På Hotell i Stockholm

I Aftonbladet, fredagen den 26 mars 1875, skriver de följande. (Se bild. Tryck på bilden blir den större.) Tänk att de skrev i tidningen långa ramsor om vilka som gästade Stockholm. Det skulle vara något för dagens blaskor – vilket liv det skulle bli på folk.

Bruksförvaltaren Molin, som står före makarna Bergöö är säkert bekant med Bergöös, som vid den här tiden hyr gästgiveriet i Lerbäck av Skyllbergsbruk.

Ur Karins brev

Karin skriver i ett brev daterat:
”Stockholm Marie bebådelsedag -75.”
(Jungfru Marie bebådelsedag är den 25 mars.)
”Snälla mamma!
Tusen tack för det bref jag i dag erhållit, det var mycket välkommet helst som jag ej väntat något. Jag satt just och skref till Erik (förmodligen kusinen Erik Wahlman), då jag fick det och sedan kom jag ej att tänka på att skrifva förrän just nu ty jag har hela dagen lefvat i den tron att det är Söndag. Sedan jag tagit adjö af mamma gick jag derekte till franska skolan och på det viset fick jag ej tid att tänka mycket på skiljsmessan och väl var det, men nog såg jag alltsomoftast på klockan och undrade var mamma nu månde vara.
P.s. I modelleringen har jag fått en mask af Venus eller Niobe dotter man vet ej vilken, den är utmärkt vacker och jag önskar bara att kunna göra den lika bra. Jag har de bägge sista dagarne varit på Slöjdskolan från kl. 9 - 7 jag har endast varit hemma för att äta middag.”

Det låter som att mamma reste hem ensam. Kanske att pappa var kvar i Stockholm. Det var väl i affärer.

Några dagar senare skriver Karin:
”Pappa sade här uppe i Stockholm att Italia kanske skulle få komma ned i sommar får jag säga det till tant?” (Tant är Italias mamma. Karin bor inneboende hos dem)

Karin skriver – odaterat
"Enligt mammas löfte att endast få gå en gång i franska skolan har jag nu börjat måla aqvarel för en herr Liljeblad och slutar säkert nästa gång min första planch hvilken föreställer ett vinglas bredvid hvilket ett äpple och ett par plommon ligga. Mamma tyckte att jag ej borde sluta i franska skolan men vore det ändock icke så godt ty att betala 10 riksdaler för 4 lectioner det vill säga 2,50 lection hvilken ej är värd mer än 25 öre stycket, tycker jag ej vara värdt. Och om mamma och pappa tycka så med så var så snäll och skrif derom så att jag har bref om fredag ty tills dess hafva vi Påsklåf, så skall jag om lördag gå dit upp och betala för denna månaden samt hemta mina böcker."

Och i brev daterat: Stockholm den 8/4 -75
"I går var jag uti franska skolan sade till att jag skulle sluta der. Madame Clere var mycket snäll och vänlig hon sade ej alls något emot att jag skulle sluta, som jag trott hon skulle göra. Föreståndarinnan fick jag ej träffa utan jag bad madame Clerc framföra min helsning till henne. Madame Clerc bad mig komma dit någon gång under låfvet (mellan 12 och 1) för att tala franska och det var ju mycket snällt."

Efter två och en halv termin i Franska skolan slutar alltså Karin. Det var bara under de två första månaderna, januari – februari 1874 som hon läste heltid på Franska skolan, sedan blev det alltmer konstämnen på Slöjdskolan. Och det var ju där, i Slöjdskolan, hon började sin utbildning i Stockholm.

Oj, tocken upptäckt!

Det hände sig en dag förra sensommaren att jag satt på Kungliga biblioteket i Stockholm och läste i gamla tidningar. Där fann jag följande rubrik:

Skandinaviska-etnografiska samlingen

Redogörelse för gåfvor, lemnade under Mars och April
månader 1877.

