Karin går på Teater

Teaterbesök

Karins teaterbesök i Stockholm under hennes två första studieår på Slöjdskolan.

Karin Bergöö inkvarterade sig som fjortonåring i Stockholm inför hösten 1873 då hon började på Slöjdskolan. Tio år senare var hon utbildad konstnär och gift med konstnärskollegan Carl Larsson.
Vad var det som fick en flicka uppväxt i Örebro och Hallsberg att utbilda sig till konstnär? Vad hade hon för kulturerfarenheter då hon kom till Stockholm och vad hade föräldrarna för kulturintressen.
Frågorna är omöjliga att besvara. Det finns inga sådana uppgifter, men jag vet att Hilda tillsammans med sina föräldrar var ute och reste. Adolf skriver till sin pappa den 23 aug 1852: ”Herr och fru Sahlqvist samt ällsta doter hafva varit ute och rest…”, Och han berättar att de varit i Hamburg och Lybeck och på hemvägen besökte de Marstrand.
Jag vet också att Adolf reste. ”Sedan min sista skrifvelse har jag varit vida omkring till London, Paris och har deraf ett behagligt minne”, skriver Adolf till sin pappa i december 1862.

Örebro Teater

I Örebro fanns vid den här tiden en stor teater. Den lär när den invigdes 1853 ha varit Sveriges näst största teater efter Operan i Stockholm. Gick Karin på teater i Örebro? Gick föräldrarna på teater i Örebro? I Adolfs brev till sin pappa, och i Hildas brev till Adolf, samt ur Karins alla brev hittar jag ingenting om att de besökt Örebro Teater.

Karin i Stockholm

När Karin kom till Stockholm är det ganska tydligt av hennes brev att hon är välorienterad i huvudstaden. Troligen har hon med sina föräldrar varit där tidigare. Kanske många gånger. I Stockholm fanns både släkt och vänner till familjen.

Karin på teater i Stockholm

Ett grått hårstrå och En fru på äfventyr

Snart efter att Karin kommit till Stockholm blir hon bjuden på teater. Karin skriver till mamma: ”…det var på dramatiska teatern, pjeserna hette ´Ett grått hårstrå´, och ´En fru på äfventyr´, hvilken var mycket lustig.”

TeaterbesökPå den tiden var det vanligt att det visades två, och ibland tre, pjäser samma kväll. Sedan kunde det gå en eller några veckor innan de visade samma pjäser igen, och däremellan visades andra föreställningar.

TeaterbesökElise Hwasser, ansågs vara en av sin tids främsta skådespelare. Hon var född 1831 i Stockholm, och avled 1894 i sin villa Västråt i Fiskebäckskil i Skaftö socken.
Efter hennes död köpte Karins moster, Elise Sahlqvist, Villa Västråt av Elise Hwasses dotter Anna Lisa som också var skådespelare. Hon hade premiär som sextonåring 1879 med ”Dora”, vilken Adolf Bergöö var och tittade på i januari 79.

Hamlet

Den sjunde november var det dags igen: ”Om fredag skall jag gå och se Hamlet, med Sofi och Julia i en parkettloge.” Tyvärr får vi inte veta hur hon upplevde det. Dagarna efter att hon sett Hamlet är pappa Adolf i Stockholm och kanske har hon pratat teater med honom.

HamletEnligt annonsen varade föreställningen i tre och en halv timma, man undrar om det var någon paus.

Bröllopet på Ulfåsa och ?

I januari 74 är det dags igen: ”… jag är af moster bjuden på spectaklet, att se ´Brölloppet på Ulfåsa´, den som jag i alla tider önskat så mycket att få se.”

UlfåsaOch i slutet av april är hon bjuden av Anna Moriens fastrar på Dramatiska teater. Vad hon såg får vi inte veta. Bara några dagar efter teaterbesöket åker Karin hem till Hallsberg på sommarlov och kan då berätta om sitt teaterbesök.

Asketoffel

I september är Karin tillbaka i Stockholm. Då hon bor inneboende hos familjen Draghi. Karin skriver till pappa: ”Tack, tack, snälla pappa för att jag fick bjuda flickorna med mig och se Cendrilion, det var mycket roligt. Jag skulle få följa med Draghis till Djurgården på förmiddagen emedan herr Draghi hade ett ärende dit. Just som vi skulle gå kom pappas bref, jag frågade ej om de fingo följa med mig förrän vi voro på Djurgården och då fingo vi stanna der ända till kl. 4 då den första föreställningen begynte, sedan blefvo vi bjudna på glass af herr D., på Hasselbacken.”

TeaterbesökEnligt Nordisk Familjebok byggdes en manegeteater på Djurgården år 1861. Den revs 1890. Och Hasselbackens restaurang hade brunnit ner i början av 1870-talet och var nyuppförd 1874 när Karin var där och åt glass. Tanken svindlar. Tänk att få läsa Karins brev och samtidigt söka i alla de källor jag kan finna för att ta reda på, förstå och därvid ”nästan” kunna uppleva hennes äventyr.

Cendrillon eller Askungen, som vi brukar säga kom att bli inspiration till att barnen Draghi och Karin spelar teater hemma hos Draghis en tid efter jul.
Karin skriver i januari: Skref jag i mitt förra bref om att vi skola spela "Asktoffel" här.  Jag är styfmodern samt en hoffröken, Italia skall förstås vara Askeloffet och hon blir väl den enda som det blir någon rim och reson med, jag såge helst att jag sluppe vara med, men jag tror att de hafva svårt att få någon annan och derför blir jag det gerna.”
Italia Draghi är dotter i huset och några år yngre än Karin.

Den Bergtagne

I oktober 1874 skriver Karin att hon är bjuden på teater av moster Ida för att se ”Den Bergtagne”. Den Bergtagna var en Opera i fem akter.

Den BergtagnaOch i januari 75 skriver Karin: ”…frågte tant mig om jag vill följa med dem på Nya teatern, men jag får bjuda mig sjelf förstås, får jag gå?” säg pappa och mamma lilla.

Skogstjufven, Familien Poison samt En herre som vaktar sin måg

Om hon fick följa med den gången framgår inte av breven, men den åttonde april skriver hon: ”i lördags voro vi på Nya teatern och sågo Skogstjufven, Familien Poison samt En herre som vaktar sin måg, det var mycket roligt,”

Skogstjuven Nya teatern invigdes 19 januari 1875 och döptes om till Svenska teatern 1888 var Sveriges största dramatiska teater under åren 1875–1925 med plats för cirka 1 150 åskådare. Teatern hade sin huvudentré på adressen Blasieholmsgatan 4 i Stockholm. Den förstördes i en brand den 30 juni 1925. Teatergatan på Blasieholmen har fått namnet efter teatern.

Mycket väsen för ingenting

Och i samma brev skriver Karin: "I tisdags fick Matilda se i tidningen att det gafs en pjes som hette ´Mycket väsen för ingenting´, hvilken hon länge önskat att få se, hon frågade mig om jag ville följa med och jag kunde ej hålla mig utan så bjödo vi tant med oss och gingo, jag tror nog ej att pappa eller mamma hade något derimot ty det var väl den sista gången jag kommer på teater i år. På Nya teatern sutto vi på parkett och på dramatiska teatern i fonden på andra raden."
Matilda är en flicka som också bor hos Draghis och den tant de bjuder är fru Draghi.

Teaterbesök

 

Det var allt jag hittat om Karins teaterbesök från de här två åren. Det fanns också en del annat kulturutbud i Stockholm som intresserade Karin, men det får jag återkomma till en annan gång.

Tidningsurklippen är ur:

Aftonbladet
Stockholms Dagblad
Dagens Nyheter
Post och inrikes tidning

Saxon

J. L. Saxon – ett möte med Karin Bergöö

Det här inlägget utgörs av tre sidor ur boken "I handelsbod på 1870-talet", av Johan Lindström Saxon.

Johan Lindström Saxon växte upp i ett bondehem i Gällersta i Närke. Han var född samma år som Karin Bergöö, 1859. Johan Lindström studerade på Kävesta folkhögskola 1879-1880 och kom att bli en på sin tid mycket känd personlighet som författare och förläggare och tog sig namnet Saxon.
Boken "I handelsbod på 1870-talet", kom ut 1932 och beskriver minnen från en tid då den unge Johan Lindström arbetade som bokhållare i ett antal handelsbodar. Däribland i Kumla i handelsboden Fosselius & Bergöö.
Carl August Fosselius hade varit bokhållare hos Adolf Bergöö och tillsammans med Bergöö startade han en bod i Kumla.

Fosselius_Bergöö

I boktexten står det att Fosselius övertagit boden i eget regi, men så var nog inte fallet. Tidningsnotisen ovan är från "Post och Inrikestidningar 1891-11-14", där det framgår att Adolf Bergöö var delaktig ända till sin död. Så kan man också se av Bergöös bouppteckning. Bergöö ägde också fastigheten.

Tryck på bilderna för att se dem i större format.
saxon

Johan Lindström Saxon

Saxon 1

1

Saxon 2

2

Saxon 3

3

Ett “Gott Nytt År-kort”

Gott Nytt År

Gott Nytt År

Vykortet är från Karins barndomskamrat, Anna Ekström, som bodde granne med Karins morfar och mormor på Köpmangatan i Örebro. Det var i Karins mormor och morfars hus som Karin föddes. Anna var född samma år.
Det är svårt att se på kortets datumstämpel från vilket år det är, men det är daterat 1920 i Carl Larssons brevsamling i Uppsala. Och av texten får man förstå att det är efter Carls död.

Gott nytt år

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Gott Nytt År

Vykortet är tecknat av Tora Vizzone-Hallgren.

Tora Vizzone-Hallgren, född 13 april 1896 i Örebro, död 16 oktober 1993 i Rom, var en svensk-italiensk, tecknare och målare.
Hon var dotter till ingenjören Knut Canrobert Hallgren och Elin Engelbrektson och från 1922 gift med Francesco (Frantz) Vizzone. Hon studerade konst vid Tekniska skolan och vid Wilhelmsons
målarskola i Stockholm samt för Gabrielle Debillemont-Chardon i Paris 1919–1920 och i Rom 1920–1921. Genom sitt giftermål kom hon att bosätta sig permanent i Italien där hon var verksam som porträttkonstnär. Hennes mest uppmärksammade svenska porträtt är de över Jeremias i Tröstlösa som ingår i Örebro läns museums samling samt ett porträtt som hon målade av Selma Lagerlöf när Lagerlöf besökte Vizzone-Hallgrens mor i Örebro.

Texten har jag lånat från Wikipedia,
och du kan läsa mer här på sidan ”Svenska Vykortsföreningen".

Karin vaccineras

Vaccin till Karin

I dessa dagar kan jag påminna om att Karin Bergöö vaccinerades mot smittkoppor den nionde januari 1874. Karin skriver till sin mamma:

”Stockholm den 7/1 1874”
”Moster Ida sade att om Lördag skulle de få reda på när de skola vaccineras.”

”Stockholm den 9/1 1874”
”I dag på morgonen var jag med moster Ida och vaccinerade mig, det gjorde inte ont alls. Derifrån fick jag följa med henne hem, sedan gick Maria, Anna och jag till Nationalmuseumet, der var mycket roligt.”

I samma brev, men kanske dagen efter skriver Karin:
”Mina koppor tror jag allt skall gå men ännu känner jag ej något af dem.”

"Stockholm den 22" (Januari)
”Mina vaccinkoppor har ej mer än en gått, och den var mycket klen, så att jag ej hade alls något ont deraf. Julia hon var riktigt sjuk när hon hade dem.”

"Stockholm den 26 (Januari) 1874"
”Jag vet ej om jag talat om att mina vaccinkoppor ej gingo.”

”Den 14 april 1874”
”Hagström har sjuknat i kopporna, jag tycker det är så synd om Augusta, det hade redan lyst tredje gången för dem.”

Av senare brev förstår jag att han blev frisk och även gift med Augusta

--------

En annan sak om smitta.

I november 1853 arbetar Adolf Bergöö i Örebro. Han skriver då i ett brev till sin pappa, som bor i Sundborns socken, och beklagar att han kanske inte kan resa hem till jul.

"Örebro den 18 nov 1853"
"Med detta har jag endast en ledsam nyhet att omtala, Koleran har utbrutit i Staden, vi hafva till idag efter hvad jag vet 32 sjukdomsfall i Förebud & Kolera samt 8 dödsfall.
I följd af detta är osäkert om jag enligt önskan kan komma hem till jul, efter förmodan fortfar väl spärrningarna i Falun om ej Örebro kan blifva förklarad fri från Koler till jul? 3e veckor åtgå neml sedan sista sjukdomsfallet innan staden kan förklaras fri från smitta."

