den 26 september 1862.
Skannat av VLM i juni 2017 efter reprofoto hos Carl-Magnus Gagge.

---

I midten af September hemreste föremålet för min ömma låga, men dessförinnan hade jag förklarat mig och öfverlycklig fått hennes ”ja”. Hon anträdde hemfärden med ångbåt, flera unga män, som under sommaren gjort hennes bekantskap uppvaktade vid ångbåtshamnen. Och då hon till ett sista afsked från ångbåten kysste den bukett, jag lemnat henne, tyckte jag nästan att det kändes, som om jag hade ringen på fingret. Förlofningen eklaterades dock först den 26 i samma månad i Örebro, och den 5 juni 1864 stod brölloppet dersammastädes.

Att min blifvande brud var en god och behaglig ungmö af intagande skönhet har nog af uttrycken i det här meddelade framgått, men om mitt vitsord såsom partiskt icke godkännnes, kan det nämnas, att vid en fest, som 1861 års studenter 40 år derefter firade till minne af sin afgång från Örebro Elementarläroverk, Augusta Sahlqvist ännu då ihågkoms, och särskildt omnämndes såsom en skönhet (Enligt referat öfver festen i tidningen Nerikes Allehanda).

Hemresan från vårt bröllop

Några dagar efter bröllopet anträdde min hustru och jag resan till vårt blifvande hem i Stockholm. Vi begagnade jernvägen från Örebro till Arboga, men derifrån fortsattes resan på ångbåt till Stockholm. Wi njöto af den vackra färden på Mälaren och sutto tillsammans på akterdäck. I smekmånadens ljuflighet blef det emellertid ganska varmt oss emellan, och slutligen så hett, att suntältet öfver oss fattade eld. Besättningen infann sig dock med vatten och tjenliga medel och släckte elden så grundligt, att det var fråga, om äfven vår ömma låga i häpenheten skulle slockna. Men den har brunnit klar hela lifvet igenom.

J.G.Pripp,

Far till min svåger, hade sedan många år kryddkrämarhandel i No 44 Regeringsgatan. Hos honom var anställd en gammal bokhållare Spongberg, som var bror till den kände Professorn i Upsala. För att visa sin tacksamhet för den mångåriga vänlighet, hvarmed gubben Pripp omfattat den gamle trotjänaren, blef den förre en gång inbjuden till middag hos Professorn i Upsala, och enligt hvad det berättas, lärer Prippen efter den glada middagen hafva visat de närvarande lärde Professorerna, hur det går till att göra strutar. Komiskt!

---

(Se även bilder på Augusta och Rudolf Gagge längre ner på sidan.)

Och Tack Carl-Magnus Gagge för att vi fick möjlighet att publicera den här fina berättelsen om Rudolf Gagge och hans frieri till Karin Bergöös moster Augusta.

 

Rudolf Gagge
Nerikes Allehanda 18:e maj 1864

Hilda och Adolfs Silverbröllop

Hilda och Adolf Bergöös 25-åriga bröllopsdag 1883.

I Bergööska huset i Hallsberg finns en reproduktion av en akvarell målad av Karins moster Augustas man, Rudolf Gagge. En present till Hilda och Adolf vid deras 25-åriga bröllopsdag. Bilden föreställer hur släkt och vänner kommer till silverbröllopsparet. Den är målad i förhand, så svågern visste naturligt nog inte vilka som skulle komma.

Hilda och Adolf

Färgfotot från Bergöövåningen i Hallsberg, medan de svartvita bilderna är från Hallsbergs kommuns bildarkiv.

Rudolf Gagge var vid den tiden en stor kulturpersonlighet i Västerås. En bankman som målade tavlor och musicerade, sjöng och komponerade.
I sommar (den 29 juni) reser Karinföreningen till Västerås för att få veta mer om Augusta och Rudolf Gagge. Välkomna att följa med. Ännu har vi några platser kvar. Se annons här.

Den långa bilden är här delad i tre delar

Bild 1

Hilda och Adolf

Låt oss nu ta en titt på målningen som också innehåller små verser. På "tronen sitter Hilda och Adolf. Främst i raden av gratulanter kommer silverbrudens mor, fru Sahlqvist, Karins mormor. Om henne står det i versen:

”Främst kommer mormor med en kaka.
Hon hunnit längst i livets qvälI.
Med tacksamhet hon ser tillbaka
Och bringar glad så sitt Hell.”

Därefter kommer dottern Stina. En skön ”Demoiselle”. Hennes vers lyder så här:

”Dernäst på smala ben ses trippa
La jeune Demoiselle.
Hon är ej sen att börja hippa
Hipp, Hipp, Hurrah och Hell.”

”Och ynglingarnas muntra rad
från Hallsberg, Neuchatel,
Från Spanien, Norrland drar åstad
och höjer gladt sitt Hell.”

Mannen med fanan är sonen i huset, Per Bergöö. De tre som följer Per är Adolf Bergöös systerbarn, Stenström och Wahlman, som under ett flertal år växte upp och utbildade sig under Bergöös ”beskydd”.

text av Curt Fröberg

Bild 2


Därefter kommer Karin och Carl Larsson, som dock inte var med på festen. De hade gift sig samma vår och bodde i Frankrike.
Efter Karin och Carl går ”Hattmamsellen” Hilda Bergöös syster Elise Sahlqvist tillsammans med kvinnor i ”hattbranschen”:

”Och med en stab av tjenstehjon
Nu syns en hattmamsell.
Hon har tjent bra med pengar, hon.
Och höjer glad sitt Hell.”

Redan här 1883 antyder alltså Rudolf Gagge att Elise Sahlqvist tjänar bra på sin hattillverkning, men ännu är det ca 15 år tills den riktigt stora fabriken byggs.

”Se'n kommer Prippens kompani
Med strutar och med namnam i
Och med en röst så fin och gäll.
Det stämmer in sitt Hell.”

Först med stora steg kliver Karins kusin, Gustav Pripp, följd av sin mor, Karins moster, Ida Pripp, och vid hennes sida, hennes ständiga följeslagare, kokerskan och sällskapsdamen, Hedvig Charlotta Keventer. Och så Idas döttrar Maria och Anna Pripp.

Bild 3

”Och knogande från Westerås
Herr Svåger kommer m,ed mamsell
och fru och gurkor, det förstås,
Hell silverparet, Hell!.”

”Herr svågern», som drar vagnen är konstverkets skapare, Rudolf Gagge. I vagnen sitter hustrun Augusta, Karins moster, och sjuttonåriga dottern Elsa skjuter på. Senare gift Silfverstolpe, och blivande mor till Gunnar MascolI Silfverstolpe, en av de aderton i Svenska akademien.

”En helan hop af folk och fä
Till sist ock synes vandra
Att liksom de andra
Sitt hell och hyllning ge.”

Slutligen ett litet urdrag ur Kumla Julblad från 1949 – varifrån jag också fått viss hjälp med den här texten:
Fil. lic. Marita Lindgren-Fridell skrev 1944 i sin uppsats om Rudolf Gagges Västeråsbilder "att de ha för stadens äldre historia ett oskattbart värde"… "Hans roliga skämtteckningar", säger fru Fridell vidare, "avslöja honom som en fin och skarp iakttagare, vars breda humor hellre tolkade det komiska och skrattretande än det direkt gisslande och satiriska".

Karins moster Augusta

Augusta

Moster Augusta

Karins mormor och morfar och deras barn

Lars Sahlqvist f. 1809 och Maria Christina (Maj Stina) f. Stenström 1812
Deras barn (födda i Örebro)
Hilda Christina f. 1837 gift 1858 med Adolf Bergöö (Karins mamma)
Ida Carolina  f. 1840 Gift 1859 med Georg Fredrik Pripp
Maria Augusta f. 1842 gift 1864 med Rudolf Gagge
Laura Elisabeth (Elise) f. 1843

Hjalmar Teodor f. 1848
Plus två pojkar som dog i barndomen

Moster Augustas man Rudolf Gagge

Från Västerås stadsarkiv har jag för några år sedan fått den här uppgiften:
"Rudolf Gagge (1834-1912) var född i Stockholm, men satte som ingen annan sin prägel på Västerås kulturliv under 1800-talets senare del. Det var en man av många talanger. Han var en utomordentlig tecknare och akvarellist, och han var en skicklig musiker.