Och därunder kunde jag läsa om en mängd personer som skänkt gåvor.
Mitt intresse föll på Karin Bergöö…

Jaså minsann. Karin har skänkt akvareller till Skandinaviska-etnografiska samlingen. Var finns de nu? Väl hemma från Stockholm sökte jag en helkväll på nätet och fann under Digitalt museum, Karins namn, och något om akvareller, men otydligt och där fanns inga bilder, vilket ju är själva grejen med ett digitalt museum. Det framgick att Karins akvareller skulle finna på Nordiska museet, så jag mejlade dem, men fick inget svar, därför bad jag en museilektor från Varberg, jag haft en del kontakter med. Hon visste naturligtvis vem som ska kontaktas och så en dag i vintras fick hon napp. Och en dag stod det på Nordiska museets blogg:

”En fråga om akvareller av Karin Bergöö visade att det finns 20 stycken sådana i arkivets samlingar, sällan skådade…” Och den som frågat var alltså jag.

Bilderna dök upp, och jag kunde åka till storstaden och bese akvarellerna. Och tillåtelse att visa dem här på Karinföreningens hemsida har jag fått, så håll till godo:

Tryck på bilderna och de blir större, och därefter kan du plussa dem större ändå.
Karins bilder är inte så stora. Jag har inte mätt dem, men uppskattar dem till ca 18x11 cm och  sedan monterade på ett ark större än A4 - tror jag.

I mars och april 1877 gav Karin bilderna till Skandinaviska-etnografiska samlingen. Nägra av dem är nog skänkta senare samma år. Det var på hösten 1877 som Karin skrevs in på Konstakademien, i mars, april gick hon fortfarande på Slöjdskolan i Stockholm.

”Skandinaviska-etnografiska samlingen” var ett museum som öppnades i oktober 1873. Karin berättar i ett brev från den hösten att hon var där och tittade. Museet drevs av Artur Hazelius.

Artur Hazelius, 1833-1901, var en svensk folklivsforskare och grundare av Nordiska museet och Skansen, ett av världens tidigaste friluftsmuseer.

På trappan till konstakademien.

På trappan till konstakademien är en illustration av konstnärslivet en gång i tiden. Bilden är från Akademielevernas egen föreningstidning "Palettskrap", med överskrift:
Klockan fem på eftermiddagen vid Akademien

Tryck på bilden så blir den riktigt stor

Enligt teckningen ovan var det så här det gick till på Konstakademiens trappa. Tisslande halvt gömda flickor innanför stängda fönster, spanande på hattprydda unga gossar. Men uppvaktande gossar lyftande hatt inför vackra flickor. Kanske inte så jamlikt, MEN det var ju så länge, länge sedan.

Månne det vara Karin Bergöö som äntrar trappan.

A. K. och Palettskrap

Det var på hösten 1877 som Karin Bergöö skrevs in på Kungliga Akademien för de fria konsterna. Hon var då ännu inte fyllda 18 år och var en av fyra kvinnor som började på Akademien det året. Det säger en del om tilltron till hennes talang. Bland Akademiens kvarlåtenskap är det svårt att hitta något om Karin. Hon fick vad jag kunnat se två stipendier: femtio och fyrtio kronor, långt från de tusenlappar som delades ut i resestipendier till vissa.  Inte heller fick hon någon kunglig medalj, den första av den valören till en kvinna knep Jenny Nyström.

Våren innan Karin börjar på Akademien, träffas en skara elever för att bilda en klubb: Akademiklubben A. K. I samband med det ger de också ut en tidning, ”Palettskrap”. I ett av de första numren av finns en ”skapelseberättelse” som vittnar om hur klubben kom till och där får jag veta vilka de första entusiasterna var: ”Den lilla käcka skaran bestod av följande elever vid Konstakademien: Fröknarna Julia Beck, Julia Strömberg, Clara Löfgren, Signe Sohlman, Hildegard Norberg och Elise Jakobson, samt herrarne Olle Sörling, Hugo Petterson, Theodor Lundberg, Hans Hedlund, Victor Lundberg och Hugo Hörlin.”

