Hilda och Adolf Bergöös 25-åriga bröllopsdag 1883.
I Bergööska huset i Hallsberg finns en reproduktion av en akvarell målad av Karins moster Augustas man, Rudolf Gagge. En present till Hilda och Adolf vid deras 25-åriga bröllopsdag. Bilden föreställer hur släkt och vänner kommer till silverbröllopsparet. Den är målad i förhand, så svågern visste naturligt nog inte vilka som skulle komma.
Färgfotot från Bergöövåningen i Hallsberg, medan de svartvita bilderna är från Hallsbergs kommuns bildarkiv.
Rudolf Gagge var vid den tiden en stor kulturpersonlighet i Västerås. En bankman som målade tavlor och musicerade, sjöng och komponerade.
I sommar (den 29 juni) reser Karinföreningen till Västerås för att få veta mer om Augusta och Rudolf Gagge. Välkomna att följa med. Ännu har vi några platser kvar. Se annons här.
Den långa bilden är här delad i tre delar
Bild 1
Låt oss nu ta en titt på målningen som också innehåller små verser. På "tronen sitter Hilda och Adolf. Främst i raden av gratulanter kommer silverbrudens mor, fru Sahlqvist, Karins mormor. Om henne står det i versen:
”Främst kommer mormor med en kaka.
Hon hunnit längst i livets qvälI.
Med tacksamhet hon ser tillbaka
Och bringar glad så sitt Hell.”
Därefter kommer dottern Stina. En skön ”Demoiselle”. Hennes vers lyder så här:
”Dernäst på smala ben ses trippa
La jeune Demoiselle.
Hon är ej sen att börja hippa
Hipp, Hipp, Hurrah och Hell.””Och ynglingarnas muntra rad
från Hallsberg, Neuchatel,
Från Spanien, Norrland drar åstad
och höjer gladt sitt Hell.”
Mannen med fanan är sonen i huset, Per Bergöö. De tre som följer Per är Adolf Bergöös systerbarn, Stenström och Wahlman, som under ett flertal år växte upp och utbildade sig under Bergöös ”beskydd”.
text av Curt Fröberg
Bild 2
Därefter kommer Karin och Carl Larsson, som dock inte var med på festen. De hade gift sig samma vår och bodde i Frankrike.
Efter Karin och Carl går ”Hattmamsellen” Hilda Bergöös syster Elise Sahlqvist tillsammans med kvinnor i ”hattbranschen”:
”Och med en stab av tjenstehjon
Nu syns en hattmamsell.
Hon har tjent bra med pengar, hon.
Och höjer glad sitt Hell.”
Redan här 1883 antyder alltså Rudolf Gagge att Elise Sahlqvist tjänar bra på sin hattillverkning, men ännu är det ca 15 år tills den riktigt stora fabriken byggs.
”Se'n kommer Prippens kompani
Med strutar och med namnam i
Och med en röst så fin och gäll.
Det stämmer in sitt Hell.”
Först med stora steg kliver Karins kusin, Gustav Pripp, följd av sin mor, Karins moster, Ida Pripp, och vid hennes sida, hennes ständiga följeslagare, kokerskan och sällskapsdamen, Hedvig Charlotta Keventer. Och så Idas döttrar Maria och Anna Pripp.
Bild 3
”Och knogande från Westerås
Herr Svåger kommer m,ed mamsell
och fru och gurkor, det förstås,
Hell silverparet, Hell!.”
”Herr svågern», som drar vagnen är konstverkets skapare, Rudolf Gagge. I vagnen sitter hustrun Augusta, Karins moster, och sjuttonåriga dottern Elsa skjuter på. Senare gift Silfverstolpe, och blivande mor till Gunnar MascolI Silfverstolpe, en av de aderton i Svenska akademien.
”En helan hop af folk och fä
Till sist ock synes vandra
Att liksom de andra
Sitt hell och hyllning ge.”
Slutligen ett litet urdrag ur Kumla Julblad från 1949 – varifrån jag också fått viss hjälp med den här texten:
Fil. lic. Marita Lindgren-Fridell skrev 1944 i sin uppsats om Rudolf Gagges Västeråsbilder "att de ha för stadens äldre historia ett oskattbart värde"… "Hans roliga skämtteckningar", säger fru Fridell vidare, "avslöja honom som en fin och skarp iakttagare, vars breda humor hellre tolkade det komiska och skrattretande än det direkt gisslande och satiriska".