Karin Bergöö, Venedig - München
Ifrån München skriver Karin 4 brev till föräldrarna. Först beskriver hon resan från Venedig till München och berättar i övriga brev om tiden i staden. Jag har här bara tagit med en ytterst liten del av breven.
Från München om resan dit
Det var sagt att vi skulle hafva stannat i Wenedig tills om måndag, men vi kommo att begära vår räkning på freddagen och då fingo vi se att det var så dyrt (3 franc om dagen för person för rummet) att vi ej ville stanna endast för vårt nöjje…1
Det var en vacker afton vi lemnade Wenedig, just i solnedgången man åker öfver nära en half mil lång bro över Lagunerna som till största delen ligger under vatten. Der dränkte jag mina blommor som jag medhaft från Stockholm för sista gången sägande Wenedig farväl…
…kommo till Verona kl. 12 på natten, vi hade intet bestämdt, hvilket hotell vi skulle taga in på, utan satte oss i en fiaker, och åkte iväg genom en stad som tycktes aldeles utdöd, jag var förfärligt rädd - Efter en half timmas åkning kommo vi dock fram till ett mycket trefligt hotell i äkta gammal Italiensk stil.Dagen derpå togo vi oss en vagn på en timma, besågo domen och Arenen…
…foro derifrån följande middad… kommo till Trient (Trento) samma afton vid 11-tiden bodde på hotell ”De Leurope” och foro derifrån kl. 8 på morgonen derpå, men hade ändock en qvart på oss att bese staden som hade ett förtjusande läge vid foten af höga snöfjell…
…foro derifrån (från Trento) morgonen derpå vid 9-tiden, kommo till Insbruck vid 6-tiden… 2
Fram till Insbruck var det den grannaste Alpnatur, vi hade mycket trefligt ressällskap… Insbruck är en liten förtjusande stad vid foten af höga snöfjell, vägen dit var den bästa Schveitzenatur man kunde önska sig…
Det var hela tiden mycket kallt och i Brenner (det pass hvarigenom Napolion I tågade ned till Italien) snöade det.
Vägen derifrån och hit (München) var besvärlig, vi skulle ”förtullas” i Koufstein och måste två gånger byta om tåg.
Kommentarer till båda brevtexterna
1_ Återigen sparsamhet. Karin stannar inte i Venedig bara för sitt nöjes skull, skriver hon. Karin ser tydligen sin resa mer som en studie- och läroresa än som en semestertur.
2_ Karin anger klockslag för sin resa. Jag undrar hur det var med klocktiden år 1882. Här i Sverige införde vi gemensam tid 1879. (Svensk normaltid) Före dess hade man lokaltid, i varje svenskt samhälle, det var 24 minuters skilnad mellan Göteborg och Stockholm t ex. (Sverige lär ha varit det första land i Världen som införde standardtid.)
3_ Anna Nordgren hade lämnat sällskapet i Wien för att åka direkt till München - nu har hon redan rest till Paris tillsammans med fröken Cardon. Karin möter dem senare i Paris.
4_ Julia hade arbete att utföra i Paris och lämnade sällskapet i München. I Nordisk uppslagsbok från slutet av 1800-talet beskrivs Julia Beck som textarinna och målarinna. Hennes far, Franz Beck var bokbindare och Julia gjorde textarbeten åt honom.
Om dagarna i München
På onsdagen hunno vi ej mer än att gå på banken, hemta våra bref, ställa om våra saker och gå för att höra efter om Anna Nordgren var qvar - hon hade redan på måndagen farit till Paris 3 tillsammans med fröken Cardon som hon träffat här.
…efter att hela förmiddagen hafva varit på Alte Pinakotheket, der jag blef aldeles förtjust i Rubens. Man har ingen föreställning om hans storartade begåfning förrän man sett hans skisser till Yttersta dommen m.f.
…Julia far härifrån om lördag qväll, Hildegard och jag stanna tills om onsdag och fara då troligt-vis med snälltåg för att slippa ligga öfver förr än i Strasburg. Julia måste vara i Paris på bestämd dag för en bestälining af en täxtning som hennes far skickat dit. 4
…I går när jag satt på det gamla Pinakotheket spratt jag riktigt till af förskräckelse vid tanken på att vi ännu ej sett Bavarian, det skulle hafva varit en förfärlig skam att hafva varit här utan att sett den.
…Den (Bavarian) ligger långt bort på en slätt snarlik vårt Ladugårdsjärde, så den förefaller ej så stor som om den skulle stå på ett torg omgifven af hus.
Vi gingo upp uti den, men det var just litet ruskigt, kom man att med foten stöta till trappan så gaf det eko i hela menniskan, vi gingo 120 trappsteg och vi räknade just ut att det var lika högt som upp till Professor Malmströms Atelier och ännu en trappa högre. Sedan vi setat i gröngräset en stund och vilat oss gingo vi på vägen hemåt in uti ett Caffe som såg ut att motsvara vårt Bellmansro. Derinne var mycket snygt med renskurade ekbord o.s.v. men icke motsvarade det våra Stockholmsförhållanden.
Der sutto karlar och spelade kort, värdinnan höll sina gäster sällskap och blef då och då bjuden att taga sig en klunk ur deras ölmugg. Vi fingo efter någon väntan ett mycket godt the som gjorde oss så lifvade, att när vi gingo förbi ett annat utvärdshus der det var musik började både Hildegard och jag att hoppa i takt derefter.
Vi gå alla dagar på det gamla museet der vi redan äro gamla bekanta och goda vänner med vaktmästarna. På det Nya museet är bara skräp, der finnes endast en tafla som är bra, utmärkt bra till och med, och det är Tusnelda i Germanicus triumftåg, den skola vi gå och se på ännu en gång.Vi stå nu färdiga att fara härifrån med Nattåget som går 7,10 passerar Karlsrube vid 3-tiden komma fram till Strasburg kl. 6 i morgon bittida stanna der några timmar, fortsätta sedan kl. 3 direkt till Paris.