Under ungefär ett år är Carl Larsson föreningens sekreterare, och är därmed en av skribenterna i tidningen. Ja, många har där bidragit med teckningar och texter, men jag kan bara hitta Karins namn i samband med att hon skrivs in. Och en bild på henne tecknad av Carl vid en Maskerad i Grez. I samband med A. K:s möten måste Karin ha sett Carl Larsson åtskilliga gånger.

Först ett antal citat ur Karins brev, därunder en berättelse om Lydia Wigert och Georgina Sommelius.

1882-05-28
Karin har just kommit till Paris och lär känna en ung sångerska: Lydia Wigert

"I går när vi sutto nede i matsalen och drucko vår mjölk, kom ett ungt fruntimmer och frågade efter mig. Hon hette Wigert (tror jag) hade genom Fröken Cardon och Anna Nordgren (som bo tillsammans) fått höra att jag var här, och frågade om jag ville dela rum med henne i en pension hos en madame Tissier…

1882-06-02
"I tisdags följde jag med fröken Wigert dit. Madam Tissier var en mycket snäll och rar gumma,…" "Vi få ej flytta dit förr än den 9 så tills dess kommer jag att bo qvar här,…"

1882-06-06
"Nu sitter jag hemma och väntar på Herminia Lundberg och Lydia Vigert, som låfvat komma upp till mig. Jag har gjort mitt rum så fint med friska blommor, har köpt jordgubbar som jag årdnat med gröna blad på en solfjäder som talrik, här skall ni få smaka."

1882-06-08
"Lydia W. är en så snäll flicka, jag håller mycket af henne. Hon och jag hafva kommit öfverens att i nästa vecka gå tillsammans på Theatre Français och se 'Ett herrskap der man har tråkigt'."

1882-06-16
Efter tre veckor i Paris skriver Karin och berättar att hon och Julia Beck börjat på "Colarossis atelier:

"I går qväll bjöd Lydia oss på kaffe som hon kokade på ett spritkök hemma hos henne…,
"Lydia känner många af mina kamrater, isynnerhet Tiren, och som jag varit i Solefteå der hennes hem är så hafva vi mycket att tala om."
"Min middag fick jag sedan äta ensam enär Julia Lydia och 'Petrus' (en herr Falen från Norrland bekant till Lydia) hade farit ut på landet till Georgina Somelius."

1882-07-03
Och efter två veckor på "Colarossis atelier" slutar de och reser ut till Grez och Lydia Wigert är med:

"Efter sedan vi ätit vår middag rodde vi ut på floden der det var mycket vackert, vi hade det grannaste månsken och Lydia sjöng för oss…"

forts till höger…

"Jag har kanske icke nämdt att Julia och Lydia i sista stunden beslöt sig för att följa med hit ofver söndagen"
"I freddags foro vi ut på landet till Georgina Somelius. Georgina var mycket snäll och vänlig och bad hellsa Pappa och mamma så mycket. Hon och Lydia sjöngo så vackert hela aftonnen."

1882-07-24
"Jag har nu varit i Paris det var rätt roligt att komma dit på en …  Det var Lydias födelsedag och på aftonnen kommo det några af hennes bekanta och gratulerade henne,…"

1882-08-11
Två sångerskor i Grez, varav Georgina Somelius i världsklass

"Lydia Wigert och Georgina Somelius hafva kommit, (till Grez) vi bruka om aftnarna gå i stora salen, der flickorna spela och sjunga så vackert att jag är riktigt stolt öfver mina landsmaninnor, alla Amerikanarna och Engelsmännen sitta inne och hör på och se så andäktiga ut."
"Här finns en herrsadel och för ett par dagar sedan skulle Lydia och jag försöka rida, jag hade min marinblåa dräkt och det såg ej alls lustigt ut, Lydia hade en svart hvid kjol."

