Wenedig den 8 Maj 1882.

Kära Pappa!
Det var en glad stund för mig då jag idag hemtade tre bref på posten, ett från dig ett från mor.1 och ett från kamraterna (ett slags "kompottbref ”.2 der de hvar och en skrifvit några rader under ett frukostlåf på målarskolan), jag tog dem alla med mig till Dogernas palats der jag i skuggan af arkaderna fick läsa dem i lugn och ro. Bredvid mig på scharmarbänken låg en vacker Gondolier och snarkade, ej långt derifrån satt en artist och målade utaf St. Markusplatsen. Då jag sist skref hem (ett brefkort till mamma som jag skref från Adlersberg medan de andra lågo och såfvo) var jag tröttare än jag för tillfället kände mig, det komefter dagen derpå i Triest. Det var en lycka att ångbåten3 ej gick förrän om andra dagen på aftonnen så att vi fingo vila ut oss der.

…det är så svårt att få något sammanhang af hvad jag skrifver, i sina gongdåler i kanalen utanför vårt fönster far oupphörligt "Trubadurer" förbi, och de sjunga så förtjusande att man kan bli kär i hvarenda en, här sjunga alla, de kunna icke låta bli, det ligger musik i luften.4

(Dagen derpå, på morgonnen).
I går togo vi oss en gondol och foro till vår bank (jag tog ut 75 francs), det var ej så förtjusande som jag hade föreställt mig, den vickade oupphörligt åt den ena sidan så mamma skulle ej tordas setat der. Vi hafva ej ännu hunnit sett så mycket af staden och att lära sig hitta anser jag för omöjligt så smala och krokiga gator är det, vi hafva endast gått och njutit omkring St. Markusplatsen.

På söndag ef.m. (vi hade kommit kl 6 på morgonnen) satte jag mig att måla en aqvarell från vårt fönster och i dag skall jag sitta under Suckarnas bro och måla kanalen framåt.5 Både Julia och Hildegard äro så förtjusta här så att vi komma att stanna åtminstonne öfver nästa söndag men dröjja endast ett par dagar i Mynchen, och vi fara dit upp öfver Padua och Verona. Tack för ditt löfte att fara till Rom, men det låta de icke öfvertala sig till, de vilja vara i Paris de sista dagarna i denna månad.
        Adjö, mera nästa gång, hellsa alla och glöm ej att sända detta till mamma, din Karin.

Stockholm den 29 april Lördag 1882.

Kära Toini min!
Du är då för rar som skrifver så ofta, Far och ej mindre Mor äro förtjusta och tacksamma deråt. Ditt bref från Dresden fick jag i Thorsdags kl. 12, Fröken Nordberg 1 var då så snäll och besökte mig. Hon hade timmen förut fått bref ifrån Hildegard och sade att du skrifvet till mig samtidigt och så ringde det och så kom det kära. Den Pappa Gubben i dag på morgonen kom bref ifrån honom der han säger "här har du underrättelser ifrån vår Karin om Prag" och så har gubben min glömt at lägga in dit bref, det var ju lite snopet men jag gläder mig ändå at goda underrätelser äro på nära håll. – Stina 2 är hemma från skolan som hon var lite hängig i morse och jag var egennyttig och ville gerna ha hennes sällskap.

…Tala om hur det går at få pengar samt hvar du lyftat sådana, har du saknat pass? och är snufvan weg? Pappa Jaenson 3 träffade jag åter i går han bad helsa dig. Var änteligen 4 försigtig i Italien med kläder så at du ej förkyler dig. O! Karin at du är i Venedig, möjligen har du redan lemnat den, som jag kan tänka mig tjusande staden då det nu anländer men stor sak i det, jag har ändå i min enfald fåt sända et bref till Venezia.

…Allt går så sin jemna gång at jag vet ej hvad jag skall tala om och Gud ske lof för det. … Köp dig minnen från de platser du besökt origelt för trakten. Stina ber mig tala om at de ej har lof 1 Maj oförskämdt nedrigt förstås men så man kan inte bättre begära af "Nuckorna Åhlin". 5

…Helsa dina turistkamrater och försumma ej at sofva, äta dricka och kläda dig. Gud skydde kära barnet mitt önskar och beder ständigt
Hilda Bergöö