Augustas man

Rudolf Gagge

Med sitt ritstift och sin pensel fäste han på papperet sin omgivning, i synnerhet sin tids Västerås, dess stämningar och dess människor. Han bildade Musiksällskapets föregångare, på 70-talet Sångsällskapet, på 80-talet "Lilla kapellet". I det oskarianska Carlsbrödraförbundet var han formens och tonens tolkare. Han ritade och gjorde musik."

Och på Riksarkivets biografi (författad av mågen Göran M Silfverstolpe) kan man läsa: ”Han umgicks som ung i Sthlms musikkretsar, var medlem av Harmoniska sällskapet och Nya harmoniska sällskapet samt tillhörde på 1860-talet de sångare, som kallades upp på slottet för att sjunga tillsammans med Karl XV, som alltid kallade honom Gaggeligucki.”

Augusta och Rudolf Gagge hade ett barn:
Elsa f. 1866 som gifte sig i december 1885, 19 år gammal, med Carl Edvard Mascoll Silfverstolpe.
Karins lillasyster Stina och kusinen Anna Pripp var tärnor på bröllopet. Kanske var även Karin och Carl på bröllopet.

Glad Påsk

Som en liten Glad Påsk-hälsning från Karin Bergöö via hennes brev hem till mamma i Hallsberg

1874
Karin bor hos systrarna af Robsahm på Clara Norra Kyrkogata 11 (idag 13)

Den 12 februari 1874 skriver Karin: ”Vi hafva i dag haft ledigt från skolan (anm. Franska Skolan) emedan det är Fetthorsdagen.”
Fettorsdag firas bl.a. i Polen och Spanien än idag, och är torsdagen före fastlagssöndagen dvs torsdagen före vår fettisdag som infaller 46 dagar före påskdagen. Karin går i Franska skolan vilken var en katolsk skola.

Tisdag den 31 mars 1874 skriver Karin: ”…på eftermiddagen kom Hilma till mig, jag hade köpt ett halft tjog ägg, och hon gick och köpte litet strösocker och så rörde vi oss en äggtoddy."

Onsdag 1 april skriver Karin: "De ägg som jag köpt skola vi äfven blåsa ur samt sedan måla, Julia har idag målat ett så utmärkt vackert. Huru många dagar Påsklof vi hafva vet jag ej, emedan jag ej varit i skolan sedan i Fredags, mamma får ej bli ängsli för mig derför att jag är något sjuk, eller på det viset jag har bara varit hes, men tanterna hava ej velat att jag skulle gå ut.”

Söndag den 5 april (Påskdagen) skriver Karin: ”När vi sedan skulle äta våra ägg (anm. hos Karins moster Ida Pripp) fingo vi var sitt med sockerpullor och en 10 öring uti. I dag var jag först med flickorna och hörde Beskow i hans kyrka sedan gingo vi en stund på Gustaf Adolfs torg för att se på vaktparaden och sedan gick jag hem för att skrifva till min lilla mamma.”

Glad pask


1875
Karin bor inneboende hos en familj Draghi på Gamla Kungsholmsbrogatan 38 (idag Gamla Brogatan)

Onsdag den 31 mars 1875 skriver Karin: ”Långfredagen (anm. 26 mars) var jag med Hilma i Adolf Fredriks kyrka Påskdagen i Katolska kyrkan med herr Draghi samt fick der försoningsbröd som det kallas…” (anm. Herr Draghi är från Italien, men har svenskt medborgarskap. Han är Katolik)

-------

Ingen gång från den här tiden skriver Karin "Glad Påsk" eller hälsar och önskar trevlig helg eller liknande. Kanske är det en sed som tillkommit senare.

Curt
PS: Glad Påsk

Tre syskon

Tre syskon

Karin Bergöö och hennes syskon Per och Stina. Men Karins föräldrar, Hilda och Adolf fick faktiskt sex barn. Tre av dem dog i småbarnsåldern. Här en kort presentation av dem dem i fotografier och några tidningsurklipp.

Karin syskon

Per syskon

Stina

Karin

Jag har aldrig hittat någon födeseannons på Karin, men vi vet alla att hon föddes i Örebro den tredje oktober 1859.

Per

Per

PeroAnna

Tryck på bilderna för att kunna läsa bättre…

Stina

Stina fodd

Stina Bather

Hilda och Adolf fick ter barn som gick bort i tidig ålder.

En son vid namn Per och två flickor som båda fick namnet Elsa

Elsa

Elsa syskon

Elsa

Elsa syskon

Annonser i NA på 1850- och 1860-talen

Att söka efter och ta del av gamla annonser kan säga en del om familjen Bergöö. Bilderna är små och kan vara svårlästa med den tidens typsnitt, men tryck på dem så blir de större.

 

Annonser 1852

Annonser från 1850-talet

Annonsen är från Nerikes Allehanda, december 1852. Den är undertecknad Ad. C. Bergöö (Adolf Conrad Bergöö), som var kusin  med Adolf Bergöö (Karins blivande pappa) och kom till Örebro på våren 1849, några månader före Adolf. Han hade begärt burskap och fått lov att destillera och försälja sprit. Adolf Bergöö kom till Örebro i augusti 1849 för att arbeta som medhjälpare hos sin kusin.

Annonser NA_1854-07-19

Efter några år hos sin kusin byter Adolf Bergöö arbetsgivare och blir bodbetjänt hos Lars Sahlqvist i Örebro. Efter den stora branden 1854 har Sahlqvist en mindre hyrd bod och tydligen säljer Bergöö plank via Sahlqvists affär.

annonser

Annonsen är införd i NA den 17 januari 1855. Och nu är det Adolf själv som säljer. Han öppnade sin bod i november 1854 och den låg strax norr om Nikolaikyrkan vid nuvarande Drottninggatan. Stora delar av södra Örebro (söder om Svartån) hade brunnit ner på våren och var nu under uppbyggnad.

Annonser NA 1856-04-12

Fullkomligt grobart ? , rödt och hwitt klöfwerfrö samt Timothejfrö af 1855 års skörd, hos Ad. Bergöö. (Svårt att se skillnad på "s" och "f".)
Annons i NA 1856-04-12

Annons NA_1856-06-24

Spanska hassel och wahlnötter hos Ad. Bergöö.
Annons i NA 1856-06-24

Annonser i NA_1860_10_06

Annonser från 1860-talet

Annons från oktober 1860.
År 1858 köpte Bergöö tillsammans med grosshandlare Alfort en fastighet vid Stora Torget. Där uppförde de sedan ett hus i vilket Adolf och Hilda Bergöö flyttar in ungefär vid tiden för Karins födelse. Huset hade då adressen Stortorget 23, men runt 1880 ändrades många adresser i Örebro och huset fick då bli Stortorget 8.

NA_1861-01-12

Huset står ännu kvar där, om än delvis ombyggt, och där finns idag flera affärer och bl.a. en restaurang, och det fanns det alltså redan 1860.

Annons i NA 1861-01-12

Annonser 1862-11-01_Elsa

Annonser 1862-11-01
Strax efter att Karin fyllt tre år dör hennes lillasyster Elsa. Två barn till ska familjen mista i unga år.

Åldermannen Keventer, i annonsen ovan, var far till Hedvig Keventer, som ofta nämns i Karins brev från ungdomsåren i Stockholm. Hedvig var hushållerska åt Karins moster, Ida Pripp.

Annonsen nedan är från 1864-11-01
Kaffe,
Java, Cejlon, Costa-Rico och Brasil, Socker af Tanto bruks tillverkning, raffinad, melis, lump, kross och farin, Socker- och Brun-Sirap samt friska och goda Specerier hos Bergöö et Fosselius

annonser

Från och med 1:a januari 1864 kommer Fosselius in som delägare i Bergöös affärsrörelse i Örebro. Strax efter det startar Bergöö sin affärsrörelse i Hallsberg, dit familjen också flyttar på hösten 1865. I januari 1867 går Adolf Bergöö ur Örebroföretaget, som sedan drivs av Fosselius ensam. (Detta är den äldre brodern Fosselius, den yngre blir senare kompanjon med Bergöö i Kumla.)