1882-08-04
"I går for också Georqine Somelius, hon har varit mycket klen här ute och jag förstår ej huru hon skall kunna arbeta, hon är nära att svimma när hon går upp för en trappa."

1882-09-11
"…det var högtidligt och vackert, kyrkan var klädd med girlanger från tak till golf. Lydia Wigert spelade på orgel."

1882-09-23
"Lydia hade hört när Carl sade till mig här i trappen att "nu har jag skrifvit till frökens föräldrar", och förra Söndagen då Carl talade vid mig nede i stora salen hade han talt så högt att Lydia hade hört hvartenda ord fastän hon satt i andra ändan af salen och spelade piano. Hon dunkade ädelmodigt på, så hårt som möjligt och narrade herrarna att sjunga "Till Österland vill jag fara".

1882-10-12
"I dag reser fru Smith-Hald och Lydia Wigert."

forts ned till vänster

------------------------------------------------

Vem är Lydia Wigert

Ja, vem var Lydia Wigert och vem var hennes väninna Georgina Sommelius, det är en lång historia, och för Georginas del mycket tragisk.

Som Karin berättar så kom Lydia från Sollefteå, och där har Karin varit. Georgina Sommelius var från Styrnäs inte långt från Sollefteå. I Styrnäs bodde Karins faster, Charlotta, gift Huelphers. Och på Karin låter det som om Georgina Sommelius känner Adolf och Hilda.Lydia Wigert tecknad av Carl Larsson i Grez, för tidningen Palettskrap.

Det var alltså så att Lydia dyker upp några dagar efter att Karin kommit till Paris. Hon undrar om de två kan hyra in sig i ett pensionat tillsammans och Karin nappar på det eftersom alla hennes kamrater tycks spridas med vinden i Paris. Nu blev det inte så. Det tog alldeles för lång tid innan de skulle få något rum, så Karin blir kvar på hotellet vilket tydligen även Julia och Lydia blir.

Lydia är sångerska. Hon sjunger, spelar piano och orgel. Karin och Lydia blir mycket goda vänner. Och när Karin reser ut till Grez så följer Lydia med. Lydia kommer sedan till och från att vistas i Grez ända fram till den 12:e oktober. Med i Grez är också Georgina Sommelius vid några tillfällen, samt att Karin hälsar på hos henne.

Lydia Wigert, senare

Lydia Wigert lämnar Grez den 12:e oktober, och jag tror inte att hon nämns mer i Karins brev. En stor men kort vänskap. Karin hade annat att tänka, nyförlovad som hon var. Lydia hade spelat piano för att överrösta Carl som var på väg att avslöja förlovningen.

Lydia var skriven i Sollefteå tills 1887 då hon gifter sig och flyttar Bilbao i Spanien med en norsk - svenske generalkonsul, Alfred Kirsebom.

forts till höger

På en hemsida hittade jag några uppgifter, och mejlade iväg en fråga och fick ett långt svar. I korthet var det så här:
Lydia och Alfred får en dotter, "Carmen Franciska Christina Kirsebom, som var født i St. Jean-de-Luz i Frankrike den 29. 9. 1887". Hon gifte sig med en major, Sigvald Hansen, och de fick tre barn – Lydias barnbarn, således: Sonja, Knut och Erik. Av någon anledning som inte jag känner till så tar två av barnen tillbaka sin mormors efternamn: Wigert. 

Lydias barnbarn, Sonja Wigert, kom att bli ett känt namn i Sverige, såsom skådespelare och sångerska. Så om ni tittar på rollistan på svenska trettio- och fyrtiotalsfilmer, hittar ni henne kanske. Eller som här på stenkaka på YouTube.

Georgina Sommelius

Georgina Sommelius tecknad av Carl Larsson i Grez, för tidningen Palettskrap.

