Glad Påsk
önskas från Karin Bergöö Larssons vänner
Kanske sa man inte "Glad Påsk" på Karins tid. I alla fall skriver hon inte så i det brev hon skrev i påskveckan från Clara Norra Kyrkogata i Stockholm 1874.
Brev från 14-åriga Karin som bor sitt första år i Stockholm. Brevet är daterat den 31 mars 1874. Det var tisdagen i påskveckan.
Stockholm den 31/3 1874
”I måndags… …då blefvo vi bjudna på vin af hennes bekanta mamsell Petterson. Sedan på eftermiddagen kom Hilma till mig, jag hade köpt ett halft tjog ägg, och hon gick och köpte litet strösocker och så rörde vi oss en äggtoddy. Sofi Törnblom kom också ned, och vi hade så roligt.”
Karin fortsätter att skriva i samma brev dagen därpå:
”I dag är det som mamma vet första April. Julia och jag stego upp kl. 7, Sofi (Sophie Flach) brukar icke stiga upp förrän half 9, men vi vredo fram hennes klocka så att den var ungefär så pass mycket, sedan vi hade väckt henne och visat henne huru mycket hennes klocka var, steg hon upp och klädde sig, när den riktiga klockan var half 9 hade vi bett en jungfru komma ned och gifva oss kaffebud och när vi kommo upp och hon märkte sig ha stigit upp ”mitt i natten" som hon brukar säga när hon stiger upp något tidigare än vanligt, blef hon mycket flat samt påminde oss att det fanns en sista April också, så de få vi väl igen det, kan jag tro.”
”De ägg som jag köpt skola vi äfven blåsa ur samt sedan måla, Julia har idag målat ett så utmärkt vackert. Huru många dagar Påsklof vi hafva vet jag ej, emedan jag ej varit i skolan sedan i Fredags, mamma får ej bli ängsli för mig derför att jag är något sjuk, eller på det viset jag har bara varit hes, men tanterna hava ej velat att jag skulle gå ut.”
Förklaring:
Hilma Stenström är kusin med Karins mamma, men bara ett år äldre än Karin. Hon bor i Stockholm sedan några år.
Mamsell Petterson, Sofie Törnblom, Sophie Flach och Julia Carlson är liksom Karin inackorderade hos tre systrar i Stockholm.
Julia Carlson är den flicka som delar rum med Karin och Sophie Flach har rummet intill.
Om du aldrig läst Karins brev, kanske du undrar över hennes långa meningar utan punkt. Hon skriver så, och hon tycks inte vara ensam om det. Kanske att man inte brydde sig så mycket om en detalj som en punkt, så här till vardags, på Karins tid.
