Ur IDUN – Praktisk Veckotidning för Kvinnan och Hemmet

Två målarinnor:
Ellen Jolin och Emma Löwstädt-Chadwick.

Två målarinnor…
Jag läste just i ”IDUN – Praktisk Veckotidning för Kvinnan och Hemmet” om två av Karins konstakademikamrater: Ellen Jolin och Emma Löwstädt-Chadwik. De hade en gemensam utställning 1892, vilken på några sidor presenteras av en på den tiden välkänd författare och konstrecensent, Claës Lundin.

Två målarinnor

 

Lundin inleder sin artikel så här:

De två konstnärinnorna äro fröken Ellen Jolin och fru Emma Löwstädt-Chadwiek, bägge födda i Stockholm och elever af vår konst­akademi, fastän därpå utbildade i främmande land, där också en af dem, fru Chadwic, se­dan flere år har sitt hem. Ellen Jolin, dotter till vår glade, kvicke och allmänt värderade författare och skådespeare Johan Jolin…,”

Och så saxat ur artikeln:

Om Emma

”Fru Chadwick har behandlat flere motiv från Frankrikes kust, hvilka vunnit bifall på de stora årliga utställningarna i Paris, på hvilka hennes arbeten varit godt representera­de under tio års tid. Hon har deltagit i »sa­longen» i Champs-Elysées alla de åren, med undantag af 1891, då hon på den nya utställ­ningen i Champs de Marsvisade» Lecture», en genremålning af, så som fotografi afbildningen intygar, mycket god verkan. I år deltog hon åter i utställningen i Champs-Elysées. Hennes arbeten ha icke blott vunnit bifall hos Frankrikes konstälskare i allmänhet, utan ock erhållit officiela belöningar…,”

Och om Ellen:

Det var det konstnärliga utbytet från denna vistelse i södern, som fröken Jolin nu utställde i omkring sjuttio större och mindre akvarell­målningar, hvilka väckte konstälskarnes lifliga intresse och gjorde henne med en gång till hela allmänhetens gunstling. Förut föga känd af denna allmänhet, är hennes konst numera högt aktad, omtyckt och beundrad. Det säk­raste beviset därpå torde vara, att ett stort antal af de utställda konstverken genast funno köpare.”

Men så får jag berätta lite om tjejerna:

Ellen Jolin…

…och Karin började på Konstakademin samtidigt. Det finns några brev från Ellen till Karin och till Carl bevarade, så de hade således kontakt med varandra genom livet.
Det var på en bal hemma hos Ellen Jolin i Stockholm som Karin träffade Carl första gången. Ja Karin hade ju sett honom tidigare eftersom de båda var med på Akademiklubbens (AK) möten. Carl skriver om sitt möte med Karin på Ellens bal i sina memoarer:
”Så minns jag en bal hos Johan Jolin, vars dotter Ellen jag blivit bekant med i A. K.” (Akademi Klubben) Där träffade jag bland andra en liten fröken Bergöö. Det var hon som, när tiden var mogen, skulle bli min Karin. Men där satt jag med henne mellan ett par danser och pratade med undertryckt gäspning, utan att känna den minsta fiber inom mig skälva...
Lite nyfiken var allt Carl ändå, för en bekant kvinna hade sagt till honom: ”Den där lilla Karin Bergöö är inte som folket är mest: hon säger under veckor ej ett ord, men så någon gång öppnar hon näbbet och säger alltid något bra, rätt, kvickt eller rentav roligt.”

Och…

om samma tillfälle skriver Karin från Paris några månader innan hon gifter sig med Carl till sin mamma och berättar:
” Jag är nu så van vid den tanken, så att jag tycker det är som om det i alla tider varit bestämdt och afgjort att jag skulle blifva Carl Larsons hustru. Mins du mamma när jag en gång kom hem från A.K. och härmade honom då han uppträtt som "den starke mannen"? Och en gång då jag varit hos Jolins och han talt vid mig om en tidning till hvilken han ritat vignietten huru jag sedan hittade densamma (visst på något märkvärdigt ställe) troget gömde den i min portfölj. Jag undrar just om jag har den qvar ännu, se efter det, jag är rädd jag hade bort den då jag städade der före min resa hit ut.”
Karin har alltså gått och burit på ett tidningsklipp med en teckning av Carl Larsson i några år innan hon träffar sin Calle.

Emma Löwstädt…

…gick ut akademin året innan Karin, men de var ju inte så många tjejer utan alla umgicks med alla.
Karin och Emma sov en natt över på Gripsholms slott och bestämde sig då för att stanna någon tid i Mariefred. Karins mamma anslöt. Det var sommaren 1880 och det var då Karin målade av Gripsholms slott.
Emma bodde också i Grez-sur-Loing samtidigt som Karin. Hon gifte sig i Frankrike hösten 1882, just efter att Karin och Carl Larsson förlovat sig. Så Karin och Carl deltog i bröllopet. Karin skriver:
"Så är jag den 14 bjuden på Emmas bröllop och jag är så rädd att jag ej skall få pengar innan dess, emedan det är en hel massa som jag behöfver köpa. Carl skall vara ett af Emmas vittnen derför är jag bjuden med, annars kommer det ej att blifva mycket folk, och som man troligtvis skall vara klädd i promenaddräkt kommer jag att hafva min svarta sidenklädning. Jag måste hafva mig en ny hatt, och jag skulle mycket önska att jag också hann få mig en snygg kappa. Man skall först gå till Maireriet sedan i kyrkan och så blir det visst någon frukostmiddag hemma hos hans mor innan de fara till Concarneau (vid kusten), der de komma att bo i vinter.”

Emma och hennas man köpte senare ett av pensionaten i Grez-sur-Loing och bodde där i flera år.

Två måarinnor

Bilder:
1 Tidningsomslaget IDUN
2 Emma Löwstädt. Kanske känns mannen igen. Karin har målat honom också.
3 Ellen Jolin. Gagnef står det på bilden som är ur en tidning. Ellen var antagligen hos sin Akademikamrat Ottilia Adelborg när hon målade bilden. Och barnen Brita och Kersti känner vi väl alla igen.

Två målarinnor

 

Vill ni läsa hela artikeln så finns tidningen Idun HÄR
Sedan, 1892:50. Två målarinnor. Ellen Jolin och Emma Löwstädt-Chadwick.

---------------------------------------------------------