Så var det då. I Falun förbjöd man besökare i rädsla för kolera. Tydligen blev det möjligt att resa hem, för den 13 januari 1854 skriver Adolf att och tackar för en trevlig hemmavaro.

Det första vaccinet

Den engelske landsortsläkaren Edward Jenner har lyfts fram som den som uppfann det första vaccinet. Kanske ska man snarare säga att han upptäckte det.
På 1700-talet var smittkoppor en fruktad sjukdom. Man har beräknat att cirka 60 miljoner européer dog av kopporna under 1700-talet.
Hur kom det sig att Edward Jenner, en tillbakadragen doktorn på den engelska landsbygden, skulle bli en firad man, en av medicinhistoriens stora?

Kokoppor

Edward Jenner hade en gång hört en flicka säga att hon inte kunde få smittkopporna därför att hon haft kokoppor. Då Jenner fick höra att flera kvinnor som arbetade som mjölkerskor inte blev sjuka i kopporna, gjorde han något som vore omöjligt idag. Han provade att ympa en frisk åttaårig pojke med kokoppor. Pojken blev sjuk, men tillfrisknade snart. Ett antal veckor senare ympade han pojken med smittkoppssekretet, och pojken blev inte sjuk i smittkoppor.
Jenner rapportera sin upptäckt till Royal Society i London, men de tog det för trams. Senare gav han ut en egen skrift, och inom några år började man i stora delar av Europa att vaccinera.
Vaccinet var uppfunnet. (Ordet vaccin kommer från latinets ord för ko, ”vacca”). I dag är smittkoppor i det närmaste utrotad.

Sveriges första vaccination

I Sverige blev den första personen vaccinerad 1801 och tio eller femton år senare blev det obligatoriskt att vaccinera alla barn i Sverige.
Så sent som 1963 inträffade det sista smittkoppsutbrottet i Stockholm. Tjugosju personer insjuknade varav fyra avled. Två av de avlidna var ovaccinerade, och två var vaccinerade mer än 40 år tidigare. Primärfallet var en svensk sjöman, som nyss kommit med flyg från Australien via bland annat Indonesien och Indien. Man tror att han blev smittad under flygresan.

Uppgifterna är från olika platser på Internet. Om du vill kan du läsa mer om Edward Jenner på många nätsidor. T.ex. HÄR

-------

Några ord om personerna från Karins brev.

Karins moster Ida Pripp och hennes barn Maria och Anna.
Julia Carlsson var rumskamrat med Karin.
Hagström och Augusta bodde hos Ida Pripp, troligen tjänstefolk.

Göteborg 1886

Julhälsning från Karin

Julhälsning!  Ett helt brev från Karin till pappa Adolf. Året är 1886 och vid den tiden bodde Karin och Carl i Göteborg.

Den 27 Dec. 1886.

Kära Far!

Jag har en bön till dig och jag vill rycka fram med den bums, så är det gjort. Vill du låna oss hundra (100) kr. och låta Pelle gå upp med dem till Spaak? Det är sista qvartalet på vår hyra hos honom …
Och så, tusen, tusen tack! för allt det underbara i den lilla lådan. Jag trodde ej det fanns någon botten uti den, en sådan massa paketer kommo fram, ett efter annat. Och så nedrigt stiligt allting sen! Calles stake slogos vi om, jag segrade så att nu lyser den och den blå och vita duken (eller vaggtäcket?) upp hela vår sal. Hvilken hade sytt den öfverdådigt vackra duken? Jag tror Ni äro några slags trållmakare som så precis känna vår smak. Och skedarna sen! Ja, ännu en gång, tack för allt!!! Jag som endast trodde det skulle vara några blöjjor!!!
Vår julafton gick mycket lungt förbi, den första Julafton vi tillbragt i eget bo! Jag hade bundet en krona af lingonris till salstaket, girlanger öfver dörrarna, gran med Almas klipta papper, till middagen fisk och gröt, åt Lotta ett Julbord. Se der alla våra arangementer! Vi ville Lotta skulle äta med oss, men det gick ej. Förrästen grät hon hela qvällen och tänkte på Eder. Efter middagen skulle Suss få ett par klappar Carl köpt henne, och så öppnades Eder låda. Ni skulle sett hennes förtjusning! För den hvita gubben var hon i början mycket rädd. Carl ville att hon skulle låta honom åka i hennes vagn, men det fick han ej förrän hon taget bort ”sina små söta flickor” som hon sade d.v.s. de andra dockorna. Nu har hon och snögubben blifvit goda vänner och han kallas Gustaf Pripp. Den lilla dockan som krupet med sotaren genom skorstenen kallar hon för Lotta, jag vet ej af vad skäl. Juldagen sprang hon dagen i ända upp och ned för trappen för att visa Lotta all sin härlighet.
Och nu en kyss till Eder alla från
Fars Karin.
Carl lägger regelbundet hvarje afton 36 patienser.

Personer som nämns i Karins Brev

Brevet är till Karins pappa, Adolf Bergöö, som pendlar mellan butiken i Hallsberg och familjen i Stockholm. Julen tycks familjen Bergöö fira i Stockholm som de även tycks ha gjort de senaste åren.
Pelle är Karins bror, som här är 22 år.
Suzanne – Suss är Karin och Carls dotter född i aug 1884
Spaak tycks vara ägare av det hus i Stockholm som Carl och Karin hyr.
Alma vet jag inte vem hon är.
Lotta Johansson var barnflicka hos Karin…
Snögubben har fått sitt namn efter Karins kusin Gustaf Pripp.

Julhälsning

BILD

Viktoriagatan 23 Föreningsgatan 16, ett hörnhus vid dessa gator. Carl kallar det "Viktoriabacken" i sin biografi. Jag har fått bilden på huset av en av de brevkontakter jag haft, så som det såg ut 1969 strax innan det revs. Karin och Carl bodde här från hösten 1986 till vårterminens slut 1888. Carl var då lärare på Valand. Ulf föddes ju också i det huset.

Inte så många brev

Från den här tiden finns det inte så många brev från Karin till föräldrarna. Kanske finns inte breven kvar, eller kanske var det så att Carl höll i pennan och skrev till Karins föräldrar. Och de breven har jag ännu ej läst, men det ska bli, bara jag kan ut och resa igen.

Apelviken

På sommaren 1887 hyrde Karin och Carl en stuga i Apelviken i Varberg, men till hösten var de tillbaka i Göteborg. Angående Apelviken får jag återkomma en annan gång.

Ur IDUN – Praktisk Veckotidning för Kvinnan och Hemmet

Två målarinnor:
Ellen Jolin och Emma Löwstädt-Chadwick.

Två målarinnor…
Jag läste just i ”IDUN – Praktisk Veckotidning för Kvinnan och Hemmet” om två av Karins konstakademikamrater: Ellen Jolin och Emma Löwstädt-Chadwik. De hade en gemensam utställning 1892, vilken på några sidor presenteras av en på den tiden välkänd författare och konstrecensent, Claës Lundin.

Två målarinnor

 

Lundin inleder sin artikel så här:

De två konstnärinnorna äro fröken Ellen Jolin och fru Emma Löwstädt-Chadwiek, bägge födda i Stockholm och elever af vår konst­akademi, fastän därpå utbildade i främmande land, där också en af dem, fru Chadwic, se­dan flere år har sitt hem. Ellen Jolin, dotter till vår glade, kvicke och allmänt värderade författare och skådespeare Johan Jolin…,”

Och så saxat ur artikeln:

Om Emma

”Fru Chadwick har behandlat flere motiv från Frankrikes kust, hvilka vunnit bifall på de stora årliga utställningarna i Paris, på hvilka hennes arbeten varit godt representera­de under tio års tid. Hon har deltagit i »sa­longen» i Champs-Elysées alla de åren, med undantag af 1891, då hon på den nya utställ­ningen i Champs de Marsvisade» Lecture», en genremålning af, så som fotografi afbildningen intygar, mycket god verkan. I år deltog hon åter i utställningen i Champs-Elysées. Hennes arbeten ha icke blott vunnit bifall hos Frankrikes konstälskare i allmänhet, utan ock erhållit officiela belöningar…,”

Och om Ellen:

Det var det konstnärliga utbytet från denna vistelse i södern, som fröken Jolin nu utställde i omkring sjuttio större och mindre akvarell­målningar, hvilka väckte konstälskarnes lifliga intresse och gjorde henne med en gång till hela allmänhetens gunstling. Förut föga känd af denna allmänhet, är hennes konst numera högt aktad, omtyckt och beundrad. Det säk­raste beviset därpå torde vara, att ett stort antal af de utställda konstverken genast funno köpare.”

Men så får jag berätta lite om tjejerna:

Ellen Jolin…

…och Karin började på Konstakademin samtidigt. Det finns några brev från Ellen till Karin och till Carl bevarade, så de hade således kontakt med varandra genom livet.
Det var på en bal hemma hos Ellen Jolin i Stockholm som Karin träffade Carl första gången. Ja Karin hade ju sett honom tidigare eftersom de båda var med på Akademiklubbens (AK) möten. Carl skriver om sitt möte med Karin på Ellens bal i sina memoarer:
”Så minns jag en bal hos Johan Jolin, vars dotter Ellen jag blivit bekant med i A. K.” (Akademi Klubben) Där träffade jag bland andra en liten fröken Bergöö. Det var hon som, när tiden var mogen, skulle bli min Karin. Men där satt jag med henne mellan ett par danser och pratade med undertryckt gäspning, utan att känna den minsta fiber inom mig skälva...
Lite nyfiken var allt Carl ändå, för en bekant kvinna hade sagt till honom: ”Den där lilla Karin Bergöö är inte som folket är mest: hon säger under veckor ej ett ord, men så någon gång öppnar hon näbbet och säger alltid något bra, rätt, kvickt eller rentav roligt.”

Och…

om samma tillfälle skriver Karin från Paris några månader innan hon gifter sig med Carl till sin mamma och berättar:
” Jag är nu så van vid den tanken, så att jag tycker det är som om det i alla tider varit bestämdt och afgjort att jag skulle blifva Carl Larsons hustru. Mins du mamma när jag en gång kom hem från A.K. och härmade honom då han uppträtt som "den starke mannen"? Och en gång då jag varit hos Jolins och han talt vid mig om en tidning till hvilken han ritat vignietten huru jag sedan hittade densamma (visst på något märkvärdigt ställe) troget gömde den i min portfölj. Jag undrar just om jag har den qvar ännu, se efter det, jag är rädd jag hade bort den då jag städade der före min resa hit ut.”
Karin har alltså gått och burit på ett tidningsklipp med en teckning av Carl Larsson i några år innan hon träffar sin Calle.

Emma Löwstädt…

…gick ut akademin året innan Karin, men de var ju inte så många tjejer utan alla umgicks med alla.
Karin och Emma sov en natt över på Gripsholms slott och bestämde sig då för att stanna någon tid i Mariefred. Karins mamma anslöt. Det var sommaren 1880 och det var då Karin målade av Gripsholms slott.
Emma bodde också i Grez-sur-Loing samtidigt som Karin. Hon gifte sig i Frankrike hösten 1882, just efter att Karin och Carl Larsson förlovat sig. Så Karin och Carl deltog i bröllopet. Karin skriver:
"Så är jag den 14 bjuden på Emmas bröllop och jag är så rädd att jag ej skall få pengar innan dess, emedan det är en hel massa som jag behöfver köpa. Carl skall vara ett af Emmas vittnen derför är jag bjuden med, annars kommer det ej att blifva mycket folk, och som man troligtvis skall vara klädd i promenaddräkt kommer jag att hafva min svarta sidenklädning. Jag måste hafva mig en ny hatt, och jag skulle mycket önska att jag också hann få mig en snygg kappa. Man skall först gå till Maireriet sedan i kyrkan och så blir det visst någon frukostmiddag hemma hos hans mor innan de fara till Concarneau (vid kusten), der de komma att bo i vinter.”

Emma och hennas man köpte senare ett av pensionaten i Grez-sur-Loing och bodde där i flera år.

Två måarinnor

Bilder:
1 Tidningsomslaget IDUN
2 Emma Löwstädt. Kanske känns mannen igen. Karin har målat honom också.
3 Ellen Jolin. Gagnef står det på bilden som är ur en tidning. Ellen var antagligen hos sin Akademikamrat Ottilia Adelborg när hon målade bilden. Och barnen Brita och Kersti känner vi väl alla igen.

Två målarinnor

 

Vill ni läsa hela artikeln så finns tidningen Idun HÄR
Sedan, 1892:50. Två målarinnor. Ellen Jolin och Emma Löwstädt-Chadwick.