Ja, visst är det roligt att läsa annonser. Iallafall sådana här gamla. Och det som visas här är bara några av de annonser från den här tiden som gäller Adolf Bergöö.

Målarkursen vid Räfsnäs

Sommarminnen från Räfsnäs

Ett stycke nordiskt konstnärslif.

Som jag skrev sist, (under rubriken: "Karin sover över på Gripsholms slott") lovade jag återkomma till Georg Nordensvan som i en tidningsartikel i ”Illustrerad tidning” berättar om livet på målarkursen i Räfsnäs. Jag "saxar" helt enkelt fritt i tidningsartikeln, men sätter egna rubriker, samt lägger till bilder från "Illustrerad Tidning" och från "Palettskrap", en handskriven tidning som gavs ut av Akademie Klubben A.K.

Curt

Konstnärerna anländer

Hela Ängdens befolkning var samlad nere på stranden och såg med stora ögon, huru ångaren ”Gripsholm” vek af från sin vanliga stråt och vände stäfven mot Räfsnäs, der sällan en bullrande propeller stör gäddor och ”skomakare” i deras idylliska frid. Barnen gapade och undrade storliga kvad det var för slags menniskor som fylde båtens däck…

Och boar in sig

Trångt var det i herrarnes rum, men det voro de vana vid. De hade varit med i fjor på Rydboholm. – Hvarje qvadrattum der uppe var upptagen. Der uppenbarade sig i den mest målningsvärda oreda en mängd oljeflaskor med eller utan korkar, skinnböcker, pipor, karduser, cigarrlådor med färgtuber i, tomma tändsticksaskar och kringströdda tändstickor, pennskaft utan pennor, kammar, kragar, mustachsvärta o. s. v. Damernas rum törs jag inte skildra.

Försommarväder

Vädret var härligt. Under första veckan hade man nöjet att skaka af köld i öfverrock och skintröja…, då det ändtligen blef varmt, kom nordanvinden… Bäst man satt fördjupad i sitt behagliga arbete… kom en il och fattade i paraplyet – det blåste afvigt, stången rycktes upp ur marken, och så bar det af med hela härligheten ut efter ängar och diken. Och då man drypande af svett kom åter med sin fångade skatt, hade staffliet blåst omkull och taftan, som man försigtigtvis bundit fast dervid, naturligtvis fallit med den målade sidan nedåt. Suckande stälde man upp allt samman igen, skrapade tåligt bort sand och timotejfrö, som fastnat i färgen…

Avslutningskväll

Sista aftonen varsnades något högst sällsynt på landsvägen. Fyra oxar drogo den löfsirade vagn som högst upp intogs af ingen mindre personlighet än fader Bacchus sjelf. Blomstersmyckad svängde han sin tyrsosstaf, omgifven af solbrända, hornprydda, i hudar draperade fauner och af rosenkindade och undersköna nymfer… Vinguden… var kommen för att i norden återinföra drufvans utsinade och bittert saknade saft, – det förkunnade han på hexameter, ackompagnerad af nymfernas tamburiner och af faunernas pipor.

Hemåt det bär

Morgonen efter denna minnesvärda dag sken solen klarare än någonsin. Dimmorna bildade ännu fantastiska figurer öfver viken, då vursten körde fram, händer trycktes och afskedsord vexlades, näsdukar svajade och hurrarop ljödo. Det var professorn som reste.
Och nu började leden att glesna. Pilarna belägrades ej mera som förr, utan fingo växa ostördt vid sin vassbevuxna strand, de hvita tyllhattarna försvunno från motsatta stranden och ingen båt fann vägen dit, ingen Figge gick längre och sökte motiv med kikare, intet glads skratt ljöd från gungan under linden och inga brandgula rosetter lyste i solskenet, valdhornets käcka toner ljödo ej mera, samlande en hungrig skara till måltiden.

räfsnäsTeckning av Ingeborg Westfelt-Eggertz
i Illustrerad Tidning 1880

Ingeborg Westfelt-Eggertz
1855-1936

Ingeborg var antagen till Konstakademin redan 1873 och är kvar 1882. Har kanske sysslat med annat däremellan. Hon studerade i Paris. Var också föreståndare för en målarskola i Paris, och från 1891 i Stockholm, Visby och Landskrona… Ingeborg Westfelt-Eggertz har fått flera utmärkelser.

Karin nämner henne i sitt brev till mamma Hilda när de ska få sova över på Grippsholms slott. Se artikel nedan…

BacchusTeckning av Georg Nordensvan. Ur Palettskrap.

Sista aftonen varsnades något högst sällsynt på landsvägen. Fyra oxar drogo den löfsirade vagn

Tecknat av Georg Nordensvan. Ur Palettskrap.

Ingen Figge gick längre och sökte motiv med kikare, intet glads skratt ljöd från gungan under linden och inga brandgula rosetter lyste i solskenet.

Tryck på bilderna för att se dem bättre…

Karin sover över på Gripsholms slott.

Karin, sommaren 1880

"I går vet mamma hade jag en så rolig dag som jag alldrig i mitt lif glömmer. Mamma kanske har hört mig tala om fröknarna Ekenstjärna (Ekenstierna) deras far är intendent på Gripsholms slott."

Karin Bergöö i brev från Räfsnäs till mamma
i Stockholm efter midsommar år 1880.

Karin är på landskapsmålarkurs i Räfsnäs, en knapp mils bilväg norrut från Mariefred. Hon berättar om att några av målareleverna är bekant med fröknarna Ekenstierna: Paulin Neumuller och Alma Holsteinson äro mycket goda vänner till dem,” och att Karin blivit presenterad för Anna Ekenstierna.

Pauline Neumüller – Åkerlund 1857-1908

Pauline var inskriven på akademin 1879-1882. Hon gifte sig senare med konstnären Erik Johan Åkerlund.

Alma Holsteinson 1859-1934

Alma föddes i Klacken, Norberg. Hon var inskriven på Konstkademien 1878-1884. Porträttmålare och pastellist.
-----
Samtidigt som konstakademieleverna har målarkurs i Räfsnäs med Per Daniel Holm, professor i landskaps­målning vid konst­akademin, har konstnären Edvard Perséus (ursp. Persson, 1841-1890. ) en målarkurs i Mariefred. Elever vid kursen i Mariefred ska spela teater en kväll och Karin blir erbjuden att sova över hos Ekenstierna på
Gripsholms slott, om hon vill se teatern:
-----

”När vi kommo till Mariefred gingo vi först upp att se tillrustningarna till aftonens festligheter, sedan träffade vi herrskapet Ekenstjernas i parken och blefvo vi, Ingeborg och jag uppbjudna till Slottet på chokolad, fingo följa med frun och fröknarna upp i Slottet för att se våningarna och blefvo till sist bjudna på en utmärkt god middag med vin till.”

Ingeborg Westfelt-Eggertz 1857-1908

Ingeborg var antagen till Konstakademin redan 1873 och är kvar 1882. Har kanske sysslat med annat däremellan.
-----
”Efter middagen tog vi oss en tupplur på våra rum och sedan var tid att gå till teatern (ett stall för tillfället dekorerat, billietterna kostade en krona).” -----
I tidningen i Mariefred skriver de om föreställningen: ”Tillställningen, utmärkt lyckad, hade lockat till sig en stor del åskådare och inbringade i ren behållning 87 kr. 76 öre, som af hr Perséus blifvit öfverlämnade till fördelning emellan Kärnbo sockens och Mariefreds stads fattiga.”-----

Teater i Mariefred, Gripsholms slottUr Mariefreds tidning

Och Karin berättar att efter teatern ”tågade hela sällskapet arm i arm upp till Majstången der fröknarna Ekenstjerna började dansen, vid niotiden åto qväll och derefter fortsattes dansen ånyo till kl. 1.”

Från Räfsnäs hade alla akademieleverna fått skjuts till Mariefred för att delta i dansen och skjuts tillbaka på natten, men Emma Löfstädt stannade för att sedan gå tillbaka (ensam nästan en mil mitt i natten), men så erbjuds även Emma att sova över i slottet: ”På måndagsmorgon då vi visade Emma slottet blef hon så hågad för att måla der, och för att ha några studier af slottet ifall hon skulle vilja måla prisemnet i höst hon frågade mig om jag skulle vilja vara med derom,”

Emma Löwstädt – Chadwick 1855-1932.

