Karin är på spa.

För Karin börjar sommaren 1881 med invigning av en stor utställning i Göteborg. Karin är där med Konstakademien, lärare och elever. Efter en vecka i Göteborg tar hon en båt till Varberg, alldeles ensam. Hon ska bada varma och kalla bad och bli gniden med sjötång.

Eftersom hon rest från Göteborg till Varberg på eget initiativ helt utan att planera det, (hennes mamma vet inte ens att hon åkt till Varberg) måste hon ha lite småsaker. Hon skriver till mamma i Stockholm och ber henne skicka lite diverse nödvändigheter:

"Nu kommer jag med en lång lista på saker, som mamma kanske vill vara så snäll och skicka, först och främst mina ullstrumpor, min svarta tjocka klädningen (den ljusblå och gråa kommer jag troligtvis ej så mycket att begagna, i Göteborg hade jag mest den gredelina enär det var mulet alla dagar utom då vi voro vid Trollhättan) handdukar och lakan, mina hallsremsor som ligga i den ena spegellådan, min gråa schal det bästa af mina silfverredskap samt en ask mignadiser som visst är uppsatt i bruna skåpet. Skulle mamma vidare vilja vara snäll och lemna mitt målarskrin till Klint och Bernhart och bedja dem förse det med det som står på listan som jag skall skicka nästa gång hinner ej nu."

Och i nästa brev skriver Karin:

"…min målarstol och mitt paraply är väl m. snäll och sänder med målarskrinet, jag tror dock ej att det blir

så mycken målning utaf men jag vill ändock hafva det här för mitt samvetes skull jag har nu blifvit så van att lata mig."

Karin tänker tydligen inte att hon ska måla något under sommaren. Är alltså i Varberg på semester? Som badgäst på badorten? Men visst kommer hon så småningom igång att måla, och då några dagar tillsammans med Anna Palm. Jag vet inte hur väl de kände varandra. Anna Palm var aldrig elev på Konstakademien. Men här har de dock stått sida vid sida och målat samma motiv. Anna blev inte klar. Hon var inte kvar i Varberg så länge, men Karin tillbringade hela sommaren i Varberg.

I ett annat brev

"Anna P. är vild att segla, ute i alla väder klädd i "sydvest" men mamma behöfver ej vara rädd att jag ger mig ut med henne…"
Men Karin berättar vidare. (I samma brev.)
"I dag skall hon och jag kl. 12 segla med herr Anderson det är vackert väder och jag tycker det skall blifva mycket roligt men ensam ger jag mig alldrig ut med henne mer jag har packat in den sista saftbuteljen för att rumla opp."

Och ännu senare. (I samma brev.)

"Ef.m. Nu hafva vi varit ute och det var mycket roligt men saften var just ej lemplig, vi höllo på att bli sjösjuka af den."

Konstnären Anna Palm är jämngammal med Karin. Hennes far var prffessor och undervisade på Konstakademien. Senare gifter hon sig med en italienare och bosätter sig i Italien. Hon heter då Anna Palm de Rosa.  Ändå fortsätter hon att måla Stockholmsmiljöer. Hennes Stockholmsmotiv var mycket populära och hon var runt förra sekeskifter en av de allra mest eftertraktade konstnärer i vårt land