---------------------------------------------------------

Karin fyller år

Födelsedag

Idag, den tredje oktober 2020, fyller Karin 161 år. Varje år brukar vi fira Karins födelsedag med kaffe och äppelkaka i Bergööska huset i Hallsberg, men i år blir det p.g.a. coronapandemin inget firande där.

Här kan ni läsa om Karins födelse. Det är mamma Hilda som skriver i ett brev till Karin den andra och tredje oktober 1910 och berättar för Karin hur det var när Karin föddes.

Söndag den 2 Oktober 1910

Min älskade Dotter Karin.
En lika vacker och ljuflig Söndag som denna, var Söndagen den 2 Oktober 1859. På fm. hade jag lite "ont i ryggen". Jag gick upp till Mamma, vi bodde på nedre botten i samma hus -- och sade "Vet Mamma jag har fått lite ont i ryggen"! "Jaså"! svarade Mamma, lite småmysande, vi ska be Pappa att vi få låna hästarne och fara ut och åka" jag ska följa med, och Bergöö också kan gerna följa med. Alla sågo de så menande ut. Så tyckte Mamma att vi kunde hemta Fru Sjöstedt med oss hem -- hvilket gjordes -- hon sade till Mamma i en vrå "det är ingen brådska, jag går hem nu, men kommer igen i qväll"! Så skedde. "Nå hur är det nu då"? voro hennes första ord då hon kom åter på qvällen. "Jo jag har såå ont i ryggen"! "Åja, åja vänta, vänta bara, det blir nog värre vad det lider"! Det var hennes vänliga trösteord. Men -- det blef inte så farligt mycket värre i ryggen, det blef arbete men inget ont, arbete hela natten och hela Måndan, bara arbete väldigt till Måndag qväll (utan något ont) men -- så kom slutligen -- också -- den raraste flicka i verlden, och rar är hon än den dag som är, det Karin barnet Gud Signe henne. Denna historia har du nog hört många de gånger förr, men jag var (är) så "uppe i" den dagen, just så lik denna vackra att jag nästan måste tala (skrifva) derom.

Den 3 Oktober Måndag.
Efter som du ej tycker om något obligatoriskt och det gör inte jag heller, så kommer detta till dig när det kommer och jag säger inget mer -- fast alla mina tankar äro hos dig med de varmaste välönskningar. Min sparbössa har jag vitjat för din sparbok men stort fynd eller fångst i mängd, fann jag ej -- det lilla som var ligger dock i boken din.

Hälsa Carl mycket ifrån
din Moder.
Du kan inte tro så granna lönnarna äro i Trädgården i år, och så mycket stjernor på Guds himmel!

födelsedag
födelsedag
födelsedag


Bild 1
Karin och Carl, Kanske kan bilden vara från den tid då mamma Hilda skrev brevet till Karin

Bild 2 och 3 (delförstoring)
Köpmangatan i Örebro före 1926. Kanske kan det vara den träbyggnad där Karins morfar och mormor bodde och hade sin affär.
När Karin föddes bodde Adolf och Hilda i en lägenhet i samma hus som Hildas föräldrar.

Bilder är från Digitalt museum - Örebro museum.
Bild OLM-6424
Samhör med Nils Lindström

 

--------------------------

På distans

Distanscirkel

Under våren hade vi en distanscirkel och läste Karins brev till sina föräldrar. Det berodde inte på corona, eftersom vi beslutat om det innan smittan bröt ut, och nu hoppas vi på en fortsättning.
Vi gjorde det enkelt genom att enbart använda e-post. Curt, som håller i cirkeln, skickade ut några brev varje vecka och deltagarna läste och skickade tillbaka frågor och funderingar.
Vi har läst brev från den tid Karin gick på slöjdskolan 1873 till och med en sommarmålarkurs 1880, och nu är tanken att  vi börjar med brev från Karins sommarsemester i Varberg och därefter resan till Paris och så vidare.

Inga konstigheter och inga kostnader, men man ska naturligtvis vara medlem i ”Föreningen Karin Bergöö Larssons vänner” (Karinföreningen)

Till höger ett utdrag ur ett av Karins brev från Varberg sommaren 1881

Vill du vara med

Så om du är, eller vill bli, medlem är det bara att anmäla intresse för distanscirkel HÄR.

På grund av corona så har föreningen inte kunnat ha någon ”riktig” cirkel, som vi brukar ha i Hallsberg. Och inte heller har vi haft några möten eller fester. Det är trist, men inget att göra åt.

Bild ur Karins skissbok från Varberg 1881

Käraste mamma!

Jag är nu lyckligt och väl hemkommen från fiskIäget der jag varit sedan thorsdags förmiddag då Baggens Per skjutsade fröken Filippa, Anna Palm och mig dit. Anna for tillbaks samma dag. På thorsdagen blåste det mycket så att hvarje våg sköljde öfver kajen och alla fiskarne voro hemma och stodo i grupper i lä bakom stugorna. Det väckte naturligtvis stor uppmärksamhet att se oss måla. Vi voro omgifna af åtminstone en 30 karlar för utom qvinnor och barn i oändlighet. Pojkarna stodo till och med på hufvudet för att blifva afritade. När vi sednare på aftonnen togo in modellerna i stugan kom det genast fullt med folk dit och så att innan jag lade mig var jag glad att få öppna fönstret.

distanscirkel

 

Brev från Stina

Här är också ett brev från Karins syster Stina till Karin. Stina som är tretton år skriver från Stockholm, där familjen Bergöö har en lägenhet och där familjen samlas för att fira jul. Brevet är från den 20 december 1882. Karin och Carl är nyförlovade. Karin bor i Paris och Carl i Gre-zur-Loing. På den tiden gick det inte an att förlovade par träffades utan "förkläde". För Karin väntar hennes allra första jul, skild från sin familj.
OBS: Tryck på bilderna så blir de stora och mer läsbara.

 

Distanscirkel

Sida 1

---   ---   ---   ---   ---   ---   ---   ---   ---   ---   ---   ---   ---    ---   ---   ---   ---   ---   ---   ---   ---   ---   ---   ---   ---   ---

Karindagen

Karindagen 2020

Karinföreningen brukar alltid bjuda på kaffe och Edlas kaka på Karindagen, men i år har föreningen inte varit engagerade i Bergöövåningen av förståeliga skäl. Därför vet jag inte om det bjuds på kaffe och kaka i år.

Men…

Men här kan jag ändå ta tillfället i akt att gratulera alla som heter Karin, och jag gör det med ett utdrag ur ett brev från Karin till hennes mamma.

Karin till Grez

I början av juli 1882 reste Karin från Paris ut till konstnärskolonin Grez-sur-Loing.

Den tredje augusti skriver hon hem till mamma och berättar om hur hon blev firad på Katarinadagen. Ja, på den tiden var det alltså Katarina som firades den andra augusti. Först efter 1901 blev det Karin i almanackan, men naturligtvis firade även de som heter Karin sin namnsdag då också: ”Karin är en svensk kortform av Katarina”

Här, till höger, kommer första hälften av Karins brev från den tredje augusti 1882, och nedan ett recept på Edlas kaka om du själv vill baka en.

Edlas kaka

6 ägg
2 hg socker
1 hg potatismjöl

Rör gulor och socker, vitorna vispas hårt och tillsätts försiktigt. Slå smeten i smord, bröad rund form. Grädda i 175 grader mitt i ugnen ca 50 min. Dela kakan, äpplemos mellan, grädde över.

Ett annat sätt

Slå smeten i bakpappersklädd långpanna och grädda i 250 grader mitt i ugnen ca 7-8 min. Dela kakan och lägg över varandra.

Karindagen

Bilden är från ett årsmöte, tror jag, kanske 2018.

Gréz den 3 Augusti 1882

Kära lilla mamma!

Du kom ihåg mig på Cattarinadagen, tack, tack derför och för ditt långa bref. Nu skola ni höra huru jag firade min s.k. namnsdag. Kl. 1/2 11 foro hela den Svenska kolonien, försedda med matsäkskoriar och åtföljda af hela familjen Chevillons viftningar och välönskningar, till Fontainebleau. Det var en sådan der riktigt lantlig utfärd, som förr i verlden när vi foro från Hallsberg till Lerbeck. Vi hade ett utmärkt resväder, lagom mulet för att ej vara för varmt. Det var ett par timmars väg dit, jag fick hjälpa Paul (den äldsta Chevillon) att köra. Framkomna dukade vi upp vår frukost i Fontainebleau­skogen ett par trupper soldater tågade förbi och vi kunde ej låta vara att lyfta våra glas och säga "vive la Republique" (litet skoj ibland, skadar aldri grand). Sedan vi vederqvickt oss med vår sköna höna m.fl. rariteter gingo vi för att bese slottet, vi vandrade der i två timmar, och voro glada att åter slippa ut derifrån. Många af rummen voro lika dem på Gripsholm, theatern var större men ej så smakfull, intressantast var en stor balsal bygd af Frans den förste, och decorerad med halfmånar på alla möjliga och omöjliga ställen, Diane de Poitiers till ära. Vi foro en annan väg genom skogen hem, förbi "Fe träsket" (tre famnar i quadrat ungefär), plockade ljung och ormbunk af ett par alnars längd. Vi kommo lagom att hinna bada innan vi åto middag.

Kommentarer

en sådan der riktigt lantlig utfärd, som förr i verlden när vi foro från Hallsberg till Lerbeck.” skriver Karin.
Familjen bodde i Hallsberg, men Adolf hade en verksamhet i Lerbäck också som sköttes av Claes och Mathilda Stenström. Claes var bror till Karins mormor och Mathilda var syster till Karins pappa, Adolf.
Karin fick hjälpa till att köra häst. Det hade hon också fått göra i Hallsberg.
Många af rummen voro lika dem på Gripsholm, theatern var större men ej så smakfull”, skriver Karin. Sommaren 1881 hade Karin fått övernatta en natt på Gripsholms slott och under en tid den sommaren bodde Karin och hennes mamma i Mariestad. Det var då Karin målade av slottet.
Tydligen tyckte Karin att teatern i Gripsholms slott var mer smakfullt än i slottet. Man får väl anta att det var Château de Fontainebleau som de besökte. Det lär vara det största av de kungliga slotten i Frankrike

Det går att läsa om slottet här:

Ur ett brev från Hilda till Adolf

Och så en liten episod ur Karins liv.

En liten episod ur Karin liv hämtad ur ett brev som Karins mamma Hilda skrev till Karins pappa Adolf den 29 december 1876. Vid den tiden har Karin endast en termin kvar i Slöjdskolan för till hösten 77 blev hon antagen till Konstakademien.

Familjen Bergöö har hyrt en lägenhet i Stockholm där Hilda bor tillsammans med Karin och Stina. Stina har just börjat skolan. Nu är det jullov och Karins bror Per är också i Stockholm. Annars går han på Karolinska läroverket i Örebro.

Här följer alltså inte hela brevet, som för övrigt är ett grattisbrev till Adolf som fyllde år den 30 december. Här till höger får ni endast läsa vad Hilda skriver om Karin. Och nedan ett smakprov på Hildas handstil.
.

episod

Ur Hildas brev

Kajsa utstod igår en förskräckelse som jag i förtroende talar om för dig … hon gick på fm till sömmerskan med sin klädning för att få den ändrad och hade då stoppat 15 kronor (hela sin kassa) i handsken för att betala sömmerskan– henne träffade hon ej hemma men gick derefter upp på slöjdskolan och tog hem en lerklump hvarpå hon börjat en qvinnocomposition, på afton skulle vi gå ut då saknade hon sina pengar sökte länge hemma men kom till slut ihåg slöjdskolan och skyndade dit med ovanlig fart samt fann dessa till alla lycka der på golfet, den våran ungen rar är den, men slarvig är hon dock det är ju alla artister så man får väl lägga det på hennes artistiska begåvning.

Carl Larssons födelsedag

Carl Larsson 60-år

Den 28 maj 1913 fyllde Carl Larsson 60 år.
Få människor i vårt land, om ens någon, har varit en sådan superkändis som Carl Larsson. När han fyllde 60 år den 28 maj 1913 gav veckotidningen Idun ut ett helt tidningsnummer för att hylla Carl.
Vilken av vår tids kändisar skulle kunna få något sådant att hända. Att en veckotidning under en vecka tog bort all annan text och enbart i hela tidningen skrev om en enda person.
Nå det är några sidor reklam och annonser i slutet, men av tidningens 31 sidor handlar 25 om Carl Larsson och det finns inga andra artiklar.
Häruti kan du läsa Karins lilla berättelse om Carl som inte äter kalvkött, så vida Karin inte presenterar det som får eller kyckling o.s.v.
Vidare kan du läsa Georg Paulis berättelse om Carl i Gréz. Elin Wägner skriver om Karin, men inte ens Elin Wägner tycks ha förstått Karins betydelse som skapande konstnär utan ser henne som en betydelsefull hustru och modell åt Carl.
Ja, här finns mycket att läsa om Carl och Karin. Tidningen finns digitaliserad av Göteborgs Universitetsbibliotek.