Efter studierna på Akademien reste Emma till Paris och Gréz där hon var en av Karins närmsta vänner. 1882 gifte hon sig med den amerikanske konstnären F. B. Chadwick och tillsammans köpte de det värdshus, som var samlingspunkt för den svenska konstnärskolonien i Gréz, vilken de drev i ett antal år.
-----
Karin och Emma skriver båda i slutet av Karins brev och vill att Karins mamma Hilda ska komma till dem och bo med dem i Mariefred. Nu har vi inte mammans svar men av ett brev ett år senare blir det tydligt att mamma kom till Mariefred.

Georg Nordensvan

Nordensvan var elev på konstakademin samtidigt med Karin och var med i Räfsnäs. Han gifte sig senare (1884) med Anna Ekenstierna. Den Anna som Karin här blivit presenterad för.
Georg Nordensvan som påbörjat en officersutbildning, men bytte bana till konstakademin, kom senare att bli mest känd för sina skriverier, artiklar och böcker. I en tidningsartikel i ”Nya Illustrerad tidning” berättar han om livet på målarkursen i Räfsnäs.

 

Jag får återkomma till det…

Gott Nytt År 2016-2017

Karin Bergöö i Morup

text och bild Curt Fröberg

Gott Nytt År
Så här till nyår kan det kanske passa med en bild på en kyrkklocka: ”Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten…” Den här klockan finns i Morups kyrka i Halland. Och hit kom konststuderanden Karin Bergöö sommaren 1881, ett år innan hon skulle träffa sin blivande man, konstnären Carl Larsson.

Kyrkklockan i Morup

Inskrift:
AT SOLEN NU UPGÅR, HWAR BÖR TIL ARBETET ILA
AT HON GÅR ÅTER NER, OCH MENSKAN SKAL SIG HWILA
AT GUDSTIENST HÅLLAS MÅ, OCH FOLK SIN GUD ÅKALLA
AT SAMMANKALLA HJELP, NÄR ELD WILL ÖFERFALLA
AT BÅDA DÄT EN SJÄL, FRÅN KROPPEN TAGS TILL GUD
AT LIK I IORDEN GÖMS, DÄT TECKNAS MED MITT LJUD

-------

Min resa till Morup

Tillsammans med min gode vän Kenneth och med Karin Bergöös brev i handen, kom jag en vacker sommardag till Morup i Halland. Efter att för kyrkvaktmästaren berättat om Karins äventyr i Morup, fick vi klättra upp i kyrktornet. Där fanns inga helgon! men en fin utsikt, och jag kan förstå att det vid oväder kan vara aningen hemskt däruppe.

Med många möten med människor och platser då jag följt i Karins fotspår, är just Morup en de mer minnesvärda upplevelserna. En välvillig kyrkvaktmästare som visade oss kyrktornet, hela kyrkan och kyrkoherdens bostad (nu församlingshem) där Karin bodde några dagar i augusti 1881.

Nu till Karins fantastiska berättelse.

”…på lördagsmorgon träffade jag gumman som jag bor hos på fiskläget (Träslövsläge) hon hade en biljet med sig från en fröken Petterson, prästdotter från Morup…” skriver Karin och berättar att hon tidigare träffat ”fröken Petterson” som heter Anna och som är dotter till kyrkoherden i Morup. På biljetten stod en inbjudan till Karin att komma till Morup.

Och några dagar senare är det dags för Karin att resa till Morup som ligger någon mil söder om Varberg. Hon ämnar åka med postvagnen, men är osäker på om hon verkligen ska få åka med. Och så följer Karins fantastiska berättelse om hur hon duperar kusken:

Det gäller att bjuda till för att få åka postvagn:

”Kl. 6 (på morgonen) gick jag från Fiskläget för att möta postvagnen vid stora landsvägen der jag fick stå en half timme i hällregnet och vänta på densamma, pigan var med mig med mitt målarskrin, jag var mycket rädd att ej få komma med och draperade min regnkapa så stiligt som sig göra lät med uppskörtade kjortlar och höll min paraply så att alla knapparna i mina handskar syntes, för att imponera på kusken, vagnen kom, jag bad ödmjukt men dock med en värdighet som ej tillät ett nekande svar att få följa med till Morup och snart skakade jag iväg i sälskap med en gammal fru som lånte mig en kappa att lägga bakom ryggen och som blef sjösjuk till och med af att åka.”

Morup

Karin kommer till Morup och på förmiddagen får hon titta sig runt i kyrkan: hvarvid jag uppe i tornet fick reda på några gamla helgon som jag fick löfte att måla utaf.”

Karin blir kvarbjuden över natten och de har en trevlig kväll. ”Dagen derpå regnade det och blåste så som det endast kan regna och blåsa här. Jag gick dock till kyrkan för att måla, de voro mycket intresserade derutaf så att det altid var någon hos mig för att se på, något som jag var mycket tacksam för enär blåsten åstadkom alla möjliga slags hemskheter i tornet bland klockorna och i rostiga dörrar.”

Karin blir kvar en natt till och hinner så bli klar med sin ”studie” och reste glad i hågen därifrån med fickorna fulla av kakor. Men… ”Det var ej utan att jag skämdes litet att möta badgästfröknarna när jag kom farandes till Warberg med en full kusk och en försupen postelion.”

Och jag undrar: Var tog hennes ”studie” vägen? Någon tid senare skriver Karin och berättar: På eftermiddagen i dag och på hela dagen i går har jag setat inne och smörjt ihop en liten tafla, riktigt nätt och treflig som jag tänker gifva Anna Petterson, jag tycker det vore roligt eftersom de voro så vänliga emot mig.”

Vart tog Annas tavla vägen

Efter mitt äventyr i Morup vidtog ett strävsamt arbete vid datorn och i arkiv. Som att läsa detektivromaner, men mycket roligare. Anna Pettersson gifte sig med Gustav Österlund. Han var assistent vid Kungliga Telegrafverket och Anna telegrafist en tid i Göteborg, men så en dag flyttar de till Lindesberg där Gustav blev postmästare och Anna satt i postkassan. De hade inga barn och de gick bort på 1930-talet. Och jag undrar: Var finns den tavla som Karin målade åt Anna? Hänger den på någon vägg någonstans?


Curt
PS: Mer om Karins sommar i Varberg finns att läsa längre ner på den här sidan.

-----------

Hälsning från Karin i 14 – 15 års-åldern

God Jul

Tankar och Hälsningar inför julen 1873 i brev från Karin i Stockholm

Karin skriver i november 1873 från Stockholm
”…gingo vi upp till moster Ida, på en liten titt, hon såg då mera blek och trött ut än vanligdt, och jag tror att det skulle göra henne mycket gott att komma hem i jul. Moster är också mycket ensammen, hela förmiddagarne sitter hon ensammen för då äro kusinerna i skolan, och när de komma hem skall, hon tragla med deras lexor.”
Fjortonåriga Karin ser att moster Ida, som under sommaren blivit änka och känner sig ensam, behöver få komma till sin syster i Hallsberg över julen.

Mamma diktar till svar:
”Att Moster Ida vill hos oss gästa
Mej gläder mycket kan du förstå
Gud ge mig krafter att till det bästa
Er glädja kunna båd stora, små”
  Mamma Hilda, 35 år gammal skriver vers till sin dotter. Hon har själv daterat brevet 22/11 1873

Mer från november 1873
”Sofi Flack stickar en sorts fyrkantiga schaletter af mossfoll med vanliga, fast bra nog grofva strumpstickor, de se mycket trefliga ut, må jag ej kan gifva moster Ida en sådan till julklapp.”
  Julbestyren började tydligen redan i november på Karins tid också. Kan någon säga mig vad ”mossfoll” är? Kan det vara: ”Bouclé (franska för hårlock) är ett tyg, vävt eller stickat med bouclégarn (öglegarn eller mossgarn), det vill säga ett glansigt mohair-garn som tvinnats så att små slingor eller öglor uppstår.” Från Wikipedia.

Mer från november 1873
”Nu snöar det, och ser så hemtrefligt ut, det är precis som om julen der hemma.”