Georgina Sommelius var på väg att bli en stor internationellt berömd sångerska – men så var det ju den där tragedin. Hon var född 1857 och hade vid den här tiden redan debuterat på Kungliga teatern i Stockholm. Hon gifter sig 1884 med med den italienska operasångaren Osvaldo Bottero. Redan 1882 i Grez är hon alltså så sjuk att hon knappast kan gå uppför en trappa och hon blir inte bra. En tid vistas hon med sin man i norra Sverige för att få friskare luft. Det finns en artikel om henne från 1890 i Idun. Men Georgina hade drabbats av en bröstsjukdom och kunde aldrig ner sjunga, Paret återvände till Italien och Georgina dog i Florens bara 34 år gammal.
På en webbsida från UR läste jag:
"Hennes man Osvaldo Bottero tog dödsfallet väldigt hårt. I sin sorg besökte han hotellrummet där de brukade bo, och där tog han sitt liv med ett revolverskott. Dessförinnan hade han sett till att urnorna med deras aska skulle stå sida vid sida, förenade med ett sidenband i de svenska och italienska färgerna som en symbol för deras kärlek."

text av Curt Fröberg

Wilhelm Wahlman gifter sig med Alma Gille

Hjälp mig att berätta om den här bilden

Den åttonde september 1889 gifte sig Karin (Bergöö) Larssons kusin, Wilhelm Wahlman, med Alma Gille. "Bröllopet stod i dagarna tre som det heter i visan. Den vackraste natur i närheten af Elfkarleby vattenfall…," skriver Karin i ett brev. Carl XIII:s bro, är en bro över Dalälven vid Älvkarlebyfallen och Alma Gille lär ha bott vid Carl XIII:s bro. Bilden ska ha tagits vid ett närbeläget bruk, men jag vet inte vilket. Hoppas att du vet.

Brudparet, Wilhelm och Alma, lär stå överst på bilden. Längst fram halvliggande på marken med ryggen åt kameran är konstnären Carl Larsson. I centrum av bilden på en parkbänk sitter Karins mor och far, Hilda (född Sahlqvist) och Adolf Bergöö. Karin står till vänster om dem och tycks prata med dem. Kanske är det Karins lillasyster, Stina, som sitter bredvid Karin, till hälften dold av en hög hatt. Till vänster om dem sitter Karins bror Per Bergöö på marken, med ett barn snett framför sig. Stående längst till höger ses Karins moster Elise (Lisen) Sahlqvist. Fler kan inte jag identifiera, så nu hoppas jag på dig.

Vet du något mer, så hör av dig.
Kontaktsidan

Bilden finns i Hallsbergs kommuns bildarkiv
Tryck på bilden och förstora, så blir den riktigt stor och tydlig.

Ur Älvkarleby kyrkoarkiv, Lysnings- och vigselböcker:
Bergsingengören Carl Wilhelm Wahlman från Ljusna i Söderala f, 1860
Fröken Alma Augusta Gille från Carl XIII Bro f. 1867

Wilhelm Wahlmans föräldrar var Erik Wilhelm Wahlman och Carolina Bergöö, syster till Karins pappa.
Alma Augusta Gilles föräldrars namn har jag inte reda på. Det kanske jag kan få hjälp med.

Ett brev

Här följer ett brev, skrivet av Anna Stenström född 1876. Anna var dotter till Karins mormors bror, Clas Stenström, och Adolf Bergöös syster, Matilda. Anna är i åttaårsåldern när hennes mamma dör. Och några få år senare dör även hennes pappa. Under några år bor Anna och några av hennes syskon vid pastorsbostället i Lerbäck. Därefter blir det lite svårt att följa henne, men hon kommer till Stora Kopparberg, osäkert var hon bor, inte ens prästen som skriver husförhörslängen tycks veta var hon befinner sig, men 1883 flyttar hon in till Emilia Bågenholm, född Bergöö, syster till Adolf. (Emilia står det i kyrkboken, men Emmy tycks hon ha kallats.) Anna skrivs då som fosterbarn till Emmy.