Till tidningen Idun

carl larsson 60-år

I landets alla tidningar hyllas konstnären Carl Larsson.
Bilden är ur Stockholmstidningen 1913-05-28 och texten under bilden börjar: "Idag gå från millioner hem lyckönskningar till hemmet i Sundborn. Husfadern där fyller år, ett av de runda årtalen…"

Sorgens år i Örebro 1862

Sorgens år

År 1882 var ett sorgens år för familjen Bergöö. De bodde då i Örebro. En stad med ungefär 7500 invånare.
Den 25 maj föddes Karins lillebror. En liten gosse som dog samma dag av ”konvulsioner” (kramptillstånd).

sorgens ar

Den 17 september dog Karins morfar, Lars Sahlqvist 52 år gammal av kräfta i magen.

sorgens

Och den 30 oktober dog Karins lillasyster, Elsa, ett år och sju månader gammal av Pelssjuka (Diphtheria) lika med difteri.

sahlqvist

I Död och begravningsboken står det ibland diphtheria, ibland pelssjuka eller strypsjuka, men det lär vara samma sjukdom, för oss mer känd som difteri. Pelssjuka för att det ser ut som päls i halsen. Strypsjuka för att halsen svullnar igen och kväver.

Så tog jag mig för att titta efter hur det var året 1862 med barnadödligheten i Örebro. Det skulle jag nog inte ha gjort. Det är lätt att ta illa vid sig. Året 1862 var i Örebro inte enbart sorgens år för familjen Bergöö, utan förmodligen för alla örebroare.

Döda barn under 7 år i Örebro 1862

Jag har studerat Död och begravningsboken för Nikolai församling i Örebro och räknat döda barn under sju år 1862. Här är det skrämmande resultatet jag kom fram till.

Difteri                                               43
Luftrörsinflammation             29
Mässlingen                                   16 ofta med lunginflamation
Lunginflammation                      8
Hjärinflammation                       6
Maginflammation                       5
Allmän svaghet                            5
Tarminflammation                     5
Konvulsioner (kramp)              4 ibland med för tidigt född
Hjärnvattusot                               2
Lungsot                                             2
Tvinsot (Atrophi)                         2
Bronkit                                              2
Bukhinneinflammation           1
Inflammation i luftstrupen    1
Invärtes slag                                  1
Syfilis                                                  1
Gulsot                                                1
Ej uppgiven orsak                       6

Summa                                        140 döda barn

Med reservation för att jag missförstått någon uppgift eller en smärre felräkning.

Tilläggas kan att 15 av barnen inte var mantalsskrivna i Örebro. Det fanns de vars föräldrar var på tillfälligt besök eller som tillfälligt arbetade i staden men var mantalsskrivna på annan ort.

För ett barn stod det så här: "o.ä. flickebarn af okänd moder från icke uppgiven församling". Och det fanns ett barn till utan uppgiven mor. Det var på den här tiden tillåtet för kvinnor att föda barn utan att uppge sitt namn eller härkomst.

Totalt var det 209 människor som dog i Örebro (mantalsskrivna här) 125 av dem var barn under 7 år det året

Förmodligen var barnadödligheten inte lika stor i hela landet, men vid den här tiden fick man räkna med att cirka en fjärdedel av alla födda barn dog innan fem års ålder.

Curt
Annonserna i inlägget är från Nerikes Allehanda.

Ur Bonniers Månadshäfte

Min man

Inför Carl Larssons 60-årsdag 1913, blev Karin ombedd att skriva en liten artikel i Bonniers Månadshäfte med titeln "Min man". Den står här till höger i sin helhet.

Men först ett urklipp ur ett brev som Karin skrev till sin mamma Hilda.

Söndags afton.

Lilla Mor!
Kan du tänka dig att jag dessa dagar varit upptagen med att skrifva uppsatser till Idun och Bonniers Månadshäften om min herre och man!
Ja det skulle också bara vara i egenskap af din dotter jag skulle våga mig på det, så förtjusande som du skrifver, Mor lilla!
Barnen förklara emellertid att de ej vill hafva en literär mor, som är försvunnen hela dagarna och jag har låft dem att icke författa några skrifverier mer, om ej då Carl fyller 70 eller 80 år.

 

Förlovningen

I sin berättelse om "Min man" börjar Karin med Carls frieri på bron över floden Loing i Grez. Hon ger en fin bild över hur livet just i ett enda ögonblick förändrades.
Detsamma gällde för Carl Larsson. Han skriver i sina memoarer angående förlovningen med Karin: "både jag själv och alla de andra funno i mig en alldeles ny människa och en annan konstnär".

– – – – –

Håll nu till godo med Karins fina tidningsartikel…

MIN MAN.

En solig söndag för trettio år sen, i Gréz-par-Nemours, mitt på den gamla bron över den lilla floden Loing, som kommer ringlande från Fontainebleau-trakten, förbi de kända målarkolonierna Barbizon, Marlotte, m. fl. med minnen från Millet, Carot, bröderna Goncours, Murger och många andra, sade Carl Larsson några ord, som gjorde att jag för första gången såg att skogen verkligen var grön, och vilka blevo orsaken till att jag nu av "Bonniers Månadshäften" blivit ombedd att skriva om ”Carl Larsson i sitt hem”.
Det kan ju tyckas att jag är närmast till det, men, men – – –
Att han är den raraste huskatt, veta ju alla som sett huru kärleksfullt han ritar av varje vinkel och vrå i sitt hem, så att, som en österrikare en gång yttrade: ”Förr bodde Dryader i skogens trän, men Carl Larsson ser dem i varje stolsben.”
Kanske är det också hans ängslan att låta ett ögonblick fladdra obegagnat förbi, som gör, att han griper första bästa motiv, och som kom honom att i ett par års tid sitta i Madame Chevillons lilla trädgård i Gréz, och måla den ena akvarellen efter den andra, endast vändande sig runt om på sin målarstol, i stället för att som sina amerikanska och engelska kolleger begiva sig på jakt efter motiver, lastade med tunga bördor av inventiösa målargräjor, och ofta ej återkomma med annat resultat av sina ansträngningar, än den utrökta pipan.
En annan förklaring på hans stora produktionsförmåga är att han aldrig slappt drar ett streck på måfå, utan ständigt däri målmedvetet nedlägger hela sin energi.
Detta gör också, att han vid varje avslutat arbete, sjunker tillsammans av trötthet, som efter den kraftigaste kroppsliga ansträngning, och fast föresätter sig att nu vila ut ett tag.
Nästa morgon börjar samma historia om på nytt ...
Men det var ej om min man som konstnär jag skulle skriva.
Detta är dock litet svårt att komma ifrån, då hela familjens intresse vänder sig kring Fars arbete.
Skall jag kanske berätta, att jag aldrig sett en sur min eller fått ett ovänligt ord då det varit fråga om de annars så prövande hushållspengarna; att han mycket lätt blir ”topp tunnor” rasande när familjens hammare ej ligger på sin rätta plats, men att han blir lika fort god igen (när han hittar den där han sist lagt den).
Tråkig är han aldrig.
Ibland, då vi skola sätta oss till bords, och jag tänkt bjuda på någon godbit i hans smak, få vi höra honom i telefon från skolhushållet i Falun dit han vandrat över bergen.
Också för långresor, bestämmer han sig lika hastigt.
En morgon satte vi oss i vår släde för att fara till närmsta by och bese något ”gammalt antikt”, som en bondgubbe trodde sig kunna slå mynt av, men befunno oss i stället påföljande afton i Berlin.
För närvarande är min man fullt upptagen med att rita, måla och etsa av, samt att i sirligt gratiös rytm svänga om med Gunlög, vårt första lilla barnbarn, en ny ”Eufrosyne" ...
Och än lyser skogen lika grön här uppe i Dalarne, som en gång för trettio år sen i en liten bondby ner i det soliga Frankrike.

Karin Larsson.

Den första april 1909

Ett brev från Karin till mamma Hilda 1909

Thorsdagen den 1 April

Lilla älskade Mor!

Tänker du verkligen presenta mig ännu mera öfverdrag! Kära älskade lilla Mor en sådan ovärderlig gåfva kan jag visst icke säga nej till. Men har du verkligen låtit väfva det för min och icke för din egen skull för i så fall väntar jag gerna till nästa gång du får någon väf i ordning.
Vi äro nu i Sundborn mitt uppe bland lim och oljemålande målarjannar och målarpyttsar. Skola få det litet uppsnyggat till Påsk. Här ligga drifvorna meterhöga utanför knutarna och som det snöar oupphörligt skulle de snart vara dubbelt så höga om det icke samtidigt töade och smälte.
I dag är det första April och jag skall naturligtvis som alltid Pappa förr i verlden narra någon af mina ungar att ”det går en stor katt på taket”. Jag har ingen lust att arbeta mitt uppe i det här bråket och har bara hållit på med att plantera om mina blommor och att baka pepparkakor.

Helsa flickorna och Bergöös.
Din
Karin.

 

ett brev

Ett brev betyder så mycket.
Bild: Hilda Bergöö

En gravsten samt Hilma & Maria Stenström

Två frågor

Jag undrar om någon av er läsare kan svara på dessa frågor. Minns någon den här gravstenen. Bilden är fotograferad av Sam Lindskog och ska enligt uppgift vara från Hallsbergs kyrkogård. Lars och Maria Christina Sahlqvist var Karins morfar och mormor.
Lars Sahlqvist dog 1862. Tre år innan familjen Bergöö flyttade till Hallsberg. Han var handelsman i Örebro och är enligt Nikolai död- och begravningsbok begravd vid Nikolai kyrkogård i Örebro.
Maria Christina dog 1898. Hon flyttade enligt husförhörslängden till Hallsberg 1874. Enligt begravningsboken för Kumla begravdes även hon vid Nikolai kyrkogård i Örebro.
Men tydligen har det rests en sten vid Hallsbergs kyrkogård trots det. Det tycks mig lite märkligt, men så kanske gick an att göra.
Gravstenen tycks inte finnas kvar på kyrkogården.
Bilden har jag hittat på Digitaltmuseum och tillhör Örebro läns museum.

Vet ni något om det så hör av er via vår kontaktsida (HÄR)

frågor

Örebro läns museum   -   Digitalt Museum
Fotograf Samuel Lindskog

Ny uppgift.

Ulrik Jansson har granskat bilden och säger att det inte är Hallsbergs kyrkogård.
Till Bilden från Örebro läns museum står att den är från Hallsbergs kyrkogård, men jag tror att Ulrik har rätt.
Jag lutar åt att det är Nikolai Kyrkogård, också kallad Södra kyrkogården, i Örebro

Curt

Senaste nytt

Nu är det avgjort. Eftersom Ulrik påpekat att bilden inte är från Hallsbergs kyrkogård mejlade jag en fråga till Örebro kyrkogårdsförvaltning. Svaret lyder:

Gravstenen finns kvar och är en sk blivande kulturgrav, dvs den kommer att stå kvar och gravplatsen ska ej återupplåtas till någon annan utan det är Örebro kyrkogårdsförvaltning som äger den.
Gravplatsnumret är kvarter B nr 96 på Nikolai (kallas också södra i folkmun) kyrkogård i Örebro.

De har också skickat med en enkel kartbild var stenen står och den står ner mot Oscaria huset och järnvägen, så då vet jag att bilden är från före 1913 då Oscariahuset byggdes.

Curt

Den andra frågan berör systrarna Stenström.

Hilma och Maria Stenström var kusiner till Karins mamma och till Elise Sahlqvist. De kom till Hallsberg på 1880-talet för att arbeta vid Elise Sahlqvists hattfabrik. De bodde från början hos Elise, men flyttade 1911 in i municipalhuset i Hallberg, där O.A. Olsson var handlare.
De var ogifta, bodde tillsammans och kallades ofta för systrarna Stenström.
Nu undrar jag om det finns någon som minns dem eller har hört något om dem. De bodde kvar här i Hallsberg livet ut. Hilma dog 1932 och Maria 1939.
Begravningsannonsen är ur Svenska Dagbladet 1939-10-20

frågor
Maria

På begravningsannonsen namnges fyra brorsöner.

