Gratz den 2 Maj 1882

Kära goda Pappa!

Vårt första Maj firade vi igår på Semmering banan,1 det skall blifva en dag som jag alldrig i mitt lif skall komma att glömma. En sommardag sådan jag icke mins sedan jag var barn, den mest storartade natur, höga berg och djupa dalar, oändliga tunlar, slotsruiner och småfjel.2

K1. 8 kommo vi fram till Gratz togo in på hotel Florian gingo vid 9-tiden ut i staden för att äta qväll; alla gatlyktor voro släkta, det mest förtjusande månsken, gammaldags hus med spetsiga tak, fulla studenter, [Jag misstänker att det ska vara ”fullt av studenter” - Curt]  O! det var förtjusande man var mitt inne i medeltiden.

Sedan vi ätit på en restauration som vi funno på gingo vi ned till (floden) Mur och satte oss för att svärma i månskenet. Allt var tyst och stilla omkring oss, i ett af slotsfönstren på berget mitt emot på andra sidan floden lyste ett ljus, jag tänkte på den gamla giriga slotsvaktaren i ”Kornevills klockor!”3 som om natten tände ljus i det gamla obobodda slottet för att inbilla folket att det spökade der. Flickorna började tala om sina kärleksäfventyr, det var en följd af stämningen. Sedan vi kommo hem återstod oss den prosaiskare delen af resan nemligen uppgörandet af våra afärer som i följd af vår afresa från Wien blifvit temligen inveklade.

Jag skall säga pappa att jag för mina räkenskaper mycket noga och jag tror att pappa skall blifva nöjd dermed, sparsamt lefva vi också, jag tror mig kunna säga att jag icke onödigtvis gifvit ut en gulden. …

Därefter följer en ekonomisk redogörelse.

Jag har skrifvit allt detta för att pappa i nästa bref skall säga mig om det är något som pappa ogillar.4

I brevet berättar också Karin också en del om vad de upplevt i Wien…

Från Wien kan jag icke säga att någon af oss egentligen har några angenämare minnen, det var en stor stad! Mitt största nöjje var att se på alla vackra fruntimmer och det fina färgsinne med hvilket de förstodo att årdna sina toiletter.5 Nu undantager jag naturligtvis Utställningen der det fanns samlat det bästa af vår tids konst och som gjorde mig mycket mycket godt att få se, vi voro der alla förmiddagar utom på söndagen…6

Ur Brev till Mamma från Graz

I går ef.m. gingo Julia och jag upp på Slotsberget,1 der vi tillbrakte den allra härligaste afton, ja man har derifrån en vidsträkt utsigt, snarlik den från Bergnipan vid Ångermanelfven,2 Jag satte mig och ritade utaf borgen, 3 en snäll vakt kom och satte fram två stolar och en pall åt mig. Sedan jag slutat min ritning, satte jag mig att njuta af utsigten, solnedgången, fågelsång och blomsterdoft. I dag på morgonen voro vi inne i ett par kyrkor i en af dem låg en gammal gumma på knä bredvid dörren och rabblade sina böner, när vi gingo henne förbi kysste hon våra händer och kläder för att få sig en slant, det gör ett så pinsamt intryck att se huru de begagna sin religion till som inkomstkälla. Nu sitter jag i väntsalen, om en timma skall tåget gå.