Minnen och anekdoter upptecknade af Rudolf Gagge

Förord

Rudolf Gagge skrev ner sina minnen. Så mycket hade han att berätta, att det skulle kunna bli en tjock bok. Här kommer ett stycke ur hans minnesberättelser som handlar om mötet med sin blivande hustru, Augusta Sahlqvist, som var syster till Karin Bergöös mamma Hilda. Vidare nämns en annan av Hildas systrar, Ida, som var gift med Fredrik Pripp. I slutet nämns också J.G. Pripp, som var Idas svärfar.

Rudolf Gagges handskrivna anteckningar är här renskrivna av Rudolfs brors barnbarns barn, Carl Magnus Gagge, Landsantikvarie/Länsmuseichef för Västmanlands läns museum.

Håll till godo…

 

Utdrag ur ”Minnen och anekdoter upptecknade af Rudolf Gagge, Bankdirektör. Westerås 1907-1908”

Då jag friade

Bekantskapen med min blifvande hustru, Augusta Sahlqvist, som är från Örebro, gjordes sommaren 1862, då hon som gäst vistades hos sin syster och svåger, Handlanden Fredrik Pripp, hvilka bodde i hufvudbyggnaden vid Hornsberg utanför Stockholm. Jag ägde ett kryp-in i Hornsbergs hage, kallad ”Hyddan”, där mina föräldrar och vi syskon hade vårt sommarnöje. Under sommarens lopp voro vi mycket tillsammans med den Prippska familjen och dess intagande gäst. På de stunder, jag kunde disponera från mitt arbete, och särskildt om Söndagarna på promenaderna till och från Solna kyrka träffades vi ofta, och förhållandet mellan mig och den vackra ungmön ifrån Örebro blef allt intimare, och växte slutligen till en känsla, som räckte för hela lifvet.

En gång gjorde vi tillsammans med vännerna Pripp en utfärd i båtar till Ulfsunda, dervid matsäck medfördes. Såsom alla unga var jag den tiden svag för ”snygga gångkläder”, och jag var vid det ifrågavarande tillfället bland annat iförd ett par verkligen praktfulla byxor, mörka med fina röda ränder. Jag skulle hjelpa till att draga en motsträvig kork ur en saftbutelj, hvilket dock icke lyckades bättre, än att jag fick en försvarlig del av innehållet på mina förtjusande permissioner. Der stod jag skamsen och drypande af den ljufliga saften, och det blef ett tvättande och gnoende af hjälsamma händer. Jag var naturligen rädd att det fatala missödet skulle förlöjliga min person och ogynnsamt inverka på det fördelaktiga intryck, jag trodde mig hafva gjort hos den sköna, men hon var mild och överseende som alltid.

En vacker månskensafton i Augusti föreslog jag, att vi syskon skulle för henne sjunga våra sånger, och min mor, som med blida ögon såg det uppväxande kärleksförhållandet mellan mig och den behagliga unga qvinnan, erbjöd sig att deltaga i den blifvande serenaden. Vi rodde i båt till Hornsbergs herrgård och lade oss nedanför terassen, der hennes ståtliga bostad trånade. Snart ljödo våra mest erotiska sånger, som vi sökte gifva det känslouttryck, som det älskliga föremålet så väl förtjenade, och som i öfrigt överensstämde med den vackra naturstämningen. Min fagra ros satt i ett öppet fönster och lyssnande med saligt bäfvande hjerta till den hyllning i toner, som hennes kärlekskranke tillbedjare med hjelp av sin mamma och sina syskon egnade henne.

Några dagar senare hade kadetterna i den närbelägna Carlbergsparken tillställt ett fyrverkeri och vi liksom hela traktens befolkning i öfrigt hade kommit tillstädes. Bland andra voro äfven egaren tilll Hornsberg, Brukspatron Westerberg med, klädd i en gammal nattrock och med stor plåsterlapp i nacken, samt hans son den s.k. Westerpiffen. För att bättra kunna skåda härligheten hade fröken Sahlqvist ställt sig på ett gungbräde, jag stod framför, och hon stödde sig genom att lägga sina händer på mina axlar. Oh! Det var en ljufvlig situation.