Hilma och Maria Stenström hade två bröder som båda under en tid arbetade som bokhållare i Bergöös affär i Vita huset i Hallsberg.
Ludvig Stenström blev senare anställd vid Folkbanken i Hallsberg. Det är hans son Yngve, som nämns i annonsen. Yngve studerade juridik i Uppsala och blev såå småningom kanslichef i Göteborg.
De andra tre brorsönerna är söner till Viktor Vilhelm Stenström. Viktor gifte sig med en kusin, Hilma Stenström. Inte Hilma här ovan utan Karins kusin Hilma som i barndomen bodde i Lerbäck och var dotter till Adolf Bergöös syster Mathilda och Karins mammas kusin Clas Stenström.
Viktor och Hilma bodde efter att de gift sig i Filipstad. De hade de tre sönerna, Helmer, Ernst och John.

Svar
1939 när samling ska ske på Järnvägshotellet inför Maria Stenströms begravning jobbade mina föräldrar där. Pappa som servitör och mamma i köket.
Hälsningar  Lille-Mor Lindholm

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Karin och Carl.

Tecknaren och målarinnan

Tecknaren Carl Larsson och målarinnan Karin Bergöö gifte sig på försommaren 1883. Karin hade då bott närmare ett år i Frankrike innan hon tog tåget hem för att förbereda sitt bröllop.

Carl Larsson hade lämnat in några målningar till Salongen i Paris och ville avvakta för att se om de blev antagna. Han hade också en del illustrationer som måste bli färdiga.

Om en av målningarna på Salongen skrev Norrköpings tidningar 1883-05-04 följande:

Tecknaren och målarinnanCarl Larsson: ”På landet”, en hönsgård mellan murar, synbarligen ett hafsverk, som den ärade artisten slungat fram för att få vara med, vilket han väl eljest svårligen kunnat under sina alla beställningar av illustrationer.

De var tydligen inte så imponerade av Carl Larssons målning, men Carl fick revansch. Två av de inlämnade målningarna gav honom tredje klassens medalj. Det finaste en debutant på Salongen kunde få.

Bohuslänstidnigar1883Belöningar å Paris-salongen. Enligt meddelande till Göteborgs handelstidning från Paris har – utom skulptören Hasselberg – även Carl Larsson erhållit medalj för en tavla "På landet".
Ur  Bohusläns tidningar 1883-06-01

Båda målningarna köptes av Pontus Fürstenberg, svensk konstsamlare och mecenat

Tecknaren

Den här målningen av Carl Larsson, som Norrköpings Tidningar inte uppskattade lär ha sålts vid Parissalongen 1883 till en privatperson i Kanada. Och det var nog inte den som gav Carl medaljen, utan en eller två andra målningar.

Nå, Carl kom efter till Stockholm för att för första gången träffa sina svärföräldrar och för att gifta sig med Karin. Någon större uppståndelse var visst inte det. För tidningarna ordade inte så mycket om den saken.

Vad nytt
… och den utmärkte tecknaren Carl Larsson med målarinna Karin Bergöö. Båda de nygifta paren avreste strar (strax kanske det ska vara) till utlandet.
Ur Bohusläns Tidningar 1883

Som synes, här liksom i andra tidningar får de endast några korta rader. Det ska ta ytterligare en tid innan Carl blir den stora konstnär, som han blev.

Men visst är det lite roligt att Carl kallas tecknare och Karin målarinna. Jag undrar vad Carl tyckte om det?

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

Hilda flyttar

Hilda flyttar in i vita huset i Hallsberg

I ett brev till Karin berättar Hilda om att hon nu flyttat in i det gamla hemmet i Hallsberg. Hon har då bott och varit skriven i Stockholm sedan 1891.
Enligt tidigare brev är det tydligt att hon är i Hallsberg en tid innan hon flyttar in i sin lägenhet. Kanske bodde hon i någon annan lägenhet eller hos Per och Anna, medan det rustades i hennes "gamla hem".

Här nedan är första sidan ur brevet avfotograferat från originalet som finns i Uppsala Universitetsbibliotek. Därefter, till höger, hela brevets text.

Hilda

Några förekommande namn

Hilda är Karins mor
Per är Karins bror Gift med Anna (Böö = Bergöö)
Anna Håkansson född Stenström är Karins kusin. Hon är gift med Pontus Håkansson och de bor i Mariedamm.
Stina gift Bather är Karins syster, som bor i Wimbledon.
Karin som fått brev av Esbjörn är Per och Anna Bergöös dotter och Esbjörn är Karins yngsta barn.
Anna (på slutet om sängar och sängkammare) är Anna Wilhelmson som är "sällskapsdam" åt Hilda. Anna är syster till konstnären Carl Wilhelmson.

Okt. 4 Hallsberg 1906

Älskade Karin.
I går din dag, den tredje okto: flyttade jag som ämnat var åter in i det gamla hemmet och här sitter jag nu i glänsande solsken och omgifven af all vänlighet och godhet. Målare, plåtslagare, snickare m.fl. manspersoner, Pers deribland, du kan inte tro hur innerligt snäll Per är och hur han vill göra allt bra här för mig. Han är så rart intresserad derför och mycket som jag tycker ej behöfs säger Per "Jo vist"! vist också det målas och kan du tänka han har låtit ändra (tagit ner) en vägg, en hel vägg och gör så att ingång till Closs blir på annat ställe än i sängkammarn och det är jag innerligt tacksam för, och Per gör det så gladt. Vattenledningstratten var mycket snuskig så jag framställde om jag möjligen kunde få en ny. Per nekade ej men trodde det skulle vara förenat med omständigheten rörläggare och tocke men jag nämde att det gjorde <???>wärlden i Stockholm, dyrt trodde Per men så kom målarn 6.50 kostade tratten och målaren log åt den fruktade rörläggaren och sade "det sätter jag dit på ett ögonblick och genast telefonade han (Per) efter Closs och slasktratt är jag så tacksam för, ja! jag är nog så gränslöst tacksam för allt må du tro.
Anna Håkansson är i Stockholm för sina ben fötter och Anna Böö för sina händer så gubbarne Pontus och Per äro ju gräsenklingar. Per var hos Pontus i går och i morgse sade Per lite bekymrad till mig "Snälla Mamma om Söndag vet jag inte hur Mamma skall få någon mat jag har bjudit några herrar till middag" då jag bad honom ej vara orolig för den sak, nu kan jag börja få koka lite sjelf, att målarn håls i köket gör inget men Per sade så snällt att han tyckte det var för snart, men Gud ske lof och tack, nu så reda Anna och jag oss.
Målar Anderson sade då han frågade mig om färg och jag sade att jag ej har stort färgsinne "det var märkvärdigt och Per och Karin (menande dig och Per) som ha så bra färgsinne. Lönnarna i trädgården glänsa grant gula i solen -- det är så herrligt. Per hade bref af Stina i dag de må väl säger hon fastän de ha bråk med handtverkare, till dig och Stina mina första bref från det gamla hemmet.
Kära du jag kom nyss att gå upp på gästrummet och fick då se att sängarne stå bak o fram. Jag hade frågt Anna om bräderna vid fötterna voro isatta? Ja svarade Anna! Pytt. Nu fick Carl ingen "soflycka", skulle jag tro. Han sade mig en gång att utan fotbräden fick han ingen soflycka".
Karin var mycket förtjust och glad åt Esbjörns bref. Med ett ord då och ett då har detta hopkommit -- från
Moder.
Anna W:sons sofrum blir gamla sängkammarn och Kabinettet kallas Anna W:sons förmak. Hon tycker det är ståtligt värre!

Januari 1883

Fortsättning på de två senaste inläggen.

Brev från Karin i januari 1883

Att brevet är från januari 1883 måste vara sant, trots att Karin daterat det "Paris den 12 december". Men eftersom hon böjar med att berätta några ord om vad hon gjort på nyårsaftonen, kanske hon menade den 12 januari.

Ur brevet, angående julfesten 1882

Har jag icke talat om vår Julfäst? Jag hade min blåa klädning som var mycket bra för tillfället. Jag tog bort rosätten der bak och gjorde rysch deraf kring halsen (rysch och spetsar som på ärmarna och det vann klädningen mycket på.) bakvåden draperade jag upp ungefär så här* så att det hela föll mera enkelt och rakt, icke så mycket veckat och skrynklat som förr.
Dagen före fästen var jag aldeles uppsvullen på den ena sidan af kindbenet (troligtvis en följd af plomberingen) för att få det att gå bort, masagerade jag och bultade på det aldeles förfärligt hvilket hade till följd att det på Julaftonen var ännu mer uppsvullet. Jag fick gå med omslag af varma kryddor hela dagen så att på aftonnen var det tämligan bra. Birger var der med sin unga fru, en förtjusande liten söt Spanska. (Jag var så jaloux på Carls vägnar att icke också han fått en Spanska.) Någon hade frågt henne hvilken hon tyckt bäst om af de Svenska fruntimren och då hade hon svart ”mademoiselle Larsson”. Detta talar jag ju bara om emedan jag vet att mamma tycker det är roligt höra allt möjligt. Carl talte om det för mig, samt att alla hans kamrater kom och gratulerade honom. Juldagen var det regnigt och grått väder, vi voro mycket trötta efter att ej hafva kommit hem förr än kl. 6 på morgonen.

* I originalbrevet är det förmodligen en teckning.
--------

Kommentar

Ja, mer om festen får vi inte veta av Karin, men på juldagsmorgonen åt de frukost hos Spada som varit festarrangör:

Ur brevet, angående frukost på juldagen

Spadas frukost bestod af öfverlefvor från Julaftonnen, kall gås, rökt lax, anjovis och brånvin, till det varm potatis, äggröra ost och frukt. Fru Bloch som förut varit hos herrskapet Starks var värdinna. Servietter finge vi klippa oss af silkespapper. (Ja har jag talt om allt detta förut så får mamma förlåta mig.) Der hölls tal under middagen, sjöngs efter kaffet och mot qvällen toge vi oss till och med en liten sväng.

Kommentar

Ja, så mycket om julfesten 1882 fick vi här inte veta, men julen 1884 firade de i Grez och från den festen får man, om man vill, veta mycket mer. Den festen har Spada omsorgsfullt beskrivit i Svenska dagbladet och dessutom i en bok som kom ut ett antal år senare.

Spadas berättelse om julen 1884 kan ni läsa här: TRYCK på bokomslaget så kommer du till Spadas berättelse om julen i Grez 1884. (Ett utdrag ur boken Svenska Paeriser-konstnärer i Hvardagslag: P.A. Norstedt & söners förlag.

januari 1883
Spada (vilket lär betyda värja) var en synonym för Johan Christian Janzon, som vid den här tiden var Stockholms Dagblads korrespondent i Paris.

-------

Ett brev från Karin

Brev från Karin inför julen 1882

Ett brev betyder så mycket. På hösten 1882 förlovar sig Karin och Carl i Grez-sur-Loing. Under vintern när alla konstnärer lämnat Grez anser Karin och Carl att de inte ensamma kan bo kvar på pensionatet. Förlovade par kunde inte på den tiden vara tillsammans utan ett s.k. förkläde. Därför flyttar Karin in till ett hotellrum i Paris som hon delar med konstnärskollegan Julia Beck. Carl däremot, som har mycket illustrationsarbete att utföra, bor kvar i Grez och jobbar.

Inför julen 1882 – Karins första jul skild från sina föräldrar – funderar hon över hur julen i Frankrike ska bli. Karin skriver i brev hem:

Paris den 20 December 1882.

Mina kära älskade Föräldrar!
En glad Jul!

I går gick jag förbi en bod der det stod en stor klädd Julgran, och det "fjed" litet i mina ögon vid tanken på att jag ej får hafva alla mina kära här hos mig.
Julaftonnen skola vi vara på en skandinavisk fest, arangerad af ”Spada* ". Carl kommer visst också att rita några cartonger*. Jag vet ej om det kommer att blifva något helglikt, jag tror det mer kommer att likna en vanlig bal (jag kommer att hafva blåa sidenklädningen). Det är meningen att det ej skall blifva så mycket folk, endast ”Artister och deras fruntimmer” (dit jag får räkna mig). Jag hisnar när jag tänker på alla Carls kamrater som komma dit, jag är lika rädd för dem som Emma Löwstedt var då hon skulle presenteras för sin svärmor.
I dag har jag varit ute och köpt mig en Julklapp, nemligen en muff, tack käraste derför, den är brun, som min mössa (kostar 24 francs).
I somras virkade jag en sort schal som jag nu sändt till Carls Mor samt skrifvet och önskat dem en glad Jul. Carl tyckte så mycket om det, och det gjorde mig så glad. Han talade om att han sjelf i hela sitt lif endast fått en endaste Julklapp och det var en Karamell väl inlindad och påskrifvit ”Carl”, som en corporal vid andra gardet så behändigt kastade in genom dörren en Julafton.
Åt Stina* testamenterar jag uppdraget att krusa papperet till Julskinkan.
Skulle jag önska mig en Julklapp så vore det en bulle sirapsbröd, refbensspjell och rödbetor.
Och så farväl mina kära Föräldrar. Eder, syskon, cusiner, vänner och bekanta, önskar jag alla en glad Jul.