Mamma rimmar till svar: ( i samma ”diktbrev”)
”Till Julen allt nu min hug sig trenger
Då hem jag får hjerteungen min
Och gossarne mine "kjere drenger"
Som då ha slutadt terminen sin”
Gossarna är bröderna Wahlman, Adolf Bergöös systers barn, som studerar på Karolinska läroverket i Örebro, där de bor inackorderade, men väntas till Bergöös under jullovet. Deras mamma blev änka med fem barn, men är vid den här tiden omgift.

Och inför julen 1874

Karin skriver i november 1874 (Obs ett år senare)
”I dag hafva vi haft stort snöbollskrig i skolan ty det snöade så präktigt på förmiddagen. Ack hvad jag skall "bålla" åka kälke och köra Nisse när jag kommer hem i Jul, skall det sättas medjar under vagnen som vi hade i somras eller skall han ha Ryssen? Nu tycker jag mig vara så modig men när det kommer derhän är jag väl lika sjåpig som förut kan jag tro.”
I vilken skola de har snöbollskrig framgår inte. I Franska skolan läser Karin vid den här tiden enbart franska och engelska, medan hon har betydligt mer ämnen på Slöjdskolan. Men i Franska skolan har hon jämngamla skolkamrater, medan Slöjdskolan till stor del är en vuxenutbildning. Men man kan väl ha snöbollskrig ändå.
Jag vet inte vad Karin menar med att ”bålla”, vet du?

Och så den 11 december 1874
”Nu nalkas Jul med stora steg, och snart får jag komma hem. Det är mycket kallt här, sedan moster for snöade det mer ändå, och nu har det frusit på så att det hvitt öfverallt och snart börja de nog åka på släde, hur är det vid Hallsberg?”

----------

Gott Nytt År från vännen Hilma 1913-1914

         Jul kort

baksida

 

Julkortet till Karin, poststämplat i Hallsberg 30/12 1913 är från Karins vän och släkting, Hilma Stenström. Under Karins ungdomsår i Stockholm var Hilma bästa vännen. På 1880-talet flyttar Hilma till Hallsberg och blev resande hattförsäljare åt Elise Sahlqvists hattfabrik.
Hilma finns på bilden strax här nedanför (Ett fotografi) där också hennes syster Maria är med.

Ytterligare en fantastisk bild…

En fantastisk bild!

Foto ur Hallsbergs kommuns bildarkiv

Fotografen har stått på baksidan av Bergöös ”Vita hus”. Det vi ser är Bergöös paviljong med ett antal musiker. Kanske en sextett. Bakom paviljongen är inspektorsbostaden, även kallad stinsenbostaden*. Bergöös paviljong låg nära fastighetsgränsen. Strax bakom den skymtar ytterligare ett tak som tör vara inspektorns uthus. Byggnaderna finns med på Hallsbergskartan av Tengvall, 1878.
Till höger om inspektorsbostaden skymtar den gamla stationens fönsterrad som ser ut som en pelarrad. Där ovan i höjd med bostadens tak syns ”tornet” som fanns på gamla stationen. Till vänster i bild är husen utefter Storgatan västerut.
Man undrar vad som ska spelas? Blir det något av Strauss, eller…?

* Stins, en mycket vanlig förkortning af ordet stationsinspektor.
Nordisk familjebok 1917 Uggleupplagen

En fantastisk bild

Hör, bort i parken konserterar Sorglösa Brunns oktett
Tonerna vitt och brett klingar från lilla paviljongen.
Åtta feta gubbar, alla röda som oxkotlett,
under möda och svett,
tutar horn och klarinett
och esskornett.
P. Ramel

Missa inte urnan i framkant, den är exakt såsom Carl Larsson en gång målade den uppe i Bergöövåningen i Hallberg, där man även skymtar paviljongen.

Ett fotografi

Ett fotografi

Bilden från Hallsbergs kommuns bildarkiv
Tryck på bilden så blir den större

Ett fotografi

Ett fotografi med en samling kvinnor utanför Bergööska huset. Med tanke på utseende, misstänker jag, men vet inte, att bilden är från ungefär samma tid som tidningsartikeln nedom. De är utklädda och enbart kvinnor. Kan det vara så att de har möhippa för Greta.

Jag läser mig till att möhippa förr var en fest som ordnas för en blivande brud av hennes väninnor strax före bröllopet. Från början kallades möhippa för mökväll och ordnades av brudens föräldrar i deras hem kvällen före bröllopet, men i slutet av 1800-talet blev det alltmer en tillställningen där enbart kvinnor deltog.

---------

Nyhet

Hanna Öhmans barnbarnsbarn, Jakob Rydinger från Ängelholm, har hört av sig. I sin farmors mors album har han samma bild. Se bilden till höger. Där står att bilden är från "Anna Bergöö,s 50 års kalas".
Vi tackar för den upplysningen. Men inte nog med det. Vi har fått bilder av Jakob också som jag fått lov att lägga in här.

Anna Bergöö, född Nilsson var född 1866-05-01, så bilden är från 1916. Det var alltså ingen möhippa.
Jag har också skrivit om texten till Hanna Blomqvist som visat sig vara av stor betydelse för Hattfabriken i Hallsberg, samt för Fanny Karlsson. Det har visat sig att hon hette Fanny Köcher innan hon gifte sig Karlsson.

Ett fotografi

Om du trycker på bilden blir den större och du kan se att det står: "Anna Bergöö 50 år!"

Fanny

Fanny Köcher

Den här bilden, liksom bilden intill,  har vi fått från Jakob Rydinger. Den är som synes från samma tillfälle som den översta bilden. Samma kläder.

par

Maria Stenström och Anna Nystedt

Båda står uppe till hörnet på den stora bilden. Kan tyckas, tycker jag, att det är lite märkvärdigt att de alla är utklädda vid en 50-års fest, men jag misstänker att det är en särskild bjudning som Anna Bergöö ställer till, eftersom det endast är kvinnor på bilden.

Inga Holm och jag (Curt Fröberg) har försökt lista ut vilka kvinnorna på bilden är. Så här tror vi, men vet inte säkert. Stundom har vi gissat. Ibland fel och ofta rätt, men idag 2020-10-05 har det tillkommit en del ändringar.

På översta bilden ses…

1 o 2 Elsa och Elin Stenqvist
En apotekare Stenqvist bor i municipalhuset i Hallsberg. Hans hustru heter Elin Josefina Albertina, född 1877, och dottern heter Elsa Matilda född 1897.

3 o 4 Maria och Hilma Stenström
Hilma Kristina Stenström är född 1858 i Kvistbro socken. Hon är Kusin med Karins mamma, Hilda Bergöö. Ett år äldre än Karin och bodde med sin familj i Stockholm under den tid Karin gick i skola där. Karins närmaste jämnåriga vän under flera år. Hilma flyttade till Hallsberg 1886 och var resande hattförsäljare åt Elise Sahlqvist, som hade hattfabrik i Hallsberg.
Hilmas lillasyster Maria, född 1865, kommer ett antal år senare till Hallsberg för att arbeta vid hattfabriken. De två bor först i Elise Sahlqvists hus, men flyttar 1911 till Municipalhuset, där de lever en bit in på 1930-talet.

5 Anna Nystedt
Det bor en Anna Stina Nystedt, vid Backa, Hallsberg och sedan S. Sanna, Adolfsberg Hallsberg. Hon är född Backman 1872 vid Nafverstad, och gift med bankkamrer Anders Nikolaus Nystedt, f. 1874 i Fellingsbro.

6 Anna Bergöö
Anna Bergöö f. Nilsson, hustru till Karins bror, Per Bergöö. Ja, det är alltså Anna som fyller år. Hon kom till Hallsberg som hattmodist.

7 Hanna Öhman
Hanna (Johanna) Öhman f. Sillén 1870 och gift med kassören Oskar Viktor Öhman född 1874. De flyttade in till Hallsberg 1911 strax efter att de gift sig.
Hanna Öhman var alltså Jakob Rydingers farmors mor.  Jakob berättar att Hanna hade varit gift Ekblom tidigare, men att hennes man dog 1908.  Samt att Hanna kom från släkten Berggren på Saxån mellan Filipstad och Grythyttan, där Carl-Jan Grankvist bor där nu.