Åren går.

Emmy blir änkefru och driver en affär i Falun. 1889 kommer Karin och Carl Larsson att påbörja sitt boende i Lilla Hyttnäs i Sundborn. Karin som är kusin med Anna och som varit barndomsvän med Annas äldre syster Hilma och haft Annas bror Rickard boende hos sig i Stockholm i flera år, tar nu naturligtvis upp kontakten med Anna, och även med sin faster Emmy.

Vid sidan en tidningsannons

Brevet nedan, är skrivet av Anna Stenström och adresserat till Stina Bergöö, Karins lillasyster.

                                                     Tisdagskväll den 27 maj 90

Kära snälla Stina !

Tack snälla rara du för den präktiga klädningen af hvilken jag kommer att få stor nytta. Du var mer än rar som tänkte på mig med den. –
Af Karin hörde jag att du äfven tänkt att skicka hit en klädning som jag skulle sälja. – Leta ihop en till t.e.x. den där blågrå olyckoklädningen o sänd pr. fraktgods så blir det ej dyrt o du skall ärligt få valuta för dem. –
Just idag har jag kommit från Sundborn, dit jag åtföljde Karin Pingstdags fm. Vi hade så trefligt Karin o jag, mojade(?) oss värre framför brasan(?), ty det blåste ohyggligt. – Småttingarna voro så rara och snälla. Om Pontus kan man då sannerligen i ordets rätta bemärkelse säga, en präktig pojke, ty han är förvånansvärdt stor och dugtig. Igår middag då vi vacktade brasor o sjalar(?) ?, spenderade(?) Karin på munk o småbröd o kommo vi just då öfverens om, att du bestämdt skulle tyckt om att vara med.
Du må tro vi ? värre o hade så trevligt. Undrar så mycket hvar du kommer att vara i sommar? Kanske du kommer hit på en titt. Hvad det skulle vara roligt! Kom du o Anna Pripp! –
Nu farväl med dig. – Hälsa Richard o Carl L. mycket.– Skrif någon gång vore du obeskrifligt rar(?) beder din tacksamme vän o kusin Anna S–m.

Gratulera Carl i morgon fr. mig 

Moster helsar.

Här följer några listor på Karin Bergöös konstakademi-
kamrater hämtade från ett litet tryckt häfte som finns på Konstakademien.

Listorna är från läsåret 1880-1881.

Genom att trycka på dem förstoras bilden och blir mer läsvänlig.

Glad Påsk
önskas från Karin Bergöö Larssons vänner

Kanske sa man inte "Glad Påsk" på Karins tid. I alla fall skriver hon inte så i det brev hon skrev i påskveckan från Clara Norra Kyrkogata i Stockholm 1874.
Brev från 14-åriga Karin som bor sitt första år i Stockholm. Brevet är daterat den 31 mars 1874. Det var tisdagen i påskveckan.

Stockholm den 31/3 1874

”I måndags… …då blefvo vi bjudna på vin af hennes bekanta mamsell Petterson. Sedan på eftermiddagen kom Hilma till mig, jag hade köpt ett halft tjog ägg, och hon gick och köpte litet strösocker och så rörde vi oss en äggtoddy. Sofi Törnblom kom också ned, och vi hade så roligt.”

Karin fortsätter att skriva i samma brev dagen därpå:

”I dag är det som mamma vet första April. Julia och jag stego upp kl. 7, Sofi (Sophie Flach) brukar icke stiga upp förrän half 9, men vi vredo fram hennes klocka så att den var ungefär så pass mycket, sedan vi hade väckt henne och visat henne huru mycket hennes klocka var, steg hon upp och klädde sig, när den riktiga klockan var half 9 hade vi bett en jungfru komma ned och gifva oss kaffebud och när vi kommo upp och hon märkte sig ha stigit upp ”mitt i natten" som hon brukar säga när hon stiger upp något tidigare än vanligt, blef hon mycket flat samt påminde oss att det fanns en sista April också, så de få vi väl igen det, kan jag tro.”