Gud signe Eder beder

Karin.

*Spada, Johan Christian Janzon, född 1853, död 1910, var en svensk journalist. korrespondent i Paris för Stockholms Dagblad under signaturen Spada. Janzon följde med stort intresse den svenska konsten i Paris under 1880-talet.

* Kartonger. Teckningar, ofta skämtsamma och ibland med text av ”Spada”, som brukade sättas upp på väggarna vid fester.

* Stina är Karins 10 år yngre syster

Brev

God Jul

Och några bilder från Bergöövåningen:
Ovan en detalj
Ett gammalt julkort
En julgran
Och lite Karin inspirerat

brev
Brev

Inför jul i Paris 1882

Jultankar

Karins jultankar där hon bor i Paris tillsammans med Julia Beck, medan Carl bor kvar i Grez-sur-Loing. De är nyförlovade.

Karins funderingar en söndagsmorgon den tredje eller tionde december 1882.

Huru vi skola få det i Jul veta vi ännu ej, troligtvis kommer det att på Julaftonen blifva någon skandinavisk fest. Min duk har jag ej hunnet mycket på. Jag vet ej vart dagarna taga vägen här i Paris, här är så långa afstånd att man tager bort sin mesta tid med att springa på gatorna. I går gick hela min dag med att sitta på ett omnibustak, samt på vår matkrog.
Du måste gifva mig en riktig beskrifning på hvad alla skola få till Julklapp, eller kanske det ’ej blir några Julklappar i år’, som det alltid heter. Ni skola väl som vanligt vara hos moster Ida?

Ehuru man ännu ej har tecken till snö, är här ändock ganska Jullikt, det ligger helg i luften. Julmarknaden är redan börjad och granar bjuds ut öfverallt. Nu på ett par dagar har regnet upphört, det evinnerliga regnet som man nästan hade förlorat allt hopp om att det någon gång skulle taga slut.

Ur Karins brev till sin mamma

jultankar

En omnibus på den tiden var en stor vagn dragen av hästar och som gick från hållplats till hållplats, efter en turlista. Ungefär som vår tids stadsbussar.

jultankar

Konstnär okänd

Kunde det ha sett ut så här på matkrogen?

Och tänk så slående lika Karins liv 1882 är vårt, nästa 140 år senare. Bråttom; springa på gatorna; inga julklappar i år, som det brukar heta; julmarknaden har REDAN börjat o.s.v.

Elise har en tavla på väggen

Elise

Elises bostad

Bilden här ovan visar hur Elise bodde. När bilden tagits vet jag inte. Men det som för mig är mest intressant med fotografiet är tavlan som sitter på väggen, nämligen Karins målning från Rydboholm. Den målning som nu hänger i Bergööska huset i Hallsberg och som jag haft med här på Karinbloggen två gånger tidigare.

Här (I mobil längst ner) följer en uppförstoring och där kan man också se att hon hade ett fotografi på Karin med ett barn i famnen.

Se här, Karins målning 1

Se här Karins målning 2

Tryck på bilderna om du vill se dem större

Bilen från Hallsbergs kommuns bildarkiv

Elise Sahlqvist

Elise eller Lisen som hon ofta kallades startade 1884 en fabriksliknande verksamhet i Hallsberg. Då var de några som sydde hattar för hand, men snart inskaffades symaskiner och pressmaskin. På våren 1886 var där, enligt Nerikes Allehanda, ett dussintal personer engagerade i fabriken. Tidningen kallar den då för Hallsbergs hattfabrik. Verksamheten växte och i ”Post och inrikes tidningar” sommaren 1888 står det att läsa att Elise Sahlqvist kommer att ”för afsalu tillverka stråhattar och idka modehandel under firma Elise Sahlqvist”.

elise 2

Today

Today

We have just received an email from Marja in Russia today. She admires Carl Larsson and his family. She thanks for our website.

In my bad English, but I want to thank you for the email with a fantastic picture of Carl and Karin.
Carl and Karin who look like "hippies".

 

I hope we will soon be able to create our site in English.

Curt
PS: Hjälp mig gärna att göra min engelska bättre.

Today

Karins spis

Spis som leksak

spis

På besök hos Zorns i Mora strax efter julen 1897 skriver Karin I ett brev till mamma Hilda i Stockholm:

”…jag glömde tala om huru glad jag blef att återse min lilla spis, den väckte alla gamla barndomsminnen, då vi hade så roligt med den Hilmorna Lindström och Stenström. Jag kunde endast ej förstå att den blifvet så liten. Men hvad jag väl kände igen alla pannorna.”

Hilma Stenström är Karins kusin. Hon bodde i Lerbäck. Någon Hilma Lindström i Hallsberg är inte funnen, men i Lerbäck fanns det två. Kanske var det en av dem som var med Hilma Stenström till Hallsberg. Eller hade Karin med sig spisen till Lerbäck?

Och trots att spisen är i barnstorlek gick den tydligen att använda. Från skoltiden i Stockholm skriver Karin:

"Jag bad pappa då han var här, att jag skulle få hit min spis, men det är väl ej värt, det blefve väl ej något kokat utaf."

Och så undrar man hur de lekte med den. Eldade de i spisen och lagade mat? Förmodligen. Karin var 10 år när Hilma Stenström flyttade till Lerbäck, så vid den åldern ska de väl kunna hantera en spis.

Spisen som Karin lekt med hemma i Hallsberg kan man idag se på Carl Larsson-gården i Sundborn.
Tack för att vi fått låna bilderna.

spis 2

Bilderna på spisen är från Carl Larsson-gården.
Fotograf: Per Eriksson
www.fotografpereriksson.com

-------

Bie

Bie – en kurort

Från somrarna 1863 och 1864 finns några brev bevarade från Karins mamma Hilda till Karins pappa Adolf, som då vistades i Bie.

Adolf befinner sig alltså på kurortsanstalten Bie, som ligger norr om Katrineholm. Tyvärr finns inte hans brev bevarade. Men av Hilda får vi veta en del om hennes äventyr, men här har jag bara tagit ut det som direkt handlar om Bie.

Hilda skriver:
”Tack för ditt brev !
Att det gladde mig talar jag ej om. Det vet du nog, men att du saknar sällheten af ett öppet liv tycker jag alldeles inte om kära du. Det måtte väl vara bättre nu? Jag ryser hvar morgon när jag vaknar, vid tanken på dina ”öfverhalningar” Stackars min gubbe!”

I nästa brev skriver Hilda:
”…ditt bref fick jag i dag på sängen, tack derför. Du ska få det du önskar. Jaså min vän du kan gå och gälla för en fri och ledig ung man der utan ring, men det verkar väl ej så länge det, ty din ring är för säkerhetsskull undaninlagd.”

Det sjätte brevet Hilda skriver till Adolf i Bie är daterat den sjätte juli 1863. Breven där innan är odaterade. Hilda skriver från Söderbärke dit hon rest med lilla Karin och med sin mamma Maria Christina Sahlqvist:
”…det börjar skymma så jag ser ej och Posten går tidigt i morgon. Karin sänder 2 4 5 pussar till sin pappa…

Och nästa brev från den 16 juli, skriver Hilda, även då från Söderbärke, men då är Adolf hemma i Örebro:
"Hur är det med dig min kära vän som är lemnad åt ditt öde under det jag far ikring bygden och flackar..."
"…Kära goda Gubbe vi ha varit skilda åt så länge, länge. När det lider mot qvällarna så kommer hemlängtan öfer mig..." "Farväl min vän. Karin sofver godt. Hon har litet hosta och snufva stumpan."
"Tänk på oss och skrif till din

Hilda"

Från sommaren 1864 finns ett brev från Hilda till Adolf bevarat. Även den sommaren är Adolf i Bie. Hilda är i Örebro med Karin och en nästan nyfödd Per. Hilda skriver den 23 juli 1864:
” I dag på förmiddagen erhöll jag ditt bref. Innerligt tack derför min vän. Våra barn fingo sin del af hälsningarna, men som ”Peter Reinhold” ej var riktigt väl morgnad, upptog han dem mindre nådigt. Karin var istället desto mer förtjust. De äro Gud ske lov friska båda… Karin har lärt sig en ny bön som hon tänker glädja sin Pappa med att läsa då han kommer hem.”

Längre ner i samma brev skriver Hilda:
”Jasså du uppvaktar unga fruar med Bouqetter, men jag unnar eder båda det goda ni kunna hafva av varandra. Dig som har en gammal hustru hemma unnar jag all courtisera en Ung Fru. (Dock måste jag erkänna att jag gerna skulle vilja se dig lägga i dagen, de för mig okända och hittills oupptäckta egenskaper af Courtiser.) Henne unnar jag ersättning, (betvivlar att det är någon) som första gången åtskild från sin man med hvilken hon är van att sällskapa. Säg henne att jag deltar i hennes öde af erfarenhet ehuru jag börjar bli litet härdad nu, men skämt åsido så hälsa henne.”

Jag har satt lite punkter och komman, för att underlätta läsningen. Hilda skriver ofta flera meningar utan vara sig punkt eller komma.

I blogginlägget innan skrev jag om min resa till Vaxholm och om Karins målning från Rydboholm. På väg till Vaxholm tog jag en mindre omväg förbi Bie, där några rester från brunnstiden finns kvar.

Här följer ett antal bilder från Bie, där en stackars sjuk Adolf Bergöö bodde under minst två somrar. Trycka på bilderna för att se dem bättre.
–         Curt
HÄR finns det mer att läsa om Bie

Bie
En karta över anläggning satt på en vägg

Bievatten

Kinesiskakallan Kinesiska källan: Ett av två byggnader som finns kvar i Bie. På en skylt intill kan jag läsa: "Den större källan, den Kinesiska, gav vatten till kallbadhusen, med sitt flöde av 500 liter i minuten.

Bie Den Kinesiska källans insida

Gotiskakallan
Den Gotiska källan. Där hittade jag ingen skylt.

Bie
Lycksalighetens ö - En liten bäck uppifrån var delad och rann liksom runt ett litet område, där det fanns lite rester av blommor.

Bie

Bie
Gråbo - Resterna efter ett badhus

Karins målning

Rydboholm

En lång sommar då ingenting har hänt här på bloggen, men nu kommer något spännande från Rydboholm:

Av brev som Karin skriver framgår att hon under somrarna 1878 och/eller 1879 deltagit vid kurs/kurser i landskapsmålning som var förlagda till Rydboholm vid Mälaren norr om Stockholm.
Rydboholm är ett slott, så man ska inte tro att konstakademieleverna var inbokade i slottet. Jag har aldrig hittat något skrivet om kurserna vid Rydboholm, men kursen vid Räfsnäs norr om Mariefred 1880 finns väl beskriven av Georg Nordensvan, som var kurskamrat till Karin.
Räfsnäs kallas för Kungsgård. Även det var ett storslaget ställe att få komma till. Men konsteleverna var i Rafsnäs inkvarterade i några uthus. De hade själva med sig hängmattor som de spände upp för att sova i. Troligen var det något liknade vid Rydboholm.

Om Rydboholms slott kan du läsa om t.ex. här

Och om lummiga gröna, nästan skogslika parker kan du läsa
om på Wikipedia

Karins målning

I Bergöövåningen i Hallsberg finns en målning av Karin Bergöö som föreställer en ”skorsten”, tror jag. Målningen är daterad 1878-06-19. Således några dagar före midsommarafton som på den tiden alltid inföll den 23 juni. Kursen i Räfsnäs var från skolavslutningen fram till och med midsommar.

Nu tänkte jag att om det var på det viset, så skulle Karin ha målat sin målning vid Rydboholm. Och eftersom Rydboholm ligger nära Vaxholm där jag brukar tillbringa en och annan vecka så tog jag mig en promenad från Östra Ryds kyrka, Åkersberga, förbi Rydboholms slott till den engelska parken där intill.
Jag hade något på känn. Trodde jag sett något för många, många år sedan när jag promenerade i samma park, men långt, långt innan jag sett Karins målning.

Min känsla var riktig, där i den engelska parken, som mest liknar en mindre skog intill Mälarens strand, hittade jag Karins objekt. Tyvärr hade jag inte Karins målning med mig. Därför kunde jag inte fotografera objektet i exakt samma vinkel som Karin stått och målat, men jag tror ändå du kan se att det var här Karin målade.

Rydboholm

T.v. Karins målning. ovan mitt fotografi
Tryck på bilderna så blir de större.

