Paris den 26 Maj 1882

Hotelle L' Osborne. Rue St. Roch.

Kära Far och Mor!
Det är min första dag i Paris, jag känner mig som en liten fluga i den stora staden. 1 Till all lycka är mitt rum mycket litet, det käns så trygt att få krypa hit in från allt buller der nede (jag bor i fjärde våningen d.v.s. 5 tr upp).

Jag har packat upp mina minnen från resan för att känna mig så hemmastadd som möjligt, satt en törnros i vatten, som en liten unge kom och stack i handen på mig (i morse när vi gick för att dricka vårt kaffe,) sägande att den kostade "deux tous".

Sedan jag städat så fint jag kunnat, öppnade jag edra bref tusen tack derför.

Vi kommo hit i går qväll kl. 5, ej alls uttröttade (man blir så van resa), från München reste vi Tisdag afton kl. 7 vi hade god plats i coupéen och jag såv godt ett par timmar. Vid 6-tiden kommo vi fram till Strasburg,2 lemnade vara saker och drucko vårt kaffe vid stationen, samt togo reda på när tågen gingo derifrån. Vi hade haft ett brefkort 3 från Julia deruti hon sade sig hafva setat 24 timmar på vägen mellan Strasburg och Paris, hvarföre vi bestämde oss för att ligga i Nancy över natten. Vi gingo 4 derefter omkring på gatorna i staden (Strassburg), sutto 4 en stund i en kyrka der flera skolor hålla sin morgonbön. Det var så roligt att se på alla ungarna, pojkarna så trefligt klädda i sina blåa blusar och flickorna i långa förkläden med ärmar. 5

Derifrån gingo vi för att äta vår middag och kommo så lagom ned till stationen för att resa till Nancy 6 med ett tåg som gick kl. 3 och kom dit kl. 8 på qvällen. Hildegard kan mindre franska än jag, så att framkomna till Nancy var det jag som måste styra om hotellet och jag nekar ej till att jag hade hjertat i hallsgropen när jag stod inför de stränga herrar kypare. Men det gick bra vi fingo oss ett treligt och billigt rum i tredje våningen såvo godt och vaknade i tid för att begifva oss af kl. 6, vi skulle ej komma till Paris förr än kl. 5 ef.m., hade ingen matsäck, så hade ej en gammal snäll gumma bjudit oss choklad, korf och bröd samt godt landtvin så hade vi allt blifvit mycket hungriga.

Framkomna till Paris skaffade oss "den snälla frun" en karl som tog hand om våra saker och satte oss i en droska. Vi åkte till Hotell St. Roche dit Julia gifvit oss adress, när vi kommo dit och frågade efter henne svarades att hon ej bodde der (jag fick sån hjertklappoing) men hon hade lemnat sin adress det var strax bredvid, Julia var ej hemma. Hotellet fullt med folk, fans endast två rum qvar hvaraf Hildegard och jag togo hvar sitt. Det är så roligt att hafva ett eget litet krypin efter att hafva varit tre - fyra i ett rum. 7

Detta är skrifvet i tre afdelningar jag började det vid 2-tiden efter att hafva druckit kaffe, gått igenom Magasin de Louver, varit långt bort i verlden med Hildegard för att taga ut hennes pengar - hemtadt mina bref i boklådan (som ej är långt härifrån) samt läst dem och utdraget ur tidningen (som mycket roat oss alla) 8 efter att hafva skrifvit en stund med en förfärligt motsträfvig penna kom Hildegard och hemtade mig för att gå och äta, derefter följde vi med Julia som skulle köpa sig ett par kängor, samt gick med H. till S:a 9 bokhandeln i och för några upplysningar som hon ville erhålla. När jag sedan kom hem måste jag en lång stund skrifva i mörkret, nu har jag lånt ett ljus från H:s rum. Efter att hafva snyggat oss en smula sedan vi kommit i går (både H. och jag hade en känsla utaf att vi måste göra oss så fina som möjligt eftersom vi voro i Paris) gingo vi ut, jag ville att vi först skulle söka upp Anna Nordgren, men det sade H. bestämt nej för och hon gick in på första restauration som vi kommo till, jag hade hört talas om att man på somliga ställen för en biffstek kan få betala ända till 5 francs så jag beredde mig på det värsta, men lyckan ville att vi just kommit in på en så kallad Bouldon der det är billiga och bestämda priser. När vi setat en stund, fingo vi långt borta i salen se ett fruntimmer som var så lik Julia, sedan vi en stund sett på henne kom jag på den ljusa idén att det var den gamla Julia10 men med en ny hatt. Hon blef lika glad att se oss som vi henne.

…Ja nu hinner jag ej mera, skrifver snart ånyo. Jag är frisk och tänker ej ligga och såfva som mamma skref, men nog dröjjer jag med att gå och se mig omkring.
             Farväl, Pappas Karin.

Det är en svensk som har detta hotell.
Jag förmodar att Maria 11 nu är i Paris såvida hon ej rest några krokvägar, skall höra efter hennes adress i Svenska bokhandeln.