Forts…

8 och 10 Margot och Sigrid Thermaenius
Fredrik Samuel Thermaenius var gift 1895 till 1911 med Charlotta Sigrid Emilia Uggla f. 1862. De har en dotter, Karin Sigrid Jenny Elisabet f. 1900.

Fredrik Samuel Thermaenius och Charlotta Sigrid Emilia Uggla skiljer sig 1911 och Fredrik Samuel gifter om sig 1912 med Alice Margot Ekbom (gift Thermaenius) född 1884 i Adolf Fredriks församling.

Gissningsvis är det här Fredrik Samuel Thermaenius andra hustru, Alice Margot Ekbom, och dottern Sigrid, ur första äktenskapet. Men det kan vara fel gissat. Rätta om ni vet.

9 Hanna Blomqvist
Johanna Juliana (Hanna) Blomqvist f. 1865 i Viby. Johanna var hattmodist hos Elise Sahlqvists hattfabrik. Efter Elises död är hon fabriksföreståndare för hattfabriken. År 1911 gifter sig Hanna och flyttar till Eskilstuna.

11 Fanny Karlsson
Fanny Karlsson f. Köcher 1870 i Norrköping. Fanny och Hanna Blomqvist stod Elise nära och de deltog i ett flertal resor tillsammans med Elise till Paris och Berlin.

12 Gunhild Jansson
Gunhild Mathilda Jansson född 1880 i Lerbäck flyttade till Hallsberg 1904.
Hon står i kyrkboken som, Biträdande Lärarinna, och bor på Norrby Ägor, Backa N:o 2.

13 Gerda Thermaenius
Det finns mer än en Gerda Thermaenius, men gissningsvis är det här Gerda Thermaenius, f. Callmander 1878, och gift med Johan Alfred Thermaenius f. 1870. De bor i Tacktorp, Hallsberg.

14 Greta Bergöö
Greta Bergöö är Karins brorsbarn, dotter till Per och Anna (f. Nilsson) Bergöö. Greta är född 1893.

Tack till Inga Holm som hjälpt till att lista ut vilka personerna på bilden var.
Och ett stort tack till Jakob Rydinger som gett nya upplysningar om bilden och dessutom gett oss nya bilder…

Curt

Greta Bergöö gifter sig

Tidningsartikel om Greta i SvD 1917

"Bröllop:
i Hallsberg i lördags mellan löjtnanten 1 Norra skånska infanteriregementet Gunnar Fries, Kristianstad, och fröken Greta Bergöö, dotter till grosshandlaren Per Bergöö och hans maka. Vigseln förrättades af brudgummens fader prosten Fries, Angelstad. Brudparet uppvaktades af följande tärnor och marskalkar: fröken M. Afzelius—löjtnant Myhlenfelt, fröken R. Wide—löjtnant Hammarhielm, fröken Elsa Persson—löjtnant Sondberg, fröken Kerstin Persson—löjtnant Hemberg, fröken R. Lundberg—fänrik Nordstrand, fröken Karin Bergöö—kand. H. Fries, fröken Karin Håkansson—kand. B. Lundin, fröken Greta Holge—hr. Nils Samzelius, fröken Ellen Fries—stud. P. Bergöö, fröken Nanny Fries—stud. Erik Bergöö, fröken Maria Stenström—bokh. Hans Bergöö. Efter vigseln gåfvo brudens föräldrar middag på Stora hotellet i Hallsberg för ett 50-tal inbjudna. På aftonen afreste de nygifta till Köpenhamn;”

Ur Svenska dagbladet 1917-10-26

Tänk vad man kan hitta i en Stockholmstidning
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Några personer kan jag identifiera:

Greta som gifter sig är dotter till Per och Anna (f. Nilsson) Bergöö. Greta är född 1893

Gunnar Fries, brudgummen, är född 1887 i Kånna, Kronobergs län. Son till kyrkoherde Lamech Fries

Lamech Fries är kyrkoherde i Angelstad född 1847 i Femsjö, Halland

Karin Bergöö i det här fallet är Gretas lillasyster, född 1901 i Hallsberg. Dotter till Per och och Anna Bergöö.

Kandidat H. Fries, lär väl vara Henning Fries, bror till brudgummen, född 1896 i Västra Torsås Kronobergs län.

Karin Håkansson kan vara Karin Bergöö-Larssons kusinbarn. Kusinen Anna Stenström, vars mor var syster till Adolf Bergöö, gifte sig med bruksägare, Pontus Håkansson, Mariedam, Lerbäck, Örebro län. De hade en dotter, Karin, ett namn som mycket väl kan vara inspirerat mammans kusin och vän Karin Bergöö. Anna Stenström bodde som fosterbarn i Falun vid den tid Karin och Carl flyttade in i Sundborn. De umgicks och det tycks vara Karin och Carl som ordnade med Annas bröllopsfest i Sundborn. Karin Stenström är född 1894 i Lerbäck Örebro län.

Nils Adolf Samzelius född 1894 i Hallsberg, son till Adolf och Hanna (f. Nilsson) Samzelius.

Ellen Fries syster till brudgummen född 1882 i Kånna, Kronobergs län.

Per Adolf Bergöö född 1898 i Hallsberg. Son till Per och Anna Bergöö, Hallsberg.

Nanny Fries syster till brudgummen född 1889 i Kånna, Kronobergs län – bor 1910 i Kungsbacka och är Folkskolelärarinna.

Erik Adolf Bergöö, född 1898 i Hallsberg. Son till Per och Anna Bergöö, Hallsberg.

Fröken Maria Stenström. Det finns alltför många Maria Stenström, så jag vet inte vem hon är. Det finns en fröken Maria Stenström i Hallsberg vid den här tiden, född 1865 i Kvistbro, Örebro län, men med tanke på att alla de andra är betydligt yngre och att hon står i par med Hans Bergöö som är 30 år yngre så låter det osannolikt.

Hans Bergöö, född 1895 i Hallsberg. Son till Per och Anna Bergöö, Hallsberg.

                     -----------   Curt    --

Jag har varit till Carl Larsson-gården

Av Curt Fröberg som forskat på Karins barn- och ungdomstid.

Jo, jag erbjöd mig att åka till Carl Larsson-gården och berätta, och så blev jag inbjuden att komma den 3:e oktober, just precis på Karins födelsedag. Det var fantastiskt roligt, (i alla fall för mig) och efter genomförd föreläsning sov jag över i Solstugan – en av byggnaderna vid Carl Larsson-gården.

Jag sov där bland husen på gården alldeles ensam. Vaknade och klev så ut i det frostnypna gräset för att med fotografera av morgonsolljuset.

Så här– bland annat – ser det ut i Solstugan. Och utanför fönstert glittrar solen i Sundbornsån.

Carl Larsson-gårdenSe här knuten av Solstugan, frosten och vattnet i Sundbornsån…

Snett nedanför, en båtplats, solen och höstens alla färger klockan åtta en frostig morgon vid Lilla Hyttnäs. Förstora bilderan genom att trycka till på dem. Förtrollande.

Precis på andra sidan Solstugan ligger huset där Karin och Carl bodde. Det påminner mig om en saga.

Och alldeles bakom Solstugan en frostig trädgårdsmöbel och en glittrande å. Några båtar… Som om allt vore arrangerat av två nära konstnärer.

Tåg Hallsberg – Stockholm

Under några år, 1873 till 1875 bor Karin i Stockholm och skriver då varje vecka hem till mor och far i Hallsberg. Hon kommer dit med tåg och bor kvar hela terminerna.

Kanske kan det vara av intresse att se hur det är med tågtider och vad det kostar. Priserna kan jämföras med att en fabriksarbetare på den här diden kan ha upp till 500:- i årslön. (ja, just det. I årslön)

Tidtabellen här intill har jag fått från Järnvägsmuseet i Gävle. Den är från 1875.

Om Karin tar snälltåg kan hon resa från Hallsberg kl. 3.52 f.m. och vara framme vid Stockholm central kl 8.53. Hon kan också välja att åka kl. 5.16 ef.m. (17.16) och är då framme 10.48 ef.m. (22.48) Det tar alltså dryga fem timmar. Eftersom det kostar 34,30 kronor att resa Göteborg - Stockholm och 19,25 kr. Göteborg - Hallsberg, utgår jag från att priset Hallsberg - Stockholm blir mellanskillnaden: 15,05 kr. Andra klass skulle då kosta 11,30 kr.