Tänk dig att jag tagit några steg åt vänster så hade min bild blivit Karins målning exakt. Ja, det har ju gått 140 år sedan Karin var i Rydboholm, så det känns märkligt att skorstenen finns kvar.

Jämför det lutande taket mot skorstenen på min bild är ditsatt som skydd för teglet. Om jag stått mer till vänster hade en del av hustaket funnits i vänsterkanten, precis som på Karins målning. Det taket som liknar ett bord i framkant, finns inte idag, men om så hade varit, hade berget inte varit synligt.

Curt Fröberg

“Tocken Carl” i Bergööska huset

Tocken Carl

I år har Hallsbergs kommun hyrt in utställningen ”Tocken Carl” som visades i Sundborn 2015. Det blev en fin utställning även i Bergööska huset i Hallsberg.

Det är i år 100 år sedan Carl Larsson avled. Det måste naturligtvis uppmärksammas i Hallsberg, där hustrun Karin bodde som ung och där Carl Larssons svärföräldrar hade sitt hem i vita huset.

Utställningen kan sammanfattas av Carls egna ord: ”Mitt stadigt leende ansikte. Min dolda fasa för livet.” Här kan du se Carls många fina målningar (inte i original, men i fina kopior) som speglar det goda livet, men här kommer också Carls mörka sidor fram. I Bergööska huset visas den ljusa sidan av Carl i utställningshallen och dem mörka sidan i Bergööska husets källare.

Carl Larssons egna citat är grunden till utställningen och så målningarna som ses bland annat i tittskåp, och som jättelika förstoringar.

I utställningen får vi följa Carl genom livet, från fattig pojke i Stockholms fattigkvarter till framgångsrik konstnär i offentlighetens strålkastarljus.

Att se utställningen är ett måste!
Och naturligtvis kan du också besöka Bergöövåningen som alltid om somrarna, samt järnvägsmodellen i magasinet.

Se också Karinföreningens programsida HÄR

Bild: Brita och jag

tocken carl

Stina i Grez

Stina som Page, men teckningen kallas "Honnör"

Karins lillasyster Stina hälsar på Karin och Carl i Grez 1884. Carl passar på att teckna en bild, kanske stod hon också modell till några av de teckningar Carl då arbetade med. Det finns också en bild av Stina hos tandläkaren, där även pappa Adolf medverkar, men den får jag presentera en annan gång.

Det här är en teckning, som Carl då kallade "Honnör", skickade han in till "Illustrerad Tidning". Men motivet blev också en akvarell: "Stina som Page".
På Kungliga biblioteket i Stockholm finns alla gamla "Illustrerad Tidning", det är bara att bläddra och läsa. Nå, den gavs ut under många år så det tar sin tid, men nu var det så att jag visste att den här teckningen skulle finnas och även ungefär i vilket nummer, tack vare ett brev från Karin till mamma Hilda.
Karin skriver den 11 nov 1884: "Fråga Stina om hon fått mitt brev och Illustrerad Tidning med hennes portrait uti, som jag för någon tid sedan sände henne…"

Page

Akvarellen kallas "Stina Bergöö som page" (kammartjänare kanske) Signerad och daterad C. Larsson 1884 Akvarell på papper, 46 x 33 cm.
Akvarellen på "Stina som "Page" kan man se HÄR.

page

Här är ett urklipp ur tidningen "Illustrerad Tidning". Eller rättare sagt en avfotografering av en liten text som medföljde bilden på Stina. Tryck på den så du kan läsa…

Carl Larssons 100-årsminne

Stinas Brev den 27 januari 1919

Fem dagar efter Carls död skriver Karins lillasyster Stina följande brev till Karin.
Stina är gift Bather, och bor i Wimbledon, London.

I år är det 100 år sedan Carl Larsson avled den 22 januari 1919. Det kommer att uppmärksammas i Hallsberg där vi i år visar ”Tocken Carl”, en utställning som fanns vid Carl Larsson-gården för några år sedan:
Bergööska huset i Hallsberg:
18 juni - 11 augusti, tisdagar - söndagar 10.00 - 17.00
Det kommer naturligtvis även att uppmärksammas på Carl Larsson-gården i sommar med utställningen: ”Den okände Carl Larsson” 24 maj – 25 augusti 2019 Öppet dagligen 11-17. Se här:

Carl uppmärksammas också av Radio Falun. Se här

Några namn ur brevet:
Stinas bror, Per Bergöö, var vid den här tiden mycket sjuk, han avled senare samma år.
Hilda i brevet är Stinas äldsta dotter född 1896
Sven är tredje barnet av fyra, född 1904… Han har kanske aldrig fått lära känna Carl. Under åren 1914 till och med 1918 gjorde kriget det omöjligt för Stina att resa hem till Sverige.

Stina
Stina Bather, f. Bergöö
Karins lillasyster

Jan. 27 de
Fabo
46 Marryad Rd
Wimbledon
P.a. 19 England

Älskade, älskade syster.
Karin, Karin, Karin ropar det i min själ och jag vill intet mer än få vara hos dig, med dig. Jag kan inte resa nu, det är bara en gumma i köket och hon stode ej ut en vecka utan mig. Hilda har ingen till alls.
Först fick jag ett ljufligt brev från dig om julen, om Lisbet och Brita och alla, och glädjespridande Carl och jag njöt så tänkande på eder alla, er fria kärlek och goda innerlighet. Så ett brevkort daterat den 8/1 som gjorde mig så godt, så straxt efter det men inte förrän i torsdag 24de på kvällem kom ditt telegram som jag ej förstod jag trodde det var bror Per som var död, ty han är sjuk ”Fader är död, Karin”. Jag trodde Karin Bergöö var i Falun hos dig och att det hon sände telegram till mig, innan hon reste hem till Halsberg.
Jag sörjde kära gode broder Per, men tänkte det var bäst för honom, tanken att kanske ändå det var solljusets, glädjens, barnens, kärlekens och blommornas store mästare, underbare älskade C. L. slog jag ifrån mig helt och hållet.
På fredag qväll den 25te kom min grannfru in och sade han hade haft telefon bud från en svensk fru att C. L. var död oh! Syster älskade syster, hvarför är jag så långt från dig!!!
Gud ske tack och lov Lisbet och Brita är hos dig och Suzanne och Petrus ej långt borta. Jag förstod ej alls att du telegraferade ”Fader är död, men när jag tänker efter så förstår jag ju att C. L. aldrig kan dö”. Hjärtat verker och verker. Jag har alltid prisat Gud att jag haft en syster och en svåger som Ni. Ju mer jag sett i verlden och ju mer folk jag mött ju mer har jag älskat Er och satt Er högst. Jag sörjer så så för att mina barn mister C. L. de behöfte honom. Sven har skrifvit till mig genast han hörde ”Mother I am indeed sorry I did so want to know him.”
Syster, C. L. skulle hållit af Sven, han är en genom god och stark gosse och han är kärleksfull och älskar djupt sitt hem, och jag kan lita på honom och han hjälper mig och han förstår mig, alla lita vi på Sven. Älskade syster, hur mår du, jag ber till Gud så att du kan vara stor och lugn. Ditt äktenskap är så härligt tanken på det hjälper en. 3 x 10 år och mer. 10 år skulle du strida för. Om jag kunde skrifva hur mycket jag längtar efter dig.
Jag har ej ett ögonblick att sitta stilla, men jag är hos dig ändå hela tiden. Jag försöker så att ej jämra mig och gråta ty jag vet C. L. skulle ej tycka om det, men det tyckes som skulle hjärtat verka bort, hur har du det, då jag känner det så.
Det måste hjälpa att hela Sverige sörjer med dig och oss, hela verlden säger Hilda. Tänk att sista julen var så god det gör godt att veta. ”Konst och Kärlek i förening det är lifets andemening”. Och så stort och underbart är det du och älskade C. L. ha skapat.
Syster
Stina
Om du kan så skrif, men oroa dig ej för mig.

Stina till Karin

Carl Larsson

Carl Larsson

Läs breven i original här, tryck så blir de större

1907

1907 skriver Karins lillasyster Stina brev till Karin.

Stina var gift med Frank Bather och bodde i Wimbledon, England. Men här besöker hon sin mamma i Hallsberg och skriver till Karin i Sundborn.

Hallsberg 10 de juni (1907)

Älskade syster Karin.

Hvad det var tomt att du ej kom med Suzanne, jag hade så hoppats derpå. Hvad det var lyckligt att få återknyta Suzanne bekantskap, hvad hon är ljuf och söt och glad och mycket mycket rörligare än då hon var 17 år. Hvad jag tycker det är så genom duktigt af henne att stå så i med sitt kall. Så bra det ej var ”en flicknyck”. Och så genom stadig hon skall bli af allt detta arbete, och så utbildad på allt (?) till karaktären. Hvad det var roligt höra om Pontus och studentlifvet och föräldrarna – du och CL – i Falun.
Nej hör du, inte skall du skicka in Esbjörn till skolan än inte, du kan mycket väl läsa med honom än ett år, var nu inte så dum och skicka in honom. Jag skall ha 3 rum och en veranda på Fiskebäckskil och många bäddar jag tror 7, vill ej du och Pontus komma ner till mig i början på juli, ack! Gör det. Jag skall äta i ett hus bredvid hos Annas släktingar och der kunna många äta. Kom bara, om Pontus trivs kan han stanna, han kan ju segla med Pelle o.s.v.
Jag har just cyklat till Skogaholm. Så vackert och allt var ett sådant minne. Jag kom ihåg hur jag kört med far dit, och till min förtjusning fick jag köra nästan hela vägen, och många andra minnen. Själva Skogaholm var sorgligt att skåda, en ny hufvudbyggnad, i otäck villastil, istället för det gamla hemtrevliga. Frank är någonstans på Öland, jag har hört så litet af honom och jag vet ej var han är, han ville ha mig dit, men jag kunde ej lämna de vilda ungarna, de är så lyckliga här,

Hjärtliga hälsningar till C.L. och alla
Stina din
Jag tycker det år mycket stiligt af C.L. att ej vilja måla princessebarnet, för han är rädd för familjen.

Och här är första sidan av fyra.1907

Här bodde Stina

En helt annan dag skickar Stina ett Post Card med bild på sitt hus.

1907

1907

Grez-sur-Loing

Utställningen om konstnärskolonin
Grez-sur-Loing

Nu har jag sett utställningen på Waldemarsudde om Grez-sur-Loing. Den är verkligen sevärd med ca 120 målningar av ett stort antal konstnärer. Inte endast svenska konstnärer utan även amerikaner och norrmän med fler. Exempelvis Karin och Carl Larsson, Julia Beck, Karl Nordström, Brun Liljefors, Christian Krohg, Peder Severin Krøyer, Frank O’Meara, William Blair Bruce och Carolina Benedicks.

Ja, det var många konstnärer, författare och musiker från olika delar av världen som strålade samman i Grez på slutet av 1800-talet.  De inspirerades av miljön och av varandra både konstnärligt och på personliga plan.

Tyvärr finns där endast en målning av Karin Larsson (Bergöö), men det finns bara tre målningar av henne från Grez, och det har inte varit möjligt den här gången att få låna mer än en. Å andra sidan är den så bra och sevärd. Carl Larsson och Julia Beck är väl representerade.

Curt

 

grez

Det här är utställningskatalogen, vilket är en tjock inbunden bok på ca 275 sidor. 295 kronor kostar den, men det är den värd.

 

Se vidare Waldemarsudde

Ett Bröllop

Karins kusin Anna Pripp gifter sig.

Anna är dotter till Karins moster Ida, född Sahlqvist och handelsmannen Fredrik Pripp. Fredrik dog redan när Anna var sex år.
Nu ska Anna gifta sig med Helmer Lundberg och vigseln blir i Hallsbergs sockenkyrka trots att både Anna och Helmer är uppväxta och boende i Stockholm. Men Anna har sin mormor Maria Christina (Maja Stina) Sahlqvist i Hallsberg och även kusinen Per Bergöö. Ett annat skäl till att Anna gifter sig lite vid sidan om, kan vara att Annas bror, Gustaf Pripp, bara några månader innan drunknat.
Karins syster Stina var ”brudjungfru” och Karins kusin Karl Johan Stenström var ”brudriddare”. Karl Johan Stenström skulle senare bli landshövding i Västernorrlands län 1918–1931, en post han lämnade efter händelserna i Ådalen 1931.
Efter bröllopet var det middag hemma hos Karins bror Per och hans hustru Anna. (Det står Hanna i artikeln, men reportern hade väl hört galet.)
Kyrkoherden hette Karl Teodor Stenström och var Karins mormors brorson. Karl Teodors pappa hette Emil Stenström och var född vid Gropens kvarn i Kvistbro, precis som Karins mormor. Mamman hette Anna Sofia född Persdotter i Edsberg.