”De ägg som jag köpt skola vi äfven blåsa ur samt sedan måla, Julia har idag målat ett så utmärkt vackert. Huru många dagar Påsklof vi hafva vet jag ej, emedan jag ej varit i skolan sedan i Fredags, mamma får ej bli ängsli för mig derför att jag är något sjuk, eller på det viset jag har bara varit hes, men tanterna hava ej velat att jag skulle gå ut.”

Förklaring:

Hilma Stenström är kusin med Karins mamma, men bara ett år äldre än Karin. Hon bor i Stockholm sedan några år.
Mamsell Petterson, Sofie Törnblom, Sophie Flach och Julia Carlson är liksom Karin inackorderade hos tre systrar i Stockholm.
Julia Carlson är den flicka som delar rum med Karin och Sophie Flach har rummet intill.

Om du aldrig läst Karins brev, kanske du undrar över hennes långa meningar utan punkt. Hon skriver så, och hon tycks inte vara ensam om det. Kanske att man inte brydde sig så mycket om en detalj som en punkt, så här till vardags, på Karins tid.

Glad Påsk!

Förlovning…

Det finns ett brev bevarat, angående förlovningen mellan Adolf och Hilda Bergöö, som Karins morfar, Lars Sahlqvist, adresserat till Adolf Bergöös far, Carl Peter Bergöö:

                                                      "Örebro den 7. Dec 1855
Konungens Trotjänare
Ingenjeuren
Högädle Herr C. P. Bergöö
Fahlun o Krokfors"

Av brevet framgår att Adolf Bergöö och Hilda Sahlqvist är
trolovade. Lars Sahlqvist skriver:

”Den trofasta vänskap Adolf visat mig och de mina i både onda och goda dagar, hans bepröfvade redbarhet, i förening med hans ordentliga och stadgade uppförande, har föranlett mig att med nöje lämna mitt bifall till denna förening.”

Vidare skriver Sahlqvist att han inser att Adolf Bergöö… ”som nybörjare ej ännu kunnat förwärva den tryggade existens som en familjefader eftersträfvar, men detta har hos mig ej väckt några betänkligheter, ty jag känner honom tillräckligt, för att veta, att huru det än går med hans handel, han alltid ställer så, att han eger en tarflig utkomst för sig och de sina, och det är mig nog.”

Och så gifte de sig… Adolf och Hilda

Annons i Nerikes Allehanda

Tryck till på bilden så blir den
större och mer läsbar

Tarflig utkomst” låter konstigt i mina öron, men enligt SAOB betyder det: ”behövlig, erforderlig; som inskränker sig till det nödvändiga; precis tillräcklig.”

Brevet är skrivet en vecka innan Hilda Fyller 18 år. Det kommer att ta nästan tre år innan de gifter sig.

Karin föddes 1859, den tredje oktober. Enligt kyrkboken bor familjen Bergöö då på Stora torget 23. Men på 1880-talet förändras många adresser i Örebro och Stora torget 23 blir Stortorget 8. 

Fastigheten ägdes, enligt mantalsuppgift av Adolf Bergöö och Mikael Alfort, men enligt uppgift på Stadsarkivet i Örebro står Bergöö ensam som byggherre. Huset här byggdes 1858, men har byggts om och byggts till sedan dess.

Enligt ett brev från Karins mamma, Hilda, bodde hon och Adolf i samma hus som hennes föräldrar när Karin föddes, men det kan ha berott på att nya huset inte var riktigt klart eller att Hilda ville vara nära sin mamma inför förlossningen.

Läs mer om Karins mamma och pappa

Stortorget 8 där Karin föddes 1859 den 3 oktober, men jag har ännu inte hittat någon födelseannons i tidningarna.