Nu reser nog inte Karin med snälltåg utan med blandade tåg. Tåget går då 10.21 f.m. och är framme 6.56 ef.m. (18.56) Det tar alltså över åtta timmar. Det finns då tre klasser. Den billigaste kostar, om min uträkning är riktig, 5,65 kr. Komforten är nog inte den bästa. Och Karin åker kanske inte det allra billigaste.

Tryck på tabellen och förstora sidan så går det att läsa

Lägg märke till att tågen bara står några få minuter på Hallsbergs station.

En annan liten detalj som man måst ta hänsyn till på den tiden var att vi inte hade någon "svensk tid", utan klockan var olika mycket i Göteborg, Hallsberg och Stockholm. Så bredvid tidtabellen fanns en uträkningstabell, för den här tabellen utgår från Göteborgstid och där gick ju solen upp ca. en halvtimma efter Stockholm…

Sommaren 1881

För 135 år sedan, 1881, vistas Karin Bergöö i badorten Varberg:

Ur Karins brev till pappa Adolf – Varberg 15 juni 1881

”Nu är jag lyckligt och väl anländ till Varberg och inlogerad hos fru Haj. Mitt rum ligger mycket trefligt till, utom sjelfva staden med utgång till en liten nätt trädgård och hela huset öfverväxt af murgröna.”

Karin har som elev vid konstakademien varit inbjuden till en stor tredagars konstutställningsinvigning i Göteborg och därefter rest till Varberg. Förmodligen lite av ett hugskott, för Karins mamma är ovetande om Karins resa till Varberg, men hennes pappa hade varit några dagar i Göteborg. Omkring den 15 juni kom Karin till Varberg. Hon skrev snart till mamma och får svar (mammans brev finns ej bevarat), men av Karin brev framgår att hon missat att berätta att hon rest till Varberg. Karin skriver:

Ur brev till mamma den 21 juni 1881

"Nu ser jag, att jag åter varit framme och dummat mig, men icke kunde jag veta annat än att pappa talat om att jag var i Warberg, sednare delen af mitt vistande i Göteborg trodde jag också att han skrifvit om…"

Vidare ur samma brev

I morgon skall här bli en fäst för mig påstod fröken Trädgård (fru Dunérs syster) hon räknar nemligen både mig och sig till barnen, kl. 11 skall en majstong klädas i bruna salongen och på ef.m. blir det visst kafferep."

Så har Karin en lista på saker hon behöver.

"Mamma är väl snäll och icke glömmer sänglinne och handdukar. Min tjocka svarta klädning kanske ej är värdt att draga hit mamma får göra hur m. best tycker, jag har nu nästan för hvarje dag min gredelina klädning, den har nog blifvit blekt och det är skada på den men den marinblå är så tung och svår att ha…"

Och så…

"…min målarstol och mitt paraply är väl m. snäll och sänder med målarskrinet, jag tror dock ej att det blir så mycken målning utaf men jag vill ändock hafva det här för mitt samvetes skull…"

Det finns mycket att berätta om Karins sommar i Varberg, där hon stannar hela sommaren och skaffar sig flera goda vänner som senare förekommer i Karins brev långt fram i tiden. Det finns ett brev från syskonen Haj som skrivs till Karin 38 år senare.

                                                                 "Varberg 29. 3.19.
Käraste Karin
Det var en bra kär tanke, som kom Dig att skriva till oss ett så rart och innerligt bref, vårt allra hjärtligaste tack derför! Tack också för hvad Du skriver om Din käre man och hans bortgång, och om Edra rara barn, Ja, nog ha Ni varit en sällsynt lycklig och harmonisk familj…"

Karin har således skrivit brev till Haj i Varberg och fått svar 1919. Ytterligare ca 35 år senare har Karins måg, Axel Frieberg varit i kontakt med ättlingar från Varberg

 

Varberg, murgrönehuset
Det Hayska huset, eller Murgrönehuset.
Här bodde Karin inlogerad sommaren 1881 hos "gumman" Hay och hennes två döttrar. Huset finns kvar och där bor än idag en familj Hay.   Foto: Kenneth Löfgren


Skylten över dörren. När jag härom året stod och fotograferade den kom en man gående med rullator. Jag backade från trottoaren för att han skulle komma fram. Han skulle inte fram. Han skulle in. Han bodde där. På så sätt fick jag kontakt med ett barnbarn till systrarna som Karin lärt känna i Varberg.

Landeriet Freden.
Här står jag och pratar med en kollega. Huset var för några år sedan, när jag var där, förskola. Här bodde två familjen på Karins tid som hon umgicks med. Huset målade Karin av och fanns på en utställning på Waldemarsudde för en tid sedan.    Foto: Kenneth Löfgren

Karins målning. Ja, jag fick löfte att fotografera den. Men tyvärr är det lite illa med skärpa.

 

Det finns mycket, mycket mer att berätta om Karin i Varberg. Kanske blir det en annan gång. Bland annat så bodde Karin och Carl en sommar i Apelviken i Varberg.


Curt

 

Adolf och Hilda på Hotell i Stockholm, samt att Karin slutar Franska skolan

På Hotell i Stockholm

I Aftonbladet, fredagen den 26 mars 1875, skriver de följande. (Se bild. Tryck på bilden blir den större.) Tänk att de skrev i tidningen långa ramsor om vilka som gästade Stockholm. Det skulle vara något för dagens blaskor – vilket liv det skulle bli på folk.

Bruksförvaltaren Molin, som står före makarna Bergöö är säkert bekant med Bergöös, som vid den här tiden hyr gästgiveriet i Lerbäck av Skyllbergsbruk.

 

På hotell i Stockholm

Ur Karins brev

Karin skriver i ett brev daterat:
”Stockholm Marie bebådelsedag -75.”
(Jungfru Marie bebådelsedag är den 25 mars.)
”Snälla mamma!
Tusen tack för det bref jag i dag erhållit, det var mycket välkommet helst som jag ej väntat något. Jag satt just och skref till Erik
(förmodligen kusinen Erik Wahlman), då jag fick det och sedan kom jag ej att tänka på att skrifva förrän just nu ty jag har hela dagen lefvat i den tron att det är Söndag. Sedan jag tagit adjö af mamma gick jag derekte till franska skolan och på det viset fick jag ej tid att tänka mycket på skiljsmessan och väl var det, men nog såg jag alltsomoftast på klockan och undrade var mamma nu månde vara.
P.s. I modelleringen har jag fått en mask af Venus eller Niobe dotter man vet ej vilken, den är utmärkt vacker och jag önskar bara att kunna göra den lika bra. Jag har de bägge sista dagarne varit på Slöjdskolan från kl. 9 - 7 jag har endast varit hemma för att äta middag.”

Det låter som att mamma reste hem ensam. Kanske att pappa var kvar i Stockholm. Det var väl i affärer.

Några dagar senare skriver Karin:
”Pappa sade här uppe i Stockholm att Italia kanske skulle få komma ned i sommar får jag säga det till tant?” (Tant är Italias mamma. Karin bor inneboende hos dem)

Karin skriver – odaterat
"Enligt mammas löfte att endast få gå en gång i franska skolan har jag nu börjat måla aqvarel för en herr Liljeblad och slutar säkert nästa gång min första planch hvilken föreställer ett vinglas bredvid hvilket ett äpple och ett par plommon ligga. Mamma tyckte att jag ej borde sluta i franska skolan men vore det ändock icke så godt ty att betala 10 riksdaler för 4 lectioner det vill säga 2,50 lection hvilken ej är värd mer än 25 öre stycket, tycker jag ej vara värdt. Och om mamma och pappa tycka så med så var så snäll och skrif derom så att jag har bref om fredag ty tills dess hafva vi Påsklåf, så skall jag om lördag gå dit upp och betala för denna månaden samt hemta mina böcker."

Och i brev daterat: Stockholm den 8/4 -75
"I går var jag uti franska skolan sade till att jag skulle sluta der. Madame Clere var mycket snäll och vänlig hon sade ej alls något emot att jag skulle sluta, som jag trott hon skulle göra. Föreståndarinnan fick jag ej träffa utan jag bad madame Clerc framföra min helsning till henne. Madame Clerc bad mig komma dit någon gång under låfvet (mellan 12 och 1) för att tala franska och det var ju mycket snällt."