Bröllop

Artikeln är ur Nerikes Allehanda 1894-12-24 (Ja, just det. På själva julafton.) En exakt likadan artikel var införd i Aftonbladet.

Alla som nämns i artikeln är således släkt med varandra.

Trettondagsafton

Brev från Karin i Stockholm på trettondagsafton till mormor Maria Christina i Hallsberg

Karin skriver och berättar att hon haft bal i lägenheten som familjen Bergöö hyr i Stockholm. De bor då på Odensgatan 3. Lägg märke till att den gata som då hette Odensgatan inte har något med nuvarande Odengatan att göra. Den Odensgatan de bodde på, finns inte idag. Den gick mellan Klara Kyrka och Brunkebergstorg och där finns nu bara en kort gata från Kyrkan till Drottninggatan och som idag heter Brunkebergsgatan. Och det som nu heter Odengatan 3 vid Valhallavägen var inte ens bebyggt på den tiden.

Karin skriver bl.a.

"Nu skall jag tala om vår stora bal hvilken var på det bästa lyckad och jag tror alla hade mycket roligt, flickorna voro Erika och Anna Dreijer, Anna och Kerstin Wolin, Hilma Stenström, Karin Boström, Karin Palmer, Malin Kistner samt mina kamrater Ellen Jolin, Julia Carlson, Elisabeth Wohrlin och Otilia Adelborg samt icke att nämna de tre Gracerna Stina jag och mamma. Innan alla hade kommit var det litet ängsligt och mitt värdinnekall hvilade tungt på mina skuldror."

Och det jag nu ämnar göra är att försöka berätta i korthet om vilka de inbjudna flickorna var

Personer

Syskonen Dreijer
Anna Dreijer
var född 1861 i Stockholm. Hon gifte sig 1883 med Carl Adam Magnus Carlsson Hjulhammar. Anna dog 1910 i Karlskrona, Blekinge.
Erika Dreijer föddes 1856 och dog 1881 (25 år gammal, drygt två år efter Karins bal) av tuberkulos.
Mamman hette Betty Amalia född Lieberath. Pappan hette Arendt Dreijer och var en svensk ämbetsman och jurist. Båda föräldrarna var döda vid tiden för balen. Hur Karin känner dem vet jag inte, men en av dem var konfirmationskamrat med Karins vän Hilma Stenström. Och efter föräldrarnas död bodde syskonen Dreijer inackorderade hos Kyrkoherden A W Staaff, som var Karins konfirmationspräst och som också sammanvigde Karin och Carl.
A W Staaffs son Carl blev sedemera svensk statsminister i tidigt 1900-tal.

Syskonen Wallin (I avskriften av Karins brev står Wolin, men jag har granskat originalbrevet och det kan lika gärna stå, Walin, men det råder ingen tvekan om att det ska vara Wallin)
Båda flickorna, Anna och Kerstin är födda i Malmö, men familjen bodde 1880 i Kvarteret Pilen, Stockholm, där Karin bodde sitt första Stockholmsår, men fadern som var död vid den här tiden var trafikdirektör vid järnvägen och innan hans död bodde de vid Stockholms central.
Båda flickorna, är inskrivna på Slöjdskolan hösten sjuttiosex. och Karins mamma skriver till Karins pappa samma höst att Anna Wallin bjudit hem Karin. Anna blir på 1880-talet Sveriges första kvinna anställd vid järnvägens trafikavdelning.

Hilma Stenström är Karins mammas kusin, dotter till Wilhelm Theodor Stenström. Hon flyttar 1886 till Hallsberg där hon blir en av Sveriges förta kvinnliga affärsresande. Arbetar åt Lisen Sahlqvist och reser runt i Sverige för att ta upp beställningar på hattar. Hon och hennes syster Maria bor sedan kvar i Hallsberg tills de avlider på 1930-talet.

Personer (forts.)

Karin Boström
Det finns två Karin Boström i ungefär Karins ålder, men jag kan inte knyta någon av dem till Stockholm, vid den här tiden.

Karin Palmér
Någon Karin Palmér har jag inte hittat, men det fanns en flicka, Catharina Ottilia Palmér, född 1860, som av allt att döma kallas Karin. Hon var inskriven vid Slöjdskolan 1875. Hennes pappa är bokbindaren Henrik Wilhelm Palmér. Och av en händelse snubblade jag över en rolig uppgift vid ett besök på Skansen.  Där finns ett bokbinderi från förr. Faktiskt riktigt trevligt att se. Där anges att inventarierna är skänkta av Henrik Wilhelm Palmér från hans verkstad. Och denne man är alltså ”Karin” Palmérs pappa. Tänk så det kan falla sig.
Karin Palmér dog 20 år gammal i tuberkulos 1880 (Ett och ett halvt år efter balen.)

Malin Kistner
Det har sina problem att söka efter personer när man bara har ett namn. Många heter inte vad de kallas. Malin  heter Maria Amalia. Jag vet inte hur Karin läst känna henne, men på hösten 1875 när Karin börjar sitt tredje år på Slöjdskolan har Karin skrivit in sig som boende på Clara Bergsgatan 62. Där bodde Malins mormor, och hos henne bodde Malin Kistner.
Malin förekommer också i brev från Karin när Karin bor i Frankrike.
Malin var född i Säter (Dalarna) där fadern var apotekare. Malin blir senare skrivbiträde på Nordiska museet och gifter sig 35 år gammal med rådmannen Anders Albin Fritiof Strahl. De får sonen Ivar Strahl, jurist.

Akademikamraterna

Mina kamrater Ellen Jolin, Julia Carlson, Elisabeth Wahrlin och Otilia Adelborg”, skriver Karin. Kanske för att de är Karins "skolkamrater” på Konstakademien.

Helena Maria (Ellen) Jolin
Ellen var dotter till skådespelaren och pjäsförfattaren Johan Jolin. Hon började på Akademin samtidigt med Karin och var kanske Karins närmast vän under de åren. Ellen förblev ogift och livnärde sig på sin konst. Hon skrev också en bok om sin far. Karin och Ellen behåller kontakten genom livet.

Julia Carlsson
Julia var den flicka som delade rum med Karin hos systrarna af Robsahm under Karins första år i Stockholm. Hon gifte sig med Ellens bror Severin Jolin och de fick sonen Einar, en av 1900-talets stora svensk konstnärer. Julia kommer att anlitas som "textilexpert" vid Nordiska museet.

Elisabeth Warling
Elisabeth gick på Slöjdskolan samtidigt med Karin och även på Konstakademin. Hon fortsätter att måla och blir en uppskattad konstnär.

Ottilia Adelborg
Ottilia är än idag en av våra kända konstnärer från den tiden. Hon flyttade till Gagnef och var vän med Karin genom livet.

Karins konstakademikamrater finns mycket mer att säga om, men det får bli en annan gång.

En konstrunda

God Jul och Gott Nytt År

En vecka har jag tillbringat i Vaxholm/Stockholm. Det blev en verklig konstrunda.
Jag fick följa med Elisabeth Svalin Gunnarsson, som bor i Vaxholm på en föreläsning om sin nya bok: ”En Matbok” om Karin och Carls mat.
Jag var bjuden på lunch på Waldemarsudde där de planerar en utställning om Grez-sur-Loing.
Passade också på att se mig om.
Var till Sven-Harrys konstmuseum och såg en utställning av Jenny Nyström
Naturligtvis var jag också på Nationalmuseum som är nyöppnat efter flera års renoveringsarbete.
Och till sist en tur till Millesgården för att se utställningen om William Morris.

Curt

Vaxholmvaxholm
Elisabeth Svalin Gunnarsson berättar om sin nya bok: "En matbok".


Waldemarsudde

Stockholm
Villiam Morris - Tapet

Stockholm


Nationalmuseum

 

Till vänster
Sven-Harrys konstmuseum. Jenny Nyström
Dagmar Assarsson porträtterad av Jenny Nyström
Fotograf Per Myrehed

Karin får medalj

Efter tre år i Slöjdskolan hedras Karin med en andra gradens silvermedalj

Tryck på bilderna så blir de större

Bilder

1. Klipp ur Stockholms dagblad1876-06-07
Tidningsartikeln var betydligt längre men jag tog bara med t.o.m. Karins medalj
2. Från Riksarkivet i Arninge, där materialet från Slöjdskolan kan beskådas och läsas.
3 - 4. Fotografier som jag fått av snälla Caroline Edman som är publikansvarig på Carl Larsson-gården.
5. Se mer

1.medalj 1

2.medalj

1870

Hallsbergs station för länge sedan

Gamla tidningar är alltid intressanta. I Dagens nyheter från 1870 hittade jag den här artikeln. Om allt som står där är riktigt så gav den i alla fall mig en del nyheter, trots att det skrevs för 148 år sedan, eller kanske just därför…

Curt

Hallsbergs station skrifver en resande till oss, är ett bevis på, hvilken hastig uppblomstring jernvägar kunna framkalla på de orter, der de stryka fram. Då jernvägen mellan Stockholm och Göteborg öppnades, funnos vid det dittills obemärkta Hallsberg endast några få, enstaka boningshus. Till en början fanns endast hotellet (ej det nuvarande, utan det förra, af trä, som nedbrann 1864) och ett en hr Lindahl tillhörigt hus, i hvilka resande kunde mottagas. Kommer man nu till Hallsberg, har platsen ett annat utseende; på aftnarne ser man en massa ljuslågor skimra, såsom närmade man sig en liten stad. Och hvarifrån komma väl de? Jo, från hr Thermenius mekaniska verkstad, från gaslyktorna kring stationen, från de mer än 30 hus, hvilkas upplysta fönster vänligt inbjuda den trötta, och frusna resanden till hylla och vederqvickelse. Tre större etablissementer för resande finnas kring stationen, hotellet, gästgifvaregården och fröken Nilssons etablissement, hvilka, uppfylla alla billiga anspråk.
Handeln här är också ganska betydlig; flera handelsbodar finnas, i hvilka omsättningen tyckes vara

mycket liflig; bland dem eges en af herr Bergöö & komp., hvilka äfven drifva kommissionsrörelse och affärer med bergslagsprodukter.
I närheten af stationen har hr Lindahl låtit uppföra en större byggnad, innehållande en större sal och tre rum, som han godhetsfullt upplåtit till skolsal åt vid stationen befintliga barn, hvilkas ledare och lärare är hr P. Strandberg, som här gjort sig känd såsom en för upplysningen nitälskande man. Hr Strandberg har äfven inöfvat å stationen varande jern-vägstjenstemän och några andra personer i sång och musik, så att man nu mången gång om qvällarne får höra sång och instrumentalmusik från "Hyddan", såsom hr Lindahls hus benämnes.
Den tiden torde icke vara långt aflägsen, då Hallsberg kommer att göra anspråk på namn, heder och värdighet af köping, och mycket sangviniska hallsbergare mena tro på att köpingen in spe inom ett femtital af år skall ha tagit lofven af "systerstaden" Örebro. Den som lefver får väl se!

Ur DN 1870-11-04

Inspiration

Karinföreningens video – Inspiration

På årets (2018) Hallsbergsmässa visade
Karinföreningen en
video: "Inspiration för Karin och Carl". Jag lägger nu ut videon här på Karinbloggen.

Eftersom filmen stod på så lade vi aldrig på något ljud. Skönt va!

Inför sommaren

Under sommaren 2018 har Karinföreningen en  utställning i Bergööväningen

Under sommaren 2018 har vi i Karinföreningen en egen utställning uppe i Bergöövåningen. Den handlar med text och bild om 1860-talet. Den tid då familjen Bergöö flyttade från Örebro till Hallsberg. Nere i utställningslokalen handlar det om 1960-talet.

Uppe i Bergöövåningen kan du läsa om hur det gick till när Karin föddes och se bilder på det affärshus som Karins pappa Adolf lät bygga i Örebro. Ett hus som står kvar ännu idag. Du får också ta del av hur treåriga Karin tillsammans med mamma och mormor hälsade på sina kusiner i Söderbärke. Och om Adolf som reste utomlands. Naturligtvis finns också bilder från Hallsberg.

De här två texterna får du dock endast läsa här. Först ur Göteborgs Handels- och sjöfartstidning från sommaren 1864. Samma text fanns i Nerikes Allehanda, samt i ett flertal andra tidningar. Det måste ha varit av riktigt stort intresse på den tiden. Och så en artikel ett par veckor senare i Aftonbladet.

Se också vår programsida

sommaren 1864Göteborgs sjöfarts- och handelstidning

sommarenAftonbladet

Karin Bergöö Larsson