Men äfven vid Hyddan hade vi en fyrverkeriafton. Jag sjelf var tillverkaren, och erhuru de förekommande pjeserna icke voro så brillanta som dem, vi sett några dagar förut, voro de därför icke mindre nöjsama, Raketerna, som skulle gå upp i luften, kilade istället utefter marken mellan ben och kjortlar, och det var lite äfventyrligt att med en brinnande cigarr tutta på de tredskande lusteldarne. Min hulda sköna fann derföre rådligast att annmoda min bror att åtaga sig det bestyret.

Augusta och Rudolf Gagge

Detalj ur ”Minnen och anekdoter upptecknade af Rudolf Gagge, Bankdirektör. Westerås 1907-1908”, illustration till avsnittet ”Då jag friade”. Augusta Sahlqvist till vänster och Rudolf Gagge till höger med rubrikens markering av förlovningsdagen den 26 september 1862.
Skannat av VLM i juni 2017 efter reprofoto hos Carl-Magnus Gagge.

---

I midten af September hemreste föremålet för min ömma låga, men dessförinnan hade jag förklarat mig och öfverlycklig fått hennes ”ja”. Hon anträdde hemfärden med ångbåt, flera unga män, som under sommaren gjort hennes bekantskap uppvaktade vid ångbåtshamnen. Och då hon till ett sista afsked från ångbåten kysste den bukett, jag lemnat henne, tyckte jag nästan att det kändes, som om jag hade ringen på fingret. Förlofningen eklaterades dock först den 26 i samma månad i Örebro, och den 5 juni 1864 stod brölloppet dersammastädes.

Att min blifvande brud var en god och behaglig ungmö af intagande skönhet har nog af uttrycken i det här meddelade framgått, men om mitt vitsord såsom partiskt icke godkännnes, kan det nämnas, att vid en fest, som 1861 års studenter 40 år derefter firade till minne af sin afgång från Örebro Elementarläroverk, Augusta Sahlqvist ännu då ihågkoms, och särskildt omnämndes såsom en skönhet (Enligt referat öfver festen i tidningen Nerikes Allehanda).

Hemresan från vårt bröllop

Några dagar efter bröllopet anträdde min hustru och jag resan till vårt blifvande hem i Stockholm. Vi begagnade jernvägen från Örebro till Arboga, men derifrån fortsattes resan på ångbåt till Stockholm. Wi njöto af den vackra färden på Mälaren och sutto tillsammans på akterdäck. I smekmånadens ljuflighet blef det emellertid ganska varmt oss emellan, och slutligen så hett, att suntältet öfver oss fattade eld. Besättningen infann sig dock med vatten och tjenliga medel och släckte elden så grundligt, att det var fråga, om äfven vår ömma låga i häpenheten skulle slockna. Men den har brunnit klar hela lifvet igenom.

J.G.Pripp,

Far till min svåger, hade sedan många år kryddkrämarhandel i No 44 Regeringsgatan. Hos honom var anställd en gammal bokhållare Spongberg, som var bror till den kände Professorn i Upsala. För att visa sin tacksamhet för den mångåriga vänlighet, hvarmed gubben Pripp omfattat den gamle trotjänaren, blef den förre en gång inbjuden till middag hos Professorn i Upsala, och enligt hvad det berättas, lärer Prippen efter den glada middagen hafva visat de närvarande lärde Professorerna, hur det går till att göra strutar. Komiskt!

---

(Se även bilder på Augusta och Rudolf Gagge längre ner på sidan.)

Och Tack Carl-Magnus Gagge för att vi fick möjlighet att publicera den här fina berättelsen om Rudolf Gagge och hans frieri till Karin Bergöös moster Augusta.

 

Rudolf Gagge
Nerikes Allehanda 18:e maj 1864