Efter två och en halv termin i Franska skolan slutar alltså Karin. Det var bara under de två första månaderna, januari – februari 1874 som hon läste heltid på Franska skolan, sedan blev det alltmer konstämnen på Slöjdskolan. Och det var ju där, i Slöjdskolan, hon började sin utbildning i Stockholm.

På trappan till Konstakademien

På trappan till konstakademien.

På trappan till konstakademien är en illustration av konstnärslivet en gång i tiden. Bilden är från Akademielevernas egen föreningstidning "Palettskrap", med överskrift:
Klockan fem på eftermiddagen vid Akademien

På trappan till Konstakademien
Tryck på bilden så blir den riktigt stor

Enligt teckningen ovan var det så här det gick till på Konstakademiens trappa. Tisslande halvt gömda flickor innanför stängda fönster, spanande på hattprydda unga gossar. Men uppvaktande gossar lyftande hatt inför vackra flickor. Kanske inte så jamlikt, MEN det var ju så länge, länge sedan.

Månne det vara Karin Bergöö som äntrar trappan.

A. K. och Palettskrap

Det var på hösten 1877 som Karin Bergöö skrevs in på Kungliga Akademien för de fria konsterna. Hon var då ännu inte fyllda 18 år och var en av fyra kvinnor som började på Akademien det året. Det säger en del om tilltron till hennes talang. Bland Akademiens kvarlåtenskap är det svårt att hitta något om Karin. Hon fick vad jag kunnat se två stipendier: femtio och fyrtio kronor, långt från de tusenlappar som delades ut i resestipendier till vissa.  Inte heller fick hon någon kunglig medalj, den första av den valören till en kvinna knep Jenny Nyström.

Våren innan Karin börjar på Akademien, träffas en skara elever för att bilda en klubb: Akademiklubben A. K. I samband med det ger de också ut en tidning, ”Palettskrap”. I ett av de första numren av finns en ”skapelseberättelse” som vittnar om hur klubben kom till och där får jag veta vilka de första entusiasterna var: ”Den lilla käcka skaran bestod av följande elever vid Konstakademien: Fröknarna Julia Beck, Julia Strömberg, Clara Löfgren, Signe Sohlman, Hildegard Norberg och Elise Jakobson, samt herrarne Olle Sörling, Hugo Petterson, Theodor Lundberg, Hans Hedlund, Victor Lundberg och Hugo Hörlin.”

Under ungefär ett år är Carl Larsson föreningens sekreterare, och är därmed en av skribenterna i tidningen. Ja, många har där bidragit med teckningar och texter, men jag kan bara hitta Karins namn i samband med att hon skrivs in. Och en bild på henne tecknad av Carl vid en Maskerad i Grez. I samband med A. K:s möten måste Karin ha sett Carl Larsson åtskilliga gånger.

Wilhelm Wahlman gifter sig med Alma Gille

Wilhelm Wahlman gifter sig med Alma Gille

Hjälp mig att berätta om den här bilden

Den åttonde september 1889 gifte sig Karin (Bergöö) Larssons kusin, Wilhelm Wahlman, med Alma Gille. "Bröllopet stod i dagarna tre som det heter i visan. Den vackraste natur i närheten af Elfkarleby vattenfall…," skriver Karin i ett brev. Carl XIII:s bro, är en bro över Dalälven vid Älvkarlebyfallen och Alma Gille lär ha bott vid Carl XIII:s bro. Bilden ska ha tagits vid ett närbeläget bruk, men jag vet inte vilket. Hoppas att du vet.

Brudparet, Wilhelm och Alma, lär stå överst på bilden. Längst fram halvliggande på marken med ryggen åt kameran är konstnären Carl Larsson. I centrum av bilden på en parkbänk sitter Karins mor och far, Hilda (född Sahlqvist) och Adolf Bergöö. Karin står till vänster om dem och tycks prata med dem. Kanske är det Karins lillasyster, Stina, som sitter bredvid Karin, till hälften dold av en hög hatt. Till vänster om dem sitter Karins bror Per Bergöö på marken, med ett barn snett framför sig. Stående längst till höger ses Karins moster Elise (Lisen) Sahlqvist. Fler kan inte jag identifiera, så nu hoppas jag på dig.

Vet du något mer, så hör av dig.
Kontaktsidan

Wahlman
Wahlman

Bilden finns i Hallsbergs kommuns bildarkiv
Tryck på bilden och förstora, så blir den riktigt stor och tydlig.

Ur Älvkarleby kyrkoarkiv, Lysnings- och vigselböcker:
Bergsingengören Carl Wilhelm Wahlman från Ljusna i Söderala f, 1860
Fröken Alma Augusta Gille från Carl XIII Bro f. 1867

Wilhelm Wahlmans föräldrar var Erik Wilhelm Wahlman och Carolina Bergöö, syster till Karins pappa.
Alma Augusta Gilles föräldrars namn har jag inte reda på. Det kanske jag kan få hjälp med.

Anna Stenström hos Karin i Sundborn

Ett brev

Här följer ett brev, skrivet av Anna Stenström född 1876. Anna var dotter till Karins mormors bror, Clas Stenström, och Adolf Bergöös syster, Matilda. Anna är i åttaårsåldern när hennes mamma dör. Och några få år senare dör även hennes pappa. Under några år bor Anna och några av hennes syskon vid pastorsbostället i Lerbäck. Därefter blir det lite svårt att följa henne, men hon kommer till Stora Kopparberg, osäkert var hon bor, inte ens prästen som skriver husförhörslängen tycks veta var hon befinner sig, men 1883 flyttar hon in till Emilia Bågenholm, född Bergöö, syster till Adolf. (Emilia står det i kyrkboken, men Emmy tycks hon ha kallats.) Anna skrivs då som fosterbarn till Emmy.

Åren går.

Emmy blir änkefru och driver en affär i Falun. 1889 kommer Karin och Carl Larsson att påbörja sitt boende i Lilla Hyttnäs i Sundborn. Karin som är kusin med Anna och som varit barndomsvän med Annas äldre syster Hilma och haft Annas bror Rickard boende hos sig i Stockholm i flera år, tar nu naturligtvis upp kontakten med Anna, och även med sin faster Emmy.

Vid sidan en tidningsannons

Brevet nedan, är skrivet av Anna Stenström och adresserat till Stina Bergöö, Karins lillasyster.


anna stenströmAnnons i Dalpilen 1884-10-17
Tryck på bilden för att få den större

2015-07-03 18.53 - version 3

                                                     Tisdagskväll den 27 maj 90

Kära snälla Stina !

Tack snälla rara du för den präktiga klädningen af hvilken jag kommer att få stor nytta. Du var mer än rar som tänkte på mig med den. –
Af Karin hörde jag att du äfven tänkt att skicka hit en klädning som jag skulle sälja. – Leta ihop en till t.e.x. den där blågrå olyckoklädningen o sänd pr. fraktgods så blir det ej dyrt o du skall ärligt få valuta för dem. –
Just idag har jag kommit från Sundborn, dit jag åtföljde Karin Pingstdags fm. Vi hade så trefligt Karin o jag, mojade(?) oss värre framför brasan(?), ty det blåste ohyggligt. – Småttingarna voro så rara och snälla. Om Pontus kan man då sannerligen i ordets rätta bemärkelse säga, en präktig pojke, ty han är förvånansvärdt stor och dugtig. Igår middag då vi vacktade brasor o sjalar(?) ?, spenderade(?) Karin på munk o småbröd o kommo vi just då öfverens om, att du bestämdt skulle tyckt om att vara med.
Du må tro vi ? värre o hade så trevligt. Undrar så mycket hvar du kommer att vara i sommar? Kanske du kommer hit på en titt. Hvad det skulle vara roligt! Kom du o Anna Pripp! –
Nu farväl med dig. – Hälsa Richard o Carl L. mycket.– Skrif någon gång vore du obeskrifligt rar(?) beder din tacksamme vän o kusin Anna S–m.

Gratulera Carl i morgon fr. mig 

Moster helsar.

2015-07-03 18.53 - version 2

Karin Bergöö Larsson